Etiketter

, , , , , ,

Liza Marklund skriver idag på Newsmill om Gömda och sanningshalten i den. (Newsmill verkar förresten alldeles trasigt, ska bli spännande att få höra förklaringen, hur mycket trafik de fått på grund av detta) Jag gissar att bloggosfären idag kommer att svämma över av analyser och kommentarer till artikeln.

Jag har inte så mycket att komma med. Men måste ändå få kommentera följande påstående som Liza skriver i sitt försvar; ”Tillsammans med en kvinna som jag valde att kalla för Maria Eriksson skrev jag alltså en dokumentär roman, vilket är så långt från en journalistisk text som man bara kan komma.”

Att Liza i förordet till boken säger något helt annat har redan Isobel skrivit mycket bra om.

Det jag vill säga är detta: Om boken Gömda varit en fiktiv roman och inte den ”sanna historia” den marknadsfördes som, skulle ingen ha velat ge ut den. Så taffligt skrivna romaner ges sällan ut i Sverige. Ingen skulle velat läsa boken som sålde enbart på det faktum att den var ett journalistiskt dokument. Den är skriven på sämsta tänkbara kvällstidningsspråk, och faktiskt – till och med Liza kan bättre, även om hon inte är någon språklig virtuos.

Däremot tycker jag att Liza har en poäng i sina argument om tryckfrihetsförordningen. Frågan är om hon just nu önskar att hon inte gett några anonymitetslöften så att hon kunde rentvå sig från anklagelser, eller om hon är tacksam av samma anledning…

Läs även andra bloggares åsikter om ,