the real mymlan

Inte för att jag är nån stor fan av Gert Fylking, nej.

Men det här tyckte jag var rätt kul ändå.

Och det stämmer bra överens med alla mina fördomar om Carola, baserade på egna upplevelser och diverse skitsnack från folk som känner henne.

Vad han glömde var att kommentera hennes leende. Jag blir faktiskt ganska rädd, när jag ser henne le.

(sen undrar jag om carola tillhör kungafamiljen eller nåt, jag har hört värre påhopp på kändisar som är mindre kända än hon, som räknats till sånt man faktiskt får stå ut med om man är en offentlig person)

Kanske roligast av allt. Det är tyskungens byline under texten… 

Andra bloggar om: carola, gert fylking, fördomar, leende, le

Jag ska åka till Åre.

Där kan man åka skidor.

Man skulle kunna säga, att till Åre åker man just för att åka skidor. Finns inte så mycket annat att göra där.

Det är dessutom bra skidåkning. Som fan.

Så skulle nu någon intelligent person kunna förklara för mig, varför man lägger en konferens i Åre, utan att lägga in tid för skidåkning? (dessutom tar det en halv dag att ta sig dit och en halv dag att ta sig hem för mig som bor relativt nära, tänk dom som åker ända från göteborg…)

Eller nu ljög jag. Vi har en timme på oss. Mellan konfererandet och middagen.

Ska man då släpa med sig skidutrustning för att hinna ta en tur i backen? Köa för liftkort och sedan komma till middagen svettig iklädd sitt sexiga underställ och skidstrumpor? Det är fan ingen After Ski jag ska på.

Nä. Det är det inte värt. Det blir ingen skidåkning.

Surt, sa mymlan.

Andra bloggar om: åre, skidor, skidåkning, konferens, sexigt, surt, mymlan

Jag vet att jag tjatar.

Men jag blir, faktiskt, fortfarande, lika förvånad varje gång.

Är folk idioter? Dumma i huvudet? Säg mig, ge mig en bra anledning till att ljuga i ett sånt läge?

Jag tänker mig att jag söker jobb. Att jag ljuger om min kompetens. Får jobbet. Och lögnen uppdagas. Fy fan.

Jag har väldigt svårt att tänka mig något värre än att bli påkommen med att ha ljugit i en sån situation.

Och även om lögnen inte avslöjas. Det är som att fuska i spel. Hur kul är det egentligen att vinna om man fuskat sig till vinsten?

Å andra sidan är ju jag jävligt dålig på sånt där. Spelet på marknaden. Minns ett val jag deltog i. Motparten jobbade hårt med lobbying. Röstsamlande. Inte jag. För jag tänkte att om jag ska vinna så ska det vara på egna meriter och inte för att jag tjatat på folk. Han vann såklart. Men en rösts mariginal. Och folk blev sura på mig för att jag inte informerat så att de hade kunnat vara där och lägga sin röst på mig. Så kan det vara, när man är naiv som jag.

Andra bloggar om: ljuga, söka jobb, lobbying, rösta, tävla, tjata, vinna, marknadsföring, naiv

Martin Jönsson har skrivit långt och intressant och fullt av länkar. Och ganska spretigt.

En del är självklarheter.

Som det här:

Slutsatsen är dyster: “Vi ser en övergång från en form (papperstidningen) till en annan (nätet), som visar sig svårare att finansiera. Mindre pengar brukar betyda färre journalister vilket, allt annat lika, betyder sämre journalistik”.

Kanske, men inte nödvändigtvis. Om tidningsföretagen enbart möter de sämre tiderna och det sviktande läsarintresset med sparpaket av osthyvelskaraktär går det oftast ut över kvaliteten. Men det dagstidningarnas utsatta situation kräver är snarare något annat: en insikt om varför publiken lägger mer tid på nätet och en verklig förnyelse av det man erbjuder i olika mediekanaler, för att återigen bli mer angelägen. Och det måste inte alltid sluka mer resurser, däremot kräver det tydliga val och insikter. Som att en dagstidning inte längre kan räkna med att vara läsarnas primära nyhetskälla i det allmänna händelseflödet, utan att den måste gå länge än så, både när det gäller fördjupning och att sätta samtalsagendan.

Till detta har jag en kommentar. Jag tror förresten det var Martin Jönsson som satte fingret på det vid förra årsskiftet. Han konstaterade att de fina siffrorna för dagstidningarna till större delen berodde på nedskärningar.

I kombination med en fin annonskonjunktur har tidningarna gått bra i ett par år.

Vinstkraven från ägarna höjs. För de nya ägarna vill tjäna pengar.

Så vad händer nu? Flera tidningar som gjort rekordresultat svarar med - att satsa? Att nyanställa? Utveckla det journalistiska innehållet? Fundera över innehållet i alla nya kanaler som it-tekniken förser dem med?

Nej. Inte särskilt mycket.

Dom skär ner. För att kunna visa samma eller bättre siffror nästa år.

Alltså: Tidningarnas vinstsiffror beror på en kombination av nedskärningar och bra annonskonjunktur.

Need I say more?

Andra bloggar om: tidningar, framtid, martin jönsson, teknik, nedskärningar, spara, satsa, annonser

Vissa saker minns man. De sitter i kroppen, i själen, utan att man är medveten om dem. Jag trodde att jag hade glömt. Att det var över.

Men idag när jag inne på leksaksaffären av alla ställen, och vände mig om, så stod hon där. Bara ett par meter ifrån mig, och vi såg varandra rakt i ögonen. En av exets älskarinnor.

Genast såg jag min egen fulhet. Känslorna av otillräcklighet och känslan av att vara värdelös, en sån man väljer bort, slog mig med full kraft. Skamkänslorna, de man känner när man inser att alla vet och har vetat utom jag. Känslan av att vara en lättlurad idiot.

Det är många år sedan. Jag bryr mig verkligen inte, inte om henne, eller om exet. Och ingen av dem bryr sig om mig heller. Våra liv är åtskilda. Men såren i själen som var läkta börjar klia.

Så jag stod därinne, i leksaksaffären och blev den där bortvalda. Den lurade. Den fula. Och jag vände mig bort och hoppades att hon skulle ha försvunnit när jag var tvungen att faktiskt passera stället där hon stått. Det hade hon. Så jag kunde gå därifrån med känslan av att vara iakttagen, skrattad åt, lurad.

Vem fan tror jag att jag är?

(och ändå. hellre än att hamna där igen. hellre än att bli lurad, hellre än att bli bortvald, hellre än att behöva känna otillräcklighet och vanmakt, så stöter jag bort människor. omedvetet. innan de hinner göra mig för illa. och känslan av att alltid vara den som är lite mindre värd, den som ska vara glad att någon vill ha mig, går inte ihop med min vetskap att jag förtjänar mer än så. jag som var en sån som faktiskt verkligen trodde på det folk sa. frågan är vad som är bäst.)

Andra bloggar om: otrohet, älskarinna, sår, själen, ful, lurad, känslor, minnen