2008 03 22
minnet
Posted by mymlan under odefinerat | Taggar: hjärna, komma ihåg, minne, onödigt vetande, slask, tandläkartid |Hjärnan är spännande. Och minnet.
Hur kan det komma sig att jag kan minnas tio år gamla konversationer nästan ordagrant men att jag skulle glömma varenda tandläkartid och utvecklingssamtal om jag inte noggrant skrev upp tiderna på flera olika ställen?
Varför får det plats en massa onödigt vetande i minnet när en massa viktiga saker verkar ha så svårt att få plats?
Och varför minns jag alla telefonnummer som jag brukade använda på åttiotalet men knappt kan ett enda aktuellt nummer i huvudet?
Jag efterlyser en funktion som raderar all slaskinfo ur minnet så att nya för mig viktigare saker kan få plats utan att man ska måsta knöka och böka så mycket.
Läs även andra bloggares åsikter om hjärna, minne, telefonnummer, åttiotal,
2008 03 22 at 15:10
Jag tror det beror på att vi är uppfostrade att tro att onödigt vetande är viktigt och därför har utvecklat just den minnesförmågan.
Sen när man blir äldre, så inser man att man inte behöver komma ihåg det vi kan slå upp.
Någonting ditåt, tror jag!
2008 03 22 at 16:47
Men Mymlan minns ju gamla konversationer och sånt. Det kan hon väl inte slå upp (och vill väl knappast heller)? Och hur definierar man “onödigt vetande”?
2008 03 22 at 16:49
Det där känner jag igen. Jag är precis likadan. Om du råkar snubbla över någon sådan där funktion så hojta.
2008 03 22 at 16:59
Ullah - good point!
P - promise!
2008 03 22 at 21:30
Hej Mymlan
Den där funktionen du efterlyser (”som raderar all slaskinfo ur minnet så att nya för mig viktigare saker kan få plats “) den finns faktiskt.
TGA = transitorisk global amnesi, är diagnosen och jag var med om den för 9 månader sen. RAM-minet i huvudet kraschade. Efter det börjar man om på nytt och lägger sig sldrig mer till last de ovktiga informationerna och låter dem ta plats i minnet, eller uppmärksamheten.
Jag försöker beskriva en upplevelsen i min blgg amnesi. Välkommen att ta del.
Mvh /amnesi
2008 03 22 at 21:48
amnesi - jo men alltså. är det där nåt man kan framkalla på kommando? skulle inte tro det va… :)
2008 03 22 at 23:13
Jag tänkte på det där i kväll när jag såg en film från 2005 på TV1000 och omedelbart placerade den kvinnliga huvudpersonen som hetandes Nia Peeples och att hon var med i serien Fame på 80-talet. Det kallar jag värdelöst vetande! Jag samlar på sånt tror jag. :)
2008 03 23 at 09:29
Jag har lite av den varan jag med.
Kan t ex minnas nästan på pricken hur folk ser ut bara efter att ha sett de en gång, men jag har jättesvårt att minnas vad de heter fastän jag hört det upprepade gånger.
Och så är jag bra på annat onödigt.
Under Jullovet var jag jätteglad att jag oftast minns datum och siffror och sånt. Hade skickat iväg allas (min dotters assistenter) timrapporter i samma kuvert. Tyvärr funkade inte posten som det skulle och när assistansbolaget ringde för att få uppgifterna var det väldigt bråttom.
Och trots att jag haft gröt i huvudet de senaste månaderna och inte ens hade kalendern med mig så mindes jag exakt när och hur länge var och en hade jobbat.
Det handlar bara om fyra personer,
men ändå!
2008 03 23 at 11:57
Sådant där sifferminne har jag med. Tyvärr har jag svårare för ansikten och namn. Jag måste ofta se personer flera gånger för att fatta hur de ser ut. Bara några få fastnar direkt. Namn har jag jättesvårt för.
2008 03 23 at 12:19
Tydligen fler än jag som har detta problem.
Allt har en mening här i livet brukar det sägas, kanske är det så att gammal info man minns, hör till arvet man ska lämna efter sig. Så ‘historier’ samlas i släktbanden.
Allt som man glömmer ser jag som tefloninfo, det är helt enkelt inget av vikt att minnas mer än för stunden.
Men det skulle inte förvåna mig om vi i framtiden blir chipmärkta och då kommer det att gå att såväl defragmentera som formatera i hjärnkontoret.
2008 03 23 at 12:20
Fast Alter Ego - det är viktigt att komma ihåg möten och tider och sånt, faktiskt. Viktigare än att komma exakt vad NN sa om XX en gång för sju år sen…
2008 03 23 at 12:51
Vad skönt att det finns fler!
Jag tycks ha drivit “onödigt vetande” till den vansinnesgrad att många av mina vänner använder mitt minne som “dagbok”, istället för att själva minnas (eller anteckna, de slöa typerna!) mitt hjärnkontor ser säkerligen ut som värsta loppisen…
2008 03 23 at 12:53
Nina - men om det är saker som folk vill komma ihåg och frågar efter så är det väl inte “onödigt” vetande? Sånt jag kommer ihåg är det sällan någon som frågar efter… :)
2008 03 23 at 13:11
Mymlan.Jo, men om det nu är så viktigt för dem att minnas vem som sade vad och när, med vem man såg en föreställning eller gick på konsert och när man gjorde det, borde de väl åtminstone försöka minnas det själva?
Själv har jag ingen aning om varför jag samlar det “vetandet” i lopp…flåt, skallen?!
2008 03 23 at 20:17
Ullah: Måste vara jobbigt att ha det yrke som vi delar och ha svårt för namn? :) Själv har jag jättelätt för namn, behöver oftast bara träffa nya elever en gång innan jag lärt mig namnen… Annat kan jag inte komma ihåg hur gärna jag än vill…
2008 03 23 at 23:40
Lärarinnan: Ja, det är verkligen jättejobbigt! I början när jag har en ny grupp ser alla IDENTISKA ut. Efter några tillfällen börjar deras anletsdrag visualiseras allt tydligare, som tur är.
Men att komma ihåg tandläkartider, utvecklingssamtal och sådant där, det är inga problem för mig.