ännu en bris-anka?
Internet är livsfarligt. Nån kan hota en till livet här. Men oj. Jag blir jätteförvånad.
Tidigare i sommar larmades det om alla stackars barn som ringer Bris för att de oroar sig över föräldrarnas internetvanor. Jag skrev om det här. Niclas skrev här utifrån sättet att tolka statistik.
Nu slås det på trumman igen. För barn utsätts allt oftare för hot och kränkningar på nätet. Och igen blir folk rädda och missförstår. Läser man artikeln noggrant kan man läsa följande: “I år anmäldes 3145 ärenden av olaga hot under första halvåret vilket är en ökning med 22 procent jämfört med motsvarande period ifjol, visar nya siffror från Brå. Antalet fall av ofredande av unga under 18 år låg på 2382, nästan 35 procent högre än förra året.”
Ingenstans står hur stor del av dessa olaga hot som skett på nätet.
Enligt Bris-statistiken är det femton procent av de IT-relaterade samtalen som handlar om kränkningar och hot. Frågan man ställer sig då är: Hur många samtal till Bris är IT-relaterade?
Jag skrev så sent som igår om min dotter och hur hon “kränkts” på nätet. Mestadels av vuxna. Men jag tror faktiskt inte att unga idag utsätts för mer hot och kränkningar än förr. Och jag tror inte att nätet är värre än gatan. Däremot så tror jag att det är mer okej att kallas sig kränkt idag. Jag tror att folk reagerar mer och att även unga får lära sig att inte ta vad skit som helst. Därför blir det fler pinnar i statistiken.
Jag fick tokstryk av en klasskompis en gång i sjuan. Hon slog mig så att jag såg ut ungefär så här. Jag gick till lärarrummet och dom skickade hem mig. Inget annat hände. Jo. Hennes pappa kom till mig med en chokladask. Sen var den saken ur världen. Jag säger inte att det är så det ska gå till. Jag berättar det bara för att spegla hur samhället har förändrats. Idag skulle den typen av stryk i en skolkorridor utan tvivel leda till en anmälan och misshandel och ingen skulle rycka på axlarna som då för tjugo år sedan. På samma sätt tror jag att folk reagerar starkare och snabbare idag när någon säger “Jag ska döda dig din jävel” än vad de gjorde för tio år sedan.
Internet är inte boven.
Johanna har skrivit mer om detta.
Läs även andra bloggares åsikter om Bris, olaga hot, hot på nätet, nätmobbning
Kommer att tänka på Gardells böcker om Juha (”En komikers uppväxt” och “Ett UFO gör entré”). Mobbning sågs inte i skolan förr… det är så väl beskrivet i böckerna. Men det fanns! Idag polisanmäls saker och det tycker jag är bra, för inget barn ska se ut som den där bilden du visar, när den kommer hem från skolan…
Hej!
Eftersom det till viss del är jag som IT-samordnare på BRIS som ligger bakom dessa två “BRIS-ankor” du beskriver, så tänkte jag att det kunde vara på sin plats att förklara sig.
Bakgrunden är lite olika mellan då i juni, när det gällde ungas oro för föräldrars internet-vanor – och nu med kränkningar och hot på internet.
I juni var bakgrunden att BRIS publicerade en rapport där vi gjorde en generell kartläggning av hur unga i våra stödverksamheter har beskrivit sin vardag kopplat till internet. Självklart handlade denna rapport om allt mellan himmel och jord – från kärleksflirtar och sexuella övergrepp, till kompisstöd och självmordsbrev. En liten del av detta var just hur de unga beskriver oro, ilska mm kring deras föräldrars internet-användning. Just denna lilla del valde i stort sett all media att fokusera på. Något vi från BRIS förstås tycker är olyckligt, det vore mer givande om spektrat var större. Samtidigt så står BRIS för att det är en aspekt – av många andra – som är värd att ta på allvar. Värd att föra på tal och diskutera. Dessutom leder intresset för den specifika vinkeln att förhoppningsvis fler vuxna läser hela rapporten, vilket ju är vårt främsta mål förstås. Vi vill med rapporten göra vuxenvärlden snäppet mer medvetna om hur det unga internet kan te sig.
Det lite mindre drevet nu i augusti bygger på att Brå, Brottsförebyggande rådet, släppt ny statistik, som av vissa har tolkats som att hot och kränkningar på internet ökar. Vid sådana tillfällen är det vanligt att journalister hör av sig till oss på BRIS och vill ha kommentarer utifrån våra erfarenheter från Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen – alltså hur barn och unga helt enkelt har beskrivit fenomenet för oss. Och i detta fall var det tydligt att våra erfarenheter visade just att fenomenet fanns och tycktes öka. I citatet beskriver vi också hur de unga – för oss har beskrivit – hur utelämnade de är till varandra när det gäller att hantera olika former av utsatthet på internet. Inga konstigheter. Jag tror inte någon blir överraskad.
I olika bloggar har jag fått en känsla av att många ser BRIS som en del av en vuxenvärld där internet utmålas som det stora farliga monstret. Just det blir jag lätt olycklig över. I vårt opinionsbildande arbete kring internet, så är ett av våra mål precis tvärtom – att få vuxenvärlden att begripa att till allra största del är Internet för unga lika självklart, lika vardagligt, lika (o)dramatisk som all övrig vanlig vardag. Att det inte finns något vare sig rimligt eller konstruktivt i att framställa Internet som farligare än någon annan del av ungas vardag.
Så det var några förklarande ord på vägen…
/
Thomas Jonsland
It-samordnare
BRIS