Aku har skickat en pinne till mig. Eller en utmaning om man så vill.

Exakt lyder den så här: Du är utmanad att välja något eller några ställen i film eller bokvärlden du skulle vilja åka till… Det spelar ingen roll om det är påhittat eller på riktigt.

Och så var det det här med min dåliga fantasi då.

Men jag kan ändå minnas när jag var liten, och drömde om att resa. Och hur jag tänkte att det inte var nödvängit, eftersom jag kunde resa i böckerna. Jag minns hur jag läste om Moder Theresa i Calcutta och länge var just Calcutta mitt drömresmål. Samtidigt som jag tyckte att jag redan hade varit där. Jag har fortfarande inte varit där, men jag utgår ifrån att det är som med alla andra mytomspunna platser, eller ställen man drömt om. När man väl kommer dit är det inget särskilt, mer som att kliva in i ett vykort och inget mer med det.

Så var resan till Israel. Eller. Den var sämre. Jag hade drömt om Israel också. Det förlovade landet. Mark där Jesus traskat omkring barfota och delat ut bröd och fisk till folket. Men allt var ju förstört, som överallt annars. Turister, folk som försökte sälja på en massa crap, folk som försökte köpa mig av mig man för x antal kameler och bombade bilar. Vackra människor visserligen. Men inget särskilt. På ett enda ställe kunde jag känna någon form av historiens vingslag, och det var en plats som jag inte på något sätt förknippade med Jesus, nämligen Masada.

Jag kan räkna upp fler ställen, som jag läst om, eller sett på film, men när jag väl kommit dit visat sig inte vara mer än det som stod i boken, eller syntes på filmen. Alltså onödigt att åka dit. Alltså: jag har förmågan att sätta mig in i situationer. Jag har till och med förmågan att fly till främmande platser och förstå ganska bra hur det är där fast jag aldrig varit där. Så jag utgår ifrån att Calcutta är precis lika skitigt, fattigt och bullrigt som i mina drömmar.

Därför är det svårt att komma på ett ställe jag skulle vilja åka till, en plats som jag sett på film eller läst om. Jag brukar drömma ibland om Chile, inte minst efter att ha sett Dagbok från en motorcykel. Men jag gissar att Chile är precis som på film. Jag vill liksom ha mer, om jag ska resa tvärs över klotet.

Det stod att man fick välja ett fantasiställe. Jag har ju svårt att sätta mig själv i exempelvis Vattnadal eller Narnia, det har jag. När jag var liten läste jag om Narnia, och visst drömde jag om att ha en garderob som dolde ett helt annat land, men jag ville nog hellre att landet bakom pälsarna skulle vara Indien än Narnia.

Konstaterar därmed att jag inte lyckas genomföra den här utmaningen. Det finns inget ställe som jag sådär på riktigt drömmer om att åka till. Förutom ett. Och det låter kanske lika märkligt som att drömma om Calcutta. Jag vill åka till Auschwitz. Men inte ensam. Jag har länge velat åka dit med mina barn. Nu börjar dom bli rätt stora. Men jag vill att dom ska få se. Känna. Vara på plats. För att ges en chans att förstå, vad som hände vad som gjordes. Alla filmer om nazityskland och utrotningsläger känns som om de flyter ihop med så många andra filmer och nöd och elände, eller skräck, och inte sätter sig sådär på riktigt som jag vill att det ska göra.

Så. Jag väljer Auschwitz. Dit vill jag åka. Med lille e. Han brukar säga att han vill det. Vi brukar titta på Livet är Underbart och på Schindlers List och han frågar om och om igen, för han förstår verkligen inte, att det är på riktigt. Framförallt förstår han inte hur barnen kunde behandlas som de gjorde. Men han är positiv till ett besök där. Så jag hoppas, någon gång, att jag kan resa dit med honom.

Jag vidarebefordrar stafettpinnen till Studiomannen, Olle Svalander, Monika Ringborg, Sid, Fredo Isabella, Kurry, Solvindar och slutligen Stefan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,