Etiketter
bakterier, barn, bump, curlingförälder, lite skit rensar magen, penicillin, sjukdomar
Drf har skrivit ett riktigt bra inlägg om sjukdomar och bakterier och sånt.
Jag tänkte kommentera men det höll på att bli en hel jävla uppsats så jag skriver här istället.
Förresten så var Silverfisken inne på samma ämne häromdagen. Det roliga med det var när han gav sig på Linda Skugge, för jag har tänkt precis samma sak många gånger.
Men. Till saken. mymlans syn på den. Eller snarare en liten sedelärande historia.
Drf är inne på öronbarnen. När bump var ett år ungefär fick hon öroninflammation. Hon var hängig och febrig. Efter flera dagar och vänners förmaningar åkte jag till akuten med henne. Öroninflammation konstaterades. En rejäl en. Samtidigt som farbror doktorn kostaterade det tog han fram receptblocket och började skriva. Penicillin såklart. Eftersom jag tror, och även fått bekräftat av läkare i bekantskapskretsen att penicillin sätter ner det egna immunförsvaret kände jag mig inte riktigt bekväm med att ge en ettåring antibiotika. Så jag frågade farbror doktorn vad som skulle hända om jag inte gav henne medicinen han höll på att skriva ut.
Han tittade konstigt på mig och sa: Ingenting, eller hur menar du?
- Ja, kommer hon att få men för livet eller bli döv eller något?
- Nej då.
- Så varför ska hon då ha penicillin?
- Det går över lite fortare då, sa farbror doktorn.
Såklart fick hon inte nån penicillin. Hon hade lite ont i öronen ett par dagar, men inte överjävligt ont. Och sedan dess har hon aldrig haft det. Jag vet ju inte att det är så, men jag tänker mig att om jag slängt på henne penicillin direkt skulle hon inte ha fått ett eget bra immunförsvar och säkert blivit ett öronbarn…
(för att inte tala om alla resistenta bakterier som uppstår när antibiotika överkonsumeras)
Jag skulle kunna orera om detta i evighet, om att äta snö och sand, om gammal mat eller om att jag faktiskt tror att om kroppen gör ont vill den säga något till en, och att medicin bara lurar en att tro att man mår bättre än man gör och det kommer surt efter. (självklart finns det undantag, självklart ska man använda medicinerna i livshotande situationer etc…)
Men en sak vill jag ändå säga. Barn är oftast inte dumma i huvudet. Barn har en stark överlevnadsinstinkt. Barn äter oftast inte sånt som smakar illa. De känner om de fryser och ber själva om vantar då, ifall de får lära sig att själva känna efter. Barn som växer upp utan trappgrindar lär sig hantera trappor tidigt. Typ så.
Det som inte dödar härdar. Ligger lite i det tror jag. Eller ganska mycket.
Andra bloggar om: sjukdomar, bakterier, penicillin, silverfisken, öronbarn, bump, förälder
Tjoho vad jag håller med! Eller penicillinet har jag inte tänkt på så mycket men det ligger säkert något i det du säger.
Men föräldrar som bokstavligen sätter hjälm på sina barn, är att förvägra dem göra sina egna misstag och lära sig av dem. Eller att vägra låta dem komma i kontakt med smuts eller djur, det är som bäddat för att ge ungen allergier och bli överkänslig.
Vi måste kunna lita till kroppens egna förmåga att hela sig själv…till en gräns i alla fall.
Sverige är väl det ”fräschaste” landet i världen typ, men med flest allergier.
Sen kanske man blir mer hönsig ävad man tänkt sig från början…
Well. Frågan är vad som är att vara hönsig? Jag skulle förmodligen ha sämre samvete om jag gav barnen penicillin än jag har nu.
Det är ju av omtanke som jag faktiskt ifrågasätter och försöker tänka själv istället för att bara köpa alla oskrivna regler för hur man ska vara som förälder… För att kunna stå för mitt handlande…
Ja alltså jag menar att ja sitter och säger här att jag ska låta barn göra egna misstag, inte hönsa efter dem och låta dem smutsa ner sig, fast när ungen väl kommer kanske man blir helt tvärtom och gör allt för att barnet inte ska få göra det. Det var så jag menade. Jag tycker du gjort heeelt rätt och kom ett steg närmare till att vara min idol :)
och nu blev jag lite generad.
Pingback: Teflonminne » Ett virus om dagen…
Det som inte dödar, skjuter man i ryggen. ;)
Jag håller inte med dig.
Små barn äter allt – även sånt som dödar.
tex maskindiskmedel…
Små barn ber inte om extra kläder – de fryser.
Även i pulkabacken när de kiknar av skratt.
Trappgrindar förhindrar olyckor. Liksom stänkskydd, bilbarnstolar, dörrstoppar och petsäkra kontakter.
Mamman – sådant som dödar ska man givetsvis ha utom räckhåll för barnen.
Vad gäller kläder så är det i Sverige betydligt vanligare att små barn har för mycket kläder på sig än för lite…
Och jag håller inte med dig. Jag tror inte att trappgrindar förhindrar olyckor, snarare tvärtom. De barn jag sett göra sig mest illa i trappor är de som aldrig fått träna, de som varit skyddade.
”Säkra barn leka längst”
;)
Jag håller med dig på varenda punkt här mymlan: om man aldrig exponeras för ”risker” lär man sig aldrig hantera dem; detta är i högsta grad sant vad beträffar immunförsvaret.
Naturligtvis spelar arv in men immunförsvaret, likt de flesta av våra kroppsliga funktioner, kan tränas och lär sig hantera problem bättre med övning.
Antibiotika (inte bara penicillin) har en nedsättande effekt på immunförsvaret, det är helt korrekt; som kuriosa kan jag berätta att just denna effekt utnyttjas i behandlingen av vissa former av reumatism (eller heter det artros kanske?): nämligen de former som anses bero på ett överaktivt immunförsvar (ledvätskan, tror jag att det är, känns inte igen som kroppsegen och immunförsvaret går till attack).
Malin – jo precis.
Det är ju synd att ”missbruket” blivit så utbrett, med tanke på hur jävla bra antibiotika faktiskt är vid vissa livshotande situationer.
Vi har haft trappgrindar OCH tränat. Det har fungerat utmärkt. Det ena utesluter aboslut inte det andra.
Som dagmamma var det ett absolut tvång med trappgrindar i lägenheten.
För mig har det varit självklart att mitt hem ska vara lika barnsäkert som tex ett daghem.
Det är i hemmen de flesta – och värsta barnolycksfallen inträffar. Undrar varför???
mamman – det är ändå skillnad på ett dagis eller som i ditt fall – när en ensam person ska hålla reda på många barn.
har man bara ett krypbarn kan man hålla koll, och gripa in (som Anna Wahlgren uttrycker det) vid livsfara…
Pingback: vad var det jag sa « the real mymlan