bröst, bekräftelsebehov och bildt
Jesus vilken respons på min lilla lek.
Hade inte trott det riktigt.
Vet förresten inte vad jag hade väntat mig.
Hade inte tänkt att mitt svar skulle bli ett helt inlägg, men det poppade upp så mycket relaterat till kommentarerna och svaren så jag känner att det blir bäst så.
Först syftet: Som alltid, och som Monika var inne på – jag hade en tanke. Som inte hade ett dugg att göra med att få nån form av bekräftelse. Snarare kanske tvärtom. Men det handlar om självbild, och om att försöka förstå saker. Som alltid. (ni kanske lagt märke till underrubriken på min blogg – ”mymlan försöker förstå”).
Dessutom skrev jag ”no mercy” och jag hade väntat mig mer elakheter…
Jag lade ut den där bilden i ett album på facebook för ganska länge sedan. Jag tvekade. Därför att jag inte gillar bilden. Den är tagen en dag som var en av de sämsta under hela förra året. Jag ser rent ut sagt för jävlig ut på den. Bad hair, rynkig, grinig, blek och ostajlad på alla sätt. Dessutom är den tagen ur en förskräcklig vinkel. Jag tänkte inte en sekund på mina bröst.
Av någon obegiplig anledning valde jag ändå att lägga ut bilden. Brösten lade jag själv märke till först när någon kommenterade dem. Och sedan en till, och en till. Ingen sa något om mina rynkor – det enda jag ser när jag tittar på bilden. Förutom det risiga håret då.
Experimentet med att lägga ut det i bloggen handlade om det. Vad ser andra? Är det bara jag som är så ointresserad av kroppar? Eller är jag bara ointresserad av min egen kropp? Är det skillnad på hur män och kvinnor uppfattar bilden? Och så vidare. Jag har fått en massa svar och kan inte dra några direkta slutsatser av dem rakt av, men jag är fascinerad över att i princip ALLA kommenterade brösten. (även om många faktiskt OCKSÅ såg mina rynkor men lindade in det i ”oro”, ”depression” och ”bekymmer”.) Jag är rätt säker på att jag inte skulle lagt märke till dem om bilden föreställt någon annan. Jag vet för fasen knappt hur mina bästa vänners bröst ser ut. Jag tittar aldrig på dom. Jag tittar på folks ansikten. Ögon. Sånt.
Till er som tänker att bilden läggs ut av någon som vill exponera sin kropp eller behöver bekräftelse kan jag bara säga att ni kunde inte ha mer fel. (jag har behov av viss bekräftelse jo, men hade det varit vad jag varit ute efter nu skulle jag ha lagt ut en annan bild.)
Jag är fåfäng. Mycket. (jag fostrades att det är fult att vara fåfäng. man kan rent av komma till helvetet om man är det. fortfarande har jag problem med det. att inte skylta med min fåfänga. ingen får se att man ansträngt sig för att se bra ut.) Jag brukar inte lägga ut dåliga bilder av mig själv på nätet. Jag vill ju för fasen visa mig från min bästa sida. Att jag lade ut den här tyder snarare på att jag har så pass självdistans och självförtroende att jag inte tror att alla ska börja tycka illa om mig bara för att jag inte ser så jäkla bra ut alltid.
Bilden är dessutom tagen i skarpt solljus. Inget som döljer, förminskar eller suddar till. Det är vågat av mig, för att vara jag. Som annars fegar med sådana här bilder där ingen ser vare sig hur jag ser ut eller att det är jag.
Kvinnor som säger saker om att spela på sex eller ”fixade bröst” verkar inte ha några egna. Har man bröst så är det svårt att dölja dem. Tro mig, jag har ägnat åratal av mitt liv åt att försöka dölja mina bröst. Försökt att krympa dem, göra dem osynliga. Velat bli av med dom. Och ja – velat fixa dem i form av att mer eller mindre ta bort dom.
Jag har slutat med sånt.
Jag är jag. Jag ser ut sån här. Jag har en rynkig panna och ser ganska grinig ut. Jag har bröst (som inte är extrema på något sätt) och jag har dom bröst jag har.
Det ska sägas att bilden är tagen ur en mycket märklig vinkel. Så där stora är dom inte… (också en aspekt på leken. hur sant talar en bild egentligen?)
Blogge skrev något om att han skulle kunna bevisa att alla först tittar på helheten, sen på ansiktet osv… Det var lite dit jag ville komma. Själv gör jag det. Efter en längre stunds tittande kanske jag skulle tänka att ”oj vilken sladdrig t-shirt” men inte vore det det första jag skulle se.
(T-shirten är för övrigt en av de dyraste jag har, dumma dig som sa att du aldrig skulle ta på en sån. ;))
Och var sjuttsiken kommer Bildt in i bilden? Jo Ulrika tyckte att vi skulle leka sanning eller konka. Sanning:mymlan berättar hur hon tänkte. konka:mymlan måste hångla med Carl Bildt. Skulle gärna göra det, men är inte så säker på att han är lika sugen. ;) Så det blev sanning.
Och jo förresten. Tack för alla komplimanger! Jag försöker ta åt mig av dom. Också en sak jag blivit bättre på med åren…
Uppdaterat: För er nyfikna. Här finns en annan bild. Tagen samma dag, några minuter tidigare eller senare. Och jag bara undrar, vad i helskotta är det som är så utmanande med den tröjan? Och hur kan någon tro att jag lägger ut dylika bilder för att få bekräftelse, att det handlar om att spela på mitt utseende? Det gör vansinnigt ont i mitt fåfänga hjärta att lägga ut den, men vad gör jag inte för er mina kära läsare?
Andra bloggar om: bröst, mymlan, carl bildt, blogge, bilder, sex, bekräftelsebehov, självbild, utvik, bad hair day, rynkor
Hej Mymlan
Nu var det väl bara jag som skrev detta om att fixa brösten …vilket snarare avslöjar min egen trötthet över fixeringen av bröst .. än att det handlar om mina egna pytten till bröst :-)
För övrigt vill jag säga: Jag har mycket svårt för att se mig själv på foton … det har jag alltid haft och jag kan inte förstå när jag ser på 20 år gamla kort hur jag kunde vara aå missnöjd med dessa kort.
Men du har visat att andra inte ser på oss själva på samma sätt som vi gör.
Din sista mening var bra. En sammanfattning som är viktig. Och tillägg som jag kanske inte fick med i posten – det handlar mycket om att lära känna sig själv. Och andra. Och sig själv i relation till andra.
Oj, dumma mig som aldrig skulle ta på mig din fina t-shirt! ;) Ja, du skrev ju att man skulle, no mercy, skriva vad man tänkte när man såg bilden. Och egocentriska jag relaterade tydligen genast till mig själv, och jag känner mig obekväm i urringade kläder. Gillar inte ens en extra uppknäppt knapp i blusen. Så egentligen handlade tydligen min reaktion mer om mig än om dig. :)
Ullah – intressant att du gör den tolkningen a ditt eget svar! Men det är bra. Vi dömer ofta andra utifrån oss själva.
Själv så har jag väldigt svårt för kläder som sitter åt i halsen. Blusar som är knäppta hela vägen upp och sånt… :) Och det är inte av exhibitionistiska skäl. Jag får kvävningskänslor helt enkelt.
Ja, knäppt hela vägen upp är obekvämt! En uppknäppt knapp är bra för mig (vad knäppt detta blev, förresten). Precis som du inte klär dig som du gör av exhibitionistiska skäl, gör inte jag det för att jag är särskilt sipp eller viktoriansk heller. Det är en fråga om att känna sig bekväm, som du säger. Och så blir jag så fascinerad av allt du skriver om din bakgrund. Du verkar ha tvingats att ta ställning till så många saker som jag aldrig har behövt, uppvuxen som jag är i en avslappnad och tolerant miljö.
Ullah – tack för den reflektionen. Så har jag aldrig tänkt. Att jag tvingats ta ställning. ( å andra sidan har det nog lika myket att göra med min person som med min barkgrund – känner många med liknande bakgrund om bara flyter med… )
Som kontrast kanske vi kan få se den där andra bilden? Jag är ny här på Mymlanbloggen, eftersom det finns så många bloggar där ute… så jag vill ha en bättre referensbild helt enkelt!
Blogge – funkade inte länken?
http://blogg.passagen.se/mymlanthereal/20071011#till_l%C3%A4rarinnan
”jag har behov av viss bekräftelse jo, men hade det varit vad jag varit ute efter nu skulle jag ha lagt ut en annan bild”
Den bilden menar jag…
Blogge – den bilden finns inte. Inte än. ;-)
Hell yeah! Men nog med tussarna – nu är det dags för en ”tighta jeans-bild” tycker jag… :)
Hm…jag tänkte inte alls på rynkor eller att du skulle varit ledsen den dagen.
Vad jag såg, förutom den uppenbara barmen,
var att solen lyser på ditt ansikte och dina ögon
och då ser man ut sådär som du gör på bilden
kisar och ser lite småsur ut.
(Och javisst, han heter Elvis :))
Mymlan, jag är iofs på fel inlägg nu men det första jag tänkte var: ”hur kan hon tycka att hon har kraftiga ben!” (fast sen kom jag på att du nog inte sagt just det, du har pratat om dina vader va? ).
Jag tror – precis som flera andra redan varit inne på – att man lägger märke till de detaljer man är medveten om hos sig själv, i mitt fall skulle det alltså främst vara benen. Sedan tycker jag också att det är en väldigt bra bild; du ser olycklig ut, men – och det här låter säker fel – jag föredrar att se en bild av en person som visar känslor istället för ett tillrättalagt kamera-face. Det betyder inte att jag gillar att se människors olycka, tvärtom, men jag gillar att se riktiga människor.
Malin – jag gillar också att se riktiga människor… Men det är inte samma sak som att gilla att visa upp sig själv.
Och jo, det är mina vader som är groteska, inte låren. :)
Dina vader? Yeah right.
Nej det är inte alls samma sak och jag har inte heller uppfattat det så att du gillar att visa upp dig; däremot uppfattar jag mycket av det du skriver som väldigt ”naket” och jag blir ofta så berörd att jag inte kan kommentera, det skulle bara låta banalt och inte alls förmedla vad jag egentligen vill säga.
Fö har jag inte sett dina vader men jag lutar nog ändå åt att deep är inne på rätt spår :)
Nja .. jag tror att det som kulturen fokuserar på som viktigt är det vi ser … vare sig vi är intresserade av det eller inte.
Jag upptäcker då och då att jag ser det jag inte alls är intresserad av att se … Det stör mig att jag ser det, för det avslöjar hur lättpåverkad jag är..
*fixat brösten*, kan tas negativt. Men man kan också ta det som att jag tycker de är snygga.
För övrigt tycker jag om bilden … den är äkta.
Monika – en ärlig fråga: visst menar du det negativt med ”att fixa brösten”?
Malin – så bra. Vore ju trist om man aldrig lyckades nå fram.
Monika – jag tyckte mest att det var lustigt att du ens tänkte tanken att dom var fixade, eftersom de inte ser det minsta fixade ut nånstans. (haha, om man kollar kommentarerna på 35+ får man en annan bild av hur de uppfattas…)
Ja i meningen att nu är det en till som har gjort det och att det var det som Mymlan skulle prata om. Det negativa är riktat mot att så många anser sig behöva göra det. Många har fina bröst men tror att de inte är det …
Men det var inte riktat mot Mymlan eftersom jag inte såg att det var hon – för jag såg ju bara brösten först. Sen såg jag att det var hon och förstod att hon hade en tanke bakom …
Ja Mymlan, har läst eländet …