2007 12 20
kompetens eller behörighet?
Posted by mymlan under gnäll, mymlan tycker | Taggar: , behörighet, elev, kompetens, lärare, obehörig, skola, universitet, utbildning |Vad är viktigast?
Kompetens eller behörighet till ett yrke?
Svaret på frågan är självklart kompetens. Men. Hur mäter man kompetens?
(det bästa vore såklart om behörigheten var ett mått på kompetensen men tyvärr så är det ju inte så. och det är det det här handlar om)
Jag tycker det här är vansinnigt intressant.
Ofta hör man ropen skalla, behörighet åt alla. Lärare. Lärare ska vara behöriga. Skolan är viktig. Våra barn är framtiden. Självklart har de rätt till kompetenta lärare.
Men är behörighet detsamma som kompetens?
Nej. Absolut inte. Å andra sidan - vi behöver en måttstock.
Problemet med denna måttstock är att det finns delar i kompetensen som är svåra att mäta. Eller som i varje fall inte mäts. Så som personlig lämplighet.
Det finns en rad yrkesgrupper, där det ställs högre krav. Yrken som på olika sätt har ansvar för människors liv. Det kan vara som i liv eller död, som för läkare. Jag vill gärna veta att kirurgen som ska operera mig är kompetent sin uppgift. Jag vill också gärna veta att piloten som flyger planet vet hur man landar i snöstorm och mörker utan motor.
Lärare har också ansvar för människors liv. Inte ställt mot död, men för människors framtid. Och därför borde det fan införas tester. Kompetenstester.
Innan en person sätts i en cockpit måste den genomgå en rad tester. För att se till att vissa grundegenskaper och talanger finns där. Sådant som är svårt att läsa sig till. Därefter uppdateras, utbildas och testas piloten på olika sätt flera gånger årligen för att få behålla sin “behörighet”.
En läkare som dummar sig utsätts dessutom för granskning, prickning och kan faktiskt losa jobbet, om den inte håller i längden. Så är det också med piloten, advokaten, journalisten och en rad andra yrkesgrupper. Men hur fan granskas taskiga lärare?
När det gäller läkare är dessutom intagningskraven för att komma in på utbildningen så pass högt ställda så man måste försöka utgå ifrån att personen kan studera och tillgodogöra sig kunskap. Dessutom är utbildningen lång och krävande så man måste utgå ifrån att en person som inte är lämplig inte klarar hela vägen.
Det är inte så med lärarutbildningen. Lärarutbildningen är skolan för dom som blivit över. För dom som inte kom in nån annanstans. För dom som är lite lata.
Visst. Det finns dom som drömmer om att bli lärare. Som väljer det. Som vill och passar utmärkt för uppgiften. Och som är ambitiösa och smarta och lämpliga.
Men rent krasst - det krävs inte mycket för att komma in. Inga lämplighetstester genomförs. De delar av läraryrket som man inte kan läsa sig till tas inte i beaktning. Och enligt vad jag hört från de jag känner som är just lärare är det väldigt lätt att slarva sig igenom skolan.
Sedan när utbildningen väl är genomförd, och behörigheten finns där, genomförs inga vidare tester. En gång lärare alltid lärare. Ingen vettig fortbildning. Inga krav på att hålla sig a jour med saker som man kanske borde hålla sig a jour med när man jobbar som lärare.
Skolan idag vimlar av obehöriga lärare. Personer vars pedagogiska kunskap inte kan mätas, som det inte finns papper på. Men det betyder inte att den inte finns där.
Jag har för många gånger sett obehöriga ytterst kompetenta lärare som tvingats gå till förmån för behöriga inte lika duktiga personer. Jag tycker att det är ett slöseri med mänskliga resurser, och synd för eleverna.
Inför ett kompetenstest för lärare. Nu. Istället för krav på behörighet - titta på vad en person faktiskt kan och vill. Eller - istället för krav på högskolepoäng - inför en annan måttstock på vad som ska anses vara behörigt.
Talade med en god vän som är rektor. Han tyckte det här var ett stort problem för honom i anställningsproceduren. Han har krav på sig att anställa behöriga lärare. Detta även i de fall där valet stod mellan någon med utmärkta ämneskunskaper och personlig lämplighet, och någon som inte alls hade lämpligheten men de fakto lärarbehörighet. Fy fan, för att i det fallet tvingas välja den behörige för att inte få skit sen. Istället för att välja den bäste.
Här vill jag skjuta in - för jag vet att det kommer att komma upp annars - att jag inte är emot utbildning. Jag är för utbildning. Jag är för kunskap. Jag är för det. Men jag tror att kunskap kan fås på många olika och fler sätt än genom traditionella universitetsstudier. Och just i fallet lärare tror jag att vissa bara har det. Den pedagogiska förmågan, förmågan att engagera, väcka nyfikenhet, förmågan att handskas med olika människor, förmågan att vara flexibel och möta olika elevers behov. Ska de då ratas som lärare för att de inte råkar ha den pedagogiska behörigheten, även om de har en massa poäng ämneskunskap?
Jag inser att det behövs en måttstock. Men den måste se ut på ett annat sätt än idag.
Frågan är hur.
Andra bloggar om: lärare, behörighet, kompetens, utbildning, universitet, skola, pilot, rektor, anställning, fortbildning,
2007 12 20 at 10:55
jag håller med dig - det här är en väldigt intressant fråga. och viktig. visst kan man besitta den rent “tekniska”, intellektuella kunskapen utan att för den skull vara lämplig som lärare eller läkare. jag tror det handlar om vad man lägger vikt vid i dessa utbildningar. det sker en förändring (både inom läkar- och lärarutbildningarna), men det går långsamt. jag tror också det har att göra med det här betygstänkandet. vad är det som betygsätts i skolorna, på högskolor och universitet - egentligen. det är ett trubbigt verktyg, betygen. det behövs helt klart ett komplement. i sådana yrken, där dagliga och personliga kontakter med människor, unga som gamla, friska som sjuka, vore det bra om man införde olika typer av lämplighetstester, redan då man påbörjar utbildningen. det finns väl utarbetade tester som mäter empatisk förmåga, stresstålighet osv osv. det finns metoder, de används bara alltför sällan.
jag tror inte heller man kan skola fram en bra pedagog ur en person som helt saknar den läggningen. man kan förhindra katastrofer kanske, men riktigt bra blir det sällan.
sedan är det här med skolan (mobbning osv)mycket en lednings- och organisationsfråga tror jag. de som sköter den biten måste ha jäkligt klart för sig vad det handlar om: vilka mål (och då menar jag inte i första hand de sk lärandemålen)man ska sträva efter, vilken miljö man ska ha på skolan. rektorer i dagens skolor får alltför ofta idag snarare agera företagsekonomom än pedagogisk ledare. det är inte bra.
sedan tycker jag nog att certifikat - dvs papper på att man har en viss kompetens, är väldigt viktigt. sedan kan man ju diskutera hur den kompetensen skall se ut, hur den skall värderas och mätas.
2007 12 20 at 12:28
Jättebra skrivet! Min sambo är en ytterligt kompetent yrkeslärare som råknar sakna några (5 eller 10, jag minns inte) poäng till full behörighet. Det kostar honom anställningstryggheten (får sluta varje juni och återanställs i augusti) + att han förlorar flera tusen i månaden för att han inte har tid o ork att göra färdigt det där sista. Och så finns det t ex en kollega som är urusel lärare, inkompetent så det bara skriker om det, som sitter där han sitter med nästan bäst lön av alla. Orättvist och fel tycker jag helt enkelt. Jag tillhör dem som tror benhårt på att man måste ha nåt speciellt för att bli en bra lärare. Nån slags naturlig auktoritet som gör att eleverna lyssnar på en och har respekt för en. Vem minns inte den där fröken som stod framme vid katedern och klappade i händerna och ropade “TYSTA” och ingen brydde sig. Jag vet inte vad det är men har man det inte så har man det inte liksom. Sen spelar det ingen roll hur behörig man är.
2007 12 20 at 13:12
Miss J - det låter som om du tänker mycket som jag. och ja, jag säger ju att det behövs något sätt att bestämma vem som ska vara bhörig, men att måttstocken bör se annorlunda ut än idag.
Kristina - jo. Sådär är det ju. Och det är för jävligt.
2007 12 20 at 13:18
“Lärarutbildningen är skolan för dom som blivit över. För dom som inte kom in nån annanstans. För dom som är lite lata.”
*Asg*
Latmaskarna lär inte bli kvar som lärare i allafall… för dagens lärare jobbar häcken av sig - för urusla löner… Läraryrket ligger i topp 5 bland olika yrkeskategorier om vi pratar tex utbrändhet.
Sen får vi väl i allafall konstatera att de som blir lärare ändå har haft en ambition att gå i gymnasiet och sedan plugga många år på högskola.
Det är en bra början!
Det finns ju de som inte ens orkar med det.
Hur klassificerar du dem?
2007 12 20 at 13:19
Kristina: hoppas din sambo tvingar sig själv till att ta de där få poängen snart, så han slipper oroa sig varje år.
Annars är det nog bäst att jag inte ger mig in i debatten, vill bara säga att det finns även en risk i att bara se till “lämplighet”. Vem avgör det? Skall det inte finnas människor med olika egenskaper som är lärare, utan vill vi bara ha en viss typ? Läraren som står i katedern och inte blir hörd, är det bara hennes fel?
Jag har sett en del människor som i och för sig är väldigt sociala och trevliga i klassrummet, men som har ytterst skrala ämneskunskaper. Det är inte heller bra. Jag tror vi får acceptera att lärare är på olika sätt, liksom alla andra yrkesgrupper. Däremot är det skrämmande att lärarutbildningen, som du skriver Mymlan, mest blivit för “de som blivit över”. Så var det inte förr. Kanske har det att göra med att själva läraryrket förlorat sin status, eller vad man skall kalla det. Skitdåliga löner och urusel arbetsmiljö är ju vad som bjuds på många ställen.
2007 12 20 at 13:30
Ullah - intressant reflektion. Men som jag skrev - det måste såklart vara en KOMBINATION av personlig lämplighet OCH ämneskunskaper. Men det finns ju dom som läst i åratal på universitet men bara inte har pedagogiken, som inte anses behöriga trots personlig lämplighet. Det är där något måste göras. En person ska inte behöva studera för att få papper på kunskaper som den redan besitter.
mamman - skratta du. Jag vet ungefär hur mycket lärare jobbar. Är uppvuxen i en lärarfamilj. Flera av mina vänner är lärare. Dom har dessutom löner som ligger någonstans på medel, löner som blivit betydligt bättre de senaste åren.
Jag förstår inte riktigt din fråga på slutet. Hur jag klassificerar människor som inte orkar plugga? I relation till vilka? Dom är nog ganska få, och har ofta olika sorters problematik som om de får hjälp med den kan komma långt i livet ändå.
(om det var en pik till mig så har min avsaknad av utbildning inte med “ork” att göra, utan med det faktum att det har rullat på bra ändå, med jobb och sånt.. det skulle varit korkat av mig att lägga pengar och tid på en utbildning till något som jag kan jobba med och gör bra ändå)
2007 12 20 at 13:32
En sak till mamman - det finns andra sätt att tillgodogöra sig kunkskap än att gå i skolan. Och det här inlägget handlar litegrann om att det borde uppfinnas en måttstock för att mäta det. För en arbetsgivare borde det vara mer intressant att veta vad en person faktiskt kan/hur personen fungerar i sin roll, än att veta vilka skolor personen gått.
2007 12 20 at 13:44
Hej igen mymlan. Hur gör man en sån där…öh…feed? Eller där man ska länka till ditt inlägg så kommer en kommentar på ditt kommentarsfält?
2007 12 20 at 13:59
kurry - det heter trackback eller pingback… det görs automatiskt, om du klickar på rubriken i inlägget så du får länken direkt till inlägget, och lägger in den i ditt inlägg. Vet inte riktigt hur det funkar på metro, men om du länkar till mig så ska pingbacken komma per automatik. Tror jag?
2007 12 20 at 14:11
Förutom dina många fördomar om läraryrket baserat på kompissnack undrar jag mest hur helvete journalisten hamnade bland advokater och piloter?! Om det är någon yrkesgrupp som skall ifrågasättas med avseende på kompetens så är det väl just journalister.
2007 12 20 at 14:14
Liljeros - mina fördomar är inte baserade på kompissnack. Dom är baserade på DELS min uppväxt bland lärare, dels sncak med mina kompisar, på egna erfarenheter som elev/förälder och på otaliga feta luntor från Skolverket, Lärarförbundet etc om brister i utbildningen och diverse andra saker som har med skolan och läraryrket att göra.
Lärarna själva är de fakto väldigt missnöjda med ett flertal brister i utbildningen. Åtminstone om man får tro deras eget fackförbund.
2007 12 20 at 14:16
Och beträffande journalisten - jag kan säga att jag skulle vara rätt rökt om jag skrev nåt med stort genomslag utan att ha på fötterna.
Det finns massor av instanser för allmänheten att anmäla medier som dummar sig på olika sätt.
Men att anmäla en enskild lärare känns betydligt svårare. Det kanske det inte är, men så upplever jag det.
2007 12 20 at 14:18
Och liljeros - om vi ska hålla oss till min frågeställning - du tycker alltså att behörighetskraven på lärare är bra som de ser ut idag? Du kan inte se att måttstocken (även i andra branscher) borde ändras så att den motsvarar verkligheten mer?
2007 12 20 at 14:36
Vi måste nog också fundera över vad vi skall ha skolan till och hur vi vill att den skall se ut. Jag tror inte alla är överens om den saken.
2007 12 20 at 14:41
Får jag lägga mig i?
Här har ni en som har x-antal högskolepoäng.
De absolut lättaste att ta var de inom pedagogik,
allt annat var mkt svårare.
Och ja,
på tal om “kompissnack”,
här har ni en till som har lärare i familjen och bland vänner
och har vänner som pluggar till lärare nu.
Både inom grundskolenivå, för gymnasiet och ja någon universitetslärare finns också bland mina akademiker nära och kära
och ALLA bekräftar bilden av en
lätt utbildning.
Lärarutbildningen är alltså lätt.
Att jobbet sedan kan vara mer eller mindre krävande är en helt annan femma,
det bekräftar förresten ännu mer det som Mymlan är ute efter,
tycker jag,
att det man idag kallar behörighet inte är nödvändigt för att klara av det tunga och ansvarsfyllda jobbet som lärare.
Och en sak till,
jo jag har hört talas om avstängda lärare
i min närhet.
Men då har det gått långt, riktigt långt.
2007 12 20 at 15:07
Ingår yrkespraktik i utbildningen på lärarhögskolan? Nåt i stil med x-jobb som fullbordar en ingenjörsutbildning? Det kunde kanske vara en metod att sortera ut lärarkandidater som kan omsätta teori i praktik?
Fast det löser ju inte det omvända problemet - att det finns personer som är oerhört lämpliga som lärare men som av en eller annan anledning inte uppfyller de formella kraven - så skriv om behörighetskraven till att gälla det som är relevant för varje enskild tjänst (ämneskunskap antar jag) och inför en tids (en termin t.ex.) provanställning för alla.
Dessvärre är det väl inte självklart hur man bäst mäter kvalitén på en lärare, genom att låta en oberoende lärare mäta kunskapsnivåerna hos eleverna före och i slutet av provanställningen kanske?
Det här förslaget kan naturligtvis kännas obehaglig för vissa men borde inte elevernas tillgodogörande av kunskap vara det högsta målet för en lärare? Jag menar givetvis inte att lärare skall ha svältlön eller att det är fel av lärarkåren att kämpa för höjda löner men jag tror att en bra lärare är en person för vilken spridningen av kunskap är ett kall och som sätter elevernas utveckling främst. Dessutom så inbillar jag mig att man höjer yrkets status om man höjer kraven på resultat från lärarnas sida snarare än stirrar sig blind på avgångsbetyg.
2007 12 20 at 15:42
Lalanda: jag är rädd att du har rätt på sätt och vis. Lärarutbildningen kanske egentligen inte alltid är lätt, men det är lätt att fuska sig igenom den, om man vill det. Men vad jag förstår varierar det oerhört. Lärarutbildningarna ser väldigt olika ut i olika delar av landet. Hur som helst är lärarjobbet svårt, och många utomstående tror sig veta vad det går ut på utan personlig erfarenhet av att stå där framme i klassrummet med en hop människor framför sig. De har ju varit elever (som är en helt annan sak).
Som till exempel
Malin: det finns både praktik och exjobb på lärarutbildningarna. Så och provanställning. Det är tyvärr inte enbart läraren som kan se till att en elev tillgodogör sig kunskap, hur entusiasmerande eller kunnig läraren än är. Eleven själv har ett stort ansvar. Elevens grundförutsättningar är också en del i hur det går. Vad menar du förresten med att man skall höja kraven på resultat än stirra sig blind på betyg?
2007 12 20 at 15:50
Tyvärr har det ju blivit så att många med låga betyg söker sig till läraryrket idag. De klarar oftast av själva pedagogikdelen (som jag håller med lalanda om är lättare rent “pluggmässigt” än allt annat jag pluggat) men har oftare svårare att klara av matematiken, engelskan eller vad de nu ska bli lärare i.
Jag tycker att en lärare ska ha en lärarutbildning. Där är jag ganska orubblig.
Däremot tycker jag att man sen borde testa lärare med jämna mellanrum på ngt sätt, för att se att de fortfarande besitter den rätta kompetensen.
En annan reflektion: Många lärare som uppfattas av eleverna eller föräldrarna som “bra” och “sjysta” har inte alltid den rätta teoretiska bakgrunden som krävs, och sådana har jag jobbat med. Jättetrevliga, kan ta eleverna, sköter sig minituöst o s v..men när jag går in och kollar deras uppgifter som de gjort med eleverna (om de t ex varit vikarier) så vimlar det av fel och eleverna har fått MVG fast de inte alls eg. har de kunskaperna. Det sker bra mycket oftare med obehöriga lärare, och det kanske inte alltid föräldrar och elever är medvetna om.
2007 12 20 at 16:30
Lärarinnan - det du säger tycker jag låter konstigt. För jag har sett motsatsen. Behöriga lärare som inte kan stava, och därmed inte kan bedöma sina elevers kunskaper. Och obehöriga som varit riktigt vassa och kompetenta i skriven och talad svenska.
Det bästa är naturligtvis en utbildad person som är lämplig och som har ämneskunskap. Lärarutbildningen garanterar ju inte ens det.
men om jag måste välja till mina barn, så väljer jag ju hellre en obehörig som kan undervisa, än en behörig som inte kan det.
Och jag kan dessutom skilja på sak och person. Jag kan gilla en lärare och tycka att han eller hon är trevlig, och samtidigt se att de har brister i sin kompetens…
2007 12 20 at 16:41
Ullah: jag menade att jag tycker det som är intressant att titta på, när man talar om hur bra eller dålig en lärare är, är hur pass bra hans/hennes elever tillgodogör sig den kunskap som h*n skall fömedla, inte vilka betyg läraren har. Självklart menar jag inte att läraren ensam bär ansvaret och visst har alla elever olika grundförutsättningar men jag vidhåller att en lärare som är riktigt bra kan lyfta en hel klass.
Det var därför jag talade om att [underförstått: lite mer objektivt] mäta skillnaden i kunskapsnivåer - vilket man väl på sätt och vis försöker göra på gymnasienivå med centrala prov? Finns de kvar förresten? - det som är relevant är att se hur varje enskild elev utvecklats jämfört med de egna tidigare resultaten.
Det kommer alltid att finnas elever som av olika inte kan eller vill förkovra sig men när jag gick i skolan var det i allmänhet känt vilka de var och de fick oftast någon form av stöd - är det inte så längre?
2007 12 20 at 17:00
Behörighetskrav är ett handelshinder. Låt skolorna anställa (och sparka) vem de vill. Staten idiotförklarar mig när den inte låter mig koppla el i mitt eget hus samtidigt som jag sett behöriga elektriker klanta till det med jordfelsbrytare (livsfarligt) och snedbelasta faserna i nyinstallationer.
2007 12 20 at 17:16
kiss - såklart har du rätt.
2007 12 20 at 17:20
En sak till Ullah: jag har viss erfarenhet av lärarrollen eftersom mina chefer vid upprepade tillfällen krävt att jag skall hålla kurser på jobbet och det har jag gjort. Jag har varit väldigt ambitiös varenda gång och alltid misslyckats kapitalt med att lära ut något. Det tror jag främst beror på att jag är en usel pedagog - sant, tyvärr - och jag har därför gjort klart att jag inte kommer att hålla fler kurser.
Nu är det naturligtvis inte samma sak att hålla en kurs för ett gäng ingenjörer som att hålla en mattelektion för ett gäng hormonstinna tonåringar men det är sannerligen inte helt lätt att handskas med ingenjörer heller :)
2007 12 20 at 17:32
Malin: allt kräver träning, också att undervisa. Det är inte bara talang det hänger på. Du kanske inte alls skulle vara en usel pedagog om du fick träna innan!
Förresten, pedagogikstudier handlar väl mest om olika teorier och så? Metodik och didaktik brukar vara mer handfast och praktiskt inriktad. Många lärare i pedagogik har ingen aning om hur det är i skolorna.
2007 12 20 at 17:42
Jag är också uppvuxen i en lärarfamilj - och lärarasläkt. Och jag har helt motsatta erfarenheter än du.
Min familj/släkt är oerhört ambitiös. Både i sin yrkesroll och som personer.
Innan jag blev lärare själv, så hade jag dock en väldigt liten förståelse för vad som egentligen krävdes av en lärare. Trots att jag hade lärare omkring mig dygnet runt.
Efter att ha gått igenom lärarhögskolan - och fortsatt plugga enstaka kurser ffa genom LHS, så tycker jag dock att jag kan uttala mig om vad de allra flesta lärare ligger till på skalan…
Självklart finns det dåliga lärare och olämpliga lärare. (Precis som det finns urusla läkare, journalister, advokater….)
Men det finns också en övervägande majoritet väldigt engagerade, duktiga och fantastiska lärare, som sliter hårt mot besparingar, indragningar och ökade elevproblem.
Det är konstigt - men läraryrket verkar vara ett yrke som väldigt många har väldigt mycket åsikter om - samtidigt som de flesta har ytterst få egna praktiska erfarenheter av yrkets från insidan.
För övrigt håller jag helt med “lärarinnan”. Det finns fantastiska icke utbildade lärare… MEN de brister tydligt inom vissa områden… bla när det knölar till sig och man behöver kompetens inom tex specialpedagogik osv…
Jag är därför precis lika orubblig: Lärare SKA vara utbildade till lärare!
Och… jag ser gärna att vi auktoriserar lärare!
För övrigt så är det inte speciellt svårt att plocka bort olämpliga lärare… men det kanske bara vi inom skolan vet om?
2007 12 20 at 17:45
Mamman. Det verkar som om du tagit åt dig personligt här. Jag har inte sågat lärarkåren rakt av. Jag har inte påstått att alla lärare är oambitiösa och okunniga! Min mamma är en av de mest ambitiösa människor jag känner, också i sin yrkesroll.
Jag känner massor av lärare. Jag har själv haft ganska många. Mina barn har haft ganska många. De flesta är utomordentligt kompetenta och bra. Och utbildade. Det var inte det mitt inlägg handlade om.
Det handlade om de som inte råkar ha pedagogisk behörighet men är utomordentligt duktiga ändå, som får stryka på foten för mindre begåvade utbildade personer. För det händer. Lite för ofta för att det ska kännas okej för mig.
2007 12 20 at 17:48
mymlan: där skiljer sig våra erfarenheter åt då- jag har definitivt mött fler obehöriga än behöriga som har dessa problem. Men eftersom man nu sett hur det blivit enklare och enklare att klara lärarutbildningen så kommer vi säkert att få se att fler och fler lärare inte kan konstruera riktiga meningar, stava ordentligt etc. Tyvärr, är ju det fenomenet även något som ökar i samhället ö h t. Och som Ullah påstår: lärare är inte längre något statusfyllt att vara, någon som “kan något” utan man ses snarare som en idiot som vill vara med en massa skräniga ungar hela dagarna. Då blir det ju så att folk som har höga betyg och ambitioner vänder sig till andra yrken, medan personer som “inte kommer in någon annanstans” väljer lärarubildningen, och då ofta på de lägre stadierna (i tron att det är enklare… jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom!).
Sen förstår jag heller inte varför någon som är så bra som du beskriver, inte ser till att skaffa sig utbildningen som krävs, så de kan få en fast anställning? Jag ansågs nog som en sådan “bra obehörig men kompetent” under de 2 år jag vickade på två olika gymnasier. Men jag insåg ju snart att ska jag få vara med på riktigt så är det riktig utbildning som krävs. Och det jag lärt mig gör att jag är bra mycket bättre och säkrare efter ubidlningen, än innan, även om jag var bra innan också.
2007 12 20 at 17:51
Lärarinnan - många ser ju faktiskt till att skaffa sig behörigheten just för att de vill fortsätta jobba. Men jag tycker att det känns som ett otroligt slöseri med tid och resurser att utbilda människor till något de redan kan. Fram för lite flexibilitet tack.
Om ni läser mitt inlägg igen kan ni faktiskt se att jag frågar efter en måttstock. Något sätt att mäta behörighet. Men att den måste vara mer flexibel än att sträcka sig till en medioker kurs i pedagogik.
2007 12 20 at 18:16
Har någon sagt att det är lätt
ATT UTÖVA läraryrket?
Jag trodde frågan var om man kunde hitta ett annat sätt att mäta behörigheten,
som Mymlan upprepar gång på gång.
2007 12 20 at 18:21
Bra Lärarinnan! Och även om vi väl är överens om att lärarutbildningen inte är så bra som den borde vara, så är den inte helt urdålig och man skolas faktiskt in i ett yrke där. De du tycker kan sitt jobb bra, Mymlan, kan ju faktiskt som Lärarinnan säger bli ännu bättre. För varje obehörig som klarar sig bra finns ju också en stor mängd obehöriga som klarar sig mindre bra.
Som elev har jag förresten alltid föredragit lärare som varit experter på sitt ämne, än sådana som varit trevliga och sociala men utan djupare ämneskunskaper. Det bästa är förstås en kombination.
2007 12 20 at 18:24
Ullah - de flesta obehöriga lärare är ju just det. Experter på sitt ämne. Men utan papper på att de behärskar pedagogiken.
2007 12 20 at 18:34
Jag hittade en rolig bild.
http://www.coxandforkum.com/archives/CreativeLicense-X.gif
2007 12 20 at 18:42
kiss - haha, underbart!
2007 12 20 at 18:56
Fast jag har träffat på en massa obehöriga lärare som inte är experter på sitt ämne. (Tyvärr en del behöriga också.) Det blir lätt så i skolan, där det räknas med att en lärare undervisar i en massa olika ämnen. Många lärare som är behöriga i vissa ämnen kvackar också i ämnen de inte studerat, med varierande resultat.
2007 12 20 at 19:08
Ullah - och så finns det lärare som kanske inte är experter i sina ämnen, men som besitter förmåga att undervisa, entusiasmera, väcka nyfikenhet och lust att lära. Och jag tror fan att det är bättre än de som kan allt men inte har en aning om hur de ska vidarebefordra kunskapen.
2007 12 20 at 20:10
Även om poängen i pedagogik var enklare att få så var de ändå ovärderliga, och det ser jag först nu, några år senare. Det grundas ett sätt att tänka, en helhetssyn som är teoretiskt baserad, som krävs i det långa loppet.
Fram för måttstockar - jag är helt med på den idén. Men grunden måste vara en utbildning som innehåller BÅDE poäng inom de ämnen man undervisar i OCH pedagogiska/metodiska/didaktiska poäng.
Tycker inte du att det är lite läskigt att det finns folk som sitter och sätter betyg på dina barn, som egentligen inte vet ngt alls om betygssystemet eller om sitt ämne? Jag har sett det gång på gång- människor utan ett enda poäng eller med mycket få som får undervisa “för de är så duktiga”…men som inte har en aning om vad det är som vi har i uppdrag att göra.
Återigen: det finns massor av dåliga fullt behöriga lärare också, självklart. Men det berättigar inte till att säga att det är enbart utb det är fel på, tycker jag.
2007 12 20 at 20:18
Lärarinnan - självklart är det läskigt lärare som inte vet något om betygssystemet eller sitt ämne. Jag har väl inte sagt något annat än att jag tycker det är ASVIKTIGT med kompetenta lärare.
Däremot att det finns olika sätt att lära sig saker, olika vägar att gå för att uppnå kompetens, och att måttstocken är alldeles för begränsad och lämnar för mycket åt slumpen…
2007 12 20 at 20:36
@ Ullah(34) & mymlan(35)
Rent empiriskt så kan jag inte annat än att hålla med er båda. Själv är jag ju obehörig då jag hoppade av sista terminen för att kontemplera om detta verkligen var vad jag ville ägna mig åt. (Vilket jag sedemera kom fram till att det inte var.)
Medan jag funderade så vikarierade jag dock en hel del. Och det blev både ämnen och årskurser som jag inte hade inriktat mig på i mina tidigare studier (sv/en 4-9) som de inhoppen gällde.
Lågstadiet med alla de ämnen som där ingår gick ju bra att ge sig hals över huvud in i då jag faktiskt hade kunskaperna i dessa ämnen samt att den jag vikarierade för hade gjort ett hästjobb i att förbereda mig för de dagar jag skulle träda in i dennes ställe. Och barnen var ju så fascinerade av ett nytt ansikte att de satt som små tända ljus av bara farten.
Mellanstadiets textilsjöld åtog jag mig också då jag faktiskt handarbetat en hel del i mitt liv och ansåg att jag behärskade ämnet. Gymnasiets engelska hade jag inga problem med då engelska var just mitt ämne och mina kunskaper översteg gymnasienivån med hästlängder, tydligen så översteg de även den ordinarie lärarens kunskaper för jag blev faktiskt tvungen att rätta några felutlärningar.
Jag tog mig även an ett lektionsutrymme på gymnasienivå där elever med särskilda behov skulle infinna sig för att arbeta på egen hand med uppgifter de fått av andra lärare i varierande ämnen där det var meningen att jag skulle “övervaka” att de faktiskt arbetade med sin uppgifter samt stå till förfogande om de hade några frågor. Det gick som en dans då jag inte förbjöd varesig tuggimituggande, lyssnande på musik eller prat med låga röster. Faktiskt så fick de mer gjort under de timmar som jag “satt barnvakt” åt dem än vad de fått på de veckor som föregick mitt inhopp.
När rektor sedan ville att jag skulle vicka för musikläraren så sa jag stopp. Tondöv är jag inte och jag spelar både gitarr och piano hjälpligt, men att försöka mig på att lära ut ämnet ansåg jag vara att ta mig vatten över huvudet så där fick de allt leta efter en annan vikarie. Även om timmarna hade suttit fint. :)
För att ta en snabb avstickare till själva lärarutbildningen så var den inledande pedagogikterminen enligt mig till större delen ett skämt. Speciellt de delmoment som man “läste” med alla - från förskolelärarkandidaterna till gymnasiedito. Vi med inriktining äldre barn och ungdomar kunde för vårt liv inte förstå vad nytta vi skulle ha av att rytmiskt kunna trumma på kongas/klappa händerna i tre- eller fyrtakt, att i stumplästen springa runt i ring till ramsor eller skulptera välkända byggnader med enbart våra kroppar till hjälp. :P
Utbildningshistoria och -psykologi samt metodik och didaktik i de ämnen man valt var väl värt tiden den terminen iaf och de kunskaperna använde jag mig av många gånger då jag senare vikarierade. :D
2007 12 20 at 21:02
Ja, det behövs behörighet … och ja, behörighet och kompetens hör ihop, men jag har skrivit så mycket om det på mina egna bloggar, så jag kommer troligen inte vara med i debatten. Men jag tillhör den som verkligen ser fram emot att lärare måste ha behörighet för att få undervisa i svenska skolan.
Jag anser att det är ett av de största missförstånd som skett, när man tror att behörighet inte ger en kompetens som faktiskt gör skillnad.
2007 12 20 at 21:13
Varför diskuterar vi inte om läkare och jurister verkligen behöver ha legitimation. Det behövs väl inte …. en läkare utan legitimation kan väl vara lika bra om inte bättre än en som har …
2007 12 20 at 21:16
Monika - om du läser nog a ser du att jag mer efterfrågar ett annat system för att mäta behörigheten, inte att behörighetskravet egentglien ska tas bort.
Och så lite mer flexibilitet… En person som visat dig fungera som lärare i många år bör inte diskrimeras bara för att den saknar ett papper.
2007 12 20 at 21:35
Nej, men den som varit obehörig lärare i flera år skall få kompetensutveckling, vilket också är på G nu - Lärarlyftet ..
Det är att diskussionen öht förs som börjar störa mig ordentligt, därför att den slår tillbaka på alla otroligt ambitiösa lärarkandidater… det är få som glider igenom … Men visst finns det inslag på lärarutbildningarna runtom i landet som man kan ifrågasätta… men då får dessa bli bättre, inte … att man tar dessa som en måttstock på alla som blir utexade från lärarutbildningarna.
Jag märker t.ex. direkt när någon gått lärarutbildningen … och de flesta märker själva skillnaden ….när de gått där några terminer, för många som studerar till lärare har varit vikarier och de får svar på många frågor..
Varför det anställts obehöriga lärare beror inte på något annat än att det varit brist på lärare, samt att det kostar mindre. Sen har det blivit förvandlat … kanske man måst från början försvara varför man anställt obehöriga…genom att säga tills det blir en sanning att man inte behöver utbildning mer än i ämnet. Men, pedagogik och didaktik är också ämnen, liksom historia och kemi.
2007 12 20 at 22:18
De flesta yrken är självsanerande. En journalist som skrev rappakalja på dålig svenska skulle snart vara en f.d. journalist. Likadant är det med advokater, läkare, chaufförer etc.
För de flesta yrkesgrupper gäller faktiskt regeln att om de missköter eller är helt enkelt dåliga inom sitt hantverk så får de se sig efter någonting annat.
Självsanering existerar inte för två yrkeskategorier: Lärare och präster.
Har man väl sovit sig genom lärarhögskolan och fått in en fot någonstans så kan personen inte ens flyttas med järnspett.
I ett av svaren skrev någon att ”det finns också en övervägande majoritet väldigt engagerade, duktiga och fantastiska lärare, som sliter hårt mot besparingar, indragningar och ökade elevproblem.”
Jag skulle vilja påstå att det där är en myt som lärarkåren gärna odlar. I vår kommun kan t.ex. dessa ”engagerade och duktiga” lärare räknas med ena handens tumme.
Min bild av lärarkåren är en samling okunniga och lata gnällspikar som inbillar sig att de bär upp samhället på sina axlar.
Att det sedan finns mycket utbrändhet bland dessa är inte alls förvånande. Det finns undersökningar som tyder på att utbrändhet är vanligast bland folk som har för lite att göra och som sedan fyller ut tomrummet med meningslösa arbetsuppgifter.
Det är meningslösa arbetsuppgifter som bränner ut folk – inte hög arbetsbelastning.
2007 12 20 at 22:22
“Lärarutbildningen är skolan för dom som blivit över. För dom som inte kom in nån annanstans. För dom som är lite lata.”
Och bloggar är för de som använder talspråk?;)
Vilken intelligent kommentar föressten; du dömde just ut en hel yrkeskår, som (vilket någon tidigare har påpekat) jobbar häcken av sig, samtidigt som de har väldigt begränsade resurser.
Mina vänner som har en examen både som civilekonom och lärare säger samma sak: utbildningarna är likvärdiga vad gäller svårighet. Man hör dock aldrig någon som klagar på ekonomutbildningen. Väldigt intressant. De som har läst till gymnasielärare i svenska (och till civilekonomer) hävdar dock att svenskakurserna är fantastiskt mycket svårare än någon kurs som läses inom ramen för ekonomutbildningen.
Varför behövs det då behöriga lärare med utbildning? Ja, för att utveckla läraryrket är väl ett svar. Om man bara dansar in i yrket, så lär en eventuell utveckling av det inte komma, vilket verkligen behövs då kommunerna har valt att inte satsa på skolan de senaste 20 åren.
Avslutningsvis. Bland mina bekanta som har valt att bli lärare så är det intressant att de oftast är mer intelligenta är de som har valt att bli t.ex. jurister och civilingenjörer. Bara för att utbildningen kan bli bättre (jag gissar att du tänker svårare), vad gäller den pedagogiska biten, så innebär det inte att alla lärarstundter, som du uttrycker, är lata och inte kom in någon annanstans. Tänk efter innan du postar.
2007 12 20 at 22:24
Johan - utbrändhet är vanligt bland folk som är understimulerade. Men det är också vanligt bland folk som brinner. Människor som ger järnet, som ger allt, och är ambitiösa och engagerade. Och faktiskt tror jag att många lärare är just det. Engagerade. Framförallt faktiskt i den äldre generationen.
Sen så handlade ju inte mitt inlägg om huruvida lärare bränner ut sig, utan om hur man ska mäta kompetens och lämplighet på ett annat sätt än vad som görs idag.
Första stycket du skriver håller jag delvis med om. Jag jobbar som journalist, och det finns många nötter i min bransch också… Men jag tror ändå att en journalist har högre krav på sig att faktiskt prestera något bra för att hänga kvar, än vad en lärare har…
2007 12 20 at 22:29
CH - läs igen. Jag tycker det är trist att upprepa mig. Jag dömde inte ut alla. Jag sa inte att ALLA är lata.
Min uppfattning om lärarutbildningens kvalitet baserar jag inte minst på lärarnas egen kritik mot densamma.
Som jag också skrev själv - jag känner massor av lärare och de är inte mindre intelligenta än andra, inte alls. Intelligens nämndes överhuvudtaget inte i mitt inlägg för övrigt.
Men intelligens är inte detsamma som att vara personligen lämplig att undervisa. Intelligens är inte heller detsamma som att kunna stava.
Sen heter det “dem som” och inte “de som”.
Men jo jag skriver ofta på talspråk i min blogg. :)
2007 12 20 at 22:31
“Det finns undersökningar som tyder på att utbrändhet är vanligast bland folk som har för lite att göra och som sedan fyller ut tomrummet med meningslösa arbetsuppgifter.”
Visa mig gärna vilka undersökningar detta är. Mats Halldin, läkare,medicinsk chef, verkar dock inte hålla med om detta: “Den som drabbas av utmattningsdepression är ofta den ideale anställde: pålitlig, engagerad. Han eller hon arbetar i regel med människor - i högriskzonen återfinns vårdpersonal och lärare, visar Riksförsäkringsverkets undersökning. ”
http://netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=3615
2007 12 20 at 22:32
CH - sen vore det rart av dig att lämna en giltig mailadress när du kommenterar. För jag utgår ifrån att du inte har något att dölja.
2007 12 20 at 22:39
Oj, så många svar, jag orkar tyvärr inte läsa igenom alla just nu. Vill bara säga att jag vet sorgligt många oerhört välutbildade människor som inte vågar gå ut och använda sina kunskaper. Som tror att om de bara får ett fint diplom till så ska de… sedan.
Själv är jag utbildad inom olika områden, men det jag jobbar just nu mest med, yogan, har jag inte någon traditionell formell utbildning för från någon av de klassiska skolorna. Men, jag är en uppskattad, duktig och engagerad lärare, dessutom kunnig. I flera år vågade jag inte kalla mig yoga-lärare för att jag saknade de traditionella intygen, tills självförtroende växte pga av den starka uppskattning jag fick av mina elever.
Jag är yogalärare, jag har gått min egen väg. Jag är utbildad genom teori, praktik och erfarenhet, min egen utbildning.
Måttstocken i mitt fall är alla de elever som fortsätter hos mig år efter år för att de trivs. Och för att antalet grupper växer.
Jag förstår vad du menar, vägen till att fylla ut “måttstocken” kan se olika ut och den personliga lämpligheten är oerhört viktig.
2007 12 20 at 22:43
Med bl.a. den meningen som jag citerar dömmer du, vare sig du vill det eller inte, ut ALLA lärarstudenter.
Lärarnas kritik berör i huvudsak det pedagogiska området, vilket inte innebär att hela utbildningen är dålig - långt ifrån.
“Men intelligens är inte detsamma som att vara personligen lämplig att undervisa. Intelligens är inte heller detsamma som att kunna stava.”
Nej, och det påstod jag aldrig heller.
“Och faktiskt tror jag att många lärare är just det. Engagerade. Framförallt faktiskt i den äldre generationen.”
Jag skulle vilja säga att det är tvärtom. Det finns väldigt många som är engagerade, framför allt i den YNGRE generationen. Många av de äldre är trötta och less på alla ständiga neddragningar.
Avslutningsvis. Dina reflektioner kring personlig lämplighet är givetvis intressanta. Jag vet dock inte hur man överhuvudtaget skulle kunna göra sådana lämplighetstest. Polisutbildningen har förvisso sådana, som är väldigt omfattande och krävande, men även där slinker det in en och annan som är… mindre lämpad. Jag är tveksam på att det ekonomiskt skulle fungera med sådana omfattande intagningsprov på lärarhögskolan.
2007 12 20 at 22:46
Och CH. Det är just det pedagogiska som krävs för att man ska vara behörig som lärare…
Är inte det lite märkligt? Om det är just den delen som felar i utbildningen?
En person med utbildning motsvarande en fil kand i ett ämne, och som bevisligen fungerar som lärare i ett klassrum kan bli brädad av en person med sämre kompetens bara för att den personen har råkat gå lärarutbildningens pedagogiska del…
2007 12 20 at 22:49
“CH - sen vore det rart av dig att lämna en giltig mailadress när du kommenterar. För jag utgår ifrån att du inte har något att dölja.”
Visst kan jag göra det. Jag förstår dock inte varför det skulle vara svårare att dölja något bara för att jag lämnar ut en mailadress, vilken knappast kan spåras till mig av någon privatperson i vilket fall.
2007 12 20 at 22:53
Jag kan inte låta bli att kommentera, men det blir det sista för ikväll …
Det här med att prestera något. Jag vet inte vad du har för erfarenheter Mymlan, men jag känner ingen lärare som inte presterar något heela tiden.
Men det är inte alltid så lätt att mäta prestationen eftersom det mesta finns inom läraren, i förhållningssätt, i val av uppgifter, hur den gör bedömningar mm. Vad krävs av lärare i en undervisningssituation. Och hur mäter man det? Hur ser man att en lärare utför en prestation?
2007 12 20 at 22:59
CH
Vi får väl se om Stockholms universitet i samarbete med personalen från Lärarhögskolan kommer tillrätta med problemen.
Jag hörde iaf häromdan (eller om jag läste det) att det finns uppfattningar på universitetet att det är bra att lärarhögskolan integreras i universitetet därför att de tror att undervisningen kommer bli bättre, eftersom LHSs personal kan det där. Det är främst inom forskningsområdet som det största bristerna anses finnas på LHS. Och de finns där på grund av för låga anslag till just forskningen. Inte det pedagogiska kunnandet.
2007 12 20 at 23:00
Jag sa inte att lärare inte presterar. Bara att om de itne gör det så verkar det inte märkas så mycket. De får fan vara kvar år ut och år in ändå.
Svårigheten är precis som du säger att mäta. Och det var det hela mitt inlägg handlade om.
Men för att ta ett enkelt exempel: En lärare som ska lära barn att läsa och skriva bör själv kunna skriva. Min son hade en lärare som inte kunde det. Big time. Riktigt usel. Som inte rättade sonens fel heller. Och så vidare. Jag talade med rektor massor av gånger, påtalade bristerna (och det fanns fler andra brister) men inget hände. Personen i fråga jobbar fortfarande flera år senare som lärare. Jag vet inte om h*n fått lära sig skriva, men för elevernas skull kan man ju hoppas det…
Där kan vi ju i varje fall visa om inte på prestation, så i varje fall på inkompetens.
2007 12 20 at 23:04
Det har mig veterligen inte riktats någon explicit kritik mot de metodiska och didaktiska inslagen i utbildningen, vilket eg. är ett av lärarnas viktigaste verktyg. Denna kompetens saknar en fil.kand i motsvarande ämne. Och denna kompetens får lärarstudenter kontinuerligt i alla (?) kurser.
“En person med utbildning motsvarande en fil kand i ett ämne, och som bevisligen fungerar som lärare i ett klassrum kan bli brädad av en person med sämre kompetens bara för att den personen har råkat gå lärarutbildningens pedagogiska del…”
Det finns massvis med rapporteringar om att obehöriga lärare har fått gå före behöriga lärare.
2007 12 20 at 23:08
CH - det kanske är så. Jag har mer erfarenheter av motsatsen. Att mina barn förlorat utomordentligt bra icek behöriga lärare till förmån för behöriga. Trots flera års erfarenhet och så vidare.
(och här finns också en annan aspekt - hur bra är det för framförallt yngre barn att ständigt byta lärare…? är det inte bättre att behålla någon som man vet fungerar än att pröva sig fram och använda barnen som försökskaniner?)
2007 12 20 at 23:11
“En lärare som ska lära barn att läsa och skriva bör själv kunna skriva. Min son hade en lärare som inte kunde det. Big time. Riktigt usel. Som inte rättade sonens fel heller.”
Ja, givetvis, och jag säger inte att alla lärare är bra. Lika lite som alla läkare, journalister, ekonomer, osv. är det - att alla journalister inte kan skriva framgår dessutom inte minst av kvällspressens insatser :)
2007 12 20 at 23:15
CH - ja men då är vi överens då eller?
Jag säger inte att alla lärare är dåliga.
Jag säger inte att utbildningen är onödig eller att man ska strunta i den.
Jag säger bara att jag vill ha en annan måttstock på behörighet, införa lämplighetskrav och vara lite mer flexibel i bedömningen av vem som ska få en tjänst och inte stirra sig blind på papper.
2007 12 20 at 23:24
Problemet med skolan är att det periodvis råder lärarbrist, vilket innebär att många som inte kan tillräckligt får jobba ändå …
Debatten blir ensidig om man enbart talar om lärare med rubriken behörig eller kompetens som om det fanns ett antingen-eller här … Självklart skall det vara både-och…. och oftast är det också det.
Problemet många utexade får är att det på en del skolor råder en föreställning om lärarutbildningen av dem som inte gått de två senare…. Det blir praxis som blir rådande, istället för att man tar tillvara på den kunskap de nyexade har och som är i linje med rådande läroplan …
Inkompetenta personer finns det i alla yrken!
2007 12 20 at 23:30
Du säger inte att utbildningen är onödig, nej, men du ger den (och de som går den) obefogad kritik, vilket var vad jag i huvudsak reagerade på.
Vad gäller behörighet så… visst. Men jag kan inte se hur det skulle vara praktiskt eller ekonomiskt genomförbart.
Jag anser att den med lärarutbildning ska få tjänsten eftersom skolutvecklingen skulle stanna av helt annars. Om denne missköter sig och/eller inte klarar av sitt jobb, så har han/hon givetvis inget i yrket att hämta.
2007 12 20 at 23:32
Under lärarutbildningen prövas lämpligheten … Handledare på skolan slår larm. Lärare på lärarutbildningen påpekar om någon ligger på gränsen….
Man slår in öppna dörrar …
2007 12 20 at 23:33
Och där är jag inte enig med dig. Jag anser att den bäst lämpade personen ska få jobbet, oavsett utbildning…
2007 12 20 at 23:41
Men nu har vi kommit tillbaka till utgångspunkten - vad är lämplighet och vem bestämmer det. Skolledaren, lärarutbildningen, utbildningspolitiken, föräldrarna eller eleverna själva, eller vad?
Nu är det ju utbildningspolitiken - man formulerar en läroplan och utifrån den organiserar man en lärarutbildning.
Problemet är ju bara att lärarutbildningar blir nya vart sjätte år ungefär … Så det är många ute i skolorna med olika skolning. Och vad råder ute i skolorna - jo praxis och den följer en tidigare lärarutbildning och tidigare läroplan …
Nå, så vem skall bestämma lämpligheten hos en lärare ..?
2007 12 20 at 23:43
Monika - jag såklart! :) Eller nä. Men så länge det inte finns nåt vettigt system måste man väl kunna, precis som i andra branscher, bedöma lämplighet genom att personen helt enkelt får visa vad han eller hon går för?
Och om en icke behörig person med goda ämneskunskaper också visar sig fungera också i undervisningen finns väl ingen som helst anledning att diskriminera den personen?
2007 12 20 at 23:44
Vi får enas om att vi är oeniga då. :)
2007 12 20 at 23:57
Haha …
Nä, jag skall bestämma … :-)
Det viktiga är att man får fram att det inte bara räcker med att kunna ett ämne. Man lurar folk.
För min del struntar jag fullständigt i var personen fått pedagogiska kunskaper, men en lärare som inte känner till läroplanen och följer den kan heller inte uppfylla sitt läraruppdrag. Och nu har vi det systemet i Sverige, vad vi än anser om det…
Jag anser att duktiga obehöriga lärare skall få möjlighet att få kompetensutveckling…. så att de blir ännu bättre …
Jag känner också till lärare som bara har några få poäng kvar och jag kan inte för mitt liv begripa varför de inte tar dem och får ut sin lärarexamen. Men för de flesta är det oerhört viktigt att bli klara …
2007 12 21 at 00:32
“….jag kan säga att jag skulle vara rätt rökt om jag skrev nåt med stort genomslag utan att ha på fötterna.”
Då får du väl hoppas att inte den här tråden får någon större genomslag, i annat fall har du just bevisat motsatsen.
Jag kunde inte gärna undgå din tokline-influerade kommentar om en giltig mailadress: “För jag utgår ifrån att du inte har något att dölja.”
Tänk så tiderna förändras!
Bravo CH för din sakliga och nyanserade argumentation, det hör inte till vanligheterna här!
2007 12 21 at 00:34
Fan. Mitt inlägg i debatten - skrivet i egenskap av både (nästan) utbildad lärare och därefter verksam som obehörig lärare verkade gå de flesta förbi. Som om mina ord inte hade något värde. Trots att jag passar in på både kriteriet “kompetent” och “behörig” även om jag inte tog mig tiden att få ett pappar på skiten.
Inte för att jag vet om det intresserar någon, men orsaken att jag öht började överväga om det var så lämpligt att jag jobbade som lärare var faktiskt den “vuxenmobbning” som jag fick utstå under själva utbildningen. Japp - lärare som enligt läroplanens värdegrund ska lära ut “allas lika värde” hängav sig åt mobbning. Under första terminen tom, just den termin då läroplanens värdegrund grundligt gicks igenom. Go figure!
Mest “mobbad” var jag av alla dessa tonårsflickor som tagit sig in på utbildningen direkt efter gymnasiet utan någon slags arbetslivs- eller för den delen livserfarenhet. Jag var gammal, jag var fet, jag hade dreads - allt som inte passade dem i deras lilla idealvärdsnormbubbla.
“Gammal” och “fet” var (och är) ju iofs relativt, men vem fan är inte det i ögonen på en spenig 19-åring som just lämnat den skyddade verkstaden kallat “gymnasium”? Att jag hade (och fortfarande har) dreads var iofs inte något subjektivt utan något faktiskt, men faktumet att jag hade (har) det verkade somliga anse vara ett tecken på att de kunde se ner på mig som om jag vore en “haschtomte”, “hippiekärring”, “lusbo”. Och det då självklart i kombination med min ålder och att detta i sig var en komfirmering på att jag inte hade ett värde, eller iaf att det jag sa och gjorde inte var av betydelse. Att meddela mig att grupparbeta var på dagordningen om jag pga av sjukt barn varit frånvarande föll dem inte in. Jag fick göra mina grupparbeten själv liksom.
Ja, jag var inte bara vuxen utan också “gammal” när jag påbörjade min utbildning till lärare (30 var jag, och det är ju gammalt för den som just lämnat gymnasiet), men de knappt 5 år äldre än dem som var min målgrupp i utbildningsinrikningen behandlade mig alltså som något som, inte katten, utan råttans skitrester släpat in, och efter otaliga försök att få dessa som var mina studiekamrater (dvs mina påstådda jämlikar) att acceptera mig för den jag var och vad jag kunde och det inte lyckades så insåg jag alltså att om dessa så kallat vuxna människor som är yngre än mig inte kan visa mig respekt (oavsett min ålder och med mina erfarenheter och kunskaper som grund istället) så lär knappast yngre som ännu inte är “vuxna” heller göra det, trots att de per automatik rent genrellt står i “underläge” när de möter en lärare.
JAg tappade helt enkelt tron på mänskligheten och framförallt tron på ungdomarna - den nästkommande genreationen. Och mina fördomar kvarlever. Inte för att jag tror alla unga om att vara dumma, men jag behandlar dem så som jag numer behandlar alla människor som kommer i min väg - med skepsis och ett avvaktande tills de själva bevisar vad de går för och har att bidra med rent intellektuellt.
Ja, jag är skadad och sårad - jag vet. Men jag har lärt mig att lava med det.
Därför lämnade jag yrket.
Och därefter så har jag en inbyggd aversion mot 19-25-åriga individer av kvinnligt kön. Jag är iofs medveten om denna fördom och därmed så väntar jag innan jag dömer någon enbart pga av deras ålder i kombination med kön - men jag är fan så misstänksam och skeptiskt till vederbörandes intetioner och insikt och kön och ålder faller inom dessa två kriterier.
Sorgligt men sant.
Fast mest synd tycker jag faktiskt om de ungar som fick mina föredetta kursare till lärare. Fan vet vad för värdegrund som de fick lära sig…
2007 12 21 at 00:38
liljeros - *asg* Du är helt otrolig faktiskt.
nef - din kommentar gick absolut inte mig förbi. Och nu är det så mycket kommentarer så de flesta verkar drunkna, vilket gör diskussionen lite skev kan jag tänka.
din senaste reflektion är extremt intressant och jag kommer osökt att tänka på en person som kommenterat här ovan… och på det faktum att fler elever anser sig mobbade av lärare än av andra barn…
men nu är jag fan för trött för att tänka, så jag tror jag tar nya tag i morgon och läser igenom allt igen…
2007 12 21 at 01:14
mymlan skrev: ….det faktum att fler elever anser sig mobbade av lärare än av andra barn…..
Det kan iofs stämma och det då i spegligen av andra påståenden. Främst då det att “ingen kan vara så elak som ett barn” oc vad detta påstående kan tänkas basera sig på.
Det påståendet bygger eniligt mig på devisen att barn är ärliga och iom att de är ärliga så säger de vad de tycker utan någon slags reflektion på vad deras “sägande” kan få för konsekvenser.
En vuxen människa däremot bör onekligen ha lärt sig vilka konsekvenser dennes uttalande och beteende får och däreftet kunna ta beslutet om uttalandet/beteendet är lämpligt.
En vuxen människa har alltså valet om handlandet/sägandet ska få komma fram och det då med kännedomen om möjliga konsekvenser som grund - och därmed så är “vuxenmobbning” i den betydelsen att det är en vuxen som mobbar bra mycket värre än att/om ett barn gör det. En “ungdom” bör ha åtminstone “lite insikt” om orsak och verkan, men en “vuxen” bör ha full dito och ta sina belut om sitt handlande därefter.
Ergo - en vuxen mobbare är “ondare” än en ung dito. Speciellt då “mobbningen” är riktad till någon yngre.
Yngre är ju inte per definition “mindre värd” just pga av åldern, även om vissa anser att så är, men att faktiskt ha denna insikt och ändå behandla yngre som om de är minde värda pga de åsikter de yttrar är i mina ögon inte bättre än att liknas vis rasism. Att döma en individ ohörd pga dennes ålder.
Ja, jag har som sagt mina fördomar, men jag dömer inte någon ohörd. Dock så kanske jag är snar att fackindela någon om jag får veta att denne tillhör just denna grupp som jag redan hyser fördomar gentemot. Jag jobbar dock aktivt med den fördomen vilket leder till att jag försöker att lyssna extra noga på denna grupp när de korsar min stig.
Jag särbehandlar alltså, det kan jag gott erkänna - men jag gör det på ett postivt sätt men med en negativ grund. Och jag är som sagt medveten om det och jobbar på att det inte ska ske…
Fan vad jag svamlar på. Kanske jag borde ta ett glas vin och sätta mig vid teven istället? ;P
2007 12 21 at 08:10
a) att dividera om behörighet som den avgörande punkten, där behörighet bygger på akademiska examina är galet. Det är en regelmässighet som tillhör ett gammalt samhälle. Kompetens handlar om att kunna sätta sina kunskaper i sitt sammanhang - när det gäller lärare att kunna lära ut, som läkare kunna sitt hantverk och hantera patienter, journalist kunna skriva och göra research osv.
b) det hela kan förklaras med en metafor: det är inte storleken det hänger på utan hur man lyckas att använda den. Eller med en annan: det spelar ingen roll om man har ammunition om man inte samtidigt har ett vapen att skjuta med.
c) Samhället förändras. Problemet är att våra institutioner är sena att förändras på grund av de inbyggda trygghetssystem som skapats. Det innebär att vi inom statliga och kommunala organisationer har personer som helt enkelt inte klarar av att utveckla sin kompetens i samma riktning som samhället går i. Vi behöver personer vars kompetens handlar om att ge rätt information på ett sätt som gör den nyttig för den som tar emot den. Vi behöver experter som kan kommunicera. Helt enkelt: individen har blivit viktigare än förut och regeldeontologin inom befintliga behörighetssystem är kollektivistisk och mer obsolet för varje dag. Och att få personer som Monika och Mamman att inse att deras åsikter är detsamma verkar vara omöjligt.
d) det har diskuterats auktorisering respektive prövning. Det tror jag kan vara en väg att gå: problemet är att denna måste ske hela tiden - att välja att pröva en person innan utbildninge och sedan en gång när personen tar examen är inte tillräckligt.
e) att diskutera att “yrkesutbildning” är det enda som ska ge behörighet är idiotiskt. Själv har jag en utbildning som gör att jag, tillsammans med min kompetens, kan jobba med många olika jobb: inom marknadsföring, inom HR etc. Idag jobbar jag och driver företag.
f) de som försvarar dagens lärarutbildning är antingen ignoranta eller bevisar att de själva har dålig omvärldskunskap. Till och med Frank är kritisk till sin egen utbildning. Som nef skriver: lärarutbildningen är inte divergerad utifrån den faktiska verkligheten.
2007 12 21 at 08:52
deeped
Det är bra konstruktiv debatt kring lärarutbildning, lärare och skola. Men det blir frustrerande till slut när ingen utanför lyssnar.
Några egentliga åsikter har jag inte framfört här. Jag jobbar bl.a. med lärarutbildning, och därför vet jag i stora drag hur den fungerar.
Eftersom jag här inte är helt och hållet privat håller jag mina åsikter för mig själv. Sen är det självklart att mina värderingar lyser igenom, men vem klarar av att inte låta dem göra det.
Och det är väl bra att vi som jobbar inom lärarutbildningen tror på det vi gör. Hur skulle det annars se ut.
Jag försvarar inte lärarutbildning i sin helhet, men menar att den bild som de som befinner sig utanför den har fått är felaktig i sin helhet.
Vi ÄR dåliga på att få fram vad vi egentligen gör, enligt min åsikt, men det är en komplicerad historia. Inte så enkel att förklara med några meningar enligt min uppfatning. Och det är utbildningspolitiken som bestämmer rent formellt, enligt som det system vi har, även om det är en hel del annat som bestämmer varför det ser ut som det gör.
Min erfarenhet är att vi på LHS lyssnat på andra och ständigt utarbetat våra kurser i den mån vi har haft makten att göra det.
Frågan gäller väl vem som skall ha suveränitet över utbildningen, skola och uppfostran. Och vem skom skall bestämma lämpligheten som jag debetterat med Mymlan.
2007 12 21 at 08:54
F-låt min dåliga svenska, men jag ser dåligt idag och det är en sån liten text hos Mymlan.
2007 12 21 at 09:04
Jo deep. Det är ju lite det jag försöker säga. Att kompetens och behörighet inte är samma sak…
Och att de kanske borde hänga ihop mer.
2007 12 21 at 09:08
[...] eller lämna trackback om du länkar hit. Kommentarer via RSS 2.0. Borta hos Mymlan pågår en diskussion om kompetens kontra behörighet. Ett intressant ämne onekligen. Jag har avlämnat en längre [...]
2007 12 21 at 09:10
Vad gäller liljeros är det intressant att han inte är kapabel till att diskutera sakfrågor. Men vad annat kan man vänta av en överliggare?
2007 12 21 at 09:23
När jag gick min egen lärarutbildning hade vi undervisning i genomsnitt sex timmar per dag + 36 veckors praktik sammanlagt. Nu har studenterna på den kurs jag arbetat sex seminarier under ett 5-poängsmoment + storföreläsningar. Mycket av kontakten får ske via nätkonferenser, telefon och mail.
Det är inte svårt att räkna ut vilka konsekvenser detta har fått, samtidigt som de akademiska kraven har ökat väsentligt.
2007 12 21 at 09:41
En lärares uppdrag har dessutom förändrats och ansvaret ökat….
2007 12 21 at 09:49
Monika - jo. Bra att du ändå ser objektivt på saken.
Det är en sak jag tycker är intressant här. Med tanke på alla lärare som rusar hit och försvarar sig. Jag har fan inte kängat lärarna. Ingen enskild, men heller inte lärarkollektivet. Jag har kängat systemet.
2007 12 21 at 09:53
Lärare är utrustade med porslinstår. Det borde du väl lärt dig vid det här laget? :)
2007 12 21 at 10:01
Jag vet Mymlan…. tyvärr är det väl den negativa mediabild som gör att lärare känner sig påhoppade …
Och det är viktigt att också se att det är ett system det handlar om. Vi har inte autonomi som inom andra områden. Vår verksamhet bestäms av utbildningspolitiken och genom politiska val, dvs. genom en representativ demokrati.
Jag har ett uppdrag av staten och kan inte köra mitt eget race som lärarutbildare. Vi har kursplaner som vi måste följa, kanske inte bokstavligt, flexibilitet är nödvändigt.
Likaledes gäller lärare i ungdomsskolan … men tyvärr har besparingar bidragit till att de stöter på sådant de inte är utbildade för och inte skall ingå i deras uppdrag. Fler vuxna behövs i skolan. Låt sjuksköterskor, psykologer, kuratorer m.fl. komma tillbaka, så lärarna får syssla med det dom ska göra … De skall ha tillräcklig kunskap så att de kan se när någon behöver stöd, men det är inte dom som skall ge det, utan utbildad personal inom det området vad det än gäller.
2007 12 21 at 10:04
Det räcker alltså inte med att gå en kurs i konflikthantering på 5 poäng på lärarutbildningen, för att kunna lösa konflikter ute i skolan.
Det behövs finnas stöd ute på skolorna också, samt erfarenhet av olika typer av konflikter.
Det är så enkelt att i teorin sätta upp ett antal lösningar och metoder, som inte alls fungerar i en speciell situation.
Ingenting är aldrig så enkelt …
2007 12 21 at 10:11
Jag är utbildad lärare (gymnasielärare i svenska och historia) men jobbar i dag som något helt annat, tror till och med det var mamman här ovan som påpekade att jag inte är behörig i mitt nya jobb, ha ha.
Varför jag valt att inte arbeta som lärare är enkel: allt bitchande och gnäll. och då menar jag inte elevernas utan lärarnas. Bara när jag började läsa här ovan om hur underbetalda de stackars lärarna är ville jag spy rakt ut. Jag jobbade på gymnasium och där är knappast lärare underbetalda, utan har en lön på cirka 22-27 000 här i Malmö. Jämför med någon i vården så får ni lite perspektiv.
nej, lärare har inte advokatlön. Men varför i hela fridens namn blir man lärare om man vill tjäna sjukt mycket pengar? Har man missat hela uppväxten och hela utbildningen att det är ett vanligt svenssonjobb med en svenssonlön?
Och av någon märklig anledning verkar alla lärare glömma alla fördelar som finns med läraryrket.
1. Semestern. Hur många här är lediga jullov, sommarlov, påsklov, sportlov etc? och nej, att det skulle vara konferenser är mest trams, skolan är låst den mesta av ledigheten.
2. En gymnasielärare undervisar 25 timmar i veckan och har 20 timmars planering. Fattar ni hur mycket planeringstid det är? Jag hade inte sagt nej till det.
Angående praktik, i och med att jag gått nya lärarutbildningen kan jag svara på det: vi hade väldigt mycket praktik, från dag ett. Jag började hålla lektioner redan första terminen.
Jag ser emellertid inte bristen på pedagogik eller praktik som ett problem, ser helt enkelt inte någon brist. Däremot såg jag en stor brist när det gällde ämneskunskap. Som nån skriver ovan, folk blev svensklärare och kunde inte ens stava. Jag vet inte ens vad jag ska säga om det.
2007 12 21 at 10:16
Ulrika - Tack för det inlägget. Och precis - lärare är fan inte underbetalda. Det känns viktigare att höja lönerna i vården, till exempel..
2007 12 21 at 10:38
Fast Ulrika glömmer en sak när det gäller lön: lärare må ha uppehållstjänst - rent faktiskt så beror lönesättningen på att de har just sommarlov etc. de betalar sin ledighet med en lägre lön (eller om det är lärarna själva som glömmer bort det ibland). Dock: lön bygger på ett antal premisser vilket gör att man kan fundera om lärare inte är lågavlönade rent principiellt. Premisserna brukar man säga vara nytta, ansvar och komplexitet i arbetet. En lärare kan antagligen anses som nyttig samhällsmässigt, en lärare har ansvar för att deras elever lär sig rätt saker (sen om alla lärare verkligen tar det ansvaret är en annan sak), och lärararbetet är komplext. Vad gäller bitchandet så är fan vårdanställda ofta mycket mer bitchande, och deras andel i premisserna är lägre - fr a när det gäller undersköterskor.
Sen kan man fundera över jämförelsen med oss inom det privata näringslivet och löner; något statligt och kommunalt anställda gärna för fram som ett för dem negativt värde. Tjena.
2007 12 21 at 10:48
Well. Deep - jag är privatanställd och tjänar sämre än en lärare…
Men det såklart. Jag är ju en journalistjävel. Jag borde inte få finnas, eftersom alla journalister bara skriver skit och inte har något omdöme eller empati eller nåt.
Ingen nytta gör vi heller.
Å andra sidan så klagar jag inte särskilt ofta över min lön. Bara konstaterar att jag gärna skulle ha tio papp till i månaden.
2007 12 21 at 11:07
Tänkte bara ge dig ett praktiskt exempel:
Vi har ett system med individuella betyg.
Vi har också ett system där obehöriga lärare inte får fasta anställningar, utan måste söka om “sin” tjänst inför varje termin.
Dessa outbildade lärare MÅSTE lyckas för att återanställas.
Hur mäter man om en lärare “lyckas”?
Kanske genom att se hur höga betyg den lärarens eleverna har? Höga betyg borde ju rimligen innebära elever med mycket kunskap - kan man tycka.
Vi kan se en rätt markant skillnad mellan de klasser som har outbildade lärare (= högt betygssnitt i klassen)
Kontra de klasser som har utbildade lärare (= inte lika höga betygssnitt).
Det beror INTE på att de outbildade lärarna är enormt mycket bättre på att undervisa - utan att de bara ser om sitt eget hus…
När nationella proven sedan kommer - så rasar snittet i deras klasser helt oförklarligt…
——————-
För mig är det helt självklart att skolelever har rätt till utbildade lärare.
Lärarutbildning ger en kompetens och en insikt som outbildade faktiskt saknar.
Att vara lärare är inte bara att kunna förmedla kunskap - det är så oändligt mycket mer.
Precis som inom många andra yrken (tex journalist)så kan man “fuska” sig fram som lärare - och eftersom man inte har kunskapen så vet man ju heller inte vad man saknar. Man går på känsla och tror man gör rätt. Det räcker inte!
Eleverna vet ju inte heller vad de egentligen har rätt till för kunskap. Därför är de kanske nöjda, med sin snälla,engagerade outbildade lärare…precis som sina föräldrar.
Jag tror att (högskole-)studier absolut behövs inom många yrkesgrupper - och att man sedan får man bygga på med egna erfarenheter.
Först då får man en bra och trygg grund i sitt yrkeskunnande.
2007 12 21 at 11:30
Mymlan
Jag tror inte på att sätta en grupp mot en annan grupp, utan mer titta på att varje enskild grupp blir värderad utifrån denna grupps kompetensområde, utbildningsnivå mm.
Jag ser inte en motsättning i att vårdpersonal får högre lön och att lärare får det.
Att påstå att en grupp förtjänar högre lön kan man göra, men det är en värdering man gör då. Man anser att vårdpersonal är viktigare. Jag anser att båda grupperna är lika viktiga - de har båda med liv och död att göra, fast på olika sätt och i olika tidsperspektiv.
Vårdpersonal och andra grupper får det inte bättre för att lärare får det sämre… (om man nu anser att de är en priviligierad grupp i jämförelse med andra grupper med likvärdig utbildningsnivå)
Jag håller helt med Mamman här. Det är självklart att skolelever har rätt till utbildade lärare och att lärarutbildning ger kompetensen. Lika självklart som att vi alla har rätt att få utbildade läkare och jurister.
För oss inom utbildningsväsendet handlar det inte i det stora hela om att värna om sitt utan om elever och studenter. Sen att vi inte alltid kan göra detta utan att ta av vår egen tid är snarare en brist på resurser än brist på engagemang.
Håller också med deep. Vi har lägre månadslön på grund av uppehållen. Det är inarbetad tid. Men jag jobbar oftast under uppehållen…. med uppsatsmanus eller bedömning av uppgifter eller med planering … Semestern viker jag dock numera helt och hållet till att bli min helt och hållet. Men jag har jobbat många semestrar med handledningsuppdrag.
Men mitt lärarjobb går inte att jämföra med lärare ute i ungdomskolan. Men jag vill ändå betona att även om vi inte har undervisning, så betyder det inte att vi inte har jobb att utföra.
2007 12 21 at 12:11
“Precis som inom många andra yrken (tex journalist)så kan man “fuska” sig fram som lärare - och eftersom man inte har kunskapen så vet man ju heller inte vad man saknar. Man går på känsla och tror man gör rätt. Det räcker inte!”
Som outbildad journalist får man visst snabbt få reda på vad man saknar Mamman.
Åtminstone om man har en bra chef.
Visst man kan “fuska” sig igenom, som du uttrycker det,
men då har man med största sannolikhet tillräckligt med journalistiska “egenskaper” som i alla fall räcker till en början så som nyfikenhet, saklighet, förmåga att skilja på sak och person, tydlighet, bra språk, snabbt kunna se vad som är en nyhet, förmåga att hitta en bra vinkel,
opartiskhet etc etc.
Sedan, när man har “fuskat” sig igenom en tid har man erfarenheten (inklusive erfarenheten från kollegor och redaktörer som skällt ut en för allt man gör fel, och är man inte dum i huvudet så lär man sig vad som är rätt rätt snabbt).
Det finns mängder av kända (och nu tänker jag främst på äldre) och bra journalister som absolut inte har journalistutbildning.
Många har gått Kulturvetarlinjen t ex.
Om inte det räcker kan man även där fortbilda sig.
Det är konstigt - men journalist verkar också vara ett yrke som väldigt många har väldigt mycket åsikter om - samtidigt som de flesta har ytterst få egna praktiska erfarenheter av yrket från insidan.
2007 12 21 at 12:27
Well. Jag är ju detsamma. Och tjänar mindre än en lärare - till på köpet ser jag till att sex andra personer har utkomst… Men just ja: jag är ju en sån där reklamare. Det vi gör är ju onödigt :D
2007 12 21 at 12:30
lalanda - jag tror att vilket yrke man än har så upplever man att folk har mycket åsikter utan att ha koll…
en sak som är grejen med att vara journalist är ju att man faktiskt har ganska bra koll på väldigt många andra. jag kan inte allt om en enda sak, men jag kan en hel del om väldigt mycket…
man träffar personer ur alla möjliga och omöjliga yrkesgrupper, och får förmodligen en större inblick än de flesta andra.
inte minst i skolan. jag får dagligen i snitt ett par-tre pressmeddelanden som har med skolan att göra. jag pratar med lärare/rektorer ofta. jag pluggar igenom statistik från skolverket, lärarförbundet, enstaka skolor och scb, som har med skolan att göra, statistik som jag är tveksam till om lärarna själva faktiskt läser…
och jag hälsar på i skolor, träffar elever och lärare. i många olika skolor.
detta sammantaget (inklusive egna privata erfarenheter såklart) ger mig större möjlighet än de flesta att faktiskt ha en uppfattning baserad på fakta istället för fördomar.
det är mer tveksamt hur stor inblick en lärare har i hur det ser ut på en tidningsredaktion, eller i statistik om medier, osv…
2007 12 21 at 12:31
@Mamman: du inser inte att du i princip säger emot dig själv? Du påpekar indirekt att det är svårt att mäta om lärare lyckas - samtidigt som du försöker driva en tes om att framgång kan mätas genom betygsgenomsnitt…
Frågan är också om verkligen det som lärare själva sätter: betyg - ska användas för att avgöra om en lärare har lyckats. Då kan man snacka om subjektiv bedömning…
Din eviga jämförelse med journalister är idiotisk och visar bara hur lite värd du anser bloggägaren egentligen är. Det äcklar mig storligen och gör att jag ibland saknar den text som WB la in här…
2007 12 21 at 12:36
deep - att mamman inte har några höga tankar om bloggägaren är ju inget nytt. Men bloggägaren har inga höga tankar om mamman heller, så det jämnar ut sig.
2007 12 21 at 12:39
Jo Mymlan visst är det så
visst är det så.
Jag ville mest visa det dumma i uttalandet,
speciellt med tanke på det som deep
påminner om:
den eviga jämförelsen.
2007 12 21 at 12:41
Nej nu kanske min kommentar tolkas fel!
I kommentar 95 syftar jag på kommentarerna 92 och 93.
De börjar bli så många nu,
det är så mycket åsitker,
att det är bäst att försöka hålla lite ordning här tycker jag…
2007 12 21 at 12:42
lalanda - hur fan håller man ordning på nära hundra kommentarer varav hälften är långa jävla uppsatser? ;)
saknar quotefunktionen som finns hos deep…
2007 12 21 at 12:45
Åsikter ska det stå, åsikter.
Jag blir lite nervös,
jag har också blivit mobbad av lärare.
Speciellt en som tyckte att jag luktade rök och undrade om mina föräldrar visste att jag rökte.
Och då var jag ändå arton år.
Min mor tyckte jag skulle fråga honom om han var föredetta rökare och kolla om han luktade svett.
Och visst var han det! Och självklart luktade han svett (det är många lärare som gör,
inte konstigt med tanke på de flesta skolornas dåliga ventilationssystem).
Nåja, nästa gång han sa att jag luktade rök
sa jag åt honom att han luktade svett.
Efter det slutade han trackasera mig.
Alla har sina brister.
2007 12 21 at 12:48
Han var förresten behörig.
2007 12 21 at 12:49
Jag kunde ha stavat ännu värre,
det kunde ha stått:
Åskiter.
2007 12 21 at 13:16
Ja, alla har sina brister och vi lever i en tid i vilken vi inte är ålagda att vara precis likadana allihop. Vi är inte ålagda att pränta in viss typ av kunskap och som vi sen upprepar som mantran.
Läroplanen säger en sak
Lärarutbildningen är organiserad på ett speciellt sätt för att stimulera ett visst lärande.
Men vi har inte mer än en indirekt makt att påverka och vi har ingen möjlighet att *tvätta bort* värderingar som de blivande lärarna har med sig från början. Så även om de inte får lära sig att mobba och/eller trakassera elever är det en del som ändå gör detta, därför att de inte ser det som detta utan uppfostran (något de själva ser som viktigt)
Vi har en praxis i skolan som vi inte får glömma bort…. och den släpar efter - hela utbildningssystemet är trögt- Det tar lång tid att förändra praktiken enligt gällande läroplaner och utbildning.
Jag har synpunkter på media och på viss journalistik, men jag har inga synpunkter på om det är brist på kompetens eller inte. Inte heller vilken måttstock vi skall ha för att sortera ut de bästa. Därför jag har ingen aning om hur det är att arbeta på en redaktion. Jag anser mig inte vara tillräckligt kvalificerad för att kunna göra det.
Men visst är jag en smula kritisk till ensidigheten många gånger och att journalister inte har samma skyldighet att redovisa sina källor. Samtidigt som jag förstår att journalistiken troligen skulle förlora sin särprägel. Men det är bara spekulationer från min sida.
Och kanske är det så att media blir som den blir om det finns många som inte har journalistikutbildning….
Det är iaf intressant att se att vi har olika uppfattningar gällande yrkesområden. Jag menar, att vi anser att det är absolut nödvändigt att vissa grupper har utbildning och är legitimerade medan andra grupper kan vi tillåta folk som inte har utbildningen att jobba. Vi anser att de är lika bra om inte bättre t.o.m.
Det är nog det mest intressanta med den här diskussionen…
2007 12 21 at 13:18
Min svenska är fullständigt bedrövlig idag … så jag tar nog en paus. Hoppas innebörden kommer fram iaf.
2007 12 21 at 14:19
Så illa var det inte, du skrev åtminstone inte “losa jobbet”.
2007 12 21 at 14:32
Att media blir som det blir beror oftare på aktieägarnas vinstintresse…snarare än på journalistens formella behörighet.
Man sparar in på allt eftersom ägarna vill ha en vinst på 200% nästa år, typ.
T ex gör man multimediajournalister (en person gör det som tre gjorde tidigare, journalist, research och fotograf i ett)
av alla anställda och sparkar hälften.
Då blir nyheterna som de blir.
Champagne är dyrt vettu.
Och så vidare.
2007 12 21 at 15:09
Skolan (=kommunen) vill också spara hejvilt, vilket syns inte minst på lokalerna. Jag tror att många vuxna skulle vägra att ha arbetsplatser som ser ut som de där våra barn vistas flera timmar om dagen. Och lärarna. Men de är ju så dumma som inte fattar att de har ett svenssonjobb och inte kan förvänta sig annat än kass lön och usel arbetsmiljö. Kommunaliseringen var verkligen dålig för landets skolor, också vad beträffar behörighetsfrågan. (Bittert, va? Jag har också lämnat ungdomsskolan.)