fra så här på midsommardagen

Lena Mellin skriver idag om partipiskan och hur det fungerar i praktiken jämfört med på papper. Det hänger mycket ihop med om mina egna funderingar.

En intressant grej att ha i åtanke här är det som hjältinnan Camilla Lindberg skriver: “Om det inte spelade roll vem jag är och vilka idéer jag representerar hade riksdagen inte behövt bestå av 349 ledamöter. Det hade räckt med sju partisekreterare som träffas och avgör frågorna med olika antal röster efter senaste valutslaget.”

Nu finns för övrigt (såklart) en Facebookgrupp för alla som gillar Camilla.

Niclas har också kommenterat Mellin. Och skrivit om Centerpartiet utifrån ungefär samma tankar som jag haft. Mer om Centerpartiet här. Och det känns märkligt. Jag har tidigare deltagit i hyllningskören när det gäller Centerpartiet och deras framåtanda och förståelse för sociala medier. Men detta tyder ju på att det inte riktigt fungerar i praktiken. Att de inte har förstått nånting. DN skriver mer.

Själv funderar jag på om inte blockpolitiken spelat ut sin roll fullständigt. Har länge tyckt att det är märkligt att man ska rösta efter ideologier som skapats och utvecklats i en annan tid, men som inte passar in i ett modernt samhälle. Tycker jag då. Som inte kan förstå hur någon människa kan känna att den passar in helt och hållet i något av de politiska partier som finns nu, och som just därför också tycker det är självklart att man som politiker måste få ha åsikter som avviker från partiet. Min uppfattning är väl att Folkpartiet åtminstone i den frågan fortfarande är liberala, än har jag inte hört att Camilla fått ta en massa skit för sin nejröst och jag hoppas att hon ska slippa det också.

Deepedition har också lagt ut en länk till en wiki där man kan samla tips om FRA.

Nu ska jag ut och älska Medelpad. Ha en fin dag!

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, centerpartiet, camilla lindberg, partipiskan