För ett år sedan igår smög jag igång den här bloggen.
Det har varit ett år då det hänt en jävla massa. I mitt liv och i bloggosfären. Somligt av det som hänt i mitt liv har jag skrivit om här. Annat har jag tyvärr tvingats vara ganska tyst om, eller sådär besvärligt kryptisk.
Det har hänt saker i omvärlden också. Somligt av det har jag bloggat om, när andan fallit på.
Så idag tänkte jag istället för mitt lördagsgodis bjuda på några highlights från den här bloggen.
Länkar till inlägg som varit mycket lästa, mycket kommenterade, men också några som jag helt enkelt gillar själv fast andra inte verkar göra det.

Det enklaste är nog faktiskt att ta det i kronologisk ordning, så vi börjar i november i fjol.
Och man måste nog vara ett riktigt jävla hardcorefan om man ska orka igenom detta… :)

Ett av de första riktiga inläggen jag skrev var min presentation. Den ligger på listan över de tio mest lästa ever i bloggen. Jag är ganska nöjd med den, men borde ändå kanske uppdatera eller göra en helt ny. Saker förändras.

Men somliga saker förändras inte. Precis så här känner jag väldigt ofta fortfarande.

Det som kommer nu har jag inte skrivit själv. Men jag länkar ändå, till dotterns krönika som publicerades på min födelsedag minsann.

Fröken jätteklitoris gillade länge av sökmotorerna. Och när vi ändå pratar sökmotorer. Det här inlägget är det överlägset mest lästa någonsin i den här bloggen. Det är inte särskilt kul, genomtänkt eller bra alls. Men rubriken är tydligen vanlig att googla på.

Det här inlägget om horor blev det första som drog igång en riktigt het diskussion i kommentarerna. Uppföljning här.

Här är ett inlägg av helt annan mycket personlig karaktär som också genererade en massa kommentarer. Videon i slutet är en av mina absoluta favoriter. Och den gäller än…

I december fick jag för mig att jag skulle leka. Det blev ett jävla liv. Som föranledde en uppföljande postning som fortfarande är ganska läst, gissningsvis för att ordet bröst finns med i rubriken.

Lite fascinerande var det när det här inlägget plötsligt vaknade till liv och länkades en månad efter att det skrivits. Intressanta kommentarer. Om att älska.

Spännande diskussion utbröt också när jag skrev om att ha haft en traumatisk barndom.

Lärare tar ton när deras yrkesgrupp och arbetsplats blir ifrågasatt. 163 kommentarer blev det när jag ställde behöriga lärare mot kompetenta.

Barnlösa reagerar också väldigt starkt när man skriver om dem. 181 kommentarer och en lång rad hatinlägg mot mig i andra bloggar blev det. Och jag tycker fortfarande att jag har rätt att ha en åsikt om barnlöshet fast jag själv har tre.

Istället för en årskrönika skrev jag texten ”Allt handlar om mig”. Den säger en hel del. Om mig.

Sen vann jag nån slags tävling om Årets blogg. En rätt suspekt tävling, utifrån röstningsförfarandet och konkurrensen.

Den här texten orkar jag inte läsa just nu. Men någon annan kanske orkar. Den handlar om saker som går sönder.

Det här inlägget är otroligt inaktuellt och så, men många gillade det och flera härmade. En genomgång av min bloggrulle.

Ibland så bloggar jag lite vardag också. Om barnen och alfapet och sånt.

En massa utmaningar har jag fått kastade på mig. En del är väl inte så himla roliga för andra att läsa, men om du läst ända hit antar jag att du är en så pass stor mymlan-fan att du kanske också orkar läsa ”sanningen om mymlan”.

Sen skrev jag ett inlägg om det första intrycket av olika bloggar. En del blev lite sura, andra glada tror jag.

Ett inlägg som är ett sånt där mellaninlägg som varken var kul eller särskilt intelligent skrivet men som av någon anledning hör till de mer lästa och även länkade är detta om rätt fingersättning på tangentbord.

Sen fick jag för mig att jag skulle testa att ha en tävling/utlottning för att få lika många besök och länkar som modebloggarna men det funkade inte alls.

I februari gjorde jag min första Videoblogg. Hittills den enda också…

Sen skrev jag ett par postningar som jag själv är rätt nöjd med, i debatten om hur kränkta alla är nu för tiden.

Sen kom Bambuser in i mitt liv och en hel del jag bloggade handlade om det. Här parodierar jag tomten.

Februari var också månaden då bloggosfären gemensamt korade 80-talets slemmigaste låtar.

Antalet träffar på min sida minskade drastiskt efter att jag lade ut den här lilla RSS-skolan.

Om man skriver att våldtäkt inte är det värsta som kan hända får man reaktioner.

Sen började jag lyfta upp kommentarer i postningar och den här är fortfarande alldeles underbar.

Sen dippade den här bloggen i några månader. Kan ha att göra med SSBD som jag och Niclas drog igång i slutet av februari, eller nåt annat.

I juni under bloggbävningen låg jag ganska lågt, mest för att så många andra skrev så initierat och bra. Men ett par postningar i FRA-frågan fick jag till.

Sommar är bloggvila. Men jag skrev om idioterna. En av dom är jag. Och jag skrev om lögner. Dom jag är allergisk mot. Fortfarande.

I augusti utmanade jag bloggosfären att sprida kärlek. Det fick rätt bra genomslag.

Sen outade jag min ADHD. Vilket genererade en intressant diskussion. Inlägget publicerades senare på Newsmill, liksom detta om unga mammor.

Jag lade mig också i diskussionen kring obduktionsbilderna och TPB. Och den om abortmotstånd och sånt fundamentalistiskt skit.

Ett inlägg som jag själv är väldigt nöjd med men som inte fick någon direkt respons är detta, om Siewert, Ulf Ekman och tidningen Dagen. Bland annat.

Det här är en reflektion om mitt eget bloggande och läsares reaktioner. Ganska nyskrivet. Med en liten uppföljning.

Och så livlig diskussion igen angående Johanna Sjödin.

Populärt verkade det vara att redesigna mig.

Och så skrev jag en rätt så feministisk postning.

Att hylla Anna Ekelund var visst fel av mig om man ska tro en del av kommentarerna.

Stoppar här. Och passar på att tacka er alla som hjälper mig att hålla bloggen vid liv, genom att läsa, kommentera, kritisera, uppmuntra och länka till mig. Jag älskar er!