Ärligt talat känns det rätt skönt att den här veckan närmar sig sitt slut. Det är inte helt lätt att koppla allt jag skriver till kärlek.
Men som avslutning vill jag ha hjälp av er.
Jag vill ha svar på några frågor. Det är sådana frågor som inte har några självklara svar. Frågor som jag gissar att vi alla funderar på mer eller mindre och kanske åtminstone i perioder.
Det är helt okej att välja en av frågorna och resonera kring den, inser att det kan bli lite tungt att försöka svara på dem alla…
1. Vad är kärlek?
2. Kan man vara lycklig utan kärlek?
3. Kan man överhuvudtaget leva utan?
4. Går det att älska en och samma människa genom hela livet?
5. Kan man älska andra utan att älska sig själv?
6. Kan man ta emot kärlek från andra om man inte älskar sig själv?
7. Är det möjligt att älska en person man inte träffat, men känner över internet?
8. Är vi i väst för fixerade vid kärlek och förälskelse, eller kanske tvärtom – har vi för lite kärlek?
9. Kan man älska någon man inte tycker om?
10. Måste man älska sina barn/föräldrar?
11. Finns det människor som inte kan älska?
Det var absolut inte allt jag undrar, men tror det räcker för nu.
Lite inspiration till svaren kan ni kanske få genom några av de söktermer folk använt för att hitta hit:
”sex kärlek”
”alla vill bli älskade”
”gammal kärlek”
”bästa svenska kärlekslåten”
”hur gör man ett hjärta på facebook”
”foto samlag”
”min första kärlek”
”ulf lundell älskar dig”
”erotiska noveller”
”kärlek och respekt”
Uppdaterat: Doktor Spinn och Beatrice Karjalainen tog mina frågor på allvar och har skrivit väldigt utförliga och intressanta svar i sina respektive bloggar.
Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, frågelåda, vad är kärlek?
”Foto samlag”. En pryd porrsurfare, känns det som :-).
@Ulrika: Eller hur? ;) Eller så är det någon som vill illustrera en informationsfolder om hur man gör barn eller nåt.
Skall klura på dina frågor under dagen men här kommer en till:
Kan man älska mer än en?
@Beatrice: Men attans, hur kunde jag glömma den? Fast alltså. Jag har tre barn och älskar dem alla. Men antar att du menar mer tvåsamhetskärleken…
Kanonbra frågor.
Dom skall jag klura på.
Om en vecka eller så är jag klar
Återkommer med svaren, som givetvis är mina egna självvalda sanningar.
Svar fråga 4:
Jag tror att det går att älska samma människa hela livet, men jag tror inte att alla kan det. Jag tror att två människor som älskar på samma sätt eller har samma inställning måste träffas för att det ska gå. Därmed inte sagt att det bara finns en enda för dem utan snarare en sort.
@pauie: En intressant följdfråga till det är ju den som @beatrice ställer. Kan man älska flera?
Alltså – kan man dela hela livet med en människa och samtidigt älska andra eller flera?
@Nemo: Ta så lång tid du behöver. :)
det där kan bli en hel bok.
en annan fråga är om det är om man behöver få kärlek för att kunna känna kärlek. man kan dra allt hur långt som helst.
@lisa: Det har väl skrivits en jävla massa böcker i ämnet men inte fasen blir jag klokare för det. ;) Tycker att jag själv lär mig mest i resonemang med andra…
Jag tror man kan älska flera, men det blir ändå aldrig riktigt samma sak som att älska en, just därför att det är flera.
@pauie: I varje fall jag är ju ute efter den totala intimiteten, lojaliteten och nakenheten. Den är – tror jag – omöjlig att uppnå om det ska delas mellan flera. I så fall måste man ju ha någon form av trepartsrelation, där alla tre delar lika mellan varann och tja – det kanske funkar?
För att det ska funka krävs nog väldigt speciella människor. Och det måste ju också krävas mycket mer för att få det att fungera i längden, det är ju svårt som det är med bara två.
Nu har jag svarat i bloggen (trackbacksen bruykar ju inte funka från blogger) och svara här skulle bli så långt.
Pingback: Kärlek - vad är det egentligen? | Doktor Spinn
1. Vad är kärlek?
En känsla av samhörighet/tillhörighet, bland annat. Man har liksom en plats i något hjärta.
Mer kommer jag inte på just nu.
2. Kan man vara lycklig utan kärlek?
Nej, någon tror jag man måste älska,
sig själv eller någon annan.
Lycka är något slags rus och det kräver väl kärlek eller i alla fall stark lust.
3. Kan man överhuvudtaget leva utan?
Ja, fast det är nog trist.
Ensamt (jag tror ju att det är en känsla av samhörighet).
4. Går det att älska en och samma människa genom hela livet?
Ja, jag är övertygad om att jag kommer att älska mina barn hela livet.
En partner däremot kan jag omöjligen haft eller kommer att ha hela livet så det vet jag inte.
5. Kan man älska andra utan att älska sig själv?
Ja, många missbrukarbarn gör det.
6. Kan man ta emot kärlek från andra om man inte älskar sig själv?
Ja, se ovan.
Fast det är komplicerat tror jag.
7. Är det möjligt att älska en person man inte träffat, men känner över internet?
Ja, jag kan själv bli upp över öronen förälskad i figurer i en bok t ex så varför inte någon över internet?
8. Är vi i väst för fixerade vid kärlek och förälskelse, eller kanske tvärtom – har vi för lite kärlek?
Vi kanske har/lägger ner för mycket tid på att tänka på det.
Så svaret är väl ja på fixeringen antar jag.
9. Kan man älska någon man inte tycker om?
Nej, inte om man absolut inte tycker om. Men om man bara ibland inte tycker om så visst. Jag tycker ofta inte om någon och ändå älskar jag massor.
10. Måste man älska sina barn/föräldrar?
Nej, men det förväntas alltid av en.
11. Finns det människor som inte kan älska?
Ja, men de kanske skulle kunna om de fick andra verktyg. Men som med alla andra svar har jag egentligen ingen aning
jag bara säger som jag tror just nu.
Hoppas det var till nån hjälp.
Jag är inte ute efter att övertyga någon om att jag har rätt angående mina tyckanden om kärlek. Tvärtom, jag tycker det är ett skitsvårt ämne och är glad att du tar upp det Mymlan. Nu ska jag läsa de andras svar!
1. Vad är kärlek? För mig är det så mycket. Kärlek till livet..bara lyckan över att få finnas till. Kärlek till natur..människor och djur. Till en mamma och pappa, ett syskon eller ett barn. Till en vän eller det jag känner för Räkan. Det är så mycket och så stort för mig. För mig är kärleken till Räkan en känsla som går rakt in i bröstet som en högaffel…*ler*…..med honom känner jag en samhörighet, han gör mig lycklig och stark…han gör mig lycklig och jag blir lycklig av att göra honom lycklig. Kan inte förklara bättre just nu. :-)
2. Kan man vara lycklig utan kärlek? Jag skulle inte kunna vara det.
3. Kan man överhuvudtaget leva utan? Vet inte hur det för andra men jag kan inte leva utan det. Möjligtvis finnas till.
4. Går det att älska en och samma människa genom hela livet? Ja naturligtvis men man kanske älskar lite mer eller mindre men visst kan man älska en och samma hela livet.
5. Kan man älska andra utan att älska sig själv? Ja sbsolut och jag är ett levande bevis på det.
6. Kan man ta emot kärlek från andra om man inte älskar sig själv? Ja det kan man också. Jag kan i alla fall även om jag kanske inte kan ta emot det lika enkelt som en del andra. Jag har lärt mig att kunna ta emot kärlek idag men jag kommer nog aldrig kunna förstå hur någon kan älska mig. Inte fullt ut.
7. Är det möjligt att älska en person man inte träffat, men känner över internet? Beror på vad man menar med att älska men jag kan. Självklart kan jag det och jag har gjort det och jag gör det.
8. Är vi i väst för fixerade vid kärlek och förälskelse, eller kanske tvärtom – har vi för lite kärlek? Jag vet inte. jag har gott om alltihopa.
9. Kan man älska någon man inte tycker om? Nej jag kan inte det.
10. Måste man älska sina barn/föräldrar? Nej självklart inte.
11. Finns det människor som inte kan älska? Ja det gör det.
Nu vet du :-)
Jag slås av att svaren ändå är ganska lika varandra, att de flesta verkar ha en gemensam bild av vad kärlek är och fungerar, med ganska små avvikelser. Och ändå är det så jävla svårt…
En fråga till: Borde inte kärlek vara det enklaste som finns?
Pingback: Tumtum » A few questions about love
Jo mymlan. Jag vet att jag sagt det förr och det är säkert väldigt olika för människor så jag menar inte att låta *självgod* eller något men för mig är kärlek det enklaste som finns. Det finns inget enklare för mig i livet än kärlek och jag har nog haft tur som känner så.
Men heaven sa det väldigt bra en gång tycker jag och hon sa ”Kärleken är enkel, det är människorna som krånglar till den”
Fast pratar vi kärlek mellan ex en kvinna och en man så kan det också vara det svåraste som finns om den inte är besvarad eller när man står där ensam med krossat hjärta och ser på när den andra går och man fattar ingenting….
En fråga till: Borde inte kärlek vara det enklaste som finns?
Jag svarar med ett svar och en annan fråga:
Nej, jag tror inte kärlek ”borde” vara det enklaste som finns.
Varför då? Vad föranleder så många att tro att kärlek ska vara det enklaste som finns?
Hej lalanda. Jag tror inte det utan för mig är det så och har alltid varit. Jag tycker kärleken är oerhört enkel och att älska är det lättaste som finns för mig.
Skönt att höra.
Personligen så ser jag på/känns det i vissa fall enkelt, i andra inte.
Det beror alldeles på, och därför undrar jag varför man alls ska säga att det borde vara enkelt.
@lalanda: Det jag menar med att det borde vara enkelt är ju att kärlek (som jag ser det) är något gott och bra. Något som inte borde vara komplicerat det minsta om man är två som älskar varandra.
Men vi människor är ju komplicerade på alla möjliga andra sätt så varför skulle just kärlek vara ett undantag?
Jag fattar faktiskt inte det.
@lalanda: För att det är kärlek. För att det liksom står över allt annat.
Fast jag undrar om Ulf Lundell verkligen älskar dig? :-)
Jag vet inte lalanda. Kanske för att man förknippar kärlek som något villkorslöst? Jag vet inte bara gissar och kan ju bara veta hur jag är. Eller som mymlan säger…den står liksom så högt….är så stark.
Men då är det inte själva kärleken det är fel på.
Problemet är ju då att påstå att det är enkelt, sen har vi då exempelvis två komlicerade människor som älskar varandra…det kan då inte bli enkelt.
Ett annat alternativt är kanske att det inte är sann kärlek? Och att det är det som gör det hela komplicerat?
Jag förknippar inte kärlek med något villkorslöst. Kärlek är inte direkt kravlöst, och då kommer det automatiskt något villkor från något håll…men visst är det starkt.
Om den är sann.
Jo de flesta känner så lalanda och jag förstår det men för mig är den kravlös och jag har inga som helst villkor på mannen jag älskar. Den är kravlös från min sida och det är möjligt att det skulle vara svårare om jag älskade en man som var annorlunda mot honom.
Jag har aldrig sagt att jag har rätt,
bara att jag tycker som jag gör.
Och om du har turen att få älska villkorslöst så är det ju fantastiskt!
Men jag tycker fortfarande att man kanske inte ska utgå ifrån att kärlek de facto är enkel och kravlöst, utan kanske räkna med gnissel och annat.
Annars är det väldigt lätt att idealisera och romantisera kärleken och tro att det är något allvarligt fel när det blir lite motigt, eller tro tvärtom att man kan kämpa för något som inte funkar alls, något som inte ens är kärlek.
Det är mer så jag menar.
Jag vet inte om det går fram.
Det verkar vara så många som blir kära i kärleken.
Och många verkar även förväxla förälskelse med kärlek.
Jag ser kärlek mer som ett jobb,
men det jobbet kan (och bör) vara jätteroligt och givande!
Alltså, jag menar, att om något går åt skogen så var det inte riktigt kärlek från början.
Eller så sabbade man det på olika sätt, man kanske inte passade ihop som man tror
helt enkelt.
En förälskelse sägs kunna hålla på i tre år,
så det borde egentligen ta ett bra tag innan man med säkerhet kan veta bättre.
Och funkar det inte så kan man väl kolla i bakspegeln,
när har det varit bra?
Jo, jag tror det ska vara bra för att få kallas kärlek!
Usch vad jag låter klyschigt. Men finns det något annat sätt? Andra ord?
Och jisses vad jag låter duktig.
Det är jag inte alls.
Självfallet har jag förälskat mig i kärleken och trott att jag funnit kärleken.
Jag kanske till och med fann den men den försvann.
Och nu tror jag att jag vet,
men jag vet inte
jag bara tycker.
Kalla hårda materialistanders svarar:
1. En biokemisk (eller neurologisk, om man vill lägga sig på den nivån) process.
2. Ja. Den biokemiska process som ger upphov till lyckokänslor är inte beroende av den biokemiska process som ger upphov till känslan av kärlek.
3. Ja. Många människor överlever under förhållanden där de inte är älskade.
4. Antagligen, beroende på vad man menar med att ”älska”.
5. Ja. Människor som inte tycker om sig själva kan fortfarande få den process som ger upphov till kärlek aktiverad.
6. Kalla hårda materialistanders ger sig inte in i psykologiska diskussioner.
7. Ja, enligt liknande resonemang som tidigare.
8. Kalla hårda materialistanders uttalar sig inte om värderingar.
9. Enligt Hollywood, ja. (Kalla hårda materialistanders hämtar alla sina relationsklichéer därifrån.)
10. Det finns inget biologiskt tvång. För kalla hårda materialistanders förhållande till värderingar, se ovan.
11. Antagligen psykopater (i medicinsk mening) och andra personer med svåra personlighetsstörningar. (Kalla hårda materialistanders gör ett undantag från sin regel om psykologiska diskussioner eftersom han ofta likt kvantfysiska partiklar beter sig oförutsägbart.)
Gosiga mysiga känsloanders kanske svarar en annan gång.
@Anders: Bästa svaren hittills. Tack!
Hej lalanda. Jo det går fram men vi tycker lite olika bara *ler*
Ja jag har haft tur som känner så och jag är medveten om det *ler* jag kan ju bara utgår från mig själv för jag vet inte hur andra känner. Vi har haft det jättemotigt till och från de här 11 åren men jag tror inte att något är fel och jag vet inte hur jag ska förklara….*ler*…jag menade att jag har inga krav….problem är till för att lösas….äh jag kan inte jag vet bara att jag är hopplöst förälskad fortfarande efter 11 år men jag är ödmjuk och är fullt medveten om att en kärlek alltid kan ta slut.
Visst kan det vara som ett jobb men för mig är det självklart och enkelt. Inget jag behöver anstränga mig för.
Och ja jag har varit kär i kärleken. Det är jag nog alltid också :-)
Men Nina, du beskriver kärleken precis som jag ser den!
Jag har aldrig sagt att ”jobbet” kärlek är tråkigt, jag sa till och med att det ska vara roligt och kännas bra.
Vi tycker inte så olika,
bara uttrycker oss olika tror jag.
Det jag säger är egentligen att när det inte är så, som du beskriver,
då är det med största sannolikhet inte kärlek
på riktigt,
man kanske bara har trott att det var kärlek.
Eller så är det bara en som älskar
och det går ju inte heller.
Om jag säger så här istället:
Det är mycket enklare när det är kärlek på riktigt. Men hur vet man det?
Antagligen när det känns så där enkelt
och bra
antar jag.
En del människor hittar sin kärlek efter åttio år fyllda.
Bara det tycker jag är ett bevis på hur mycket man hinner ”lura” sig själv under en livstid.
Filmen ”Ebba och Torgny och kärlekens villovägar” som handlar om ett par som återser varandra efter ett helt liv och blir ihop på gamla dar är helt fantastiskt,
man får perspektiv på kärlek och man får hopp.
Vad jag vill säga är egentligen att man inte ska vara så hård mot sig själv, att man inte ska tro att kärlek är så enkelt
bara sådär, för att man är kär och vill få det att funka.
För har man inte träffat rätt person än,
ja då är det inte konstigt att det inte blir rätt!
Och det kan man ju inte veta från början.
Man ska vara ödmjuk, först och främst mot sig själv.
Ja vi tycker väldigt lika *ler* men jag är nog dålig på att uttrycka mig i ord många gånger. Jag vet ptecis vad jag menar men får det inte alltid på pränt *ler*
Men jag vacklar lite, för ibland har kärleken varit så där enkel för mig men inte för den jag älskat men han har väl inte älskat mig på riktigt då fast jag önskat det och hoppats det och inte velat ge upp.
Ödmjuk till livet är jag och till andra men jag är ofta väldigt hård mot mig själv.
Pingback: Kärlek, en riktig utmaning | Skrymta
Pingback: Imorgon ska jag blogga « Anders har en åsikt om…
Pingback: Kärlek « Anders har en åsikt om…