Jag har ju lovat.
Jag brukar försöka hålla vad jag lovar så långt det är möjligt. Och alldeles omöjligt är det ju inte att sätta ihop en lista över 80-talets slemmigaste låtar, baserat på den anstormning av förslag som bloggvärlden svämmat över av den gångna veckan.
Eftersom väldigt många inte pingbackat är det ett jävla jobb att spåra alla låtar, men jag ska göra mitt bästa. Om någon känner sig glömd får ni hojta så uppdaterar jag eftersom i mån av tid… Listan är således inte komplett, men som sagt – vi kan fylla på den i evighet, det finns låtar så det räcker som det verkar.
Det verkar råda en rörande enighet om vilken låt som toppar listan. Flera har föreslagit den, men först var Good.
Varsågoda, 80-talets slemmigaste låt:
Och så var det alla dom där andra då. Utan inbördes ordning:
Modern Talking – Brother Louie
White Lion – When the children cry
Glenn Mederios – Nothing’s gonna change my love for you
(fler förslag hos Älskade Dumburk)
Rick Astley – Never gonna give you up
David Hasselhoff – Looking for freedom
Swedish metal aid – Give a helpin hand
Lustans Lakejer – Lips are silent
Foreigner – I wanna know what love is
Stevie Wonder – I just called to say I love you
Jonny Logan – What’s another year
George Michael – Careless Whisper
Terence Trent D’arby – Sign your name
Peter Cetera och Amy Grant – Next time I fall
Sen vill Studiomannen av någon outgrundlig anledning ha med Märk hur vår skugga på listan…
Andra bloggar om: 80-tal, slemmiga låtar, lady in red,
På sistone har jag fått flera förslag på att Opus – ”Live Is Life” – är den vidrigaste. Det ligger något i det.
För övrigt kan jag hålla med studiomannen. Märk hur vår skugga med Imperiet är både fånig och barnsligt högtravande.
Jonny – fast Laibach har gjort en jävligt bra cover på den… Life is life. :)
Tackar allra slemmigast för bifallet.
*viskar I love you precis lika slemmigt som Chris de Burgh gör på slutet av Lady in Red*
hojtar!
http://www.popjunkien.se/?p=1680
”märk hur vår skugga” köper jag rakt av. i övrigt var det sämsta listan på länge! bu! =]
Och Last Christmas då???
Och den heter Live is life…den handlar ju om att det är livet att spela live ;-P
Pingback: Laibach - eller vad lite pukor kan göra … « Herr Klokboks Kollektion
Helt rätt val…slemmigare blir det helt enkelt inte…
Pingback: viktigare än fra « the real mymlan
Man kan inte sätta DuranDuran, Toto, eller Roxette på en ”dålig lista”.
Duran Duran är ett av 80talets mest underskattade band [ibland, men inte alltid är det lätt att vara skitsnygg - jag vet!], Toto är ett av världens bästa band alla kategorier, och Gessle en rättmätig svensk kung som låtskrivareslashsmakfulltjuv som kan hela sin pophistoria…
Detta är välgjord underhållning på högsta nivå, och SÅ mycket smakfullare än kvasipretto som winnerbäck, hällström och hela den dyngan…
Måste dock slänga in en brasklapp för Chicagos ”You´re the Inspiration” som en av 80-talets slemmigaste:
Pingback: min lilla hyllning till rikard palm (och så journalistpriset) « the real mymlan
Pingback: The complete slem of the eightees | Dagens Spotifylista