två snabba

Etiketter

emanuel karlsten, kommentarer, Medierna, nanoblogg, Thomas Mattsson

Idag medverkade jag i Medierna i P1. Jag pratar om kommentarer i bloggar. Emanuel Karlsten på Dagen berättar om hur han hanterar desamma och Thomas Mattsson på Expressen berättar om Expressens närvaro i bloggosfären.

Och så har jag börjat Nanoblogga. Niklas har byggt nanoblogg.se, där man är begränsad till ett enda ord. Utmanande.

Läs även andra bloggares åsikter om Medierna i P1, Nanoblogg.se

januari highlights

Etiketter

bloggportalen, knuff, länkat, lista, mest lästa, mikroblogg for dummies, musiksmak, mymlan, solrosland, statistik

Mest läst:

Mikroblogg för Dummies
Spotify for free (skrevs i november men får en massa träffar från folk som jagar invites)
Vad är problemet? (folk hittar från Newsmill och Gömdadebatten)
Värme i de sociala nätverken
Visa mig din musiksmak och jag ska säga dig vem du är (från december, men folk fortsätter att göra listor, kul!)

Mest länkat:

Mikroblogg för Dummies. Faktiskt alldeles överväldigande vad spridd den blivit, med länkar från både bloggar och gammelmedia.

Mesta sökord:

Rätt trista sökningar i topp, säger ju en del om hur hajpat Spotify är och kanske en del om hur jag bidragit till hajpen…

Mest klickade länkar:

Till Stora Bloggpriset
Till Solrosland
Till Niklas Strömstedt

Och härifrån har flest personer hittat hit:

Bloggportalen
Stora Bloggpriset
Knuff

Sen så har mymlan klättrat upp till plats 13 på Twinglys 100topplista, plats 16 på Knuffpoängslistan,och i skrivande stund plats ett på Bloggportalens mest länkade.

Slutligen så vill jag uppmana dig som inte svarat på den här lilla läsarundersökningen att göra det. Jag har hittills fått en hel del svar, både förutsägbara och något oväntade, och det skulle vara kul med några fler innan jag drar några slutsatser.

Läs även andra bloggares åsikter om Januari highlights, Bloggstatistik

vinterkräket även här

Väcktes tre inatt av en ledsen mage.
Har inte tid att vara sjuk, men tvingas inse att jag nog inte har något val just nu.
Återkommer.

ett år sen igen

Kunde inte låta bli att kolla vad jag skrev för ett år sedan idag. Och hittade det här. Tror faktiskt jag klistrar in hela inlägget här för det är rätt intressant med tanke på vad som hänt sedan dess. Och att det inte går lika bra längre.

Och riktigt intressant med tanke på att idag, exakt ett år senare, gästbloggar TU:s ordförande och Stampens vd Tomas Brunegård på SSBD. Om precis de sakerna jag skrev. Fast ur ett helt annat perspektiv…

Det här skrev jag den 29 januari 2008:

Martin Jönsson har skrivit långt och intressant och fullt av länkar. Och ganska spretigt.

En del är självklarheter.

Som det här:

Slutsatsen är dyster: ”Vi ser en övergång från en form (papperstidningen) till en annan (nätet), som visar sig svårare att finansiera. Mindre pengar brukar betyda färre journalister vilket, allt annat lika, betyder sämre journalistik”.

Kanske, men inte nödvändigtvis. Om tidningsföretagen enbart möter de sämre tiderna och det sviktande läsarintresset med sparpaket av osthyvelskaraktär går det oftast ut över kvaliteten. Men det dagstidningarnas utsatta situation kräver är snarare något annat: en insikt om varför publiken lägger mer tid på nätet och en verklig förnyelse av det man erbjuder i olika mediekanaler, för att återigen bli mer angelägen. Och det måste inte alltid sluka mer resurser, däremot kräver det tydliga val och insikter. Som att en dagstidning inte längre kan räkna med att vara läsarnas primära nyhetskälla i det allmänna händelseflödet, utan att den måste gå länge än så, både när det gäller fördjupning och att sätta samtalsagendan.

Till detta har jag en kommentar. Jag tror förresten det var Martin Jönsson som satte fingret på det vid förra årsskiftet. Han konstaterade att de fina siffrorna för dagstidningarna till större delen berodde på nedskärningar.

I kombination med en fin annonskonjunktur har tidningarna gått bra i ett par år.

Vinstkraven från ägarna höjs. För de nya ägarna vill tjäna pengar.

Så vad händer nu? Flera tidningar som gjort rekordresultat svarar med – att satsa? Att nyanställa? Utveckla det journalistiska innehållet? Fundera över innehållet i alla nya kanaler som it-tekniken förser dem med?

Nej. Inte särskilt mycket.

Dom skär ner. För att kunna visa samma eller bättre siffror nästa år.

Alltså: Tidningarnas vinstsiffror beror på en kombination av nedskärningar och bra annonskonjunktur.

Need I say more?

hänt på nätet

Etiketter

fredrik wass, Halvars huvudsaker, jardenberg, kajen, kleerup, New York, Niklas Strömstedt, Peter Sunde, San Francisco, spotify, stora bloggpriset, wikipedia

Jag älskar Wikipedia.

Idag har Joakim Jardenberg skrivit en underbar artikel på Newsmill om Wikipedia och Wikipettrar. Läs den, och läs kommentarerna, intressant diskussion.
Jag har inte haft någon direkt kontakt med Wikipettrarna och ska kanske inte tycka så mycket, men jag känner igen den rädslan Jardenberg beskriver i texten, från andra håll i samhället. Eller om man ska säga prestigen.

Och det är inte så lätt som Navid tror att skriva in sig själv i Wikipedia. (se gärna kommentarerna till inlägget) Jag har i och för sig aldrig försökt, men vet att någon annan skrev in Björk för ett par år sedan och att den artikeln inte fick ligga kvar särskilt länge. Jag undrar verkligen varför. Kanske dags att starta upp en ”personwikipedia”?

Jag älskar Spotify.

Men dagens utskick från dem känns sådär. Jag har hittills stört mig en del på att låtar plötsligt försvinner, och ens spellistor blir stympade. Nu verkar det som om de komer att stympas big time.
David Hylander har skrivit och dissar Spotify rätt hårt.
Kjellberg skriver och är försiktigt optimistisk. Jag tror han är för optimistisk. Med tanke på hur mycket musik som hittills försvunnit, utan ett ord från Spotify, kan man nog anta att det den här gången kommer att bli rätt kännbara nedskärningar i musikutbudet.
Peter Sunde kommenterar också, inte oväntat.

Jag hoppas verkligen att det inte kommer att drabba Anders Mildners Mellanlägeslista, som är alldeles alldeles underbar.

Det har varit ett jävla liv kring Kleerups ”debattartikel” på Newsmill.
Den mest läsvärda kommentaren hittills kommer från Niklas Strömstedt. En kille med hjärna och hjärta.

Det är med någon slags bitterljuv förtjusning jag följer Fredriks resa till San Fransisco, och hans berättelse om flygresan från New York är fantastisk. Om ett möte, med en mycket speciell person. Läs den.

Innan jag går och lägger mig ska jag också be er läsa Halvars blogg. Den är bra. Jag nominerade honom till Stora Bloggpriset i kategorin Kultur och Nöje, men tyvärr nådde han inte fram till omröstningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Hänt på nätet, Wikipedia, Kleerup, Spotify

galen dag

Det började i morse, när jag precis var på väg till jobbet.
En Björn från TT ringde och ville ställa frågor om mikrobloggar. Jag svarade snällt. Har inte sett någon färdig text än dock, så det kanske är något mer omfattande knäck till helgen eller nåt, jag vet faktiskt inte när det ska publiceras.

Sen ringde Tove från Medierna i P1 och ställde frågor i 45 minuter, om kommentarer till bloggar och artiklar på nyhetssajter. Innan hon ringde mig hade hon varit hos Emanuel på Dagen. Programmet sänds på lördag klockan 11 tror jag.

Men innan Tove ringde så kom en av mina kollegor och bad att få intervjua mig. Han fick vänta en timme, men sen gjorde han en lång intervju om bloggar och mikrobloggar och om mig och om Stora bloggpriset. Såg att dom lagt in en helt fruktansvärd bild på mig också, men vafan, jag ser väl ut så. Vet inte när det publiceras heller, när jag packade ihop från jobbet strax efter klockan åtta i kväll var texten inte färdig och han som intervjuade mig hade gått hem.

Man blir rätt trött av att bli intervjuad. Jag är inte van vid det. Jag är van att ställa frågor, inte att prata hejdlöst om mig själv, eller om saker jag brinner för. Jag är van vid att ingen är särskilt intresserad.

Men det är kul att mina kollegor börjar få upp ögonen för mig. Idag bloggade faktiskt min närmaste chef om mig också, oväntat men kul. Han skrev om att jag är med på Medievärldens lista över tio mikrobloggare som alla journalister bör följa.

Problemet med all den här uppmärksamheten är att det tar tid. Det tar tid att stå i något slags rampljus. Det tar tid att svara på frågor. Och det tar tid från sådant som jag tycker är viktigt och vill. Som mitt dagliga vanliga bloggande, läsande av andra bloggar, kommenterande och konversation. Jag känner mig oartig och nonchalant när jag inte hinner finnas till hands för alla som vill hela tiden. Men jag gissar att den sortens lampa som lyser på mig nu kommer att slockna snart, så det gäller att försöka njuta av mina minuter i solen. Kanske.

Jag vill helst inte synas. Jag vill bli läst, men jag vill inte att folk ska titta på mig, se mig på bild, höra min röst. Jag gör mig bäst i skrift. Framförallt tycker jag att det är läskigt när främlingar på stan vet vem jag är fast jag inte vet att dom vet, om ni förstår. Det är en sak att stå på en scen och prata om något jag har koll på. Det är en annan sak att synas utan att vara medveten om att någon tittar. När jag är privat.

mymlan one year ago

Etiketter

bump, dotter, ett år sedan, skrivmaskinsundervisning, uppmaning, utmaning

Mumari vill att man outar vad man skrev för ett år sedan.
Eftersom jag ju ångrar nästan alla mina postningar, framförallt om jag läser dem ett par månader eller ett år senare känns det lite läskigt.
Men jag bangar ju aldrig en bloggutmaning/uppmaning, så varsågoda, den 29 januari 2008 skrev jag bland annat om skrivmaskinsundervisning och så puffade jag för min dotters krönika i Sundsvalls tidning.

Feel free to haka på.

Läs även andra bloggares åsikter om Vad skrev du för ett år sedan?

röst från graven

Etiketter

död, demokrati, mörda journalist, mord, Sri Lanka, yttrandefrihet

Vi svenskar vet inte hur bra vi har det.
Faktiskt.

Tidigare den här månaden mördades en journalist på Sri Lanka. Han satt i sin bil på väg till jobbet när plötsligt två personer på MC krossade bilens vindruta och sköt honom i huvudet:

Tidningen Sunday Leader, för vilken Lasantha Wickrematunga var redaktör, specialiserar sig på undersökande journalistik om korruption och maktmissbruk i Sri Lanka. Lasantha Wickrematunga blev ofta utsatt för hot och stämningar. Senast stämde presidentens bror, Gotabhaya Rajapaksa, tidningen, som förbjöds att skriva om honom under flera veckor.

Lasantha Wickrematunga visste att han riskerade livet. Han skrev när han ännu levde, en ledare att publicera postumt ifall någon skulle lyckas ta hans liv.

The Sunday leader publicerade den tre dagar efter hans död.

Läs den.
Ta dig tiden. Vidga dina vyer, byt perspektiv.
Ett par utdrag ur texten:

Why then do we do it? I often wonder that. After all, I too am a husband, and the father of three wonderful children. I too have responsibilities and obligations that transcend my profession, be it the law or journalism. Is it worth the risk? Many people tell me it is not. Friends tell me to revert to the bar, and goodness knows it offers a better and safer livelihood. Others, including political leaders on both sides, have at various times sought to induce me to take to politics, going so far as to offer me ministries of my choice. Diplomats, recognising the risk journalists face in Sri Lanka, have offered me safe passage and the right of residence in their countries. Whatever else I may have been stuck for, I have not been stuck for choice.

But there is a calling that is yet above high office, fame, lucre and security. It is the call of conscience.

People often ask me why I take such risks and tell me it is a matter of time before I am bumped off. Of course I know that: it is inevitable. But if we do not speak out now, there will be no one left to speak for those who cannot, whether they be ethnic minorities, the disadvantaged or the persecuted. An example that has inspired me throughout my career in journalism has been that of the German theologian, Martin Niem”ller. In his youth he was an anti-Semite and an admirer of Hitler. As Nazism took hold in Germany, however, he saw Nazism for what it was: it was not just the Jews Hitler sought to extirpate, it was just about anyone with an alternate point of view. Niem”ller spoke out, and for his trouble was incarcerated in the Sachsenhausen and Dachau concentration camps from 1937 to 1945, and very nearly executed. While incarcerated, Niem”ller wrote a poem that, from the first time I read it in my teenage years, stuck hauntingly in my mind:

First they came for the Jews

and I did not speak out because I was not a Jew.

Then they came for the Communists

and I did not speak out because I was not a Communist.

Then they came for the trade unionists

and I did not speak out because I was not a trade unionist.

Then they came for me

and there was no one left to speak out for me.

If you remember nothing else, remember this: The Leader is there for you, be you Sinhalese, Tamil, Muslim, low-caste, homosexual, dissident or disabled. Its staff will fight on, unbowed and unafraid, with the courage to which you have become accustomed. Do not take that commitment for granted. Let there be no doubt that whatever sacrifices we journalists make, they are not made for our own glory or enrichment: they are made for you. Whether you deserve their sacrifice is another matter. As for me, God knows I tried.

Tipstack: Anders Gustafsson.

Läs även andra bloggares åsikter om Journalistik, Sri Lanka, Yttrandefrihet

mikroblogg mikroblogg mikroblogg

Etiketter

Aftonbladet, dummies, guide, länk, microblog, mikroblogg, mikrobloggar, skriva, språkpolis, stava

Aftonbladet länkar hit i anslutning till en artikel om mikrobloggar.
Det är ju kul, att min lilla guide uppskattas.
Men jag tycker att Aftonbladet ska rätta stavningen på mikroblogg, som skrivs mikroblogg och inte på något annat sätt. Om man inte skriver på engelska, då kan man med fördel skriva microblog.
Precis som att det i svensk text heter blogg, och inget annat. På engelska heter det däremot blog.

Uppdatering: Nu har Aftonbladet korrigerat. Utom i just den här rubriken också den här rubriken:

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Språkpolis, Mikrobloggar

teaser – röstfördelning

Stora Bloggpriset har lagt ut en liten teaser som visar hur röstfördelningen ser ut i de olika kategorierna, utan att tala om vem som är vem.
Det är ruskigt jämnt kan jag säga, så dagens röster kan göra skillnad.
Här röstar du.

Läs även andra bloggares åsikter om Stora Bloggpriset, teaser