men alltså – om partipiskan

En sak som upprör mig lite som visat sig med all önskvärd tydlighet inte minst idag, är detta med partipiskan.

Som jag har fått lära mig lever vi i en demokrati med riksdagen som beslutande organ. Vi har allmänna demokratiska val för att välja vilka som ska sitta där, och vi tillämpar även personval.

Och som jag förstått det får varje riksdagsledamot i varje votering faktiskt rösta självständigt. Som representant för de personer som röstat på just honom eller henne. Det finns inga skrivna regler som säger att de måste rösta i linje med partiet.

Och det här är ju ett problem som inte bara har med FRA eller nuläget att göra. Det är ett jävligt stort problem om vi ska kalla oss för demokrati, att enskilda riksdagsledamöter inte vågar rösta efter eget tycke då de riskerar att bli mobbade, utslängda från politiken och nergjorda.

Här tror och hoppas jag att vi alla lärt oss något. Och att de enskilda politiker som i framtiden faktiskt i enskilda frågor vill gå emot sitt parti ska ha möjlighet att göra det, i strålkastarljus och med stöd av sina väljare, i offentligheten. För någonstans handlar ju politik om demokrati och om att vara folkvald och om att stå för något slags ideal vilka de än må vara, och alla möjligheter att de politiker med civilkurage som vågar gå emot sina ledare ska bli utfrysta och mobbade måste elimineras.

Här tror jag att bloggosfären har en viktig roll att spela i framtiden. Dels genom politikers egna bloggar, där de måste ha rätt att ha sin egen åsikt och diskutera den med sina väljare, men också genom andra bloggarens påtryckningar och stöd för de politiker som vågar gå mot strömmen.

Transparens även i politiken. Eller snarare – det är väl i politiken transparensen borde vara fullständig och utan undantag, om vi ska kunna kalla oss för en demokrati?

Jo jag är naiv.

Har alltid varit. Kommer nog alltid att vara. Jag bjuder på det.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, riksdagen, demokrati, votering