en måndag i helvetet
På måndag är det repris.
Repris på helvetet.
Jag försöker att inte tänka på det men det är svårt att låta bli.
Ikväll skulle jag ha velat ha någon här. Någon nära. Någon speciell. Någon som kunde fått mig att tänka på annat, eller bara sagt de där bra sakerna som bara han kan. Men han är inte här och jag känner mig mer ensam än vanligt.
Jag har varit på många rättegångar. Eller många och och många. Några stycken. Men innan jag själv satt där på målsägarsidan, innan jag själv varit med om att försöka berätta ett händelseförlopp så detaljerat och ärligt som möjligt, innan jag själv var tvungen att sitta mitt emot honom och svara på insinuanta frågor från hans advokat, innan jag själv suttit där och sett videoförhöret med sonen spelas upp för rätten, innan jag själv suttit där och sett flinen från hans supportrar på åhörarbänken, innan dess kunde jag faktiskt inte på något sätt föreställa mig hur jävligt det kunde vara.
Förra gången var som att springa en mara. Efteråt var jag helt slut, inte bara pyskiskt utan också fysiskt. Jag hade träningsvärk i hela kroppen och jag kunde nästan inte prata.
Och sedan väntan. Väntan på domen För det går inte på något vis att riktigt lämna det hela bakom sig innan domen meddelats. Innan man vet resultatet. Inte för att jag egentligen bryr mig så mycket om ifall Hovrätten fastställer Tingsrättens dom eller lindrar den på något sätt, mer bara att man vill veta.
Jag vill verkligen bara att det ska vara över. Och sedan vill jag aldrig mer i hela mitt liv behöva se honom eller höra hans röst.
Ibland tror jag på tankens kraft. Så om någon läser det här och har tid och kommer ihåg det – sänd några extra tankar till mig på måndag mellan klockan nio och tolv. Det kommer jag att behöva.
(och för er som inte fattar nånting alls nu: bakgrunden till rättegångsskiten finns att läsa här)
Läs även andra bloggares åsikter om rättegång, dom, maratonlopp
Räkna med att jag tänker på dig konstant mellan nio och tolv.
Jag med.
Tråkigt att ni skulle behöva genomgå detta. Hoppas att det blir över snart.
Jag tänker alltid på dig. Extra mycket då – även om jag sitter mitt i en presentation.
Mymlan!
Jag känner ju inte dig. Men jag känner för dig! Du har mina tankar på måndag.
Mrs Li
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=768765
Jag vet hur det känns att vänta.
(Själv väntar jag mig det värsta,
i slutet av veckan vet vi,
bara för att det värsta har hänt förr…även om jag Vet att det kan gå bra också.)
Jag ska tänka på dig.
mymlan: du kan räkna med min support via tankevåg mellan 9-12 och annars med om du behöver.
lalanda: Oj…visste inte att ni skulle få besked då… då får mina tankevågor räcka till er med…
@liljeros: du måste skämta?
Lovar att tänka på dig i morgon. Du är värd allt stöd som finns.
You bet mymlan – jag ska tänka på dig så att väggarna rämnar här…
tänk starkt på karln “Din lilla skit…”
Jag ska fan skriva upp era namn på en lapp och ha i fickan. Eller instoppad i handen. (utom liljeros då)
Lapp i fickan är effektivt…
Och så skriver du en annan lapp med “Din lilla skiiiit…” på också så kommer du i mentalt överläge och sätter ribban.
Good luck.
Du får gärna skriva dit mitt namn också – om man kvalificerar sig genom att tänka på dig i morgon förmiddag, alltså. Håller tummarna gör jag.
Mary – jag ser det ju inte riktigt så. Olyckliga omständigheter har gjort att vi hamnat där vi är. Han är fortfarande pappa till mina barn och jag vill inte börja kalla honom saker. Vad jag däremot försöker tänka är att jag vet att jag sagt sanningen från början till slut, att jag inte kan göra så mycket mer än det. Jag har skrivit lite om hur jag tänker här: http://mymlanthereal.wordpress.com/2008/01/14/arsdagen/
Mia – du är med på listan.
Jag lovar att tänka på dig jag med…
Tankar härifrån också.
*krydser fingre*
mymlan se det som jag säger som en symbohandling bara, jag är en fredlig typ och har varit med tillräckligt länge för att sett och varit med om både det ena och det andra. Jag förstår att det finns hur många förklaringar som helst till såna här tråkiga historier… Plötsligt så tappar någon koncepterna och så går det över styr. Kvar står någon förvånad och undrar vad som hände. Livet kan förändras på ett ögonblick bara. Det märker vi varje dag.
Ibland kan symboltänkande hjälpa en att komma vidare och stärka, men det är bara du som kan besluta hur du vill göra. Jag försöker inte vara förnumstig bara ge alternativa öppningar. Bara du bestämemr vad som är rätt för dig.
Sen tycker jag att det finns människor som är skitar, men det är en annan sak. Ditt ex känner jag inte alls, men beteendet kan jag inte fördra…
Hur som helst så kommer jag att tänka på dig imorgon och det väldigt starkt.
Massor av tankar från mig också i morgon. Jag och Ulrika ska sitta i ett rum och försöka vara kreativa, men du och din dag lär komma upp. Var så säker. Ska säga till Abbe också. Han har världens bästa små tankar.
Här kommer några styrkekramar med.
Jag tänker på dig nu.
Massor.
Jag sänder tankevågor för fullt just nu och håller tummar och allt möjligt för att det ska vara uthärdliga timmar!
Oj vad jag har tänkt. Hoppas det hjälpte något.