Så har Linda Skugge anslutit sig till dem som inte tror att utbrändhet finns.

Och jo man blir lite provocerad. Faktiskt. Hon hävdar att utbrändhet inte finns. Att det är provocerande att vilja ha ledigt. Samtidigt som hon säger att det är barnplågeri att vara två föräldrar som jobbar heltid. Då måste man ha barnflicka. Jaha. Om man är en förälder som inte har råd vare sig att jobba deltid eller ha barnflicka då? Eller om man är två i samma sits? Hur ska man göra då? Om man är ensam om både barn och försörjningsansvar, hur ska man då bära sig åt? Och är det konstigt om man ibland vill vara ledig för att hinna med sina barn, barnflicka eller ej?

Och visst Linda. Man ska ta saker i egna händer och göra det man vill. Men alla har inte samma möjligheter. Det är klart man kan jobba hela tiden om man kan göra det hemifrån. Jag skulle älska att göra det, då skulle jag jobba jämt samtidigt som jag fanns hos mina barn. Men jag har hittills inte hittat någon som betalar mig för det. Det kan säkert bero på att jag är fullständigt inkompetent, men på riktigt så är det så att de flesta har ett jobb där de förväntas finnas på plats vissa tider, och det i sig kan vara rätt tröttande och då kan man önska sig ledigt ibland. Och faktiskt till och med bli utbränd, om man är en sån som vill göra ett bra jobb både hemma och på jobbet men aldrig riktigt får återhämta sig, eller har möjlighet att lägga upp det på ett sätt som funkar för alla parter.

Sen sa Linda en annan sak, om att ha barn. “Jag visste att det skulle vara väldigt underbart och det är det. Det finns ingen som inte tycker det.” Hmm. Jag tror att det finns många som inte tycker att det är underbart att ha barn. Jag är också övertygad om att man kan ha ett rikt och fantastiskt liv även utan barn. Framförallt så vänder jag mig emot att Linda gör sig till taleskvinna för alla andra när hon säger att “det finns ingen som inte tycker det”. Hon får gärna tycka att det är underbart att ha barn och att det är tråkigt att vara ledig, men snälla Linda - sluta tala för resten av världen, och sluta vara så dömande mot alla som inte tycker som du. Det gör att det blir svårt att applådera dig när du säger de där bra sakerna som du gör med jämna mellanrum. Lite om man inte är med dig är man emot dig.

Läs även andra bloggares åsikter om ,