mikroblogg för dummies

Har fått en del frågor och förstår att väldigt många inte alls har kläm på det här med mikroblogg, eller ens skillnaden mellan mikroblogg och en ”vanlig” blogg. Så jag lovade att försöka förklara.

Uppdatering: Denna postning finns också i en version översatt till engelska här.

Det finns ett gäng olika mikrobloggtjänster, men jag utgår ifrån de tre jag själv använder någorlunda aktivt, nämligen Jaiku, Twitter och Bloggy.

bild-83

bild-51

bild-71

De skiljer sig en hel del åt vad gäller funktioner och även användare, men det som förenar dem alla, det som kallas mikroblogg, är egentligen något så enkelt som möjligheten att skicka statusmeddelanden motsvarande dem på Facebook. Ni vet där man skriver att ”mymlan is at work”, eller ”mymlan is having a wonderful time with her friends”.

Det kan se ut så här på mikrobloggarna:

bild-101

bild-111

bild-121

Dessutom kan man ladda sina flöden från bloggar, sin Flickr, sina delade objekt i Google Reader eller Delicious, mellan de olika mikrobloggarna och andra tjänster, så att man skapar en ”livestream” som samlar ens digitala liv, och låter sina vänner ta del av det. Alltså, om jag uppdaterar den här bloggen skickas ett meddelande till exempelvis Bloggy och då ser det ut så här i min stream:

bild-13

Och vad ska nu detta vara bra för?
Naturligtvis kan man göra som Linda Skugge gör på Twitter, där hon helt enkelt skickar ut sina meddelanden med jämna mellanrum och vi som valt att följa hennes stream får veta vad hon ska äta, att hon precis skrivit färdigt en krönika eller att hennes barn kräks.
Linda själv följer ingen på Twitter, hon skickar alltså bara ut egna meddelanden, och detta kan göras enkelt via mobilen, hon behöver aldrig ens logga in på Twitter.

Om man gillar kommunikation och vill ha ut något av mikrobloggandet så addar man såklart kontakter. Det som skiljer mikrobloggarna från exempelvis Facebook är att det är okej att adda vem man vill. Man måste inte känna personen innan, man lägger helt enkelt till de personer man tycker verkar vara intressanta i sin stream. Det vanliga är att man lägger till den som väljer att följa en, men det är inget måste.

Därmed har man en stream som ständigt uppdateras med vad ens vänner har för sig. Det kan se ut så här:

bild-14

När man kollar sin stream och någon säger något intressant och man vill kommentera så kan man enkelt svara på personens ”Jaik” eller ”Tweet”. Men här kommer en av de stora skillnaderna på mikrobloggarna. Jaiku och Bloggy är uppbyggda så att det skapas trådar när man kommenterar, så att man kan klicka antingen på ursprungsmeddelandet eller på en kommentar och då få upp en hel diskussion, som kan se ut så här:

bild-15

Genom detta hittar man ständigt nya intressanta personer, det vill säga de som är kontakter till ens kontakter och som deltar i diskussionerna. Och när man hittar någon som känns spännande lägger man helt enkelt till den i sitt eget flöde.
Twitter har ett betydligt rörigare system för kommenterande, och jag brukar säga att ”Jaiku är konversation, medan Twitter är mer som en massa människor som står i ett rum och gör allt för att överrösta varandra. ”

Mikrobloggen fungerar inte så att man skapar en sida som andra besöker, man ramlar helt enkelt in i deras flöde. Det enda man egentligen skapar själv är sin profilbild, en bakgrundsbild och de egna flödena som på Jaiku och Bloggy syns i högerspalten och också är klickbara länkar för den som vill ta reda på mer om mig genom att läsa min blogg eller spana in min Flickr:

bild-16

Under flödeslänkarna syns ens kontakter, Bloggy har valt att visa allihop samtidigt, medan Jaiku slumpar fram några åt gången. Kan se ut så här:

bild-18

Alla som klickar på min profil eller något av mina meddelanden kan se vilka som är mina kontakter. På det sättet kan man också hitta kontakter när man är ny på en mikroblogg, genom att spana in sina vänners kontaktlistor.

På ett sätt kan man säga att mikrobloggarna kan om man väljer att använda dem så, utvecklas till små forum, där man för konversationer och pratar om allt från väder och vind till jobb och livsfrågor. Jag vet folk som fått både jobb och lägenheter genom mikrobloggarna, och själv har jag fått många nya vänner och byggt upp ett riktigt fint nätverk av kontakter som jag har glädje av på olika vis och som jag hoppas får ut något av mig också.

De olika tjänsterna har väldigt olika karaktär.

Jaiku som är min personliga favorit kräver fortfarande en invite för att man ska få registrera sig. Det är en finskskapad tjänst som köptes upp av Google för över ett år sedan. Sedan dess har utvecklingen stått stilla och häromdagen meddelades att Google lägger ut Jaiku på Open Source. För er som inte vet vad det betyder är det i princip så att man lämnar det åt intresserade att knacka kod och utveckla.

På Jaiku hänger mycket mediefolk, it-nördar, reklam och PR-folk, och diskussionerna är ofta väldigt nördiga. Jag lär mig något nytt varje dag och skulle också vilja påstå att Jaiku tagit över rollen i mitt liv som den viktigaste nyhetsförmedlaren. Händer något stort vet jag att det rapporteras på Jaiku, och det med blixtens hastighet. Har jag något jag undrar vet jag att jag kan fråga på Jaiku och få svar.

Twitter är den största tjänsten, med flest användare och en massa extra funktioner. Den är mycket populär i USA och det talas om att Twitter hade betydelse för Obama i valet, då han hade närvaro på Twitter. Twitter har på senare tid också gjort sig känd som en fantastisk nyhetsförmedlare då där finns många användare världen över som rapporterar direkt, bland annat från händelserna i Bombay före jul.

På Twitter kan man följa storheter som Lance Armstrong och Nick Cave, och fatta, idag lade Nick Cave till mig i sitt flöde! Frågan är ju om det är den riktige Nick Cave men nog tycker jag att hans tweets känns Caveiga.

bild-231

På Twitter kan man också hålla koll på de politiska partierna, på en rad medier och företag om man är intresserad av olika erbjudanden eller happenings.
Men vad jag förstått är det flera som på slutet också kommit över till Bloggy, som satsar på att bli den största mikrobloggtjänsten i Sverige.

Bloggy nämnde jag häromdagen när det öppnades upp för allmänheten. Det är alltså en svensk tjänst, utvecklad av Jonas Lejon, en trevlig och ambitiös kille som lyckats sätta ihop en tjänst med det bästa från både Jaiku och Twitter. Hans ambition är att Bloggy ska bli den största mikrobloggtjänsten i Sverige. Jag hoppas att han lyckas, även om jag gärna hänger kvar på Jaiku ett tag till, för där trivs jag, det är där jag har mitt nätverk och mitt ”hem” på nätet.

Ola på hd.se har beskrivit i all sin enkelhet hur bra det kan vara med ett mikrobloggsflöde en kväll när man är uttråkad på jobbet:

Jag hänger mest på Facebook och mikrobloggen Jaiku och utan dem hade jag aldrig fått nedanstående fantastiskt värdefulla information om vänner, kompisar och bekanta i min omgivning:
Tobbe D kollar på På spåret i kväll, Maria ska käka pizza, Anders dricker vin – igen, Ellen kollar på Lotta på bårkmarakgatan som omväxling till Pippi Långstrump, Sandra lyssnar på Medierna i P1 från i december med bland andra Isabella Löwengrip och PO (pressombudsmannen) Yrsa Stenius, Mymlan sitter på tåget från Stockholm efter en dag av intensivt socialiserande, Linnéa dricker också vin, eller sippar i alla fall, Anna-Maria har en lugn hemmakväll, Christin ska på bio, Linus har barnen hos sig, Sören lagar mat, och äter sedan upp den. Med mera med flera.

För den som vill läsa mer om specifikt Twitter rekommenderar jag bloggen Twitter på svenska. Men jag tror man får ut mer av den om man har ett konto, så man förstår vad det egentligen är de skriver om.

Frågor på det?

Uppdaterat: Och i ungefär samma stund som jag postade detta inlägg lanserade Twingly sin nya mikrobloggsökmotor, en tjänst där man kan söka i en lång rad olika mikrobloggar. Jag har testat några olika sökningar, allt från mymlan till bajs, och den verkar fungera alldeles strålande.

Uppdatering II: DN har skrivit en bra pedagogisk artikel om mikrobloggar.

Uppdatering III: TDH har skrivit en mycket pedagogisk introduktion till mikrobloggen och ger också en kurs i hur man mikrobloggar, inte bara varför.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

About these ads

152 reaktioner på “mikroblogg för dummies

  1. Pingback: Om microbloggar « SebBlog

  2. Aha – det jag retar mig på med twitter är just att det inte blir trådar av konversationerna där, det är apsvårt att hänga med och man kan få scrolla långt bak om man följer många och har dåligt minne… Som jag.

    Det som är bra med Twitter är att det är mer folk där. Jag använder Plurk.com som personlig favorit-microblogg, och tycker det är hur bra som helst – men det är inte så många som hittat dit. Men den sociala funktionen är toppen där – man hittar lätt andras vänner och gillar man deras kommentarer, så börjar man följa dem också och vips har man en ny kontakt. Skönt okomplicerat!

    (Ledsen att jag post-kapar lite, men jag var tvungen att slå ett litet slag för Plurk också i det här sammanhanget, jag tycker det är så bra. Och jag blev glad att se att Bloggy och Jaiku har tråd-funktionen, för det är en välsignelse när man försöker följa microbloggar!)

    Och som sagt – undrar vem man måste flirta med för att få en inbjudan till Jaiku… :)

  3. Jag är rätt nöjd med livet ändå. Tycker att det funkar att klottra i folks Facebookstatusar och att läsa lite bloggar om dagen… :-)

    Har egentligen tillräckligt mycket för mig som försätter mig i någon slags time warp…

  4. @Kalle Ederfors: man tackar!

    @Studiomannen: Som tur är så har man ju ett val. Och det är inte mellan mikrobloggarna, man kan välja bort dem alla.

  5. Pingback: Fredrik Arvidsson » Arkiv » Mikroblogg för dummies

  6. Tackar för en bra guide, jag har redan skickat länkar till några som definitivt hade haft nytta av microbloggandet.

    Jag undrar dock lite om det här med vett och etikett när man lägger till/börjar följa någon på microbloggarna. Är det okej att ”adda” någon som har låst sitt flöde för utomstående? Det känns lite som om det signalerar att de vill vara ifred eller endast vill vara öppna inför en mindre grupp personer. Är man bufflig om man addar dem ändå?

  7. @Frk Forster: I och med att personen kan välja att inte adda dig tillbaks och därmed välja att vara hemlig ändå tycker jag att det är okej.

  8. Tack! Har haft halvkoll på samtliga dessa, men fick nu en fyllig förklaring! Apropå diskussionen på samesame.. (om branden i Folkets Park) så tro inte att jag inte förstår värdet och vikten av dessa mikrobloggar, jag tycker bara ibland att ”den och den var först”-debatten blir knepig när den handlar om forum där mediefolket hänger, och inte sajterna som alla traditionellt har tillgång till! Å andra sidan är det väl mest vi mediefolk som bryr oss om vem som var minuten före…

    Om jaiku-invites inte är begränsade så tar jag mig gärna en också! Om man får vara så fräck! ;-)

  9. @Eva: Men på twitter och bloggy är det massor av ”valigt” folk också, Twitter är oerhört mainstream även om det inte riktigt slagit i Sverige. (men senaste två veckorna har det varit Twitterfeber så det håller på att ändra sig)

  10. Jättebra och pedagogiskt som jag förstod du skulle göra det! :)
    Men jag tror ändå inte det är något för mig. Jag har ju fullt sjå att läsa alla bloggar i min RSS-läsare varje dag och möjligen skriva nåt själv.

  11. ”…en kväll när man är uttråkad på jobbet:”
    VA? Vem är uttråkad på jobbet? Inte jag i alla fall, men man hinner ju med att kolla FB med mera ändå… :)

  12. Usch, så det finns en internettjänst nu så att man kan veta att Linda Skugge har minutoperativt skrivit att hennes barn kräks…? Ok, jag får väl till slut erkänna att Internet trots allt har sina brister.

    Personligen har jag svårt att övertyga mig om att det finns folk som är så intressanta att jag måste bevaka deras förehavanden i realtid. Har man som jag ägnat flera åt att bekämpa övervakningssamhället så får jag erkänna att det känns som ett litet bakslag att folk frivilligt exponerar sig som om de vore i en Big Brother-studio.

    Undrar vad dessa personer har för slags självbild eftersom de tycker att det är så angeläget att berätta om kräkande barn och vem man sitter coh äter lunch med. Var det ”Kvitter” den där tjänsten hette…?
    ;-)

  13. Pingback: Mitt i allt det nya» Blog Archive » Social stress i allt det nya

  14. @Jonas Lundström: Det finns tjänster som sätter ihop flödena, man behöver inte kolla runt överallt hela tiden. Men det är kanske nästa steg och platsade inte riktigt i ”Dummieskursen”. :)

  15. Tack för denna guide!
    Kommer att visa denna för folk när jag ej kommer på något bra sätt att förklara begreppet mikroblogg :)

    Som många andra också säger så saknar jag trådar i twitter men det känns som att det är på twitter alla är nuförtiden :)

    Jag hoppas på en öppen standard som gör kommunikation mellan olika mikrobloggplaformar möjlig. Det finns en början till en sådan standard, http://openmicroblogging.org/about/ , som för tillfället används av laconica.

  16. det där var en riktigt bra förklaring.
    måste dock säga att på något vis känns bloggy mer som twitter. det blir inte lika ofta diskussion och man pratar mest med sig själv men högt så att andra kan höra.

  17. @lisa: Bloggy är lite mer så, men de HAR en trådfunktion. Sen tror jag det har att göra med att det tar tid att bygga nätverk, att våga lägga sig och diskutera osv…

    Sen är det ju så att hur bra en tjänst än är så är det ju användarna som i slutänden avgör hur bra och populär den blir. (Jaiku krånglar ju som fan och funkar inte alls som det borde, men man vill vara där ändå på grund av folket och kulturen som råder där)

    De Jaikufolk som hänger på Bloggy och var betatestare för ju oftare sina diskussioner på Jaiku.

  18. Pingback: hd.se - Olater

  19. Pingback: Libri Camillae - Camillas böcker | Tumbleloggar

  20. Pingback: Libri Camillae - Camillas böcker - Tumbleloggar

  21. Pingback: Libri Camillae - Camillas böcker - Tumbleloggar

  22. Pingback: Tumbleloggar « Libri Camillae - Camillas böcker

  23. Tack för beskrivningen, Mymlan.

    Men vad får ni ut av att mikroblogga? Jag har så himla mycket andra saker som jag vill göra som jag inte hinner med …

  24. @LeoB: Tyckte precis att jag skrev det i inlägget. Nätverkande, kontakter, vänner. Ett sätt att ha koll på sina vänner utan att måsta ses eller prata i telefon. Nyhetsrapportering – mikrobloggandet har ju bytt ut väldigt mycket av mitt sporadiska slösurfande och är väldigt effektivt i jämförelse.

  25. Faktum är att jag tror detta inlägg kan bli en klassiker. Jag kommer att skicka hit alla som någonsin har en fråga om mikrobloggar. När det gäller jämförelsen, tycker jag att Bloggy rockar rejält tack var Jonas ständiga närvaro. Jag gav honom just en synpunkt på en grej som han rättade till inom fyra minuter.

    Sedan finns det en fiffig grej till med Bloggy: hjärtat. Genom att klicka på hjärtsymbolen, sparas inlägget i en smidig favvolista. I Twitter finns visserligen stjärnan, men i Jaiku har jag inte hittat något liknande.

  26. Mymlan: Tack. Koll, jag har nog dålig koll på mina vänner … tänkte inte ens tanken …

    Nyheter? Hm, tänkte inte ens den tanken heller. Det som är viktigt kommer tillbaka, som man brukar säga i terapeutiska sammanhang …

  27. Men, men …

    Vad är microbloggande bra för?

    Har man så lite att säga att det ryms i ett SMS kanske man kan tänka på det och skriva mer sen.

    Det där är bara stressande. Iaf för mig.

    *motvall*

  28. Pingback: Microbloggat idag « Herr Klokboks Kollektion

  29. @Herr klokblok: Har du inte läst mitt inlägg? Ordet blogg är misvisande, det handlar inte om att vara en megafon och nödvändigtvis ha något att säga, det handlar om att vara social, att konversera, etc…

  30. Pingback: Mikrobloggar för dummies, signerat Mymlan | Thord Daniel Hedengren

  31. Pingback: Mikrobloggandet sprider sig

  32. En sak som skiljer mycket i Twitter vs. Bloggy är att Jonas har sett till att du kan kontrollera flöden samt använda bilder mm driekt i din mikroblogg. I Twitter måste du använda anda tjänster som Twitpic.com för att mikroblogga med bilder. Den enda stora fördelen med Twitter är som nämns i denna mycket bra sammanställning är den internationella spridningen. Det twittras flitigt t.ex. i Kina som alternativ till vanliga bloggar. För folk som vill ha bra lista över intressanta twitterers to follow kan jag rekommendera http://mrtweet.net följ MrTweet och du får en personlig report tillbaks med url som rekommenderar och listar personer som du kanske är intresserad av.

  33. Pingback: Mikrobloggar för nybörjare | Mikroblogg

  34. Jag följer ett inte obetydligt antal RSS-flöden som jag på olika sätt försöker följa och därur försöka vaska fram texter som är intressanta. Ofta tvingas jag konstatera att jag varken haft tid att läsa alla mina markerade artiklar eller ens alla RSS-ingresser. Jag skulle kunna sitta och läsa dygnet runt för att åtminstone täcka upp det mest väsentliga av internets olika texter, men jag måste välja bort och sålla då jag varken kan eller vill filtrera all väsentlighet.

    Därför uppfattar jag dessa så otroligt självspeglande ”microblogganden” som ironiskt nog måste göras i tre versioner då oron för att någon ska missa att man sitter på något ställe, men inte just då är twittri, bloggrig eller jaikuigt tillgänglig, måste ges i alla versioner, då dessa få fåntrattar givetvis använder alla protokoll.

    Men varför är ”information” som ges personifierat och i en kontinuerlig uppdatering av personliga trivialiteter ett viktigare nyhetsflöde än genomarbetade artiklar?

    • Hej Svante (jag är inte så cool som andra som skriver @Svante). Jag håller helt med dig på alla sätt. Mikrobloggar är till för en liten skara människor som finner gemenskap i vaddå? Jo, att de mikrobloggar. Det är deras egna plattform för att skapa sig en plats i livets sammanhang. Men det kan vara farligt också. T ex så ser jag att det finns personer som arbetar på viktiga poster i samhället. Som Anna Toss t ex, som är webbredaktör på samhällsskydd och beredskap, och en viktig person ur ett samhällsskyddsperspektiv, som ska kunna informera den breda allmänheten på kort tid om något allvarligt skulle hända. Hon befinner sig i skrivande stund på Bellmangatan i Stockholm, vad jag kan se. Är det verkligen lämpligt att löpande och utan urskiljning sprida ut denna information så att vem som helst kan ha koll på henne? Jag tycker det verkar vara en otroligt dum och naiv inställning.

      • Haha, du är ju helt osannolik Henrik. Jag är webbredaktör, inte hemlig agent. Och vem som helst kan kolla var jag bor. Och det påverkar inte mitt jobb det minsta.

        • Hej Anna, jag är glad att jag kan roa dig. Men försök se sakerna i ett större sammanhang. Om du (gissar att det är ”rätt” Anna jag kommunicerar med) är så öppen med informationen om dig själv, var går då gränsen? Och är det verkligen upp till dig att bestämma det?

  35. @Svante: Har någon sagt att det är ett viktigare flöde? Det är ett komplement däremot.

    Jag har ett digert RSS-flöde som jag ofta inte hinner med, däremot får jag ändå ofta det viktigaste jag vill veta/läsa via mina mikrobloggkontakters flöden…

    Använt på rätt sätt är mikrobloggarna faktiskt tidsbesparande och hjälper till att effektivisera vissa saker.

  36. @svante: det märks tydligt att du inte riktigt undersökt fenomenet. Personliga trivialiteter förekommer, visst är det så, men den absoluta merparten är utbyte av högst relevant information, tips och länkar som är användbara på olika sätt.

    Dessutom: det är ju helt frivilligt. Ingen måste, vill man inte så slipper man!

  37. Tack, jättebra! Jag håller på och lär mig. Har börjat med Jaiku men nu när jag hör att Nick Cave är på Twitter blir jag sugen på att kolla upp det:)

  38. Pingback: Kreafonbloggen » Blog Archive » Mikroblogg för nybörjare

  39. Pingback: Så funkar det! « IT girls and wonderboys

  40. Pingback: Jo-o, jag har bloggat! | Psykbryt- psykiatri, politik, psykvård, depression, bipolär sjukdom, ätstörningar & vansinnig humor

  41. Ja visst är det tidsbesparande om man tror att ens utvalda mikros tillhandahåller vad man vill veta. Men varför vet du att just detta sätt är verkligt eller väsentligt? Intimiteten, den ständiga penetrationen som bekräftelse av sig själv och av andra. Kan man vara så osäker numera och dessutom ta det som en självklarhet?

  42. @Svante: Jag förstår inte riktigt din fråga? Verkligen eller väsentligt? Jag vet att det är verkligt och väsentligt för mig, just nu, jag kan inte svara för resten av världen, inte annat än att jag kan se att många miljoner människor använder just detta sätt, och det funkar bra för dem.

    Sen vete fan hur intimt det är. Twitter som är den största kanalen med absolut mest folk, där säger jag sällan något, där följer jag andras flöden och det är främst sådana som delar med sig av vettiga länkar och väsentlig information som jag har nytta av i jobb och annat. Fan vet hur intimt det är.

  43. Svante, jag håller med om att det kan kännas ovant och konstigt att vara så privat så öppet som somliga är. Jag tror att det är både en generations- och personlighetsfråga – det passar inte alla helt enkelt. Men det är kanske ändå inte så mycket att jaga upp sig över. Mikrobloggande är ju, som Sofia skriver, att jämställa med konversation. Tänk dig att du jobbar på ett ställe med många roliga, kunniga och begåvade arbetskamrater: även om nivån på fikasnacket är ovanligt hög, så kommer samtalen ändå att vara på en vänskaplig och vardaglig nivå. Några är alltid tramsiga, några ledsna, andra nyfikna eller osäkra. En del berättar inte hela sanningen jämt, andra delar gärna med sig av det mest triviala. Man lär känna varandra hyfsat och vet vem man vill lyssna extra på eller vem man har lust att träffa även utanför jobbet. Mer än så är det inte, men det är värt en hel del tycker jag.

  44. Knappast särskilt privat eller personligt, men likartat därför uppdatering och överensstämmelse med vad som känns bekant ökar läsfrekvensen, därför också konformiteten, ett ständigt flöde utan reflektion skulle jag kunna säga lite tillspetsat.

    Jag träffar många olika sorters människor ute – många betydligt yngre än jag och hör dessa snabba flöden – grupperande osäkra- olika attribut som personliga gestaltningar, man är osäker för man inte törs vara osäker eller tänka i ett större sammanhang. Dessa personer som också är både ”välutbildade och framgångsrika”, flackar med blickarna och försöker förstå vad som är på gång – uppdaterar sig ofta men tänker sällan efter.

    Nu blev denna kommentar kanske lite pretto men varför inte – jag är ju uppvuxen i Sibirien…

  45. @Svante: Nu tycker jag att du är ute och cyklar verkligen. De personer jag lärt känna via ovannämnda kanaler är bland de mest reflekterande personer jag känner. Man försöker förstå vad som är på gång – ja. Men absolut inte utan reflektion.

      • Med inte sagt att den som svarar är korkad! Det kan vara t ex stress eller tidsbegränsning som ligger bakom! Jag beklagar om det jag skrev uppfattas som personangrepp, det var obetänksamt av mig.

  46. Förvisso reflekterande, men utifrån ett ganska begränsat perspektiv, då man ofta tror att personers mediebeteenden just är de egna mediernas möjligheter: microbloggandens olika protokoll kan ses som just detta reflekterande – man reflekterar över gränssnitt och underliggande ”tjänster” med ett gravallvar – detta på alla protokoll då man är rädd att missa någon som inte använder alla – dock utan att fundera över just detta mediabeteende och reflektion av detsamma i så hög grad styrs av just dessa protokoll och gränssnitt.

    Att försöka förstå handlar också om försöka förstå hur man förstår och hur man väljer källor på motsvarande sätt.

    Vad många numera har stora svårigheter med är att bearbeta en stor mängd data och självständigt dra slutsatser, i stället dessa kvantitativa statistiska redovisningar som strateger och analytiker inom media älskar – kolla på ”Mindpark”s RSS-trivialiteter i en aldrig så sinande ström av stapeldiagram som tror på något otvetydigt sätt skildra trender och utvecklingar inom media, just därför det är siffror och staplar…

    Ja ja, kanske för mycke?

    Om man inte förstår hur formerna

    • Tack Svante för väl valda och förklarande ord. Helt riktigt som ditt budskap är, så lämnar inte denna kommunikationsform någon plats för analys av vad det är som händer i ett djupare perspektiv, och vad som är de bakomliggande orsakerna till de större skeendena i samhället. Att använda dessa tabloidliknande kommunikationskanaler är endast att frossa i ständiga nutidshändelser, som inte lämnar plats till att förstå sammanhangen. Det är som att ropa ”DAMMEN BRISTER” just när dammen brister. Och inte det som verkligen behövs i allmänna medier; att i god tid ropa ”DAMMEN HAR SPRICKOR OCH KOMMER ATT BRISTA! ÅTGÄRDA PROBLEMEN OCH FÖRBERED FÖR RISKERNA INNAN SPRICKORNA BLIR VÄRRE!”

      • Eller ännu hellre: att innan dammen hunnit byggas, analysera information och existerande institutioner. Och sedan ropa upp högt i analyserande artiklar om att beställaren snålar på kostnaderna för bygget så att byggfirman använder undermålig kvalité på byggmaterialet och att detta, i kombination med slarv och kanske t o m korruption leder till kapitalförlust och stor risk för att dammen inte kommer att hålla för vattentrycket, med alla de sprickor och faror som blir följden.

  47. Förvisso reflekterande, men utifrån ett ganska begränsat perspektiv, då man ofta tror att personers mediebeteenden just är de egna mediernas möjligheter: microbloggandens olika protokoll kan ses som just detta reflekterande – man reflekterar över gränssnitt och underliggande ”tjänster” med ett gravallvar – detta på alla protokoll då man är rädd att missa någon som inte använder alla – dock utan att fundera över just detta mediabeteende och reflektion av detsamma i så hög grad styrs av just dessa protokoll och gränssnitt.

    Att försöka förstå handlar också om försöka förstå hur man förstår och hur man väljer källor på motsvarande sätt.

    Vad många numera har stora svårigheter med är att bearbeta en stor mängd data och självständigt dra slutsatser, i stället dessa kvantitativa statistiska redovisningar som strateger och analytiker inom media älskar – kolla på ”Mindpark”s RSS-trivialiteter i en aldrig så sinande ström av stapeldiagram som tror på något otvetydigt sätt skildra trender och utvecklingar inom media, just därför det är siffror och staplar…

    Ja ja, kanske för mycke?

  48. @Svante: Du är verkligen fortfarande ute och cyklar. De reflektioner jag talar om har mycket lite med gränssnitt och tekniska lösningar att göra. Det talas och diskuteras, men det var inte de diskussionerna jag tänkt på när jag talade om reflektion.

  49. Allt behöver väl inte vara för alla? Eller pretto och så fint? Det är ju ändå en del av sociala medier, så då ska väl det sociala kunna få stå i centrum eller?

    Jag lär mig mycket hos dig mymlan, bara att få koll på att det kallas mikrobloggar är ju bra, för såna som jag. Och så kunde jag glänsa (lite) på jobbet när jag visste att det fanns nåt som heter Twitter. Hade mest koll på Facebook (som ju har ett element av mikroblogg då kan man säga) och Linked in. Men det finns ju hur mycket som helst där ute… :) Får läsa mer en annan dag.

  50. @Anna P: Nej alla kan inte göra allt, och inget passar alla. Så är det ju. Jag tycker bara att det är onödigt att som Svante här dissa något som uppenbarligen funkar för så många människor. Jag kan ta konstruktiv kritik, och sakliga invändningar, jag kan diskutera informationsstress och så vidare men det är något i Svantes ton som gör att jag inte känner mig så intresserad av att göra det… Ett insinuerande och antydande att de som använder sig av exempelvis Twitter kulle vara svagare eller sämre människor. Men utan att säga det rakt ut. En argumentationsteknik som inte går hem hos mig.

  51. Pingback: Jag behöver inte fler digitala vänner » Kamelpuckel

  52. Pingback: Det blir inte alltid som man tänkt « SebBlog

  53. Hej, jag måste nog bli bättre på att formulera mig. Det var ju det jag menade också. Att det är BRA med dessa mikrobloggar och Facebook mm, för att det är ju bra för en del. Så ja höll ju med dig. Inte för att jag behöver. Men för att det är så de är. Sen väljer man det man vill och använder hur man vill. Det var Svantes inställning (ursäkta Svante) som framsår som pretto. ;)

    • Jag tycker inte Svante framstår som negativt pretentiös (”pretto”?) i sina kommentarer. Utan istället som analyserande och eftertänksam. Är det fel?

  54. Pingback: Mikrobloggar och Facebook at IT-mamman

  55. Pingback: microblog for dummies - english version « the real mymlan

  56. Pingback: hakke snackar :: Microbloggning (1) :: January :: 2009

  57. Pingback: Nej, mikrobloggen dödar inte bloggen at Deepedition

  58. Pingback: Mindfulness och Microbloggar - Trender i Tiden

  59. Pingback: Microbloggar « Samlade erfarenheter

  60. Pingback: Lite Börja Blogga-plock i efterdyningarna av 24 Hour Business Camp | Thord Daniel Hedengren

  61. Pingback: Kreafonbloggen » Blog Archive » Veckan som gick

  62. Pingback: hd.se - Olater

    • Och hur många når krisinformation.se ur en befolkning på 9 miljoner människor?

      TVÅHUNDRA personer. Är det att uppfylla behovet av masskommunikation till samhällets medborgare?

      Jag behöver inte ens svara på den frågan.

      • Jag kan svara åt dig Henrik :)

        Krisinformation.se har nära tvåtusen följare på Twitter, betydligt fler om man ser till hur många som retweetar varje nyhet. Det behöver inte ”uppfylla behovet av masskommunikation” eftersom myndigheterna har fler kanaler, utan är bara en del av kommunikationen.

        Vänligen,
        Anna

        • Ja, en del av informationen. Men ska myndigheten verkligen lägga ner den extra tiden som bara når en elit på, som du säger, 2000 personer? Som ”re-tweetar” till andra. Det är att tänka i den gamla förlegade och patriarkalt färgade kanylteorin, om att samhällets medborgare är kommunikationsmässigt grupperade runt högrestående mottagare av kommunikation, som sedan sprider relevant information till gruppens medlemmar.

          • Fast det krävs ingen extra tid – våra nyheter skickas ut automatiskt via RSS på Twitter. Åsikten att de som twittrar är en högre stående elit får du stå för själv, så uppfattar jag det inte alls.

  63. Pingback: jonk » Blog Archive » Dagen då Bloggy exploderade

  64. Pingback: Tonårsmorsa » Microbloggar

  65. Pingback: mikroblogg mikroblogg mikroblogg « the real mymlan

  66. Pingback: Törnebohms Hotspot » Blog Archive » Mikroblogg vad är det

  67. Pingback: Tiagirl med åsikter och ljusglimtar! » Nu är jag lite pinsam…

  68. Pingback: Det är Mymlans fel… | Lokesson

  69. Pingback: Det här med mikrobloggar… « Indiegrrl goes ego

  70. Pingback: Vad kan mikrobloggen göra för dig? | Stjärnkikarna

  71. Pingback: Ljuva mikrobloggvärld och om ditt företags närvaro

  72. Pingback: Mikrobloggar ….. « Evas svammel

  73. Pingback: januari highlights « the real mymlan

  74. @Adrian: Den bästa är där mina vänner finns. ;)

    Men: om man vill ha koll på nyheter, politiker och företag och resten av världen så ska man vara på Twitter.

    Vill man konversera med svenska vänner och snacka skit ska man vara på Bloggy.

    Vill man ha den bästa mobilappen ska man vara på Jaiku. (men där börjar det vara ganska dött nu för tiden)

    Invite kan man få om man frågar mig snällt. ;)

    • Det börjar bli ganska dött, ja. Precis som en ny bar som är populär en säsong bland ett tunt snitt av befolkningen: de som har tid att lägga på att festa en helg och tycker det är spännande en säsong, tills de drar till nästa bar.

      • Enda skillnaden på mikroblogg och en vanlig Javachat är att man får in mindre information på mikrobloggen, att det tar längre tid innan man får svar, att det därmed inte kan uppstå några djupare konversationer mellan deltagarna och att mikrobloggen oftast innehåller totalt meningslösa kommentarer.

  75. En ros till dej om snälla jag får en invite av dej!! =)

    Men är det någon ide att vara på alla 3 bloggar??
    Är nyfiken eftersom jag e nybörjare på detta!!

  76. @Adrian: Om du är nybörjare skulle jag nog rekommendera att du börjar med Bloggy. Att vara på alla tre är rätt körigt.

  77. Pingback: länkar i gammelmedia « the real mymlan

  78. Please, Snälla Mymlan, kan inte jag få en invit till Jaiku?

    Kollade lite på Nanoblogg.se , den är lite småkul faktiskt. :)

  79. Pingback: Lilla gumman | Säg det med 1 ord

  80. Pingback: CSS för Bloggy | andreask.se

  81. Pingback: vänförfråganetikett « the real mymlan

  82. Pingback: Slowmove » Varför ska man mikroblogga?

  83. Pingback: Getingen kvittrar som aldrig förr at Same Same But Different

  84. Jaiku låter ju superspännande, det är inte så att du har en invite över? Jag kan erbjuda dig spotify, om du mot all förmodan skulle sakna det.

  85. Pingback: Bloggy är under utveckling, alltid! « JohanWigmo

  86. Pingback: Nanoblogg för dummies | Psykbryt

  87. Pingback: Allt du behöver veta om microbloggar | B2B-bloggen

  88. Pingback: Öka din informationskompetens | Konkret idé & kommunikation

  89. Pingback: Användbara internettjänster | Konkret idé & kommunikation

  90. Pingback: » Ryktet om Twitters död är betydligt överdrivet Alla MUFbloggs-inlägg!

  91. Pingback: Mikrobloggar | Konkret idé & kommunikation

  92. Pingback: Johan Wigmo » Vad är Twitter?

  93. Pingback: Sociala medier knockar traditionella på Marknadsföringens dag « Please copy me

  94. Urdumt. Varför ska jag behöva veta när mina kompisar eller ytligt bekanta äter eller bajsar?

    Och varför ska andra konstant behöva veta var jag befinner mig? Jag tycker det verkar orweillanskt och otroligt YTLIGT!

  95. Tack för inlägget här. Självklart blir det en länk när jag tänkte vidare på den diskussion som finns här i kommentarerna.

    Ditt inlägg tillsammans med kommentarer är ett bra exempel på dialoger jag ständigt hamnar i vdg microbloggar. Känner så väl igen.

  96. Pingback: Hittade mymlans microguide « signerat M.A.

  97. Pingback: Bloggy är under utveckling, alltid!

  98. Pingback: Ljuva mikrobloggvärld och om ditt företags närvaro

  99. Pingback: NV08 läser Svenska B » Vad kännetecknar bloggar?

  100. Pingback: Twitter, Facebook och bloggande | Svensson

  101. Pingback: Registrera ett konto på Twitter | Webbskolebloggen

  102. Pingback: Twitterskola och Twittertrender 2010 « IT förändrar skolan

  103. Pingback: 9. Microbloggar och ”lifestreaming” | Sahlgrenskagu's Blog

  104. Pingback: Mikrobloggar — Headway

  105. Pingback: Tumbleloggar – Prylskogen

  106. Pingback: Kvitter mig hit och twitter mig dit. | Evas Svammel

  107. Pingback: CSS för Bloggy / Andreas Karlsson

  108. Pingback: Mikrobloggar för dummies, signerat Mymlan

Kommentarer inaktiverade.