paus
Ibland är jag väldigt tacksam för att jag bor i en mindre stad i Sverige.
För att jag inte behöver gå mer än tio minuter/en kvart hemifrån för att komma ut i naturen och vara allleles för mig själv
I helgen har jag dessutom tagit en tur genom min barndoms trakter, Ångermanlands inland och Jämtlandsgränsen. Ett par timmar med bil så kommer jag dit man knappt ser en enda människa någonstans.
Igenslagna butiker och övergivna hus.
Lite sorgligt å ena sidan, men vilsamt för själen, att färdas genom tystnad och folktomhet.
Annat är det om man bor i Tokyo, och vill slippa storstadsstressen. Då kan man exempelvis besöka Tokyo Waterpark, en “oas” mitt i stan. (jo jag vet att den är gammal men jag kör en favorit i repris)
Läs även andra bloggares åsikter om Tokyo Waterpark, ensamhet, storstadsstress

Hemska saker.
Jag vet precis hur jag skulle reagera om jag tvingades bada i den där soppan.
(Jösses så stressad och arg jag skulle vara)
Undrar hur en Japan skulle trivas i tomheten här?
Ser avslappnande ut :)
I den poolen får man inte för sig att simma några längder!
Det är väl inte poolen som är det värsta. Det värsta myllret är ju på land. Mest stressande måste det vara att ligga och sola när grannen ligger en millimeter bredvid :)
den befriande anonymiteten och självklara acceptansen i storstaden mot byhålans kvävande likformighet och småsinthet…
eller den förlamande ensamheten man kan uppleva i storstadens larm och smuts mot den rena friska luften i byhåla…
själv försöker jag både ha och äta kakan se´n jag blev lantis genom att semestra i städer, men det är aldrig samma sak som att bo där..
Jag jobbar ju mitt i city i Stockholm, men bor 20 minuter med pendeln utanför stan. Runt hörnet har jag två sjöar och Järvafältet. Bra mix tycker jag :)
Huga vad hemskt! Sundsvalls nya bad kanske? Hehe!