Förra veckan skrev jag helt kort om Emanuel Karlstens blogginlägg om Betnérs häcklande i kyrkan.
Inägget var en kommentar till en artikel på Dagen.se.
Ett inlägg som i skrivande stund fått 115 kommentarer. Ett inlägg som fått läsare och prenumeranter att höra av sig till tidningen Dagen, och starkt ifrågasätta Emanuel Karlsten, som alltså är tidningens webbredaktör. En utmärkt sådan. Kristen, från början Frälsningssoldat. Duktig på webb och nyfiken på nyheter. En bra person som också har humor.

Emanuel har skrivit en uppföljning till sitt inlägg nu, utifrån kommentarerna. Den är så bra, och säger det mesta.
Och pastorerna som släppte in Betnér i kyrkan har skrivit en debattartikel på dagen.se.
Den är också bra, och ger mig hopp om att det finns mänsklighet också i frikyrkorna.

Vi tror inte att tron ska förvaras bakom stängda dörrar och innehålla kontrollerade utsagor. Vi välkomnar såväl samtalet som provokationen som gör att vi – var och en – får möjlighet att fundera på hur vi lever vår kristna tro. Vi tror att Jesus har mer humor än vi och att det som är på allvar också tål att skämtas med.
Den kristna tron är inte att hålla sig till ett regelverk, den har inget enkelt facit.

Magnus Betnér har sin historia och en växande scen för sina betraktelser, som ofta är på kornet, men lika ofta laborerar på gränsen till vedertagna uppfattningar. Vi behöver inte bedöma eller värdera dem. Han är inte den ende som ger sina bilder, vi ger dem vid varje gudstjänst. Men vår kyrka, och vår tro, tål olika bilder.

Jag blir så glad över att det finns människor i ledande positioner i frikyrkor i Sverige idag som är så öppna och icke-dömande.
Tron handlar inte om att hålla sig till ett regelverk. Inte heller behöver man bedöma eller värdera alla uppfattningar som skiljer sig från våra egna, framförallt behöver vi inte döma dem.

För den som inte är insatt i hur frikyrkorörelsen fungerar kan jag säga att Emanuel är modig. Han skriver i en tidning som är husorganet för de flesta frikyrkomedlemmarna i Sverige. Baptister, Pingstvänner, Missionare och Livetsordare läser tidningen.
När jag var liten var den en fundamentalistisk propagandaskrift. Eller i varje fall väldigt nära.
Och vissa saker har liksom varit självklara att man tar avstånd ifrån, om man är en Dagen-läsare, och tidigare alltså också om man var Dagen-reporter. Det var saker som homosexualitet, sex överhuvudtaget utanför äktenskapet, abort, alkohol och i vis mån också riktig jämställdhet. Det finns ett visst mått av kvinnoförtryck i svenska frikyrkor, inte minst i Livets ord, även om den är fint kamouflerad.
Jag kan erkänna att jag för ett antal år sedan använde dagen.se som fredagsnöje på jobbet. Vi var ett par kollegor som roades oss med att skicka länkar till diverse fantastiska artiklar och kommentarer från tidningen som ärligt talat var hysteriskt insnöade och korkade, för att inte tala om hur hjärntvättade de människor kändes som skrev…

Men – idag har Dagen blivit en högklassig journalistisk produkt som skriver objektivt om saker som händer och sker i den kristna världen, och kommenterar annat som händer utifrån ett kristet perspektiv.

För ett tag sedan gjorde tidningen en artikelserie om Livets Ord. Den finns att läsa med början här.
Intressant var att Ulf Ekman kommenterade artiklarna i sin blogg.

Pingströrelsen och Frälsningsarmén har en intressant historia och i dess begynnelse stormade det ännu mer än med oss. Att vågor går höga betyder inte, som en del citat verkar mena, att allt var fel. Det är också lätt att glömma sin egen historia.

Tvärtom var 80-talet en genombrottstid av stort värde. Det var definitivt en utmaning av en stagnerad andlig situation och en stark sekulaisering. Det kan kännas som om Dagen, och andra, tänker lite så här: “Medge att allt var fel då, och säg att ni har ändrat er, så kanske ni blir accepterade idag.” Det scenariot känns lite passé, onaturligt och trolöst emot det Herren faktiskt gjorde.

Där var växelvis ris och ros. Ekman förnekar sig inte. Och många kommentarer. Och jag tycker att det är alldeles underbart, dels att tidningen Dagen vågar göra en granskning av Livets Ord som inte varit möjlig för bara tio-femton år sedan, dels att alla artiklar går att kommentera och att Ekman själv recenserar i sin blogg. Det skapar en öppen diskussion kring Trosrörelsen, en diskussion som tidigare var fantastiskt svartvit och pågick mellan å ena sidan fundamentalister, å andra sidan religionskritiker som var misstroende mot all sorts andlighet.

Det gör att Livets Ord blir lite mindre farliga. Nog för att Ulf Ekman är en smart snubbe, som kan det här med retorik, och att uttrycka sig rätt och linda in sitt budskap i teoretiserande, men när han gör det så öppet med möjlighet för vem som helst att kommentera och ifrågasätta det han säger blir det inte lika farligt.

Och vad har detta med Emanuel och Betnér att göra? Egentligen ingenting. Det jag på något sätt försöker belysa om än lite osammanhängande är internets kraft. De nya mediernas kraft. Den revolution som faktiskt pågår, som i första hand handlar om hur vi kommunicerar med varandra men i förlängningen kommer att påverka vårt handlande och på sikt också människors värderingar, det är min fasta övertygelse. I den nya transparenta världen blir det svårare för folk att ägna sig åt skumraskaffärer. Svårare för journalister att slarva, svårare för sektledare att hjärntvätta folk och svårare för politiker att komma undan med tomma ord och invecklade argument som inget betyder när de plockas ner i bitar.

Ingen har väl missat Siewert Öholms sju oumbärliga råd om bloggläsande.
Siewert som skrivit en bok om Ulf Ekman.
Ulf Ekman som för ett år sedan enligt Emanuel Karlsten skrev ledarartiklar där han förfärades över bloggandet.

Att Emanuel nu framhåller Ulf Ekman som en bra förebild som från att ha haft en anti-attityd faktiskt skickar pressmeddelande om att den egna bloggen fyller fem månader (!) är något som ger hopp även om Siewert, även om Ekmans kommentar till Emanuel är sådär slipad och diplomatisk så han lyckas hålla sig väl med Siewert. Och det är väl kanske det enda rätta om han ska omvändas, Uffe är ju bra på sånt, hur man gör. Han kanske lyckas övertala till och med Siewert att blogga.

(och så lite kuriosa som inte har ett dug med vare sig Livets ord eller Siewert att göra. Emanuel Karlsten skrev häromdagen kommentar nummer tiotusen i min blogg. Det ni. :))

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,