2008 04 30
jämställdhet i medierna
Posted by mymlan under jobb, journalistik, media, odefinerat | Taggar: jämställdhet, kvinnor, massmedia |Idag har vi - eftersom ingen tidning kommer ut i morgon och vi således inte behövt knåpa ihop någon sådan - haft utbildningsdag på jobbet.
En del av dagen handlade om jämställdhet. Hur man uppnår jämställdhet i tidningen, utifrån flera perspektiv.
Dels - varför är det bara män på bild i tidningen? Varför är det oftast män som uttalar sig? Varför är det bara män på sportsidorna? Varför är det helt enkelt så att männen dominerar i pressen?
Dels är det ju en spegling av det samhälle vi lever i. Männen syns och hörs mer än kvinnorna.
Men hur mycket beror på oss som jobbar? Kan vi göra något för att ändra på detta och i så fall vad?
Vi diskuterade olika sätt att tänka för att få fler kvinnor på bild, hur man kan prioritera och värdera nyheter utifrån kön, och så vidare.
Men så kom också frågan upp om hur och i vilka sammanhang kvinnor ofta skildras i medierna. Det var lite sorgligt att inse att kvinnorna hos oss fanns på avdelningarna familjeliv och feature. På näringsliv och sporten var männen kraftigt dominerande, liksom i andra delar av tidningen.
Men - ska man värdera nyheter efter vem som vill vara med på bild? Ska man värdera nyheten efter vem som uttalar sig? Ofta är det faktiskt en chef, som “råkar” vara man.
Hur får vi fler kvinnor i barnafödande ålder att läsa tidningen? Genom att skriva mer om kvinnor, eller barnafödande? Är det att befästa könsroller eller är det att ge läsarna det dom vill ha?
Är kvinnor mindre intresserade av att läsa om näringsliv och företagande, eller vill de att det ska skrivas om det ur ett annat perspektiv än idag?
Jag har inga svar, men är lite nyfiken på vad ni tycker och tänker. Ni kvinnor - vad vill ni läsa om i tidningen? Vad läser ni? Är det för mycket män eller är det okej? Ska man kvotera in kvinnor i tidningen? Varför är kvinnor oftast räddare än män för att uttala sig och synas på bild? Hur förändrar vi den situationen? Är Katrin 33 från Motala lösningen?
Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, kvinnor, massmedia, press, nyheter, mansdominerat, tidning, journalistik
2008 04 30 at 15:29
Jag har inte heller några svar, däremot är jag mer än lovligt trött på den här “kvinnor kan”-andan som det alltid fokuseras på när det inte skrivs om skönhetstips och barn.
2008 04 30 at 15:32
Precis. De är med FÖR ATT DE ÄR KVINNOR, inte för det de faktiskt gör och kan… Sånt tycker vi inte om.
2008 04 30 at 15:50
Hejsan,
jag läser allt utom sport, och ibland utom kultur. För ibland är kultusidorna rent av sövande och jag vill vakna på morgnarna.
Lusläser ekonomisidorna för att jag alltid varit intresserad av ekonomi i stort och smått, men visst är det så att de ofta är “manligt” skrivna.
Kvinnor är rädda för att de har fått lära sig att de inte kan, tror jag. Jag har ingen annan förklaring.
2008 04 30 at 15:54
Så är det.
2008 04 30 at 16:14
Jag bryr mig om att det är flest män i tidningen för att jag fått lära mig att jag ska bry mig.
Egentligen så spelar det mig ingen roll, jag känner ändå att jag skulle få plats om jag faktiskt hade något av vikt att säga/nåt intresse av att höras.
2008 04 30 at 16:19
Alltså jag menar, kvinnor som är rädda för att säga vad de tycker eller synas i bild.
Jag är ju inte rädd!
;)
2008 04 30 at 23:00
Vet inte om jag håller med riktigt. Visst skrivs det mycket om män men då oftast i negativa sammanhang. När Bobby mördades så skrevs den ena helsidan efter den andra om svinet till pappa och den stackars utnyttjade mamman som grät i rättssalen.
Det är ungefär så vi skildras i massmedia. Enda undantaget är sportsidorna där det anses okej att vara man. Annars är 90% av det som skrivs negativt.
Aftonbladet har en speciell bilaga för kvinnor. Den handlar om kvinnors hälsa, kvinnors rättigheter, kvinnors intressen… Kvinnor, kvinnor och mera kvinnor. Är inte det nog så kan man slå på radion eller teven så dröjer det inte länge innan det babblas om “mäns våld”, kvinnor som mår dåligt, bröstcancer, ensamstående mammor, kvinnor som har det svårt etc etc.
De senaste artiklarna jag läste i Metro handlade om en ny kvinnojour som öppnar i Malmö. Är lite speciell eftersom man satsat på att göra det extra trevligt. Sedan har det skrivits om pappan som höll sin dotter fången i källaren, män som tycker våldtäktsoffer får skylla sig själva och om kvinnlig “härgårmanskylt”. Negativt om män och offeriserande om kvinnor.
Om det är något pressen bidrar till så är det att befästa könsroller. Enda jag läst som bröt mönstret var om kvinnliga “stalkers”.
2008 05 01 at 07:33
Visst låter artiklar för Katrin 33 betydligt mer intressant än de för Nisse i Hökarängen. Däremot tror jag på att släppa fram människor som har något att berätta, utan att hela tiden leta efter en vinkling, den journalistiska vinklingen är en ren paria för oss läsare. Den är så oerhört lätt att känna igen, och det fräter i ögonen varje gång man ser den.
Att ha fel personer på fel ställe bara för att väga upp en skev könsbild leder tyvärr ofta till makabert resultat, se t. ex. de kvinnor som tagit plats i TVs morgonsoffor i sportsammanhang.
Jag tror män som grupp skulle tjäna på att inte mörda, misshandla, låsa in barn i källaren etc.
Robert - Södermalm
2008 05 01 at 07:55
Det finns hur många kvinnor som helst som har massor att säga i olika sammanhang…
2008 05 01 at 10:32
“Jag tror män som grupp skulle tjäna på att inte mörda, misshandla, låsa in barn i källaren etc.”
Det tror jag också. Om det nu vore en grupp vill säga. För enkelhetens skull har man delat in oss i kategorier eftersom det tilltalar människans behov av ordningssinne.
Verkligheten är komplicerad. Det finns föräldrar, syskon, social miljö och mycket som kan gå snett under uppväxten. Att likt ett schackbräde där allting är svart och vitt, dela in mänskligheten i män och kvinnor, tyder på ett behov av enkla lösningar att trösta sig med.
Kvinnor tycks i högre grad vara inställda på att tillgodose den känslomässiga biten av sig själva, snarare än att söka lösningar på problem. Att dra alla män över en kam ger den trygga känslan av att förstå problemet och att kunna göra något åt det.
Det krävs större mod att se den vansinniga mänskligheten i vitögat där det också finns kvinnliga pedofiler och mördare. Där man aldrig kan vara riktigt säker på något.
2008 05 01 at 11:53
Hm.. Visseligen har vi olika kön män och kvinnor men är inte en av fällorna just att vi sociologiskt tilldelar könen en massa andra egenskaper?
Jag känner inte två kvinnor som är lika, inte två män heller för den delen.
Är inte just accepterandet av att insorteras i en statistisk grupp den största fällan i att konservera strukturer i samhället?
Det blir samma effekt som när du kallar grannen för invandrare istället för granne..
Det allvarligaste i svensk media är att barn i åldern 1-4 och äldre mellan 96 - 100 är underrepresenterade som chefredaktörer i svensk press….
Vem är det som grupperar in oss och varför…..
2008 05 01 at 13:00
De flesta tidningar är väldigt traditionella i sina val av ämnen tycker jag. Hanna Hellqvist skrev en intressant krönika i DN för någon vecka sedan, där hon jämförde svenska Elle med franska Elle. Jag tycker hon hade rätt i mångt och mycket. Lästips med andra ord!
2008 05 01 at 13:03
Mer om jämnställdhet.
Tyvärr måste man ju konstatera att det inte är män som strävar efter att bli jämnställda med kvinnor, utan tvärtom. Jag tror det finns betydligt mer för män att vinna om dom letar bland kvinnors bättre egenskaper.
En annan typ av märklig jämnställdhet skriver, Göran Rosenberg tror jag, om i senaste numret av Journalisten. På sidan tre, den plats i tidningen som brukar vara mest läsvärd.
Om det sjuka beteende journalister sysslar med när dom väljer att presentera båda sidor i en fråga bara för att skapa en bild av neutralitet. Övertydligast illustrerat med exemplet att låta en “forskare” berätta att jorden är platt, och inte rund som först beskrivits.
2008 05 01 at 13:38
Jag måste erkänna att jag sällan läser vanliga tidningar eller tittar på TV, jag är extremt branchfokuserad och läser i princip bara om sådant som är relevant för mitt jobb men jag reflekterar aldrig över om artikelförfattaren är man eller kvinna. Det där att jag är en kvinna är liksom inte en del av min identitet, jag är bara malin, och alltså är det rätt ointressant för mig vilket kön andra har.
2008 05 01 at 13:41
Jerry: “är Bobby mördades så skrevs den ena helsidan efter den andra om svinet till pappa och den stackars utnyttjade mamman som grät i rättssalen.”
““mäns våld”, kvinnor som mår dåligt, bröstcancer, ensamstående mammor, kvinnor som har det svårt etc etc.”
Precis! Kvinnor framstår som offer som man ska tycka synd om hela tiden, för det är svårt, jobbigt och stackars mig som är kvinna. Varför är det mer synd om mig än om dig? (eller ja, det kan det ju vara, men knappast för att en av oss har en penis;)
Kvinnor lär sig ju dessutom att agera och reagera som offer så det blir ju en ond cirkel. Man får inte tala om kvinnors egna ansvar (annat än när det gäller hem och barn förstås)vilket bara spär på offerrollen.
(är man lite paranoid så kan man ju tänka sig att det passar män alldeles utmärkt att kvinnor är offer, för då håller de sig på mattan. dessvärre så tror jag att kvinnorna själva är de som är allra bäst på att befästa just offerrollen. det är ju lite bekvämt att hela tiden ha någon annan att skylla på)
Ja, jag kanske raljerar lite, men inte så mycket som jag skulle önska.
2008 05 01 at 14:41
Alltså, oj. Man ska inte gå offline tydligen, för då vaknar ni. Tack för alla era synpunkter, jag ska fördjupa mig i dom lite senare…
2008 05 01 at 16:42
Jerry: Alltså. Nä. Visst skrivs det en del om kriminella män, krasst kanske för att fler män begår brott. Men om en kvinna mördar skrivs det ofta mer om henne än om dito man.
Min erfarenhet är dock att om man ringer nästan vart som helst, ett företag, en offentlig inrättning, en skola, ett sjukhus, osv, så får man nästan alltid först tala med en kvinna, som hänvisar vidare till en man. Och det har inte ett dugg med kriminalitet att göra.
2008 05 01 at 16:44
Sen är det ju flera av er om konstaterar detta med stereotyper. “kvinnor kan” vs “kvinnor är offer”.
Varför säger man “damfotboll” men inte “herrfotboll” utan då bara “fotboll”. Varför skrivs det “kvinnlig chef” men sällan “manlig chef”. Det är såna omedvetna uttryck som på nåt sätt befäster vissa gamla mönster.
Men hur komma bort ifrån dom utan att hamna i det där träsket som blir övertydligt och liksom uppenbart kvoterande?
2008 05 05 at 04:07
[...] 2008 05 05 den politiskt korrekta pressen Posted by mymlan under jobb, journalistik, media, mymlan tycker, odefinerat | Taggar: jämställdhet, journalistik, media, pk, politisk korrekt, press, tidningar | För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om jämställdhet i medierna. [...]