Etiketter

, , ,

Researcher skriver en postning om ordet sjyst. Eller schyst. Eller juste. Hur man vill, bara inte schysst…

Eller – postningen handlar ju egentligen inte om ordet utan om hur språket fungerar i stort.

Ungefär som jag skrev här. Om att mottagaren (jag) inte uppfattar budskapet om det störs av felaktigheter. Det kan jämföras med en radiopratare som inte kan prata – man hör inte vad som sägs för att man stör sig på hur personen säger det.

Så han har en poäng när han ifrågasätter stavningen på ordet schyst, om alla ändå tror att det är fel. Då har man ju missat budskapet. Å andra sidan – många saker som ansågs konstiga för några år sedan har folk lärt sig genom viss indoktrinering, som mobbning, dopning, mejl, sajt osv. (även om inte alla riktigt tagit till sig dem)

Så frågan är – ska man i ett offentligt budskap göra det korrekta som folk hakar upp sig på eller det som är mindre rätt för att folk ska förstå?

Jag är egentligen språkpolis. Men i grunden har jag ett tänk – och jag ser ingen motsättning däremellan – som innebär att det viktiga är inte hur man säger, utan att folk förstår vad man menar.

Men det ska ändå erkännas att jag skulle stört mig mer om kd använt stavningen schysst, och kanske ännu mer om de skrivit juste, eftersom det då får en något annan betydelse som är med kopplad till en enskild person än vad sjyst/schyst är.

Andra bloggar om: , , , , ,