tisdag, 15 januari 2008


På förekommen anledning.

Ja. Jag tycker att människor är mer värda än djur. (utifrån mitt perspektiv. men jag är ju en människa)

Ja. Jag tycker det är märkligt att människor upprörs och engagerar sig så otroligt för djur när det finns så många människor som far illa. (vi måste vara den enda arten på jorden där somliga värnar mer om andra arter än vår egen)

Ja. Jag tror att det beror på att det är lättare att uppröras över getter (eller barn) i en djurpark i Kina än över att grannens barn får stryk. Man vill ju inte vara och gräva i skiten själv liksom. Inte riskera att själv råka illa ut.

Andra bloggar om: , ,

Min frågelåda har fått en oväntad vändning. I form av direkta frågor i kommentarsfält. Och eftersom jag är en plikttrogen person som gärna gör allt jag kan för att bringa klarhet i ovissheter och missförstånd tar jag givetsvis uppdraget på största allvar.

Ola i Skoga skriver och frågar:

1. Hur lär man sig att leka igen?

Det snabba svaret: Gå med i facebook.

Det mer seriösa svaret: Skaffa en ung älskare/älskarinna. Börja hänga hos the real mymlan. Annars vet jag inte. Jag är nog den mest hämmade person jag känner till.

2. Ska man leta efter kärlek eller ska man ge upp och bli hittad?

Det snabba svaret: Gå med i facebook och leta.

Det mer seriösa svaret: Det är först när man slutar leta som man finner det man söker. Tror jag.

3. Har någon tips på en sajt där man hittar riktigt grymma blandband i MP3-format? Inte sån indieintrovert, utan en grym blandning av gamla hits, worldmusic, sväng och briljans?

Det snabba svaret: Gå med i facebook och kolla in folk med liknande musiksmak.

Det mer seriösa: Last fm. Verkar funka.

4. Nyfiken på bra raggningsrepliker på ICA, bussen eller på gatan. Helst ska de ha prövats.

Det snabba svaret: Gå med i facebook och ställ frågan där.

Det mer seriösa: Jag har nog aldrig testat. Så jag överlämnar den med varm hand åt mina kloka och påhittiga läsare.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Jag hade tänkt skriva ett inlägg som började här och slutade nånstans hos Lot och hans döttrar, men fick inte till det. Nån annan kanske känner sig manad?

Här blir det tjo och tjim istället.

Dagens frågor bland mina söktermer:

1. Hur laga ärtsoppa?

2. Cybersex, vad skriver man?

3. Vad menar man när man ska strula?

4. Vad tycker folk om ica?

5. Hur gör man när man knular? ( egentligen vill jag be frågeställaren återkomma när h*n lärt sig stava till knulla, men någon av er läsare kanske är mer överseende)

Uppdatering: Jag bestämmer på inrådan av ett par läsare att knula helt enkelt betyda att göra tjälknöl.  

6. Vad menas egentligen med mänskliga rättigheter?

Och så ett konstaterande: “Gillar inte att se mig själv på bild”.

På fråga ett svarar jag själv.

För bästa resultat, börja kvällen innan med att lägga ärtorna i blöt. Ta ett helt kilo, ärtsoppa går utmärkt att frysa in. Salta gärna blötläggningsvattnet, rätt rejält med salt kan man ta. (Under förutsättning att man inte saltar extra sedan när man lagar soppan)
Så på torsdag eftermiddag - för jag förutsätter att ärtsoppa äts på torsdagar - sköljer du av ärtorna och plockar bort svarta och gröna ärtor.

Lägg i stor gryta och häll på nytt vatten, närmare tre liter för ett kilo ärtor. Koka upp. Gärna med en buljongtärning. Medan soppan kokar upp hackar du två stora gula lökar fint och lägger i soppan. Sist lägger du i fläsket. Bäst blir det med rimmad bog, men fläsklägg eller sidfläsk går också bra, bara det är rimmat. Så låter du alltihop sjuda i ungefär en timme. Rör om och skumma av ett par gånger under tiden.

Sedan plockar du upp fläsket och delar i små tärningar. Lägg tillbaks i soppan. Provsmaka. När ärtorna inte är hårda längre är soppan klar. Ibland kan den behöva spädas med mer vatten. Känns det vattnig - koka längre. Sist av allt häller du på timjan. Torkad sådan. Det är inte starkt, så snåla inte. Färdigt. Serveras med din favoritsenap.

Men de övriga frågorna - hur svara på dem?

Andra bloggar om: , , ,

Go Marcus, Go!

Och det han skriver handlar ju inte bara om sjukdom.

Det handlar om människor som på olika sätt behöver stöd av samhället. Människor som behöver hjälp att komma tillbaka. Det går knappast fortare om de måste lämna hus och hem för att de inte får ersättning av Försäkringskassan.

Och jo som journalist känner jag igen problemet han beskriver. “Vi talar inte om enskilda fall”. Det är tamigfan omöjligt att få någon att ta ansvar, för de beslut som fattas.

Nu är det kanske inte de enskilda handläggarna på Försäkringskassan som ska sättas dit. De följer väl bara ett regelverk. Eller “gör bara sitt jobb”. Jo det gjorde folk i Tyskland under andra världskriget också. I utrotningsläger och annat. Dom gjorde bara sitt jobb.

Finns det inget jävla civilkurage i det här landet längre?

Uppdatering: Läser hos bloggkollegan Nemo som verkar jobba på Försäkringskassan. Han är harmsen säger han, över oss som gått med i det lättköpta drevet mot Försäkringskassan. Jag bara funderar på hur jag själv skulle må om jag tog åt mig av all kritik som riktas mot min egen yrkesgrupp. Läser väl sådär en tio bloggar om dan som dissar journalister. Å det grövsta. Det här skriver jag här av enda anledning att det inte går att kommentera hos Nemo…

Andra bloggar om: , , , , , , , ,