Etiketter
expressen, ff, filmkväll, johanna sjödin, kvällsposten, mikrobloggar, ursäkt
Ibland är det farligt att länka.
Som i mitt inlägg ff, där läsarna tycks ha klickat på länken, tittat på bilderna och sedan återvänt hit för att skriva elaka kommentarer om Johanna, istället för att läsa inlägget jag faktiskt länkade till och därmed förstå poängen.
Det är en fara i länkandet, att folk oftast inte klickar på dem, och i de fall de gör det faktiskt inte läser det skrivna. Bäddar för missförstånd när man refererar.
Ibland gör man det enkelt för sig när man länkar, för att själv slippa skriva långa utläggningar om saker.
När jag länkade till Johanna och hoppades att hon inte skulle vara på samma filmkväll som sonen var det naturligtvis utifrån hur hon beskriver vad unga gör och hur dåligt koll föräldrarna har på vad en ”filmkväll” egentligen är. Det gick inte fram och jag kanske överskattade läsarnas förmåga att själva komma till den slutsatsen.
Jag vill be Johanna om ursäkt för de kommentarer som skrivits här, mitt syfte var inte att på något sätt dissa dig, tvärtom.
Andra som tycks ha bråttom är vissa kvällstidningsjournalister som vill få ut saker på nätet:
Konstateras kan också att det är himla fiffigt av tidningar att ha flöden i mikrobloggar. Plötsligt läser jag Expressen på nätet. Och Kvällsposten.
Uppdatering: Johanna kan – som jag trodde – svara för sig själv. Jävlar vad jag diggar henne.
Läs även andra bloggares åsikter om Johanna Sjödin, Expressen, Mikrobloggar
point taken :)
Och nu tänker jag på när sonen var tonåring och man ringde vid halvtretiden och efterlyste honom ”Men – vi kollar på en film” var det vanligaste svaret.. ”jag kommer så fort den är klar”. Tur att han är 26 år och stor nu så jag slipper oroa mig mer. :)
@kristina: Hahaha, igår när jag ringde och efterlyste min son (fast ett par timmar tidigare än halv tre) så sa han ”Vi kollar på film…”.
Men han kom hem inom en timme, jag var fortfarande vaken och han var nykter som en spik. :)
*nynnar på den gamla Trazan-och-Banarne-låten: Olykan, ole dolykan.*
@Ulrika Good: http://www.youtube.com/watch?v=fWf081m3Dxk
DU har väl inte dissat henne? :)
Fast jag kan ändå inte låta bli att tänka på att om man lägger upp nakenbilder i sin header, snygga eller fula, så får folk just det – bröst i huvudet. Och då är det lätt att de missar allt man vill säga.
@Ulrika Good: Det är förvisso sant, men försvarar ändå inte WB:s kommentarer om att hon skulle vara ful, särskilt inte när de skrivs här i min blogg. Vore en annan sak om man läser Johannas blogg eller försöker men blir distraherad och kommenterar hos henne. Inte för att man då heller behöver skriva att hon är ful. Tycker man det kan man hålla käft…
I min värld hör liknande kommentarer till kategorin ”saker som inte sägs i annat syfte än att såra”.
Nej, det behöver man inte säga. Men vad vill man med en sådan provokation, egentligen (naken i header)?
@Ulrika: Den frågan tror jag att Johanna kan svara på bättre själv, jag skulle ju inte visa mig naken ens för mina kompisar så nej, jag förstår inte grejen. Men man behöver kanske inte förstå allt…
Hur många kommer att sätta igång en diskussion över kommentaren ”snygg du är”/”snygg bild” etc – om du bytt i din blog? Så varför ska man inte få säga om nån är ful? Vad hände med transparens och vara rak?
Jag tycker hon var ful – på eller avklädd skiter jag i… och i just hennes fall var avklädd kanske lite extra olyckligt… hade hon valt kläder hade det ju passerat…
Det finns nudister, som inte ser nakenheten som ett problem.
För övrigt ser man ett och annat på nätet. Men jag skulle aldrig sitta på en annan sida och tycka (inte på min egen heller) – den är ful eller tjock och den är inte det. Har de som gör det själva sett sig i spegeln? Ofta är det dom som inte själva ser mycket ut för världen som är värst. Eller också har de ett otroligt behov av att hävda sig.
Första gången jag gick in på Johannas sida var min reaktion över nakenheten – noll.
Vi lever 2008, inte 1908.
Jag hör då tydligen till en av de få som faktiskt läste hennes åsikter om ungdomar och alkohol och det kanske förvånar många att jag satt och applåderade för mig själv här hemma, trots den Lärarinna jag är ;)
Jag tror absolut inte ALLS på ngn nolltolerans eller totalförbud- det har aldrig funkat och kommer heller aldrig att funka. Det som gäller är en totalt rak kommunikation mellan ungdom och förälder- att man pratar och vågar se! Att man faktiskt är med och snackar med ungens kompisar när de är hemma hos en (tro det eller ej – de flesta ungar gillar det!), att man öppet säger att ”jag vet att det dricks alkohol och nu är du 15 år så jag vet vad som försiggår and I ain’t stupid ;)”…att man stannar uppe och kollar in när ungen kommer hem etcetc.
Skulle ungdomen vara aspackad när h*n kommer hem….så måste ni prata om det…försöka sätta upp gränser som båda kan acceptera och tolerera…att börja gapa och skrika och låsa in hjälper aldrig. Att visa kärlek har en otrolig förmåga att hjälpa i många sammanhang.
@WB: Du har fullständigt missförstått detta med transparens. Att vara rak behöver heller inte vara att alltid säga vad man tänker, särskilt inte i de fall det sårar/gör illa.
Om Johanna däremot hade ställt frågan – Hur tycker du jag ser ut? hade saken varit en annan.
Du brukar ju reagera när folk skriver/säger liknande saker till bump som du just sagt om Johanna, vad är skillnaden, var går gränsen?
WB, varför går du inte in och säger det till henne isåfall om du nu ska vara så ”rak”. Var ligger relevansen i att kalla någon ful i detta sammanhang? Jag menar, går du runt på stan också och bedömer människors utseenden högljutt? ”Fan vilka fula tuttar den där tjejen har?” Oj, vad ful den där människan är”. Och så tiotusenkronorsfrågan; bedömer du mäns utseenden på samma sätt som kvinnors?
Vissa saker skulle man kunna hålla för sig själv. Och det är väl inget komstigt i att man om man lagt upp en ny bild på sig själv som man är nöjd med, vill ha positiv respons? Finns det någon människa som hellre vill bli kallad ful än snygg?
Jag ser inget som helst principiellt problem över att hon är naken – tvärtom. Varför skulle blogare vara begränsad i sina … låt oss kalla det ”marknadsföringsuttryck” gentemot artister inom musik? Hade hon varit snygg och kontinuerligt uppdaterat sitt galleri hade det säkert genererat mer läsare även om läsarna varit tveksamma till hurpass intressant hennes blog är…
Lets face it – ställ en 15 åring inför valet att bröderna Hanson framför låtar av Thore Skogman, eller Thore Skogman sjunger Hanson-låtar… och vilken dom väljer att vara fan till…
Min reaktion över bilderna principiellt var åxå noll, men däremot var det som sagt lite ”olyckligt” att dom inte var… ”av högre kvalitet”…
However – ger man sig ut i att ”komplettera” sin text med ”viss typ av bilder” får man väl åxå vara beredd att få kritik för desamma…
WB
Men det där är ingen kritik, det är bara taskigt.
Och jag håller med Mymlan – hon hade inte frågat om vad besökarna tyckte om hur hon såg ut.
Kurry, dialogen om hennes blog fördes här och därför kom kommentaren här… Orka sitta och skriva i just hennes djävla blog enkom för att hon är ful? Har man som skyldighet att UPPSÖKA varenda ful människa och påtala vad man tycker, som ett ”ansvar” för rätten att inte behöva vara tyst? [måste en reporter på en tidning skriva om ALLA skivor han/hon tycker är dåliga för att man skriver om en skiva man tycker är dålig??]
Ja, det händer nog – om jag går på stan med nån jag känner – att jag säger ”men helvete vilken ful djävel”. Män tittar jag inte lika mycket på, men visst finns det dom som är riktigt fula – Bert tex… Inte nån ”10.000 fråga direkt”…
Så bara för att nån djävel lagt upp en ny bild ska man jubla? Herredjävlar… Ska man anpassa kommentarer [åsikter!] till kreatörens förhoppningar? Finns det nån som skriver en bok, gör en film, eller spelar in en skiva med förhoppningen ”Hoppas ingen tycker om den”? Men DÅ är det ”politiskt korrekt” [accepterat] att vara negativ – och tom finns det anställda på gammelmedia som har detta som jobb…
Janis tex, hon var riktig ful, men helvete att hon var cool på scen i alla fall…
monica, kritik vs åsikt? resultatet blir detsamma…
skriver man en text kan man få kritik, eller åsikter om den… detsamma gäller för böcker, skivor, och – bilder… Vill man inte ha kritik [eller åsikter] – skit i mediat i fråga…
Kalla mej gärna cynisk, men att lägga upp nakenbilder som det första man möter i en blogg är detsamma som att fråga: ”Hur ser jag ut?”. Om jag gjort ett headercollage med nakenbilder på mej själv hade jag fått vara extremt naiv om jag inte hade räknat med att få kommentarer/recensioner på dem. Det har till och med Linda Rosing insett.
mymlan, ”gränsen” – eftersom det rör sig om mina åsikter – är när det jag bemöter interfererar med just… mina åsikter…
Att jag reagerar/tar parti/försvarar/whatever om nån skriver så till bump beror inte på något annat än att JAG tycker hon är smart/söt/kul/begåvad… inte att jag tycker det är ”principiellt fel” att tycka nåt annat…
@Ulrika: Jag tror inte att Johanna är så naiv. Men om man ger henne lite tid inser man att hon inte lagt upp bilderna för att ställa den frågan.
Jag tror också att hon är rätt härdad vad gäller kommentarer och van att få dem.
Så visst ligger det något i det som WB säger här om att man får vara beredd att ta kritik om man publicerar sig.
Vilket fortfarande inte gör att det är okej att säga såna saker som ”Fy fan vad ful du är” till en tonårstjej.
Det är en sak att världen är full av människor som vill såra och göra illa och är obetänksamma, det får man räkna med och försöka förhålla sig till, därmed inte sagt att man måste acceptera det.
WB
skriver man en text kan man få kritik, eller åsikter om den… detsamma gäller för böcker, skivor, och – bilder… Vill man inte ha kritik [eller åsikter] – skit i mediat i fråga…
Javisst och då är det verket man kritiserar, inte människan bakom det.
Och om man säger – Vad dålig DU är, så är man ju bara taskig. Om man däremot säger – Texten, låten är dålig, ja då kan man skilja på sak och person.
Då, i en tid när blondinbella är förebild för en massa småtjejer som ÅXÅ ger sig ut för att bli ”offentliga”, är frågan om det är ålder eller offentlighet som ska avgöra att man ”får” bli kritiserad, eller ”utsatt för åsikter”…
och den VERKLIGA 10.000kronorsfrågan är – bli utsatt för kritik/åsikter för nåt man inte kan göra nåt åt [men väljer att använda som "makrnadsföring" - läs bilder/utseende] eller bli totalsågad för nåt man defacto KAN göra nåt åt [och kanske jobbat stenhårt med - läs tex sin sångröst]
Vad är värst?
WB: Uppenbarligen orkade du klicka dig in på hennes blogg, för att sedan komma tillbaka till Mymlan och kommentera henne? Jag har inte sagt att du ska uppsöka varje människa du tycker är ful för att säga det. Jag menar att du pratar om transparens och då känns det som att det hade känts mer rakt att säga det direkt till henne istället eftersom du nu kände dig tvungen att påtala hennes utseende.
”Så bara för att nån djävel lagt upp en ny bild ska man jubla?” Det har jag heller inte sagt, men du skrev i en annan kommentar att det ju är ok att sitta och säga till folk vilken fin bild de laddat upp, så varför kan man inte göra tvärtom? Och då menar jag att lägger man upp en bild på sig själv handlar det inte om att man vill höra att man är ful, snarare tvärtom. I Johannas fall tror jag inte det handlar om någotdera. Tycker man därför någon är ful är det kanske humanast att hålla käft. Där gjorde du ju rätt i att inte skriva det direkt på hennes blogg, men när du nu pratar och rakhet och transparens som att man alltid ska säga vad man tycker borde du isf gjort det.
monica, vad du missar i att ”skilja på sak och person” är att vederbörande inte sällan blandar ”sak och person” i sin marknadsföring av saken… tex genom snygga bilder i en blog… eller halvnaket skivomslag… etc etc…
Har du nånsin läst nån som sågat Dylan för att han är ful? Eller nån som hylllat Rosing för att hon är en fantastisk sångerska?
WB
Vad som är värst är väl något varje enskild individ får svara på. Det är väl just därför man inte skall gå på personen, vare sig det gäller utseende eller begåvning. Som om man själv stod över allt det där och var den rätta att göra bedömningen.
kurry, orka klicka på en länk mymlan lagt ut och orka kommentera enkom att nån är ful är två olika saker…
gällande ”vad hon VILL” höra så är det inte mitt problem… och VILL hon inte höra kan hon skita i att lägga upp en bild. Om hon SKITER i vad folk tycker är en annan sak än ”inte vill höra”…
Att vara rak medför inte heller ett FÖRPLIKTIGANDE att tala om nåt… jag hade inte skrivit nåt även om hon varit skitsnygg… och att jag inte skrev hade absolut inget med ”humanitet” att göra…
@Monika: Så du tycker att recensioner generellt är av ondo? Ska man bara skriva om man tycker att något är bra?
monica, om personen inte vill man ska gå in på personen ska personen kanske inte marknadsföra saken med personen?
Begåvning eller skolning gällande röst [eller annan instrumentalism] vs möjligheter till artisteri? DEN gränsen du…
Det handlar inte om att ”stå över” utan så enkelt som att när JAG gör en bedömning så utgår jag ifrån mig och mina egna kriteria. Varför skulle jag utgå ifrån någon annans?
Jag ber även här Johanna om ursäkt, för mina oigenomtänkta kommentarer
rokmok, så du har ändrat åsikt?
Hmm. relaterat till den här diskussionen kan denna vara: http://korta.nu/06ec
Där ställs frågan rakt – vad tänker du på när du ser den här bilden?
Jag reagerade direkt på bilden, utan att tänka, och läsa igen hennes inlägg. Hade jag gjort det, hade jag inte sagt, som jag då gjorde.
Men jag tycker fortfarande att bilden är underlig. Men tittar man igenom hennes övriga inlägg, får jag en viss förståelse, även för bilden
Mymlan
Nej, de är inte av ondo. Recensioner kan vara konstruktiva även om inte allt är bra. Har själv fått negativa recensioner (eller bedömningar som det heter i min värld) på det arbeten jag har gjort. En del har blivit totalsågade. Och det känns ända in i själen men är samtidigt utvecklande.
Men det är ingen som har sagt – du är dålig eller obegåvad. Det handlar hela tiden om texten i sig själv.
Att säga att någon är dålig eller obegåvad är bara taskigt. Och egentligen inte något värt alls. Det trycker bara ner.
WB
Nej, varför skulle du utgå från någon annan än dig själv?
rokmok, men alltså… ”reagerade utan att tänka”? känns inte det ändå rätt… som om du kan ha uttryckt rätt ärliga känslor? Utan att ha låtit nåt ”politiskt korrekt” hindra dig?
som om mymlan skulle sagt ”faan va bra” om nåt man spelat för henne… för att sen mymelmumla [titta åt sidan och luta sig fram - se andra inlägget] när det visar sig vara Toto… :)
WB
Vad jag menar är att jag ”dömde” utan att ha alla fakta. Det är det jag ber om ursäkt för.
monica, du skrev ”Som om man själv stod över allt det där och var den rätta att göra bedömningen”. Jag tolkade det som att man eventuellt inte skulle utgå ifrån sig själv…
EXAKT hur många recensioner i % är ”konstruktiv kritik” – tex gällande musik i gammelmedia? Jag har ju en liten hobby [även om det mesta nu är äldre eftersom jag inte köper AB och Exp sedan flera år] att spara svenska [mest] recensioner.
”efter 1 minut vill jag bara spy på dom infantila ”la la la la la la” å andra sidan är det dom intelligentaste orden på hela albumet” [Aftonbladet om Eva Dahlgren]
WB
Jag gillar TOTO :)
rokmok, well… ”du tyckte bilden var nog talande”… Tycker väl inte det är så mycket att be om ursäkt för… Men känns det bra för dig är det bra för dig!
Jag valde att addera att ”hon skriver bra”, men vidhåller mitt första intryck, för det var/ÄR mitt första intryck…
Toto är kung! Tyvärr fanns det ju inget Toto på många år, utan som Steve Lukather sagt – ”världens bästa Toto-coverband”… :)
Rätt märkligt, coverbandet skrev låtarna åxå… :P´ men han har en poäng…
WB
Det är bra för mig med, med ett litet tillägg.
Jag tycker att det är okey att revidera sina åsikter om man får ytterligare fakta.
Ha det bra
:)
WB
Nej, det är nog inte många recensioner som i % är konstruktiva. Men dessa säger väl mer om den som uttrycker sig så än om den de recenserar. Eller…? Men frågan är om de själva har den insikten eller bara tycker om att jävlas.
DET tror jag är lite olika.
Per Bjurman tex, han skrev ju enligt sig själv en krönika, men folk såg det som ”recensioner”. Där fanns ofta utrymme för ”missförstånd”. En övervägande majoritet av andra som ”utmärkt sig” har velat vara ”skapande” [av nåt], och vad det gäller en uppsjö av fd FLT så är det nog övervägande inkompetens. Det senare jag tackochlov ändrats och fått en korrekt balans genom tex blogklimat. Gammelmedia har tappat mark…
Vill man ha musikrecensioner som är konstruktiva får man gå utanför landets gränser. Jänkarna har en heldel facktidskrifter som är bra. För böcker etc – me dunno…
Här går man på höstpromenad, kommer tillbaks och hälsar på hos Mymlan…och så…
…heja vilken soppa!
Tur att man är snygg, smart och inte kändis!
;)
Mmm… du är lite het på den där strandbilden faktiskt! :D´
”Kalla mej gärna cynisk, men att lägga upp nakenbilder som det första man möter i en blogg är detsamma som att fråga: ”Hur ser jag ut?’.”
Nej, det är det inte. Lika lite som om du lägger upp en bild på dig själv fullt påklädd. Normala, vuxna människor säger inte till andra människor att de är fula. Eller om andra människor att de är fula.
Jag lever i samma värld som Mymlan: det är “saker som inte sägs i annat syfte än att såra”. Har man tur lyckas man – det måste ju vara det man vill. Fy fan vad jag är bra, jag har lyckats såra en människa till!
Så om man blogar, vilket torde vara ”offentligt”, och lägger upp en nakenbild får läsarna INTE ha åsikter, eller ska hålla inne med dom om dom inte är att betrakta som ”positiv respons”, men om man tex skriver en bok [eller bara text i en blog] DÅ får man eventuellt ha negativa åsikter?
Vilket bullshit!
”Saker som inte sägs i annat syfte än att såra” är något helt annat och under andra omständigheter.
Då är man tilllbaka på ”sak och person”, och var är gränsen mellan det man kan göra nåt åt och det man inte kan göra nåt åt? Förmågan att skriva ord, utseende, sångröst…? Man kan ändra sitt utseende, träna sin röst [och 75% av "kunna sjunga" ligger förresten i hörseln, inte rösten] etc…
En toplessbild i en blog är nog vad man objektiv kan kategorisera som ”mer än need to”, och då får man vara med på att folk har åsikter.
WB: Följ ditt eget samvete, bry dig inte om mitt. Du gör som du vill.
Absolut gör jag det.
Jag säger som mymlan – ”försöker förstå”. Eftersom MIN åsikt är att det huserar en helvetes massa hyckleri och tassande på tå för att vara ”politiskt korrekt” etc… inom VISSA områden… men inom andra – då får man uttrycka sig…
@WB: Jag anser inte att man hycklar bara för att man håller tyst om att man tycker att nån är ful. (så länge man inte blir tillfrågad om sin åsikt)
Men spontant skriva att nån är snygg är ok? Även om man inte blir tillfrågad?
@WB: Ja. För normalt sett blir människor inte ledsna om man säger att de är snygga.
I min värld blir det faktiskt hyckleri, eller möjligen åsiktscensurering… Antingen kan man säga både bu och bä, eller ingetdera… Var och en får ordna sin egen lycka, den ska inte vara baserad på att andra människor ska tvingas hålla inne med sina åsikter… DEF inte om man rivilligt lägger upp bilder etc i sin blog…
Det kan så vara WB, men vad är vitsen med att säga att någon är så jävla ful … som du gör i det tidigare inlägget. Vad vill man uppnå mer än att uppfylla sina egna behov och önskningar?
Var och en får ordna sin egen lycka, den ska inte vara baserad på att andra människor ska tvingas hålla inne med sina åsikter
Din värld som troligen är artistvärlden, verkar inte vara någon trevlig värld att vistas inom, om alla tänker som du gör eller har accepterat att det så det skall vara.
Jag känner inte till dig mer än det jag har sett av dig här och lite på din blogg.se. Du får alltså ursäkta att jag inte är säker på hur involverad du är. Men det verkar vara en hel del.
Det du missar här är att vår egen lycka är baserad på de relationer vi har till andra och hur de interagerar med oss. Alltså kan vi inte bara ordna till vår egen lycka. En person som gång på gång får höra negativa saker om sig själv, blir nertryckt. Och vad är vitsen med det??
@WB: Jag håller med dig om att var och en är ansvarig för sin egen lycka. MEN. Man är också ansvarig för människor omkring sig. Man är ansvarig för hur man beter sig och vad man gör mot andra.
Man är ansvarig för samhället, för världen man lever i.
Vitsen med att säga att någon är snygg eller bra eller credda nån är att göra någon glad. Att skänka lite glädje, göra världen något lite bättre en liten stund för någon. Medan rena dissningar utan annat syfte än att dissa har motsatt verkan.
Jag vill ha en vacker värld, där människor mår bra och är glada.
Man skulle kunna dra det så långt som att världen skulle vara perfekt om alla vore snälla. Nu vet du också att jag inte är så naiv och att jag inte går omkring med ett falskt leende på läpparna och hycklar. Men man behöver inte sprida mer skit än nödvändigt omkring sig eftersom världen är så full av skit alldeles av sig självt.
”Vad vill man uppnå mer än uppfylla sina egna behov och önskningar”
Så länge det inte rör sig om vänner, på annat sätt nära och kära, eller möjligen betalande – exakt varför skulle man se till någon annans behov och önskningar än sina egna? Sådär – ”bara allmänt medmänsligt”? Det lämnar jag åt… frälsningarmen eller nåt….
Ja, ”min värld” är artistvärlden, och har typ alltid varit sedan jag var ca 20 år. Redan under min första riktiga turne, som anonym musiker bakom en artist fick jag erfara att man fick ”allt det roliga”, men slapp ta skiten. However – ja relativt ”insyltad” och har jobbat i samma smet sen dess, för den breda massan relativt anonymt – och det är helt ok skönt.
Men poängen är [och det här har jag sagt förr] – i alla tider har artister fått ta skit, inte minst av gammelmedia, och det har rättfärdigats genom att dom betraktats som ”offentliga personer”. Lägger du upp en blog, med texter, bilder etc… så blir du precis lika offentlig – lägger ut dig själv och dina verk… och DÅ ska jag som en annan medverkande inom ”New media/blogosfären” plötsligt INTE få säga vad jag tycker ”för nån kan ju bli ledsen”??
Med rätten [eller snarare möjligheten] att synas kommer åxå risken att bli sågad. Eller ska det vara kamratposten nu bara för att ”det är vanliga människor”?
Hur gammal var Anna Book när hon slog igenom? Var media nådiga? Var inte hon åxå ”en vanlig människa”? Bara som ett endaste exempel – det finns MASSOR massor och återigen massor, och inte bara inom musik. Vanliga människor som nästintill gått under för att dom blivit djävligt illa behandlade både av folk på gatan och media.
Men så finns nu internet… och om man inte är ”utsedd att tycka” – oavsett om det är Aftonbladet eller en skitblaska lokalt – då ska man ha silkesvantar och säga bravo tack och amen så fort nån lägger upp en nakenbild, även om man känner ”Herregud – limsniffande butchflator från Ukraina?” ?
Vår lycka är baserad på hur omgivningen interagerar – absolut, och den som ger sig in i leken får den väl tåla… Tål man inget ska man kanske låta bli att interagera? Det finns stängda communitys där det är kramkalas hela djävla dagen…
mymlan, det du beskriver – ”göra nån glad” – är exakt det som ligger till grund för att en hel del små människor blir tillintetgjorda i TV, live on the fly… Tex i Idol.
En massa ”glädjespridare” som sagt ”åh va du sjunger bra – sök till Idol” när dom borde sagt – ”DONT GO THERE – DU SUGER”. En del kanske pga ”bristande kompetens”. Men som nån sa – ”om osäker, fråga någon – musiklärare eller dylikt – innan du skickar din tonårsdotter/son till Idol”.
Jag känner inget som helst ansvar för andra – för mig okända – individer i samhället, av den enkla anledningen att där och när det verkligen gäller kommer även de mest ”korrekta” till 95% [typ] att agera utifrån perspektivet ”them or us”. Det visar klockrent statistik från olyckor, katastrofer etc… Sen finns såklart ”hjältarna”, men dom är VÄLDIGT få…
Nån sa ”kalla mig cynisk”…
Ja, gör det… :)
Du har ju uppenbarligen svalt gammelmedias syn..
Sådär – “bara allmänt medmänsligt”? Det lämnar jag åt… frälsningarmen eller nåt….
Okey … I rest my case!
mymlan, det vet ju du från ”real life” – jag kan tänka mig att åka, hjälpa eller whatever… oftast på en gång… om det är vänner som behöver nåt. Eller ge nycklar till mitt boende ”no questions asked/my casa etc”, eller bil…. barnvakta… whatever…
däremot så tvekar jag inte en sekund att dra igen dörren och klämma näsan om det är nåt skitit miffo som vill ha lift mitt i natten även om det är svinkallt och storm – då månar jag mer om skinnklädseln i min bmw och min egen bekvämlighet – avsaknad/decimerande av problem…
dom som känner mig brukar oftast anse jag har rätt ”lösare ramar” än gemene man, men samtidigt med distinkta gentemot ”omvärlden”, och även med tillägget att jag inte håller käften utan tvärtom ställer på sin spets det många ”tycker för sig själva lite försiktigt”…
gillar man inte mig för det – well… I dont care… däremot tycker jag det är djävligt intressant att se var/när/hur andra människor kan erkänna – inför sig själv och andra – att dom själva nånstans kommer att agera på samma sätt… förr eller senare…
Men du kanske kan ringa efter en taxi till det där skitiga miffot …?!
monica, det handlar faktiskt inte bara om gammelmedia… har du en aning om hur ”folk på gatan” kan bete sig mot artister? as a fact kan en ”otrevlig rollfigur” resultera i att vanliga människor spontant hatar/bråkar/djävlas med dig på stan…
och svälja deras syn? finns det en vettig anledning att säga ja och amen bara för att nån djävel sjunger, skriver, eller lägger ut bilder?
pleasantville – riktigt vidrigt! och ja – allmänt medmänskligt lämnar jag åt frälsningsarmen etc… och skäms inte ett djävla dugg…
monika, en gång är ingen gång, två gången är en gonggong. Taxi till ett miffo – ett samtal, var går gränsen? När jag gjort 1500 samtal – vilket miffo ska betala min räkning?
BW
Har vi så många snöstormar … ?
…………………………
”Folk på gatan” … som blir hetsade av gammelmedias skriverier. Är det något att bevara. Skall vi inte försöka ändra på det istället för att utvidga det till bloggosfären.
Måttligt med snöstormar, men som exempel…
Oavsett… regn, kyla, blåst, tid – inga skitiga miffon i bilen tack!
”Vi” och ”Ändra”… nu fick jag sån frirello-rullo…
@WB: Ja. Jag vet. Du gör allt för dina vänner. Kör bil tur och retur till fjällen över dan och barnvaktar och lånar ut lägenheter.
Att du inte heller drar dig för att jävlas med dem du anser jävlas med dig är en sak.
Men att du ger dig på personer du inte känner som Johanna, det tycker jag är onödigt. Men det visste du ju redan…
Två ögon för ett öga…
Jag skrev att jag tyckte hon skrev bra för övrigt… :)
Pingback: så det kan gå « the real mymlan
Ja, men lixsom; Den här bloggen är politisk. Hur jag ser ut är ointressant i sammanhanget.
Jag klickade på länken, och möttes av topbanner;
- Tryne närbild
- 3/4 figur ink ansikte, helnaken
- Närbild 1.5 små men långa bröst.
Sure did fool me…
Pingback: Ärlighet som sårar | Johanna Sjödin