Det här hade jag inte sagt bättre själv.
Och jo jag vet att jag har lagt ut en länk till en film om Englas försvinnande. Det jag tyckte var bra med den var att den inte gottade sig i sorgen eller englas mamma eller detaljer om vare sig mördaren eller Engla. Den skildrade rätt krasst polisarbetet och journalisternas arbete med bevakningen av händelsen, och det var det jag gillade med den filmen.
Nu har deeped skrivit om detta, ur alla aspekter man kan tänka sig. Briljant som bara han kan.
Läs även andra bloggares åsikter om linda skugge, engla,
Håller med om vartenda ord hon skrev. Vi tänder ett ljus för att vi ska känna att vi gör nåt. Gör vadå liksom? Det här är bortglömt om några veckor.
Jag tycker att det ligger nåt i det hon säger. Har också funderat på om det inte är lite smutsigt att tagga ”Engla” för läsarstatistikens skull.
Men däremot tycker jag att hon har en otroligt barnslig och lättsårad ton gentemot sina läsare när hon får kritik.
”…dagen efter är ni de vanliga gamla egosvinen.” och ”Det ytligaste jag vet är att engagera sig i sorgliga öden som händer folk man inte känner, saker som står i tidningarna.” Lite väl svepande och fördömande, va?
Ulrika: Well, för det mesta brukar jag dissa Linda och jo jag tycker att hon är rätt dömande. Men hon har ju rätt i att många är väldigt duktiga på att engagera sig i öden som är lagom långt ifrån, där de slipper se själva smutsen, sitta i köket hos englas mamma när hon är utom sig av sorg.
Att tagga engla på nyligen tycker jag däremot bara uppfyller sitt syfte – nämligen ge läsare en chans att läsa allt som skrivs om engla, i alla möjliga olika perspektiv.
Visst finns det en massa ytliga engagemang, som egentligen mest går ut på att visa vilken fin människa man minsann är och inte betyder ett piss.
Men att döma ut allting på ett bräde som ”det ytligaste som finns” bara för att någon skriver ett lite kritiskt mail känns jävligt omoget.
Pingback: deep.edition » Engla och den kollektiva sorgen
FAst i det här fallet håller jag med Linda (och remember att hon de facto hatar mig på grund av mina tidigare dissningar) fullt ut. Det hela är ett otäckt exempel på ett skapat nationellt trauma, dramatiserat och genomfört utifrån en agenda som blir mer och mer otäck.