Etiketter
Jag tycker det är rätt trist att kommentera hos folk som aldrig svarar på kommentarer.
Själv så svarar jag, ofta och gärna. Eftersom jag vill ha dialog.
Men faktiskt inte alltid.
Samt att jag får så många svar ofta, att om jag inte tittat in på ett tag blir det lite mastigt att svara på alla. Ju.
Därför blir jag lite trött när jag får pikar för att jag inte svarat på en kommentar eller två. Hallå! Det här är min blogg. Det är meningen att det ska vara roligt, inte en plikt. Den dagen jag känner att jag skriver/svarar av plikt kan jag fan lägga av.
Så oroa er inte om jag inte svarar på allt.
Ibland har jag helt enkelt inte lust.
Andra gånger har jag helt enkelt inget att säga.
Och jo. Ibland glömmer jag, eller så försvinner kommentarer i floden. Sorry. Det ska inte tas personligt.
Är vi överens?
Andra bloggar om: kommentarer, svara, plikt, blogga
Jag hade något smart på gång att skriva som kommentar här, sen glömde jag bort det. :(
Och nåde dig om du inte svarar på den här kommentaren! *hytta med näven*
Jag vågar inte kommentera! Förresten är det ju ändå ingen idé.
*Buhu buhu*
Nå. Jag har iofs redan i min egen blogg proklamerat att jag hatar kallprat och att jag svarar på min egen blogg efter mina egna premisser, men jag måste nog ändå vidhålla min ståndpunkt att om en kommentar endast genererar en medhållande nickning så finns det enligt mig ingen anledning att svara på den. Oavsett om det är ett svar pp ens egen kommentar på någon annans blogg.
Att jag läst den nån dag efter att den postats ser jag som självklart. Och vem vet – kanske jag har ett svar att ge några dagar senare, enligt snigelpostkoceptet?
Ett ”ickesvar” är faktiskt inte alltid just det, utan det kan som sagt vara en tyst nickning och inget annat.
Jajaja..så klart att vi är överens.
Om du kommer ihåg så var det just den frågan jag tog
upp i ditt sista inlägg på din blogg i passagen.
Nåja tiden går och man får alltmer förståelse för dig, tror jag..
Ditt leende på den där ”tröjvideon” är rentutav
obetalbart skulle jag vilja säga.
Du har ”det”!
Glöm inte det i dina mörka stunder.
Jag gav dig ingen pik … jag frågade varför … men du gör ju nya inlägg av vad som helst snart.
Jag tar en paus! Vet aldrig hur en kommentar hos dig tas emot.
Monika – du är inte den enda som ifrågasatt att jag inte svarar på kommentarer.
nef – absolut kan det vara så, att inget svar kan vara ett tyst medhåll. Så är det ju ofta för mig när jag läser andras bloggar, och inte har något att lägga till eller dra ifrån. Det är inte alltid man har lust att vara den trettonde i raden som skriver ”bra skrivet” eller nåt annat sånt.
och seine – jadu. Jag försöker verkligen förstå dig men har inte lyckats hittills. Men det gör inget. :)
Jag tycker du är föredömlig vad gäller att svara på kommentarer.
Monika igen – kollade din kommentar ju igen. Och jo. Nog uppfattade jag en liten pik där. Inte minst med tanke inlägget jag skrivit sen som du med din icke underskattade intelligens borde ha kunnat koppla ihop med det vi talar om…
Ullah – tack. Det tycker nog jag också, faktiskt…
Baaaahhh…
Jamen…..
Orkar ju inte åka…. igen…..
Skrik till när du kommer häråt
;-)
Whip – känns som om din kommentar är lite felplacerad…
Vart är det du inte orkar åka? Till Gävle?
Mymlan
Det var ingen pik … utan ärlig undran… sen att du gör kopplingar till andra gånger du svarar som om jag menar något illa med mina kommentarer – bidrar till att jag nu upphör med att ge några kommentarer.
Jag anser inte att du har något skäl att ta vid dig. Du är uppskattad, snygg, har en fantastisk dotter och massor av kontakter…. och en hel drös med besökare som avgudar dig.
Men du är så ytterst känslig för en enda kommentar, så att du uppfattar den som en pik och känner dig tvungen att skriva ett helt inlägg om det.
Jag vill inte att mina kommentarer skall bli ett inlägg för något jag inte avsåg – att pika dig.
Därför avstår jag i fortsättningen från att kommentera i din blogg.
Ha det bra!
No hard feelings…
Jag vet bara när det är dags att lämna festen..
Sköt om dig!
Monika – jag tycker du verkar ta åt dig betydligt värre än vad jag gör.
Som jag skrev – det är fler än du som har påpekat när jag inte svarar. Idag till exempel, fick jat ett sårat mess från nån annan som inte fått svar på en kommentar.
Jag har tänkt skriva ett inlägg på det här temat massor av gånger. Det råkade bli idag. Trist att du verkar ta åt dig så mycket för det handlade faktiskt inte om dig.
Nej, jag tar inte åt mig, men är trött på att hela tiden behöva tänka på vad jag skriver …
Just nu har jag bara sett min egen kommentar. Det kanske inte är så märkligt att jag gör den kopplingen, speciellt när du hänvisar till inlägget som svar på min fråga.
Det var i varje fall ingen pik!
Och nu svarar jag inget mer … Gonatt!
Jag hänvisade för fan till inlägget ”nattliga tankar”. Det här var inte skrivet när jag svarade dig.
Sorry Monika. Men i det här så råkar du ha riktigt fel, hela vägen…
Dina känslor kan jag inte rätta iofs, dom har du, men du baserar dom på saker som inte finns. Och om du känner att du hela tiden måste tänka på vad du skriver så sitter det i dig.
Sen – även om du inte tänker svara mer så gissar jag att du läser.
Och jag förstår inte vad fasiken detta här har med saken att göra:
”Jag anser inte att du har något skäl att ta vid dig. Du är uppskattad, snygg, har en fantastisk dotter och massor av kontakter…. och en hel drös med besökare som avgudar dig.”
Jadu. Jag har två fantastiska söner också, och vänner i verkliga livet, och ett bra jobb. Och? Tar det ifrån mig rätten att reagera på saker?
Jag ser ingen länk till det inlägget i det här … förlåt mig Mymlan, men jag kan inte se att du hänvisar till Nattliga tankar..
Men vi struntar i det här nu. Jag har fel och du har rätt.. Det är din blogg…
Och jag har sagt att jag inte kommer kommentera något mer. Låt det räcka med det.
Vill bara säga en sak till!
Kommer du ihåg Mymlan att du reagerade på ett inlägg som jag skrev och som blev ett inlägg här i din blogg. Du trodde jag insinuerade saker och ting. När jag sen tittade efter kunde jag faktiskt se att det kunde uppfattas så och därför ändrade jag på vissa saker. Jag förstod din reaktion även om jag inte hade väntat mig den.
Det kanske är samma sak här – det är lätt att göra en sådan koppling. Jag kanske har fel, men jag hoppas du kan se att det är möjligt att se det så… eftersom jag bara kan se att en enda har frågat dig idag och det var jag, men jag kan ju ha missat någon.
I så fall ber jag om ursäkt … vi kan alla missta oss.
Ha det!
Uj nu känner JAG mig skyldig! Det var jag som skrev till mymlan på msn och undrade varför hon inte svarade mig i kommentarerna… och anledningen till min fråga var en helt annan och hade helt att göra med MIG och mina demoner, vilket jag förklarade för mymlan när hon skrattat åt mina dumheter :-)
En sak bara. Håller med dig helt och hållet mymlan och det är inte varje dag. :-)
Herrejösses.
Inte till mig väl? :-)
Nina – nej inte åt dig. :)
Hahahaha, jag verkligen älskar när människor skriver att nu är det sista gången jag skriver här för att återkomma bara minuter senare.
Fanns det något ord för fenomentet?
Robert – Södermalm
Jag håller med 3an och 4an.
Och du är helt otrolig på att hänga med i takten din blogg har.
Samtidigt vet jag med mig att uteblivna kommentarer kan tas på olika sätt, beroende på vad som diskuteras…men du är ju inte den som brukar smita från en diskus, så det är väl inte problemet heller.
Jag kommenterar oftast inte för att bli kommenterad i min tur, mer för att delge min tanke/åsikt om ngt som tas upp + att jag själv glömmer/inte hinner följa upp där jag svarat.
Blir jag obesvarad upprepade ggr tar jag det bara som att jag inte är intressant för typen jag svarat hos…inget konstigare än så.
Äsch, det finns ju 33 olika varianter av icke-svarande!
Själv kan jag ta flera dar på mig i min blogg…just för att svar-känslan är fel och att jag inte sätter några måsten på mig. Vilket inte betyder att jag inte läser och tänker på de kommentarer jag får.
Några bloggare vill gärna vara med och kommentera för att få en dialog. Andra skriver bara inlägg och låter besökarna stå för eventuella kommentarer. Några minns inte längre poängen med kommentaren…
Åh vilken ångest jag fick nu, jag är usel på att svara på kommentarer. Jag tänker hela tiden att jag ska göra det. Men ser kommer jag inte på vad jag ska svara.
vi är överens, vänta bara tills jag bestämt mig för hur det hela ska se ut, och börjar skriva som en gång i tiden…då j*klar…kommenterar i massor vill jag ha :) allt väl annars?
kommentarer ska det stå…
Jag får inte så många kommentarer så för mig är det lättare att ha en dialog med de som läser. :)
Ibland låter jag bli att svara, men det är som du skrev i nån kommentar längre upp, ett tyst medhåll eller (för mig) en uppskattning på ett inlägg som jag inte vet hur jag ska svara på.
Håller med om att det är trist när man inte får nån respons alls, nånsin, på sina kommentarer i en blogg. Men inte blir jag ledsen för det. Är det en intressant blogg läser jag vidare ändå, annars släpper jag den… :)
Ha det gott!
Jag tycker inte att man behöver ursäkta sig alls. Folk förstår väl bättre än så. Hoppas jag.
Klart kommentaren var felplacerad……
Skulle ju varit ”där” *pekar*, en post längre ner
;-)
Fredo – jag ber inte om ursäkt. Jag förklarar bara. Och uppenbarligen verkar inte alla riktigt fatta.
Mia – jo syftet med det här inlägget vad ju att ge folk ångest… ;)
Sid – jag trodde du hade bestämt dig…? Men jag ser fram emot att kanske nån gång känna igen mig hos dig. :)
vhc – jag blir inte ledsen om jag inte får svar på mina kommentarer. Däremot kan det vara lite tråkigt om det är ett diskussionsvänligt ämne. (det beror ju iofs lite på vad man sagt)