shades of orange
Hade en sökning hit på Shades of Orange.
Och blev alldeles nostalgisk.
För länge sedan, när jag var kär i och ihop med äldste sonens pappa, hängde vi ett kompisgäng. Det var Manke, Daniel, Ronny, Maria och Arvid. Och några till. Men dessa fem hade ett band som hette Shades of Orange. Sonens pappa var deras manager. Det här var före fildelningens tid, internet hade vi inte hört talas om. Han startade ett skivbolag som hette ”Eikka Bakers Gigs & Gags”, fixade studiotid och så gjorde vi en singel. Jag säger vi, för det var jag och Eikka Baker som stod hemma i vårt kök och limmade ihop omslagen.
Han köpte en solarprojkektor också, för psykedeliska ljuseffekter på spelningarna, och så reste de land och rike runt och spelade sin psykedeliska pop. De fick skivkontrakt med Sonet och gjorde ett album som väl inte gick sådär väldigt bra, och sen kom Atomic Swing.
Minns hur stort vi tyckte det var när de fick vara med i teve, de spelade in en video som sändes som bubblare i något svt-program som jag inte minns namnet på.
Låten hette Snake in the grass och den finns inte på Youtube. Hittar bara en låt där, utan video, men ändå. Det var A-sidan på singeln vi gjorde, låten heter ”Coming out”. Håll tillgodo:
När Pipeline firade något jubileum, 20 år kan det ha varit, hölls en omröstning om vad som var Sundsvalls bästa band genom tiderna. Shades of Orange vann. Och då i konkurrens med sådana som Brända Barn och Rasta Hunden.
Daniel var en av mina bästa vänner. Han är fortfarande min vän, bor några hus ifrån mig och han gör fortfarande musik. Han började tidigt. Gå in här och lyssna på ”Tainted love”. Ganska internt men åh vad jag älskar honom. Förra året firade jag jul med honom och hans mamma. Lars och Mattias dök också upp senare på kvällen.
Och jag rekommenderar lyssning av Mattias låtar också. Bandet heter The Charm och är nog bättre än Shades of Orange nånsin var.
Arvid Lind drog till Stockholm där han började spela med Popsicle. Nu jobbar han med ljud.
De andra tre har jag inte så bra koll på, Ronny och Manke bor kvar i stan i varje fall, Maria har jag nog inte sett på över tio år, jag undrar var hon tagit vägen? Någon som känner Maria Ojala som vill berätta hur hon har det nu för tiden?
PS. Du som letade efter novellen bortbytingen, här finns den att läsa.
Läs även andra bloggares åsikter om Shades of Orange, Sundsvall,
Kul att hitta lite ”Shades” på nätet. har förgäves letat efter en samlingsplatta från hultsfredsfestivalen där dom var med.
Kommer ihåg när vi såg dem på Statt i tranås för hundra år sen.
Fast det jag skulle säga var att låten Snake in the grass egentligen heter ”Snake” och sjungs av jönköpingsbandet Shivering Spines å inte Atomic Swing
Det där med Snake in the grass förstog jag inte.
Atomic Swing har jag för mig debuterade på Hultsfred på amazonasscenen samma kväll som Magic Broom spelade. Jag kanske fabricerar minnen, men jag tror de spelade efter Broom och jag reagerade på att så många lämnade området. Magic Broom var poppis i Kramfors och publiken var tillresta därifrån i stort antal. När Broom gick följde publiken med.
Den där samlingsskivan har jag någonstans. Köp singeln istället, det är taget från samma mastertape. Det minns jag tydligt för de betalade aldrig den utlovade royaltyn.
Shades of Orange var i stort sett det enda jag lyssnade på året som jag flyttade till Stockholm för att plugga direkt efter gymnasiet. Att jämföra med Atomic Swing är orättvist, där Atomic Swing är lite glättigt och mycket yta är Shades mörkt och lite hemligt, åtminstone för mig.
Sedan jag tappat bort CD:n har jag letat och letat utan framgång så döm om min förvåning när jag hittade den på Spotify häromdagen så nu rullar den om och om igen.
En fågel har viskat i mitt öra att Niklas Frisk var direkt inspirerad av Shades of Orange när han startade AS. Vet inte hur sant det är men låter väl inte helt otroligt.