Det kanske är på tiden.
Att jag introducerar mig själv för er.
Jag är mymlan.
Summan av alla människor, händelser, erfarenheter och ödets nycker som kommit i min väg.
Dotter till en man som söp ihjäl sig för ett par år sedan och en kvinna som i hela livet gjort allt för att kompensera hans brister.
Mamma till tre barn som börjar bli väldigt stora.
Reporter på en tidning som läses av nästan alla i staden där jag bor, mellan bergen, vid havet, mitt i Sverige.
Jag är före detta pingstvän, före detta fru, före detta radioröst, före detta tevereporter, före detta hemtjänstvårdbiträde, före detta arbetslös. Jag har jobbat på tryckeri, i bibliotek, på rockklubb, och ett par dagar på café. Då var jag nära att bryta ihop. När jag jobbade på café.
Jag är synthare, indiepoppare, outbildad, rökare, singel och vän. Jag tycker om mat, katter, musik, böcker och människor om jag får betrakta dem på avstånd och några få människor på nära håll.
Jag är en tävlingsmänniska och karriärist som satt min karriär åt sidan för barnens skull. Jag är ganska naiv, ärlig, smart, korkad, snäll, egocentrerad, modig, kärleksfull, skör, stark och faktiskt ganska bra.
Jag är realist, liberal, fokuserad, förvirrad, troende och full av tvivel.
Jag har en god självkänsla men lite sämre självförtroende.
Jag behöver sätta ord på tankar. Och jag tycker om att bolla med andra människor. Jag vill förstå vad som händer och varför. Jag behöver er hjälp. Tack för att ni läser min blogg. Kommentera gärna. Det är er feedback som motiverar mig att fortsätta.
Du glömde att du är snygg :P
Fin ”tapet” du har, men…är det bara i min pissiga skärm som det vita fältet är lika stort,
eller lika smalt
som det röda?
Ska det vara så?
lalanda – det vita fältet är som jag ser det bara något lite större än det röda, och ja det ska vara så. :)
Jag lovar att inte bli en okritisk hyllningskommentator ;-), men det här är en så oerhört bra presentation. Och att beskriva sig själv är något av det svåraste som finns.
Jag lovar att inte bli en okritisk hyllningskommentator ;-), men det här är en så oerhört bra presentation. Och att beskriva sig själv är något av det svåraste som finns.
Ulrika – det känns bra. Att du var tvungen att säga det Två GÅNGER. :)
Det var inte jag, det var din nya kompis WordPress.
Varför höll du på att bryta ihop på caféjobbet?!
Susanne – tja. Det är väl ungefär det absolut sista man kan tänka sig att jag passar att jobba med.
Jag kan knappt hälla upp ett glas mjölk utan att spilla.
Jag kan inte vara trevlig på kommando.
Jag vill känna att jag blir färdig. Man blir aldrig färdig på ett café.
Det var stressigt och jävligt och jag hade panikångest. Faktiskt så slutade jag helt sonika genom att bara inte dyka upp en dag. Har sällan haft så påtaglig ångest i hela mitt liv…
Åh, jag håller med dig! Restaurangbranchen är en slavbranch.. Tänker titta in på din blogg igen. Önskar att man hade obegränsat med tid för att läsa alla roliga bloggar. Men man måste ju JOBBA – SUCK :-(
Min blogg är iaf : boppan.wordpress.com
Ha det så gott.
På återseende i hope…
Det vita fältet är ”statiskt” dvs. alltid lika brett. Det röda är däremot dynamiskt och storleken beror på webbläsarfönstrets storlek.
Jag kollade i explorer i en annan dator och då var det röda fältet SKITSTORT.
Det var ju det jag sa: det röda fältet fyller ut webbläsarfönstret. Åtminstone i FF och IE.
Jag har inte fattat det där med trackback. Men jag har i alla fall länkat till det här inlägget här:
http://cannes07-ulrika.blogspot.com/2007/11/presentationsngest.html
Det var en otroligt fin beskrivning, jag blev alldeles rörd.
Lisa – tack!
Jag hängde på 35+ ( el hette det 30+ ?) 96-98 ungefär och du är en av de jag minns :) Sökte efter Old Toad o surfade runt o sen hittade jag dig. Kul att läsa bloggen.
Kom till din blogg via Lilla Blå. Skatan håller med Lisa…en väldigt fin blogg och fin beskrivning av dig själv och din bakgrund. Jag komnmer igen som läsare ..och kommenterare…Kram Skatan
Pingback: Din personliga presentation | BloggCoachen
Vad jobbigt det är när jag läser något som jag tycker är sååå bra och berör mig djupt och jag sen inte hittar ord…
Men jag är glad och vill läsa mer.
Tack, hur mycket tack som helst… =)
@Hasse Carlsson: tack ska du ha, och välkommen åter…
Roligt att hitta en tjej med skinn på näsan och ett varmt hjärta och sist men INTE minst humor och självironi! Ska titta in till dig när jag hinner. Snart semester. TACK OCH LOV !!
I ärlighetens namn är detta första gången jag besöker din personliga blogg, som du kanske vet har jag läst Bloggvärldsbloggen ett tag och det ska nu bli kul att även få läsa här.
Du är en fantastisk bloggare Mymlan!
Oh nu rodnar jag. Men välkommen hit, det här som mitt hem…
Vilken fin beskrivning om dig själv. Jag kanske borde ta och skriva lite mer om mig i min beskrivning…
Jag är tjejen som är envis, vet vad jag vill och har ett stort hjärta för både djur och människor. Jag är en kämpe som inte ger mig. Gillar utmaningar och att ha många nära vänner. Har många killkompisar och de gör mig så levande, skulle vara tråkigt om det inte fanns killar att tjafsa med och diskutera med. Jag har alltid blivit kallad att jag är en pojkflicka.
Jag gillar ridning, segelflygning, styrketräning, dans och att baka och laga god mat. Har tre barn och en man som jag snart varit gift med i 20 år.
Jag har flera olika utbildningar och sist läste jag till Maskinsnickare. Ändå är jag vårdande och ska ta hand om allt och alla, så att de mår lite bättre.
Pingback: dag ett – introduce yourself « mymlan. the real.