Jag skulle sätta mig och skriva ihop en inbjudan till en kurs jag ska hålla. Men dottern lånade min dator och under tiden började jag bläddra lite förstrött i boken Inte bara tennis (lyckades inte hitta nån direktlänk till bokpresentationen) av Peter Barlach.

Och jag läste. Och bläddrade. Och läste och bläddrade och grät. Ända till slut. Rekommenderas verkligen. Till alla barn, till alla barn som förlorat en förälder eller känner nån som förlorat nån eller inte alls har det. Och till alla vuxna som inte alltid kan sätta sig in i hur barn tänker och till alla som behöver tröst.

Tack Peter!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,