Jag har varit lite orolig.
Det är mer än ett år sedan jag träffade honom sist.
Tänkt att han kanske glömt mig.
Att jag försvunnit ur hans register.
Att han kanske - ve och fasa - lagt ner, gått i pension, stängt igen.
Eller att jag kanske kallats men lyckats slarva bort kallelsen i mitt rådande kaos.

Men idag så kom den äntligen, och jag blev alldeles varm och lycklig.
“Du är välkommen till Gunnar den xx/x klockan xx:xx”.

Ja. Jag älskar verkligen att gå till tandläkaren.

Andra bloggar om: , , ,