det handlar inte om bringéus

Hela den här historien om hur Axel Bringéus fick sparken efter att Resumé plockat ut några smaskiga delar från hans blogg ur sitt sammanhang och publicerat i tidningen har lett till spridda skurar av åsikter i bloggvärlden. De handlar om att våga vara privat/personlig på nätet, de handlar litegrann om transparens och så handlar det om lojalitet till sitt företag.

Flera uttrycker en rädsla. En rädsla för att blogga vidare, en rädsla för att våga vara personlig i sitt tyckande.

Jag blir fan mest förbannad och känner att jag inte har råd att vara rädd.

För det här handlar inte om Bringéus. Det handlar inte Procter&Gamble. Det handlar inte om transparens heller.

Det handlar om yttrandefrihet. Det handlar om demokrati.

Det handlar om att enstaka mediala publikationer inte ska lyckas med att styra människors uppfattning om vad som är socialt accepterat eller politiskt korrekt. Det handlar om att människor måste tänka. Bringéus tänker nog. Jag tror alldeles säkert att grabbarna på Resumé tänker en del över konsekvenserna av artikeln. Frågan är hur mycket P&G tänker? Frågan är hur styrda vi människor är av omgivningens normer. Frågan är vilket slags samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett demokratiskt samhälle med yttrandefrihet som gäller alla oavsett åsikter eller typ av humor, eller vill vi ha ett samhälle där endast de åsikter som för tillfället anses vara “fina värderingar” får komma fram?

Det är otroligt märkligt att ett företag som P&G inte vågar stå för att de anställt Axel på grund av hans kompetens och meriter, och vill ha honom kvar, bara för att någon dragit lite höga växlar av hans humor. Det är märkligt att väldigt många faktiskt verkar tycka att det var rätt att säga upp Axel, att han borde ha tänkt sig för.

Men herregud. Om Erik Esbjörnsson istället skrivit en humoristisk text om vilken fantastiskt rolig kille P&G anställt, vad hade hänt då?

Att P&G fattade beslutet att säga upp Axel så snabbt är också oroväckande. Jag skulle verkligen vilja ha deras motivering till beslutet, men den finns i det fördolda, gissningsvis för att den är ogenomtänkt och ganska pinsam och handlar om rädsla. Jag är alldeles säker på att Bringeus har rätt när han säger att han är “övertygad om att det värde jag i framtiden hade kunnat tillföra företaget vida överstiger den skada som jag har orsakat.” Men så långt vågar inte människor tänka. Av rädsla. Den jävla rädslan. (jag har tidigare hävdat att alla onda eller destruktiva beteenden i grunden handlar om rädsla och jag tror fortfarande att det är så)

Vi behöver modiga människor i världen. Människor som vågar stå upp för det de tror på. Människor som vågar gå emot strömmen av slemmiga fiskar som inte bryr sig om åt vilket håll de simmar så länge de inte sticker ut.

Andra läsvärda postningar om Bringéushistorien hittar ni hos JMW, Researcher och Deepedition.

Uppdatering: Tydligen har P&G försökt förklara varför Axel fick sparken. Men jag blir inte precis mindre upprörd när jag läser det här. 

Andra bloggar om: Bringéus, P&G, Resumé, yttrandefrihet, demokrati, mod, rädsla,