skrivmaskinsundervisning

När slutade man ha det i skolan?

Och varför?

Det måste vara betydligt vanligare idag att människor brukar tangentbord än det var förr att man skrev på skrivmaskin?

Apropå en sökterm hit: ”skriva så fort som möjligt och stava rätt”.

Jag är född på sjuttiotalet. Och hade skrivmaskinsundervisning. Sådär så man fick sitta med en skärm ovanför händerna så att man inte såg tangentbordet, och så skulle man skriva på tid, mer och mer avancerade texter. Vilket är i princip omöjligt utan att lära sig den korrekta fingersättningen.

Vad jag vet har inget av mina barn fått lära sig detta, korrekt fingersättning? Själv har jag glömt en del, men nånstans sitter det ändå och jag tror att det hjälper mig att hålla rätt hög hastighet när jag skriver.
Nog för att jag har en del fel som är så gott som mer regel än undantag, men det tror jag mer beror på att tangenterna på ett datortangentbord inte är lika tröga som på en skrivmaskin. Det är lättare att slinta och springa lite i förväg, för det är just det som händer mig, att jag kastar om bokstäver och även lyckas stoppa in en bokstav för mycket här och där.

Nu går det i och för sig att lära sig att skriva snabbt med pekfingrarna också, har sett en del lysande exempel på det, men det kan fan aldrig gå lika fort som för en som är snabb med alla fingrar…

Andra bloggar om: , , , , ,

About these ads

22 reaktioner på “skrivmaskinsundervisning

  1. Jag skriver de flesta texterna till bloggen på en pc hemma med ett hemskt tangentbord. Det är stora knappar som liksom knakar och klagar när det börjar gå lite för fort. Som nu till exemplel. Och så blir det stavfel och skit. På jobbet har jag en slimmad mac som är smooth och skön. Måste byta hemma.

  2. Jag skriver med korrekt fingersättning, och så pass bra att jag skriver helt utan att titta på det jag skriver. Det händer att det blir fel, men ofta KÄNNER jag det, korrigerar då, utan att alls titta…!

    ..men det händer att fingersättningen blir rätt, men ändå fel. En tangent för långt åt höger eller så, och då blir det genast rätt märkligt…

    –,rm fry j’mfrt syy gomhrtd’yymomhrm nöot t’yy. ,rm ‘mf¨grö- Rm ysmhry gät ö¨mhy ÿ jährt röört d¨. pvj f¨nöot fry hrmsdy t’yy ,’tlöohy—

    Ändå är vanliga skrivfel att bokstäver kommer i fel ordning, ofta på ”ohc” och i ändelsen -nign. Då är det väl helt enkelt så att det går lite FÖR fort…

    …och jag hade maskinskrivning i skolan, i gymnasiet, jag gick 3:årig ekonomisk linje (Jo, det hette så då, inte ”program”.)
    Då, på den tiden fick jag tämligen sopigt betyg i det, en tvåa skulle jag tro… Jag läste stenografi också, för övrigt.
    Jag undrar om det används i riksdagen fortfarande..?

  3. Och jag undrar när man *började* ha det i skolan för jag fick banne mig inte lära mig någon fingersättning (född på 60-talet). För att få det krävdes att man gjorde ett visst val, men vilket det var minns jag inte. Liksom jag inte minns mitt eget val. Ett språk, kanske?

    Fingersättningen är dock korrekt ändå, tack vare en tidigare chef som drev igenom skrivutbildning för oss som programmerade dagarna i ända. Det kändes rått fånigt då, men det var roligt att tävla mot kollegorna i snabb- och rättskrivning och idag är jag väldigt tacksam över kunskaperna. Det är ju otroligt praktiskt att kunna skriva utan att behöva titta på sig fingrar eller bildskärm, plus att man slipper lägga en massa tid på redigering. :)

  4. MsGarbo – stenografi, skitkul ju. Kommer du ihåg det?

    Mia – hmm. Jag hade det i högstadiet, åttan eller nian, en timme i veckan. Det var inte något fritt val…

  5. Eftersom jag är född på sextonhundratalet så fick jag lära mig korrekt bläckhornsställning.
    Nej, men jag hade (frivillig) skrivmaskinsundervisning och fick börja med en gammal häck till manuell skrivmaskin. Det var ingen picnic.

  6. jag har aldrig lärt mig korrekt fingersättning men skriver ändå hyfsat fort och utan allt för många stavfel (utom de som på nått sätt blivit inlärda). Igenlängd måste jag titta på tangenbordet i början av meningarna men kan sen titta bort… Vette fan varför men jag gör så iaf.
    Har försökt lära mig korrekt fingersättning med det går fan så mkt långsammare när man ska använda flera tangenter nära varandra.

  7. Hm… jag hade, som jag minns, inte några sådana lektioner på högstadiet. Däremot läste jag på gymnasiet (samhällsvetenskapligt program 96-99) ett ämne som hette textbehandling, där vi lärde oss just det du beskriver. (Och där läraren helt klart var en f.d maskinskrivningstant!)

    Med den korrekta fingersättningen är det dock si och så nu för tiden. Framförallt lillfingrarna har en förmåga att vara overksamma! Särskilt när det gäller att använda caps på höger sida. Undrar om jag någonsin använder den…

  8. Bra inlägg, Mymlan! Jag har länge gått och undrat varför inte alla får lära sig att skriva maskin ordentligt, och brukar predika om ämnet när jag får tillfälle. Jag valde maskinskrivning som fritt valt arbete på högstadiet och lärde mig det då. Det är tragiskt att se så många sitta och skriva med pekfingrarna, när det nu finns en så mycket bättre teknik.

  9. Jag använder 3 fingrar, helt självlärd och skriver för j-t otekniskt. Fingrarna är de 2 långfringrarna och höger ringfinger…

    Skrivmaskinslektionerna i min högstadieskola hölls på kvällarna och var för mig ointressanta…skulle ju varken bli journalist eller sekreterare:)

    (har haft huset fullt av gäster och inte datoriserat alls…men ska fundera på utmaningen)

  10. Min fingersättning är väl hyfsad men det blev lite problem när jag var tvingen att ställa min 21tums tjockskärm i hörnet av mitt skrivbord. Jag har alltså inte mitt tangentbord rakt framför mig och då har jag märkt att jag ibland skriver fel. Fast som tur är så märkar jag det nästan direkt. :)

  11. Vi var den sista årskullen som hade skrivmaskinsundervisning på min skola. I femte klass 94-95. Om det var så avancerade texter vet jag inte men rätt fingersättning skulle vi ha och även en skärm över händerna.

  12. Verkar ju som om detta med maskinskrivning varit väldigt godtyckligt i skolorna…
    Synd faktiskt. Det är ju en sak som inte tar så himla mycket resurser men som faktiskt är till stor hjälp för dem som kan det.

    Men lite kul är det att höra små skolminnen… :)

  13. Jag har lätt för engelska, jag har lätt för svenska men jag är kass, kass, kass på grammatik åtminstone i den teoretiska formen. Därför, till min svensklärares stora sorg, valde jag varken franska eller tyska på högstadiet utan satsade istället på ”konsumentekonomi”. Det var ett tillval som fanns för de stackars missanpassade typer som inte hade någon framtid (eftersom vi inte kunde lära oss franska eller tyska). För att fördriva tiden gick vi igenom hur man betalar räkningar och hur IKEA-katalogen är upplagd.

    Mitt bland denna uppgivna sörja av trivialiteter ingick också Maskinskrivning. Det var en eller kanske till och med två lektioner i veckan med urgamla tant Britta (både hon och skrivmaskinsundervisningen pensionerades två år efter att vi slutat).

    Vi lärde oss såväl korrekt fingersättning och vaken sittställning som snärtigt tillslag med handlederna upplyfta och fingrarna i rät vinkel över tangenterna (så att texten skulle bli klar och läslig när typerna träffade färgbandet). Vi lärde oss hur ett brev ska ställas upp, vi lärde oss att ställa in tabulatorstopp och vi lärde oss att skriva efter diktat. Utrustningen var (elektriska) Facit-maskiner som smattrade som tyngre kulsprutor och gungade illavarslande på de rangliga borden där de var uppställda.

    Och det gällde att inte skriva fel. Det fanns ingen Delete-knapp (eller Delight som vi uttalade det ordet på den tiden).

    Maskinskrivningen är nog det jag använder mest av mina högstadiekunskaper i dag. Jag skriver med korrekt fingersättning, jag skriver snabbt och jag skriver utan att behöva titta ner på tangenterna. Jag skriver fortfarande snärtigt och jag tänker då och då på Birgittas uppmaningar om en rak rygg.

    Vem kunde anat att jag skulle ha så stor nytta av att välja konsumentekonomi före tyska och franska.

  14. Skrymta – åh tack! Underbart skrivet. Men alla de där grejerna med sittställning och handleder och sånt, fick jag också lära mig av min skrivmaskinstant som jag inte minns vad hon hette men det var nog inte Britta…

  15. Jag är född på 80-talet och har lärt mig rätt fingersättning i skolan. ”Tangentbordsträning” hette ämnet och vi tragglade nån gång i veckan på högstadiet. Vet inte om ämnet finns kvar på min gamla skola dock.

  16. Pingback: Guld :: Skriva på maskin :: January :: 2008

  17. Jag hade också maskinskrivning på högstadiet och i gymnasiet (på mitten och slutet av 80-talet), använder hyggligt korrekt fingersättning än idag.

  18. Pingback: mymlan one year ago « the real mymlan

  19. Jag har aldrig haft maskinskrivning i skolan. Gick på TBV-kurs och folkhögskola som 20+are på 70-talet och lärde mig detta. Hade bra betyg = kunde skriva snabbt och rätt. Men nu skriver jag mycket fel, kastar om bokstäver etc. Tror precis som ”Mymlan” att det har att göra med att datortangentborden inte har så ”tröga” tangenter som de gamla hederliga skrivmaskinerna hade.

Kommentarer inaktiverade.