ännu en som förtjänar extra uppmärksamhet
I mitt lilla projekt “lyfta kommentarer som förtjänar extra uppmärksamhet” har jag fastnat för något som Petter skrev som kommentar till det här inlägget om barns oro över föräldrars internetvanor.
“Internet är en helig ko och till 99,9 procent dumhet och ytlighet, ett jävla tivoli av själslig utarmning. Har kanske inte så mycket med ditt inlägg att göra. Men jag får lite spader av detta eviga försvarande av internet.
Internet är långt mycket mer än ett verktyg. Internet har förändrat vårt sätt att tänka och agera. Till det sämre, om du frågar mig. På något sätt förstärker internet som fenomen alla den sk moderna människans gissel och problem – vilsenhet, tomhet, stress, rastlöshet, otillräcklighet – hela det andliga och intellektuella skita-på-sig-tillståndet. Jag tycker det är dags att ta en riktigt ordentligt kritisk titt på hela konkarongen. Och på oss själva. Och på vad Google och YouTube och Facebook och bloggande och uppkoppling och allt detta tutande och blippande och gapande och omedelbara, blixtsnabba bekräftelsetjosan gör med oss.
Och om nu internet bara är ett verktyg varför blir då så många tår helt plötsligt så himla ömma när man kritiserar det? Internet försvaras för övrigt ofta med samma typ av argument som används av den amerikanska vapenlobbyn (guns don’t kill, people kill). Okej, det där var kanske lite guilt by association, men jag kom precis på det. Sorry.
Dags att se över skiten. Iaf. Kolla vad det gör med oss. Egentligen. Jag tror inte bara det är jag som visar upp tydliga alkistendenser i mitt förhållande till “verktyget”.”
Tja. Vad säger ni?
Läs även andra bloggares åsikter om internetberoende, barns oro över föräldrars internetvanor, bris, kommentarer
Jag är inte så intresserad av att lägga fram massa argument som motvikt till det du skrivit om internet i detta inlägg (även om jag med lätthet skulle kunna skriva ett milslångt motargumenterande inlägg om varför internet är fantastiskt på min egna blogg). Nej jag nöjer mig med ett enda argument, och det är…kärleken. Jag har funnit kärleken och inlett ett antal fleråriga förhållanden med tjejer som jag träffat via nätet. Att träffa dem på krogen, eller genom gemensamma vänner, jobbet, skolan e.t.c. har aldrig funkat för mig. Om detta får folk som läser min kommentar dra vilken populär och elak slutsats de vill (ni känner inte mig), men faktum kvarstår att kärleken finns ute på nätet, och övervinner fysiska barriärer och ger blyga som ‘mindre utseendemässigt vackra’ människor en ärlig chans att träffa den rätta/rätte. Sedan ett år är jag tillsammans med världens finaste tjej. Vi vill båda med tiden flytta ihop, skaffa husdjur, förlova oss, gifta oss, skaffa barn, hus – ja hela köret. Hur det blir med den saken rent reelt återstår dock för framtiden att utvisa. Men vi är lyckligt kära och det är allt som betyder något för oss.
Jag kan säga så mycket som så, att trots att jag med lätthet kan spendera ett halvt dygn ute på nätet vissa dagar, och jag instämmer till fullo i att internet KAN vara skadligt beroendeframkallande (jag satt fast i onlinerollspelet WoW i 1½ år så jag vet vad det innebär), och tidsödslande, så kommer jag aldrig döma ut internet som en skurk, eller som något som någon annan än jag själv har rätt att sätta upp restriktioner kring.
När/om jag får barn en vacker dag, ska de få veta att en lycklig slump förde mig och deras mor samman, och att utan detta eminenta verktyg kallat internet så hade de inte suttit i sin fars knä.
Internet blir vad man gör det till. Och man väljer själv vilken site man vill besöka, vad man vill göra online, med vem man vill umgås, och hur mycket tid man ska lägga ner på det.Ja, jag tror det får räcka så så länge argumentmässigt.
Tack för att du skriver en bra och läsvärd blogg!
Klart att det finns någon fog för vad Petter skriver och speciellt skön är NRA-jämförelsen. Men för helvete. Det var bättre innan telefonerna också. Och Socialdemokraterna. Och innan hjulet som mest fört elände med sig.
För mig betyder internet hopp. Hopp om att det finns någon som är gnälligare än mig därute. Därför gillar jag Petter.
Nånstans måste man sluta skylla skit på andra eller på objekt och ta ett eget ansvar. Om vi ska göra jämförelser och gå in på vad han skrev så undrar jag hur många som tycker att det bara är alkoholens fel ifall nån blir alkoholist?
Att nätet skulle orsaka tomhet och vilsenhet är tvärtemot hur jag upplever det: en varm gemenskap mellan nätbrukare och en möjlighet att hitta själsfränder på väldigt långa avstånd. Det är förstås därför vi blir sårade över svepande kritik mot Internet. Den innebär ett angrepp mot gemenskapen och informationsutbytet som är så viktigt för oss. Förutom att den kritiken är korkad, okunnig, och teknikfientlig, och dessutom fullständigt lönlös – Internet kommer inte att försvinna.
Jag säger:
VEM har sagt att internet bara är ett verktyg?
Internet är lika lite “bara” ett verktyg som en böcker är det.
Och kanske lika “farligt” som böcker då?
För internet förstärker, om du frågar mig, inte bara folks sämsta sidor.
Internet förstärker även folks allra bästa sidor, och de sprider sig minst lika
väl, ofta och vitt och brett som porrbilder om man säger så,
tack och lov!!!
Heja Internet!!!
Och jag hade tänkt kommentera Petters kommentar tidigare men tänkte att jag för en gångs skull skulle hålla käften.
Men nu när du ändå tog upp det mymlan så kunde jag inte låta bli.
@cassow: Det var nu inte jag utan Petter som skrev detta… :)
@kontaktmannen: jovisst. Människorna var säkert mycket lyckligare när de bodde i grottor och inte hade annat att bekymra sig om än mat för dagen och att inte frysa ihjäl… Vet inte varför jag kom att tänka på “Gudarna måste vara tokiga….”
@PiratJanne: Precis. Min pappa söp ihjäl sig. Är jag alkoholmotståndare därför? Nej, för det var inte spritens fel, anser jag…
@ctail: Håller nog med. Samtidigt som jag förstår vad Petter menar med tomhet och vilsenhet. Men det handlar väl om informationssamhället i stort, det är lätt att känna sig vilsen när man har så många val, och så mycket att välja på. Tror jag.
@lalanda: Det är jag som sagt att internet är ett verktyg… :)
Klart att internet är fantastiskt. Enastående möjligheter och allt det där. Men internet går i blöjor fortfarande. Internet är som en godisskål och vi (eller jag åtminstone, ofta, fan åsså) är som barn med den där godisskålen.
Generellt tror jag faktiskt, verkligen, absolut att väldigt många människor hade mått väldigt mycket bättre om allting gick väldigt mycket långsammare. Jag tror inte vi är skapta för den här j***a snabbheten, för det första. Vi fixar det liksom inte. Vi kanske tror att vi gör det, men jag tror att vi har fel, i så fall. Och det som driver upp tempot mer än nånting annat är detta internet (som är så bra på många sätt – verkligen). Såg nånting om att facebook skulle stängas och tänkte Herregud va skönt. För jag har verkligen svårt för att stänga av, koppla ner. Ja, jag kanske bara talar för mig själv. Men i mina värsta visioner så ser jag en värld där vi inte längre känner att vi existerar när vi kopplar ner oss, när vi inte längre stimuleras, bekräftas, rankas, betygsätts, kommenteras, betittas, berunkas. Vi dör när datorn dör. För vi har förlorat förmågan att gå inåt, lyssna på vår inre röst, vårt samvete, tänka, känna efter. Internet har ersatt och slagit ut allt det där. Vi är uppkopplade mot “världen”, men har missat uppkopplingen mot oss själva. Det slutar med en värld där alla människor är fasader, profiler, tutande, blinkande presentationer av sig själva. Okej, det är bara en vision.
Och jag är egentligen inte emot internet. Jag är bara för ett bättre internet.
Hade tänkt skriva en egen grej om det här och här är några anteckningar som jag nu tack vare mymlan slipper omsätta i nånting mer koncentrerat och liksom, öh… bra, och som jag liksom bara dumpar här (tack, mymlan):
- Vissa hävdar att internet inte är verkligt.
- Internet är lika verkligt som TV, film, radio, tidningar, böcker. Men väldigt olikt dessa media. Internet ger oss nämligen illusionen av att vi är delaktiga. Att vi faktiskt gör nånting. Men vad som i själva verket händer är att någon säljer oss idén om att vi är delaktiga, säljer oss en dröm. Och drömmen handlar egentligen bara om en enda sak. Att bli känd. Att synas. Att vara “någon”. Att finnas till i världen.
- Men kom igen nu för fan. ÄR internet verkligt?
- Det där är en filosofisk fråga. Pengarna bakom internet är verkliga. Det är allt vi behöver veta, egentligen.
Sen hade jag nån sorts kvasireligiös Churchill-parafras som tänkbar slutkläm (som jag förmodligen hade strukit – för mycket retorik, försäljarsnack):
Egentligen borde vi inte fråga oss om internet gör oss till sämre människor. Vi borde fråga oss om det gör oss till bättre människor.
mymlan är inte en blogg, hon är ett forum.
@Petter: Se på kidsen. För dom är internet inte en godisskål på samma sätt som för oss. För dem är det en naturlig del av vardagen och inget som dom gör “utöver”…
För oss digital immigrants kan det vara mycket “nyhetens behag” som gör att det blir svårt kanske att sätta gränser, men för barnen – digital natives – funkar det på ett helt annat sätt.
För övrigt så är jag inte en blogg, men inte heller ett forum. Jag är en människa av kött och blod. Jävligt analog. :)
Visst förändras vi av internet. Eller ja, förändras. Jag ser mig nog som digital native och kan inte direkt se någon förändring, något “efter” respektive “före” internet. Kanske är det mer rätt att säga att internet påverkar oss.
På gott och ont.
Det finns säkert de som hamnat i negativa, missbruksliknande mönster som går att relatera till internet. Saker som inte skulle funnits tillgängliga i deras vardag om det inte vore för internet. WoW, barnporr, mymlans blogg, you name it. Frågan är vad det beror på, och vad dessa människor hade sysslat med om inte internet hade funnits. Antagligen inte “ingenting” utan “något annat”, och vad det skulle vara kan vi ju bara spekulera i.
Jag håller dock inte med om att internet inte erbjuder delaktighet. Ej heller att det skulle vara mindre värt att förverkliga eller bekräfta sig själv som människa genom internet. Jag håller uteslutande kontakt med alla mina “riktiga” vänner genom internet, samt sysslar med sådant som kanske är mindre verkligt typ bloggande osv.
Jämför jag med hur man gör en genration bakåt eller bland de av mina jämnåriga som inte hakade på den digitala världen, så finner jag inte mitt liv mindre värt än deras. Bara annorlunda.
De tycker jag är konstig som kan bo i en liten lägenhet i ett j*vla knarkarområde och plugga på universitetet i fem år.
Jag tycker de är konstiga som tycker det är så viktigt med ett litet hus i en förort eller byhåla att de tar första bästa jobb och blir kvar där i 35 år. Fyra veckors semester. Hus.
De tycker jag är konstig som kan sitta och klicka och knappa framför datorn en hel kväll.
Jag tycker de är konstiga som kan sitta framför TVn en hel kväll och bara… glo. Passivt.
Folk är olika.
De tyker jag är konstig som
Men har du sagt att internet är ett verktyg eller att det bara är ett verktyg mymlan?
För jag tycker det är lite skillnad.
@lalanda: Jag kan nog ha formulerat mig så, beroende på när/var/hur. Men klart att det är mer än ett verktyg. Det är den största uppfinningen i mänsklighetens historia ju, tillsammans med skriften och tryckkonsten, om du frågar mig…
Frågan om vad som är verkligt eller inte har väl alltid funnits,
även före internet.
Och jag måste förresten säga att jag finner den här konversationen som väldigt mycket verkligare än pengarna,
för de har jag inte sett röken av!
Håller med.
“”För vi har förlorat förmågan att gå inåt, lyssna på vår inre röst, vårt samvete, tänka, känna efter. Internet har ersatt och slagit ut allt det där. Vi är uppkopplade mot “världen”, men har missat uppkopplingen mot oss själva.”
-jag kan bara tala för mig själv, men jag satt i nästan 8 år med mig själv och min innre röst. Hittade inte mig själv för det. Här bland alla människor (inte bara deras fasader) som speglade mina känslor hittade jag det jag förlorade.För du målar den analoga världen som en verklighet som inte alla har ikring sig. kom ihåg det.
@ Mymlan: likväl. Jag tycker om Din blogg oavsett Petters citerade kloka ord. :)
Jag pratar naturligtvis inte om enskilda personer, utan om en kultur som har växt fram (och som alla inte är en del av, men väldigt många), en kultur där det tävlas i popularitet och ranking, och där jag tror att väldigt många – särskilt kidsen, mymlan – fostras till nån sorts nästan dehumaniserat (jevvlar, heter det så?) tillstånd, och där vi vuxna dessutom, som du (mymlan) säger, börjar leka tonåringar (fast det var kanske inte riktigt så du sa, men ungefär).
Det är möjligt att jag är ute och cyklar. Men nån måste kanske göra det. Vara ute och cykla, alltså.
@ luckypunk: huvudet på spiken där. Det var de tankarna jag försökte illustrera i min första kommentar om det nu inte framgick. Att introverta, blyga, utstötta, mobbade, ensamvargar e.t.c. – alla slags outsiders som inte passar in inom samhällets rigida ramverk, som jantelagsSverige dissar, får en ny chans att knyta kontakter med likasinnade på nätet. Internet är lika verkligt för dem som den analoga världen. Givetvis lever inte dessa människor enbart för och genom internet, men det är deras syreventil, och ofta en slags kokong där de får en möjlighet att växa på sina egna villkor. De tränas socialt via nätet, via bloggar, forum, msn, vidare till ventrilo/skype, och förvandlas sakteliga från ‘dysfunktionella’, till ‘funktionella’, och en dag vågar de ta plats ute i den analoga världen. Jag vet inte om jag hade levt idag om inte internet funnits.
Men här kommer jag in på Petters spår. Samtidigt hatar jag att jag är så pass beroende av internet, att jag känner mig tom inombords bara efter ett par dagar utan det. Varför intalar jag mig att det är så livsviktigt att jag inte klarar mig utan det, när äldre generationer klarar sig alldeles utmärkt? Internet hetsar samhället och stressar det att hela tiden lägga in en högre växel för att hålla jämn takt med det monster internet är. Men jag tror inte det går att växla ner eller komma ikapp. Jag tror det enda man kan göra är att koppla ner sig i perioder (eller helt och hållet), för att orka med. Precis som med all slags avvänjning så handlar det om små babysteg i taget. Men dagens trådlösa uppkoppling som når ut även i naturen, till våra sommarstugor, bryggan eller sjön, försvårar det hela. Man måste balansera sitt internetanvändande. Se till att man inte blir för bekväm och blir stillasittande, och slutar umgås irl med vänner bara för att man kan göra det via msn – kombinerat samtidigt med massa annat. Jag tror vi måste sluta utveckla oss till bläckfiskar och våga säga nej till samhällets evolution utav simultankapaciteten. Sluta planlägga allting. Sluta effektivisera. Kanske sätta upp ett regelverk som kontrollerar att “här slutar människans kapplöpning mot tekniken. Här vilar vi ut och låter datorerna, ai’n och robotarna ta över. Eller så återgår vi till the good old days, och använder vår muskelmassa istället, och slutar förlita oss på teknikens under, som i takt med att den klarar av att göra mer och mer saker, tar upp allt mer av vår tid – förslavar oss.
Men jag tror bara det är en utopi. Jag tror vi är slavar åt tekniken. Det krävs något så fundamentalt som att oljan tar slut innan vi vaknar upp, lyssnar på våra varningsklockor som ringt slut på battierna sedan länge, och agerar. Först när katastrofen är ett faktum kan vi ta en ny riktning. För vi behöver få skiten kastad i ansiktet. Det räcker inte med att bara lukta den.
Sorry, I got carried away. :P
Men du Petter, den där tävlingskulturen du pratar om:
Vad har den att göra med internet?
På vilket sätt är internet boven i dramat?
Har inte den kulturen funnits i ganska mååååånga år före internet? Precis som den eviga existensiella frågan om vad som är verkligt eller ej.
Du är ute och cyklar ja, men på det viset att du tillskriver internet allt det som händer ändå.
Stänger vi av nu alla på en gång så pågår popularitetskulturen i vilket fall, folk beter sig som tonåringar också ändå
och inte sjutton kommer vi att sluta fråga oss om ditten och datten är på riktigt för det.
Varför?
För att vi är människor.
Oavsett internet eller den här diskussionen.
Läser du andras kommentarer?
Vill understryka att internet är bra. OK?
Och dåligt.
lalanda – Det där med verkligt och overkligt var inte centralt, det var en grej som kom med i materialdumpningen här hos mymlan.
Vad jag gör är bara att jag stannar upp och tittar och tänker. Och jag kanske både ser och tänker dåligt. Må så vara.
Men det här gapandet och popularitetsmätandet och ranking- sidvisnings- viewingtjosan som pågår, som faktiskt gör det (såvida inte det också är en illusion) – med allt detta, vad är det egentligen det tävlas om? Skillnaden mot tiden före internet är att i princip alla människor nu har möjlighet att ha hela världen som bollplank och värdemätare. Det går så fort och lätt att få den där bekräftelsen via nätet, om man vill ha den, att allt annat känns trist. Och jag tror att internet fostrar en kultur där man missar eftertänksamheten, ifrågasättandet, förmågan att ge akt på och betrakta sig själv etc i jakten på uppmärksamhet. Det blir mer än nånsin förr en “att-kultur” där “hur” och “varför” och “om” och “kanske” spolas ut på dass.
Men jag har väl inte tillskrivit internet allt som händer?
Måhända inte allt som händer (även om jag tycker att det låter som att du gör det),
men definitivt att internet fostrar en typ av kultur ja
som om inget/ingen annan var ansvarig, själv eller förälder till exempel.
Det påminner mig om snacket om hur farligt teven är (eller var) och om hur farligt det kan vara att läsa böcker.
Och vad är det förresten vi gör här och nu?
Om inte att fråga hur varför om och kanske,
så på vilket sätt fostrar internet?
Jag tror inte det handlar om internet i sig, utan om människorna.
Vi är idioter, eller apor eller vad man nu vill kalla det
mestadels, helt enkelt.
Alltid. Vi vill alltid ha uppmärksamhet och kontakt och bekräftelse, och kunskap och makt.
Med internet eller ej.
Det är mänskligt.
Du har fortfarande inte kunnat förklara för MIG på vilket sätt internet är boven i dramat.
Jag tycker du tillskriver internet det ansvar som egentligen åligger människor.
lalanda
1. Jag vill inte ta ifrån nångon hans eller hennes internet (även om jag kunde). Allting med internet är inte dåligt (vårt samtal här hos mymlan är ju ett jättebra exempel på det – och tack, mymlan, för att vi får vara här). Jag vill inte stänga ner internet. Jag vill bara att det ska vara möjligt att prata om hur det påverkar oss. Och inte bara oss, dig och mig, utan även andra, och hela världen. Men jag har märkt en tendens hos många att negligera internets inflytande, samtidigt som man försvarar det som en kär vän. Eller en flaska. Det har liksom inte ännu blivit “fint” att kritisera internet, som det är “fint” (ja, nästan ett påbud) att kritisera tv och dagspress.
2. Jag tror inte att de flesta människor är idioter. Däremot kan de bete sig som idioter och gör det ofta, men det är en annan sak.
3. För mig är det rätt självklart att ett samhälle i stor utsträckning formar idividen (precis som en familj gör det). Internet kan man se som en sorts världssamhälle, gränsöverskridande, allomfattande, potentiellt och redan nu i mångt och mycket en fantastisk grej, och i annat (det mesta, tycker jag) inte så fantastiskt. Och på samma sätt som man granskar, ifrågasätter och kritiserar ett “vanligt” samhälle, måste man kunna granska, ifrågasätta och kritisera internet. Sak samma om man väljer att betrakta internet som ett medium. Internet måste kunna utsättas för samma typ av obekväm kritisk granskning som andra media.
4. Och det där med eget ansvar och fri vilja. Det funkar inte alltid (rent filosofiskt och i princip är det inga större problem, men praktiskt är det inte alltid lika enkelt). Vissa hävdar till och med att det är en myt. Ungefär som sunt förnuft. De flesta människor är inte dumma i huvet. Men många är rätt lättledda. Jag skulle önska att det nån gång kom fram motvikter till allt det som just nu leder människor på nätet (google i huvudak, med allt vad det innebär). Ett samhälle, tror jag, måste också ta ett ansvar (och det är vårt ansvar att se till att det gör det), och internet är ett samhälle som inte tar ett skit ansvar. Och människor – inte nödvändigtvis idioter – som inte är lika vana (eller i lika hög grad fostrade – där kom det igen) att tänka och reflektera är ett lätt byte för ett samhälle (internet) som i sin tur inte tar nåt ansvar alls – och som dessutom nästan alltid går fritt från kritisk granskning. Som en helig ko.
5. Om jag försöker se det jag gör här på ett objektivt sätt, så tycker jag själv att det är rätt bra att jag gnäller på internet. Det borde vara rätt självklart att man ifrågasätter en koloss som i så hög grad påverkar oss alla ända ner till, ja, minsta lilla pryl i vardagen, tittar på och ifrågasätter mekanismer, mönster, beteenden, betraktar och studerar oss själva i vårt förhållande till den där kolossen, och sist men inte minst frågar oss på vilket sätt och i vilken eventuell riktining den påverkar oss och hela världen. Precis som man ifrågasätter och granskar allt annat – “gammelmedia”, regering, FN, USA, FRA, Lagerbäcks laguttagningar, GB:s nya glassar osv. Och jag tror att internet tål det där, och bara kan bli bättre av det.
6. Ja, jag tycker att vi är för okritiska i vårt hållning till internet. Vi hoppar liksom på än det ena, än det andra tåget utan att riktigt tänka på vad vi gör (och jag talar för mig själv här också, tyvärr).
(Nu blev jag lång igen. Förlåt.)
Jag håller fullständigt med punkt 2. Att jag sa “idioter” är mitt eget, förmodligen spanska, plumpa sätt att säga att vi inte är så smarta, ansvarsfulla och fria ;)
För övrigt så ja, nu fick jag lite mer förklaring
och ännu bättre, nu kallar du också internet för ett medium som annan media,
istället för att tala om internet som om det vore nån slags gud eller nåt.
Internet skapar Vi,
precis som vi skapar resten av samhället.
Det är det jag menar med att vi har ett eget ansvar och ett samhällsansvar
vare sig vi befinner oss på en skola, en arbetsplats eller på nätet.
Och vi har lika lite eller mycket möjlighet att påverka oavsett vart vi är.
Jag tror inte, som jag har försökt säga, att internet i sig är boven i dramat.
Internet, enligt mig,
är i första hand en återspegling av vad som händer i resten av samhället.
Att många använder internet för att accentuera vissa delar av samhället och “tvinga” på andra exempelvis porr, överdriven konsumtion, märkliga åsikter
och hjärntvätt är bara en följd av maktförhållanden
som ju är i obalans vad man än gör eller vart man än vänder sig.
Jag kan fortfarande inte tillskriva själva mediet internet dessa negativa sidor.
Men jag håller fullständigt med om att det är bra att lyfta fram att de (de negativa sidorna alltså) finns.
Jag tycker inte att vi är okritiska,
vem eller vilka menar du är okritiska?
Och jag tycker fortfarande att Dr Phil har fel som klagar över myspace och andra sajter på nätet för vad han anser att det gör med USAs ungdom.
Det är inte sajterna, det är människan bakom skärmen som skapar det ena eller det andra.
Vi är isåfall de som producerar och reproducerar ett skitsamhälle,
inte internet.
Jag tar Dr Phil som exempel för han är en av de största kända internetkritiker.
Kanske dåligt exempel, men det var vad jag kom på.
Jag tror inte det finns nån bov. Jag tror att internet är bra. Och jag tror att internet är skit. Men som helhet tror jag att internet är dålig medicin.
Och jag är inte politiker. Jag säljer inget. Ingen behöver köpa.
Jag tror att internet är själens red light district och att vi alla är horor.
Jag tror att om internet slogs ut av en meteorit eller nåt så skulle mänskligheten må rätt mycket bättre (bortsett från att alla världens ekonomier skulle kollapsa och kaos utbryta, med krig och förödelse som följd).
Jag tror att vad världen behöver är inte fler ettor och nollor utan mer kött och blod.
Men det kanske bara beror på att jag själv får för lite kött och blod just nu. Att jag tycker så där.
Är det nån som vill ta en fika?
Det hade vart en idé.
Istället för att sitta här och
tangentera och gagga på om internets vara eller icke vara
kan man gagga över internets vara eller icke
över en fika (eller öl eller glas vin,
varför inte?)
Snart kan i varje fall jag slita mig ifrån hem och dator.
“Bloggträff” någon?