barnboksbloggen the real mymlan
Ulrika tipsade mig om den här intressanta texten av Elias Betinakis.
Han har jämfört läsbarhetsindex mellan de mest lästa och de mest länkade bloggarna på bloggportalen just nu.
Det är onekligen väldigt intressant, inte minst att det är så pass tydliga skillnader. Men jag tycker att Elias snubblar litegrann.
Han utgår nämligen ifrån ett påstående av Alex Schulman att Blondinbella har en låg språklig nivå.
Men läsbarhet har inte med språklig nivå att göra. Snarare tvärtom skulle jag säga. En text med väldigt hög LIX-poäng är skriven så att knappast någon förstår. En text full av fel och särskrivningar får inte per automatik låga poäng.
En text med låg läsbarhetsindex är ofta välskriven och begriplig. Och framförallt när man skriver en text som ska läsas av många bör man anstränga sig för att ha låga LIX-poäng.
Journalistyrket handlar ganska mycket om just läsbarhet. Att förenkla, att förklara krångliga saker, att översätta forskningsrapporter och politiska dokument så att de blir begripliga för allmänheten.
Det behöver inte alls betyda att nivån på innehållet sjunker. Snarare tvärtom.
Att använda många krångliga ord kan faktiskt vara ett sätt för en person att skriva en massa gallimatias men genom genom sitt språkbruk göra läsaren osäker. Att skriva långa krångliga meningar kan också vara ett sätt att sno in sig i syftningsproblematik och faktiskt skriva en massa ord utan att det egentligen betyder någonting om man börjar granska innehållet.
Min blogg hade lågt index. Barnbok faktiskt. Jag är ju inte helt säker, men jag har inte uppfattningen att mina läsare uppfattar det jag skriver som banalt eller språkligt obegåvat.
Snarare tvärtom.
Självklart är det så att om man skriver om Försvarets forskningsanstalt eller alliansens budgetproposition så har man snabbt samlat på sig en massa läsbarhetspoäng, men man kan ju i möjligaste mån försöka ersätta svåra ord med enklare, långa ord med kortare, och så vidare.
Och bland dem som skriver, journalister och författare, finns en ganska utbredd uppfattning och insikt att det är betydligt svårare att skriva för barn än för vuxna. Gissa varför…
För att återgå till Elias Betinakis lilla undersökning så är resultatet egetnligen ganska självklart. De mest länkade bloggarna skriver litegranna krångligare, kanske mer initierat om särskilda ämnen och läsarna är engagerade och intresserade av de specifika ämnena, däremot hamnar de här bloggarna sällan på topplistor över besökare för att de helt enkelt inte lyckas intressera den stora massan. Om det beror på språket eller ämnena de skriver om låter jag vara osagt.
De mest besökta “barnboksbloggarna” däremot, skriver lättsamt på ett sätt som många kan förstå och ta till sig – alltså får de fler besökare.
Själv så försöker jag skriva så att folk begriper.
(Den här texten lyckades få läsbarhetsindex 43, vilket är rätt högt och räknas som en medelsvår normal tidningstext.)
Läs även andra bloggares åsikter om läsbarhetsindex, blondinbella, schulman, särskrivande bloggare, bloggsörja
Hm, jag fick siffrorna 41, 55 och 52 för de senaste tre inläggen med viss mängd text. Tur att jag för närvarande inte var på bloggtoppen!
Tidigare analys.
Det är ganska knepigt att gradera språk, så Lix fick fungera som en liten linjal åt mig. Är väl medveten om att det är en ganska diffus linjal, men det jag ville komma åt var att det finns flera olika bloggosfärer, inte att låga Lix per automatik betyder dåligt språk.
Däremot vidhåller jag att det är svårt att skriva vettiga saker om man har Lixtal runt 20, (som merparten av exempelvis Blondinbellas inlägg). Det betyder att nästan alla ord som används är mycket mycket korta eller att skriver mycket korta meningar.
En annan rolig undersökning man kan göra är att gå in på wordle.net och få ut bloggar, webbplatser och annan text som arbetade tag clouds.
Vad det vanligaste ordet på Blondinbellas är?
Ska.
@Blogge: Muahaha!
@Elias: Absolut, och din poäng, att det finns olika sfärer, den hajade jag ju och konstaterade också i mitt inlägg.
Och som jag också skrev är det svårt att skriva om till exempel FRA om man ska hålla sig runt 20, men det går att skriva om det allra mesta utan att hamna högre än runt fyrtio. Men det är svårt, det kräver mer av skribenten att skriv begripligt, märkligt nog.
Jag hamnade på 28, dvs någonstans mellan Alfons Åberg och Max lampa.
Förresten, Blogge, när jag såg inlägget i min Googlereader så var hela bilden på grafen med, inklusive din blogg längst till höger. Där hamnade du strax under 40.
Herregud… ännu nåt som ska anpassas efter dom sämsta¿
@WB: nu tror jag att du har missuppfattat något radikalt här.
Blondinbella – kan vara “baaaaahh”, eller “ööööhhhh”, Eller det är kanske när hon “pratar”?
Jag blev visst klippt i marginalen!
Oj då. Heja Abbe hamnade på 25. Som en pekbok kanske?
@Abbes pappa: Jamen precis som jag. Jag ligger nära tjugostrecket för det mesta. :)
Jag testade med fem-sex stycken olika texter och hamnade konsekvent mellan 32 och 36 hela tiden. Jag försöker absolut inte anpassa mitt språk efter något särskilt, utan det är så jag uttrycker mig i skrift. För den delen brukar jag hamra ner texten snabbt och väldigt sällan ändra i efterhand. Jag grunnar aldrig på vad jag ska blogga om.
Jag hoppas förmedla intrycket av att skriva först och tänka sen…
Jag kom mellan 16 och 27 på tio olika texter.
En glass morot på det så är kvällen fulländad.
vafan. går det inte att skriva med taggar här? glass skulle ju vara överstruket. pfff.
@Sandra: jag funderade verkligen på vad det där betydde. Om det var en särskrivning av glassmorot eller vafan du menade. :)
i mitt fall så känns det tyvärr rätt i prick – barnbok och jag känner att jag håller på att tappa språket helt. för varje dag blir jag bara mer Bah och Döh