rättegången

Ok. Nu är det över För er som inte vet eller varit med om en rättsprocess tänkte jag bara beskriva det så torrt som det bara går.

I det här fallet togs den åtalade, dvs min exman, på “bar gärning” utanför mitt hus efter att han gått bärsärk hemma hos mig. Han fick sitta i arresten över natten och förhördes under morgonen. Själv förhördes jag som hastigast i samband med att de tog in honom.

Dagen efter släpptes han och ringde mig för att komma och hämta saker. Jag ställde ut de saker han bad om för jag hade då ingen som helst lust att träffa honom.

De följande veckorna bestod av samtal med socialtjänsten, polisen och läkaren som fotograferade mina skador och skrev ett rättsintyg. Blev också uppringd av någon från brottsofferjouren. Samtal samtal och om och om igen fick jag berätta vad som hänt.

Jag var sjukskriven och mannen jobbade såvitt jag vet på som vanligt. Någon gång hölls mer detaljerade förhör med mig och med honom, och i april väcktes åtal. (det hela hände alltså i januari i fjol)

Att det väcks åtal betyder i praktiken att åklagaren anser sig ha tillräcklig bevisning för att den misstänkte ska kunna fällas i domstol, och sedan är det Tingsrättens uppgift att kalla till huvudförhandling, dvs rättegång. Det drog ut på tiden men i september var det rättegång.

Det går till så att åklagaren redogör för brottsmisstankarna. Sedan förhörs målsägaren, i det här fallet jag. Först av åklagaren och sedan av försvarsadvokaten. Efter det spelades ett videoförhör med vår son upp, och sedan fick exet lämna sin berättelse. Sedan diskuteras skadestånd och därefter är det slutpläderingar. I Tingsrätten tog detta om jag inte minns helt fel ungefär fyra timmar. Domen meddelades tre veckor senare. Han dömdes till fängelse i tre månader för misshandel, skadegörelse och hemfridsbrott. Efter att domen meddelats har han några veckor på sig att överklaga, och det gjorde han i sista minuten. Därmed gäller inte domen, utan allt måste dras igen, från början, i hovrätten.

Det var det vi gjorde idag. Åtta månader efter tingsrätten. Det går inte fort inte. Det var i det närmaste identiskt med Tingsrättsförhandlingarna. Försvaret uppgav att de ville att hela åtalet skulle ogillas, åklagaren sa att de ville ha tingsrättens dom fastställd. Jag berättade, videoförhöret med sonen spelades upp och sedan fick exet berätta och förhördes av sin egen advokat och av åklagaren. Resonemang om skadestånd och sedan slutpläderingar.

Domen meddelas den 27 maj om inget oförutsett inträffar. Tingsrättens dom sköts upp vid ett tillfälle. Sedan ska det förhoppningsvis vara över. Och ändå inte. Det som hänt har hänt och hans uppträdande i rätten gör mig inte precis mer benägen att försöka prata med honom och på något sätt förlåta. Å andra sidan anser han sig uppenbarligen inte ha gjort något som kräver förlåtelse. Men jag hoppas innerligt att han kommer att lämna mig ifred nu.

Vid något tillfälle i rätten vände han sig dessutom direkt till mig. Såg mig i ögonen och tilltalade mig direkt och det var otroligt obehagligt. Som tur var sa domaren åt honom att tala till rätten istället för till mig. Men först efter ett par minuter.

Intressant att notera: Han får höra på hela min berättelse och har sedan möjlighet att komma med invändningar mot mitt vittensmål, medan jag inte ges någon möjlighet att bemöta det han säger. Å andra sidan hade jag inget att tillägga eller dra ifrån min egen berättelse, men det känns kymigt när någon sitter och påstår saker helt tagna ur luften och man inte kan göra annat än svälja.

Noteras kan också att när man anländer till rätten stöter man ihop med varandra. I entrén måste han, jag och våra respektive vänner möta varandra, och i pauserna (när vi båda gick ut och rökte) tvingas vi stå några meter ifrån varandra och viska med våra advokater. Konstigt kan jag tycka.

Så. Det var min dag. Hur har din dag varit?

Och så jo. Glömde nästan. Men tack! Tack för stöd, här och på jaiku, i mail, via sms och telefonsamtal. Utan er skulle jag fan inte ha orkat.

Läs även andra bloggares åsikter om rättegång, rättsprocess, tingsrätten, hovrätten,