Etiketter

, , , , ,

Finns det nån som kan räcka upp handen och säga att den aldrig nånsin ego-googlat?

Doktor Spinn gör det.

Ola på Helsingborgs Dagblad gör det.

Niklas gör det.

Och jag gör det såklart.

Det jag inte förstår är varför somliga verkar tycka att det är något pinsamt, och har lite svårt att erkänna det? Tycker Doktor Spinns kvitter här ovan tyder lite på det.

Jag tycker det är kul, jag hittar gamla grejer som jag glömt, ibland upptäcker jag att någon skrivit om mig i något sammanhang jag inte kände till och det är väl inte konstigt att man vill veta vad som sägs och skrivs om en?
För mig är det dessutom rätt enkelt att göra en ego-googling eftersom jag är ensam i Sverige om mitt namn. Tar jag bort förnamnet får jag dessutom veta vad som sägs om mina barn på nätet. Alltid lika intressant.
Det lite trista är ju att de allra flesta träffar bara leder till olika sociala nätverkstjänster, men annat är lite småkul, som den här debatten på svt från 2005 efter att jag medverkat i teve och kritiserat en skola för att de rivit ur sidor ur läroböcker och inte heller gjorde några studiebesök hos ungdomsmottagningen.

Eller den här notisen som jag inte minns själv.

Sen så hittade jag också denna. Och funderar på om jag verkligen skickade den där bilden. Det var ett dåligt val. Sen känner jag mig ju lite pressad av att se vilka andra föreläsare som ska tala på den där konferensen. Men det är nog en bra sak. Jag brukar göra bäst ifrån mig när jag är pressad och tror att allt ska gå åt helvete…

Sen är det de där otroligt märkliga träffarna man får. Hur i helvete kommer det sig att den här sidan kommer upp när jag googlar på mitt namn? För att det är så snarlikt Jörg Haider eller?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,