Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Har fått en del frågor och förstår att väldigt många inte alls har kläm på det här med mikroblogg, eller ens skillnaden mellan mikroblogg och en ”vanlig” blogg. Så jag lovade att försöka förklara.

Uppdatering: Denna postning finns också i en version översatt till engelska här.

Det finns ett gäng olika mikrobloggtjänster, men jag utgår ifrån de tre jag själv använder någorlunda aktivt, nämligen Jaiku, Twitter och Bloggy.

bild-83

bild-51

bild-71

De skiljer sig en hel del åt vad gäller funktioner och även användare, men det som förenar dem alla, det som kallas mikroblogg, är egentligen något så enkelt som möjligheten att skicka statusmeddelanden motsvarande dem på Facebook. Ni vet där man skriver att ”mymlan is at work”, eller ”mymlan is having a wonderful time with her friends”.

Det kan se ut så här på mikrobloggarna:

bild-101

bild-111

bild-121

Dessutom kan man ladda sina flöden från bloggar, sin Flickr, sina delade objekt i Google Reader eller Delicious, mellan de olika mikrobloggarna och andra tjänster, så att man skapar en ”livestream” som samlar ens digitala liv, och låter sina vänner ta del av det. Alltså, om jag uppdaterar den här bloggen skickas ett meddelande till exempelvis Bloggy och då ser det ut så här i min stream:

bild-13

Och vad ska nu detta vara bra för?
Naturligtvis kan man göra som Linda Skugge gör på Twitter, där hon helt enkelt skickar ut sina meddelanden med jämna mellanrum och vi som valt att följa hennes stream får veta vad hon ska äta, att hon precis skrivit färdigt en krönika eller att hennes barn kräks.
Linda själv följer ingen på Twitter, hon skickar alltså bara ut egna meddelanden, och detta kan göras enkelt via mobilen, hon behöver aldrig ens logga in på Twitter.

Om man gillar kommunikation och vill ha ut något av mikrobloggandet så addar man såklart kontakter. Det som skiljer mikrobloggarna från exempelvis Facebook är att det är okej att adda vem man vill. Man måste inte känna personen innan, man lägger helt enkelt till de personer man tycker verkar vara intressanta i sin stream. Det vanliga är att man lägger till den som väljer att följa en, men det är inget måste.

Därmed har man en stream som ständigt uppdateras med vad ens vänner har för sig. Det kan se ut så här:

bild-14

När man kollar sin stream och någon säger något intressant och man vill kommentera så kan man enkelt svara på personens ”Jaik” eller ”Tweet”. Men här kommer en av de stora skillnaderna på mikrobloggarna. Jaiku och Bloggy är uppbyggda så att det skapas trådar när man kommenterar, så att man kan klicka antingen på ursprungsmeddelandet eller på en kommentar och då få upp en hel diskussion, som kan se ut så här:

bild-15

Genom detta hittar man ständigt nya intressanta personer, det vill säga de som är kontakter till ens kontakter och som deltar i diskussionerna. Och när man hittar någon som känns spännande lägger man helt enkelt till den i sitt eget flöde.
Twitter har ett betydligt rörigare system för kommenterande, och jag brukar säga att ”Jaiku är konversation, medan Twitter är mer som en massa människor som står i ett rum och gör allt för att överrösta varandra. ”

Mikrobloggen fungerar inte så att man skapar en sida som andra besöker, man ramlar helt enkelt in i deras flöde. Det enda man egentligen skapar själv är sin profilbild, en bakgrundsbild och de egna flödena som på Jaiku och Bloggy syns i högerspalten och också är klickbara länkar för den som vill ta reda på mer om mig genom att läsa min blogg eller spana in min Flickr:

bild-16

Under flödeslänkarna syns ens kontakter, Bloggy har valt att visa allihop samtidigt, medan Jaiku slumpar fram några åt gången. Kan se ut så här:

bild-18

Alla som klickar på min profil eller något av mina meddelanden kan se vilka som är mina kontakter. På det sättet kan man också hitta kontakter när man är ny på en mikroblogg, genom att spana in sina vänners kontaktlistor.

På ett sätt kan man säga att mikrobloggarna kan om man väljer att använda dem så, utvecklas till små forum, där man för konversationer och pratar om allt från väder och vind till jobb och livsfrågor. Jag vet folk som fått både jobb och lägenheter genom mikrobloggarna, och själv har jag fått många nya vänner och byggt upp ett riktigt fint nätverk av kontakter som jag har glädje av på olika vis och som jag hoppas får ut något av mig också.

De olika tjänsterna har väldigt olika karaktär.

Jaiku som är min personliga favorit kräver fortfarande en invite för att man ska få registrera sig. Det är en finskskapad tjänst som köptes upp av Google för över ett år sedan. Sedan dess har utvecklingen stått stilla och häromdagen meddelades att Google lägger ut Jaiku på Open Source. För er som inte vet vad det betyder är det i princip så att man lämnar det åt intresserade att knacka kod och utveckla.

På Jaiku hänger mycket mediefolk, it-nördar, reklam och PR-folk, och diskussionerna är ofta väldigt nördiga. Jag lär mig något nytt varje dag och skulle också vilja påstå att Jaiku tagit över rollen i mitt liv som den viktigaste nyhetsförmedlaren. Händer något stort vet jag att det rapporteras på Jaiku, och det med blixtens hastighet. Har jag något jag undrar vet jag att jag kan fråga på Jaiku och få svar.

Twitter är den största tjänsten, med flest användare och en massa extra funktioner. Den är mycket populär i USA och det talas om att Twitter hade betydelse för Obama i valet, då han hade närvaro på Twitter. Twitter har på senare tid också gjort sig känd som en fantastisk nyhetsförmedlare då där finns många användare världen över som rapporterar direkt, bland annat från händelserna i Bombay före jul.

På Twitter kan man följa storheter som Lance Armstrong och Nick Cave, och fatta, idag lade Nick Cave till mig i sitt flöde! Frågan är ju om det är den riktige Nick Cave men nog tycker jag att hans tweets känns Caveiga.

bild-231

På Twitter kan man också hålla koll på de politiska partierna, på en rad medier och företag om man är intresserad av olika erbjudanden eller happenings.
Men vad jag förstått är det flera som på slutet också kommit över till Bloggy, som satsar på att bli den största mikrobloggtjänsten i Sverige.

Bloggy nämnde jag häromdagen när det öppnades upp för allmänheten. Det är alltså en svensk tjänst, utvecklad av Jonas Lejon, en trevlig och ambitiös kille som lyckats sätta ihop en tjänst med det bästa från både Jaiku och Twitter. Hans ambition är att Bloggy ska bli den största mikrobloggtjänsten i Sverige. Jag hoppas att han lyckas, även om jag gärna hänger kvar på Jaiku ett tag till, för där trivs jag, det är där jag har mitt nätverk och mitt ”hem” på nätet.

Ola på hd.se har beskrivit i all sin enkelhet hur bra det kan vara med ett mikrobloggsflöde en kväll när man är uttråkad på jobbet:

Jag hänger mest på Facebook och mikrobloggen Jaiku och utan dem hade jag aldrig fått nedanstående fantastiskt värdefulla information om vänner, kompisar och bekanta i min omgivning:
Tobbe D kollar på På spåret i kväll, Maria ska käka pizza, Anders dricker vin – igen, Ellen kollar på Lotta på bårkmarakgatan som omväxling till Pippi Långstrump, Sandra lyssnar på Medierna i P1 från i december med bland andra Isabella Löwengrip och PO (pressombudsmannen) Yrsa Stenius, Mymlan sitter på tåget från Stockholm efter en dag av intensivt socialiserande, Linnéa dricker också vin, eller sippar i alla fall, Anna-Maria har en lugn hemmakväll, Christin ska på bio, Linus har barnen hos sig, Sören lagar mat, och äter sedan upp den. Med mera med flera.

För den som vill läsa mer om specifikt Twitter rekommenderar jag bloggen Twitter på svenska. Men jag tror man får ut mer av den om man har ett konto, så man förstår vad det egentligen är de skriver om.

Frågor på det?

Uppdaterat: Och i ungefär samma stund som jag postade detta inlägg lanserade Twingly sin nya mikrobloggsökmotor, en tjänst där man kan söka i en lång rad olika mikrobloggar. Jag har testat några olika sökningar, allt från mymlan till bajs, och den verkar fungera alldeles strålande.

Uppdatering II: DN har skrivit en bra pedagogisk artikel om mikrobloggar.

Uppdatering III: TDH har skrivit en mycket pedagogisk introduktion till mikrobloggen och ger också en kurs i hur man mikrobloggar, inte bara varför.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,