pi – den rebelliske lille pixeln – nu hos mymlan

pixelpi_1200072124.png
Jag var tvungen att gnugga ögonen ett par gånger innan jag förstod att det verkligen var den. Pi. Den rebelliske pixeln. Som jag först var rädd för men senare började känna sympati för. Av en outgrundlig anledning. Pricken på skärmen började gapa och leva om så fort jag slog på datorn.
– Vem fan är du?
– Mymlan. Vem annars?
– Mymlan? Nej jag tror dig inte. Dom har lurat mig förr, vem fan är du?
– Mymlan. Såklart. The real mymlan. Jag tror faktiskt att Danny skickade hit dig.
Pi blev alldeles tyst. Jag också. Vi liksom stirrade på varandra. Jag har aldrig förlorat arga leken och tänkte inte göra det nu heller. Jag väntade på att Pi skulle bryta tystnaden. Det kändes som timmar men var säkert bara några sekunder.
– Är du… på riktigt…? The real mymlan? stammade han fram. Plötsligt var rösten inte så aggressiv, mer liten och klen.
– Ja. På riktigt. Är jag. Mymlan.
– Men vafan, sa Pi, men ganska tyst, mer som ett mummel.
– Ja vaddå vafan?
– Jag som trodde att du skulle vara en het brud. Du ser mest ut som en arg jävla häxa. Med den där arga blicken, sammanbitna munnen och rynkorna mellan ögonbrynen. Dom ser jävligt buskiga ut förresten, har du glömt att noppa dem?
– Hmm. Well. Jag är ledsen att göra dig besviken. Jag är nog rätt så trist. Buskiga ögonbryn har jag och ganska arg ser jag ut. Dessutom är jag trött nu.
– Ahh. Men…
Pi nästan viskade nu. Jag kände mig otillräcklig på något sätt. Ville ju inte göra honom besviken nu när han äntligen kommit till mig.
– Alltså. Du ser ju fin och bra ut och så. Men vad fan har du på dig?
Nu kunde jag inte låta bli att skratta.
Och då pep Pi till av förtjusning.
– Hihi, du skrattar! Nu ser du inte så arg ut längre.
– Men så bra. Jag har på mig min pyjamas.
– Pyjamas? Jag som hade väntat mig ett schysst raffset eller ingenting.
– Men jag är verkligen inte raffig. Jag har pyjamas. Jävligt skön är den.
– Kan du inte ta av den?
– Aldrig i livet. Inte för dig. Men jag kan skicka dig till Blogge, där finns en bild av min klyfta om du vill se.
Blogge?! skrek den lille pixeln då. Är det inte han som har ormar? Jag har ormskräck. Snälla, jag ber dig, skicka mig inte till Blogge. Du är så söt och varm och skön och jag skulle vilja somna innanför din pyjamas. Vad som helst bara inte Blogge Bloggelito.
– Äh sånt där smör går jag inte på, sa jag då. Dessutom är jag trött. Du kan få stanna här inatt. Men i morgon måste du vidare, det är fan en order från teflonminne och jag vågar inte trotsa honom.
– Nej jag vill stanna här! Då kan jag få se dig utan pyjamas imorgon! Jag vill!
– Ingen får se mymlan utan pyjamas. Glöm det!
– Jävligt ful pyjamas du har! gapade Pi som hade morskat upp sig igen.
– Om du inte slutar förlolämpa mig så skickar jag dig raka vägen till Blogge!
– Förlåt! Jag lovar. Bara jag slipper ormarna. Jag ska vara så snäll.
– Okej. Men vi måste hitta nånstans att skicka dig.
– Hon den där drottningsylt kanske, jag tycker om blåbär!
– Äh, drottningen har precis varit barnvakt åt arga barnet så hon orkar nog inte med dig.
– Tillbaks till Nini då? Det var rätt kul där, sa pixeln.
– Nä. Jag tror meningen med din resa är att du ska få se dig omkring i världen. Jag kanske ska skicka dig till Australien?
– Nej nej nej! vråalde pixeln nu. I Australien finns det massor av giftormar! Snälla mymlan, vart som helst men inte dit!
– Men inte trodde jag att du var så feg din lille rackare, som du har bråkat och jävlats på din resa. Du kanske vill ut på landet? Jag vet ett par snubbar i Dalarna som säkert skulle behandla dig väl.
– Dalarna? Det är ju där den där jävla deepedition håller hus är det inte? Jag har hört att han är stingslig som fan, och har en vass tunga också. Som en orm. Jag vill inte ha med ormar att göra.
– Ormar har kluvna tungor. Deep har en vass penna.
– Snälla kan vi prata om något annat? Börjar du inte bli lite varm? Den där pyjamasen ser verkligen tjock ut. Ska du inte ta av den en stund?
Nu kände jag mig tvungen att titta strängt på Pi igen. Jag är ju en pryd flicka och har fan ingen lust att visa mina bröst för en vilt främmande prick som dessutom ska resa omkring och skvallra bland allt möjligt pack. Så jag lade pannan i djupa veck – jo jag kan göra jävligt djupa veck i min panna – och så sa jag med myndig stämma till den lille pixeln:
– Pi. Jag tar inte av mig pyjamasen. Aldrig i livet. Och om du inte slutar tjata så skjuter jag sönder skärmen. Jag är en jävel på att skjuta ifall du inte visste det, jag kan träffa pyttepyttesmå föremål på långt håll. Så det är bäst att du passar dig jävligt noga, jag vill inte höra en enda insinuation till om att jag ska strippa för dig, okej?
Pi pep ett väldigt tyst okej och sen var vi tysta en stund. Jag började känna mig trött. Så jävla rolig var han ju inte, mer som en gubbsjuk snubbe som inte fått nåt på ett par år. Nej det började verkligen bli hög tid att skicka honom vidare.
– Jag skulle kunna skicka dig till Mickey i och för sig. Han är en jävligt rolig halvperverterad snubbe från Polen och ni skulle säkert ha jättekul ihop. Eller förresten, han har varit lat på sistone. Risken är att du skulle bli kvar där för evigt.
– Jag vill till en snygg tjej!
– Lägg av nu. Du behöver nån som kan fostra dig. Nån som är hård i nyporna men kärleksfull längst därinne. Nån med humor och lite jävlaranamma. Ahh! Du sa att du ville till Drottningen?
Den lille pixeln nickade ivrigt. (jag hoppas det, prickar nickar inte men jag utgår ifrån att det lilla väsande ljudet som av en vindpust som kom från skärmen berodde på ivrigt nickande)
– Jag skickar dig till hennes andra halva. Han har allt du kan tänkas behöva, och med lite tur kanske du får smaka lite sylt, vad sägs om det? Vad jag vet har dom inga ormar heller. Och våga inte säga emot, tänk på vad jag sa om att skjuta sönder skärmen!
Den lille Pi var alldeles tyst nu. Jag började nästan tycka lite synd om honom. Jag kanske var lite för hård. Och tänk om Josh har en dålig dag. En sån där arg dag. Han brukar ju vara jävligt arg den mannen.
Men nej. Jag skulle inte vekna nu. Det kändes som det var på tiden att den lille pixeln fick lära sig att veta hut. Jag var nog lite för blödig ändå. Utan att jag själv förstod vad som hände började mina händer knäppa upp knapparna i pyjamasen, som för att ge den lille pixeln en avskedpresent. Som tur var började han frusta belåtet och jag kom på mig själv och knäppte snabbt igen. Så jag klickade på skicka, och sen var jag ensam igen…
[Regler från Teflonminne som är ursprunget till denna spännande resa som vår lille pixel gör nu…]Vad jag vill, är att i det här fallet Sugbloggen Nini Danny Stinnitus Danny Mymlan Josh ska haka fast där PIs resa hos mig tar slut, när han blir oväntat teleporterad bort till fjärran marker, vad som sker sedan är helt upp till Josh. Man får brodera ut hur mycket man vill men man får även vara kortfattad, men om man känner att man inte har lust alls att utveckla PIs öde ser jag helst att man skickar tillbaka PI till där han kom ifrån och han därifrån får fortsätta sin resa någon annanstans, så länge man ser till att PIs resa fortsätter och han slipper återgå till att bli en ensam stationär pixel utan framtid.Låt fantasin flöda, man kan göra mycket med en pixel, om du inte gör det för din skull, gör det för PIs!
Så:1. Låt PIs besök hos dig ta vid där besöket hos den förra tog slut, försök knyta an historien så att man kan läsa den steg för steg utan att känna sig allt för borttappad.
2. Se till att veta vad PI gjort förut! Läs dig bakåt så att du ser vad som hänt tidigare.

3. Länka alltid till den som PI kom ifrån, och den som PI ska resa till, länka även tillbaka till den här posten så att jag kan fylla på PIs äventyr efterhand för de som vill läsa från början.

4. That’s it! Låt PI utvecklas, han är inte bunden att finnas i den extrema pixelform han finns i idag här på min blogg, anledningen till att hans perspektiv är begränsat till pixelnivå här är att han just nu börjat upptäcka världen runtomkring, man behöver inte hålla på och finlira så mycket med honom, men han får inte tappa sin identitet!
5. Ta väl hand om honom!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

About these ads

24 thoughts on “pi – den rebelliske lille pixeln – nu hos mymlan

  1. Haha bravo, bravo! Här trodde man att hela världen hade gått och lagt sig men ALAS, PI waits for no man (or woman)!

    :D

  2. Pingback: Teflonminne » PI - Den rebelliska pixeln

  3. PI verkar vara en kåt jävel. Men mest intresserad av kvinnor. Andras kvinnor. Kommer han hit ska han få smisk.

  4. drf – helt sant är att han dök upp här precis när jag skulle gå och lägga mig. Jag gick och lade mig men kunde fan inte sova för han liksom ropade på mig så jag var tvungen att gå upp igen och skriva… Skulle ha blivit nåt helt annat om jag väntat tills idag tror jag…

    Weman – han är skitodräglig!

    Drottningen – den känslan har jag haft ett par gånger också.. :)

  5. Hihi… förlåt mig *snällt leende* men börjar du inte bli lite vääääl bloggnördig nu mymlan?

    Skriva berättelser om en påhittad pixel?? Mein Got ;)

  6. Hihi PI som verklige tiggt om att få komma hit, så fick han inte nåt porrigt alls?

    Det var nog bra att han fick lite normalitet i sin lilla tillvaro…

  7. Det här måste fan vara den jobbigaste utmaningen på länge (förutom ditt best of då)…

    Pi måste passa sig också för att hamna hos Knusselboskan: hon är inne på Photoshop och där tar man bort pixlar…

  8. @Knusselboskan: en filosofisk fundering. Eftersom varje pixel som man tar bort egentligen finns där fortfarande så är frågan – kommer Pi då att försvinna eller bara bli osynlig?

  9. deeped: Mitt spontana svar är ja…men jag är inte säker. I Photoshop jobbar man ju mycket i lager. När man lägger en massa lager ovanpå varandra ligger det väl inte en massa pixlar ovanpå varandra precis? Om man maskar bort nåt som inte ska synas på ett lager så borde ju den pixeln rimligtvis vara borta – eller? Nej usch, jag vet inte! Och nu är den där rackarn här hos mig så jag måste gå och åtgärda honom på nåt vis!

  10. Bah jag var inte klar.

    … vilket innebär att man får bara bra klurig för att döda honom, ni kommer aldrig bli av med honom!

    (Eller ptja, så svårt är det ju inte att lyckas terminera hans äventyr, även om man kanske inte kan döda honom per se.)

  11. Pingback: Kristina af Knusselbo » Blog Archive » Pi - den rebelliske lille pixeln

  12. Pingback: drottningsylt » Blog Archive » Pi - Den rebelliske lille pixeln

  13. Pingback: abstrakt tänkande « the real mymlan

Kommentarer inaktiverade.