ny u2

Etiketter

get on your boots, jaiku, spotify, U2

Den som har Spotify kan nu tjuvlyssna på U2s nya ”Get on your boots”.

I like.

Naturligtvis fick jag veta detta genom Jaiku.

Uppdatering: För den utan Spotify går det att lyssna här istället. Tack till Stellan.

Läs även andra bloggares åsikter om U2, Spotify, Jaiku

mikroblogg för dummies

Etiketter

bloggy, google, jaiku, jonas lejon, kontakter, lance armstrong, mikroblogg, nätverk, nick cave, nyheter, politik, twitter

Har fått en del frågor och förstår att väldigt många inte alls har kläm på det här med mikroblogg, eller ens skillnaden mellan mikroblogg och en ”vanlig” blogg. Så jag lovade att försöka förklara.

Uppdatering: Denna postning finns också i en version översatt till engelska här.

Det finns ett gäng olika mikrobloggtjänster, men jag utgår ifrån de tre jag själv använder någorlunda aktivt, nämligen Jaiku, Twitter och Bloggy.

De skiljer sig en hel del åt vad gäller funktioner och även användare, men det som förenar dem alla, det som kallas mikroblogg, är egentligen något så enkelt som möjligheten att skicka statusmeddelanden motsvarande dem på Facebook. Ni vet där man skriver att ”mymlan is at work”, eller ”mymlan is having a wonderful time with her friends”.

Det kan se ut så här på mikrobloggarna:

Dessutom kan man ladda sina flöden från bloggar, sin Flickr, sina delade objekt i Google Reader eller Delicious, mellan de olika mikrobloggarna och andra tjänster, så att man skapar en ”livestream” som samlar ens digitala liv, och låter sina vänner ta del av det. Alltså, om jag uppdaterar den här bloggen skickas ett meddelande till exempelvis Bloggy och då ser det ut så här i min stream:

Och vad ska nu detta vara bra för?
Naturligtvis kan man göra som Linda Skugge gör på Twitter, där hon helt enkelt skickar ut sina meddelanden med jämna mellanrum och vi som valt att följa hennes stream får veta vad hon ska äta, att hon precis skrivit färdigt en krönika eller att hennes barn kräks.
Linda själv följer ingen på Twitter, hon skickar alltså bara ut egna meddelanden, och detta kan göras enkelt via mobilen, hon behöver aldrig ens logga in på Twitter.

Om man gillar kommunikation och vill ha ut något av mikrobloggandet så addar man såklart kontakter. Det som skiljer mikrobloggarna från exempelvis Facebook är att det är okej att adda vem man vill. Man måste inte känna personen innan, man lägger helt enkelt till de personer man tycker verkar vara intressanta i sin stream. Det vanliga är att man lägger till den som väljer att följa en, men det är inget måste.

Därmed har man en stream som ständigt uppdateras med vad ens vänner har för sig. Det kan se ut så här:

När man kollar sin stream och någon säger något intressant och man vill kommentera så kan man enkelt svara på personens ”Jaik” eller ”Tweet”. Men här kommer en av de stora skillnaderna på mikrobloggarna. Jaiku och Bloggy är uppbyggda så att det skapas trådar när man kommenterar, så att man kan klicka antingen på ursprungsmeddelandet eller på en kommentar och då få upp en hel diskussion, som kan se ut så här:

Genom detta hittar man ständigt nya intressanta personer, det vill säga de som är kontakter till ens kontakter och som deltar i diskussionerna. Och när man hittar någon som känns spännande lägger man helt enkelt till den i sitt eget flöde.
Twitter har ett betydligt rörigare system för kommenterande, och jag brukar säga att ”Jaiku är konversation, medan Twitter är mer som en massa människor som står i ett rum och gör allt för att överrösta varandra. ”

Mikrobloggen fungerar inte så att man skapar en sida som andra besöker, man ramlar helt enkelt in i deras flöde. Det enda man egentligen skapar själv är sin profilbild, en bakgrundsbild och de egna flödena som på Jaiku och Bloggy syns i högerspalten och också är klickbara länkar för den som vill ta reda på mer om mig genom att läsa min blogg eller spana in min Flickr:

Under flödeslänkarna syns ens kontakter, Bloggy har valt att visa allihop samtidigt, medan Jaiku slumpar fram några åt gången. Kan se ut så här:

Alla som klickar på min profil eller något av mina meddelanden kan se vilka som är mina kontakter. På det sättet kan man också hitta kontakter när man är ny på en mikroblogg, genom att spana in sina vänners kontaktlistor.

På ett sätt kan man säga att mikrobloggarna kan om man väljer att använda dem så, utvecklas till små forum, där man för konversationer och pratar om allt från väder och vind till jobb och livsfrågor. Jag vet folk som fått både jobb och lägenheter genom mikrobloggarna, och själv har jag fått många nya vänner och byggt upp ett riktigt fint nätverk av kontakter som jag har glädje av på olika vis och som jag hoppas får ut något av mig också.

De olika tjänsterna har väldigt olika karaktär.

Jaiku som är min personliga favorit kräver fortfarande en invite för att man ska få registrera sig. Det är en finskskapad tjänst som köptes upp av Google för över ett år sedan. Sedan dess har utvecklingen stått stilla och häromdagen meddelades att Google lägger ut Jaiku på Open Source. För er som inte vet vad det betyder är det i princip så att man lämnar det åt intresserade att knacka kod och utveckla.

På Jaiku hänger mycket mediefolk, it-nördar, reklam och PR-folk, och diskussionerna är ofta väldigt nördiga. Jag lär mig något nytt varje dag och skulle också vilja påstå att Jaiku tagit över rollen i mitt liv som den viktigaste nyhetsförmedlaren. Händer något stort vet jag att det rapporteras på Jaiku, och det med blixtens hastighet. Har jag något jag undrar vet jag att jag kan fråga på Jaiku och få svar.

Twitter är den största tjänsten, med flest användare och en massa extra funktioner. Den är mycket populär i USA och det talas om att Twitter hade betydelse för Obama i valet, då han hade närvaro på Twitter. Twitter har på senare tid också gjort sig känd som en fantastisk nyhetsförmedlare då där finns många användare världen över som rapporterar direkt, bland annat från händelserna i Bombay före jul.

På Twitter kan man följa storheter som Lance Armstrong och Nick Cave, och fatta, idag lade Nick Cave till mig i sitt flöde! Frågan är ju om det är den riktige Nick Cave men nog tycker jag att hans tweets känns Caveiga.

På Twitter kan man också hålla koll på de politiska partierna, på en rad medier och företag om man är intresserad av olika erbjudanden eller happenings.
Men vad jag förstått är det flera som på slutet också kommit över till Bloggy, som satsar på att bli den största mikrobloggtjänsten i Sverige.

Bloggy nämnde jag häromdagen när det öppnades upp för allmänheten. Det är alltså en svensk tjänst, utvecklad av Jonas Lejon, en trevlig och ambitiös kille som lyckats sätta ihop en tjänst med det bästa från både Jaiku och Twitter. Hans ambition är att Bloggy ska bli den största mikrobloggtjänsten i Sverige. Jag hoppas att han lyckas, även om jag gärna hänger kvar på Jaiku ett tag till, för där trivs jag, det är där jag har mitt nätverk och mitt ”hem” på nätet.

Ola på hd.se har beskrivit i all sin enkelhet hur bra det kan vara med ett mikrobloggsflöde en kväll när man är uttråkad på jobbet:

Jag hänger mest på Facebook och mikrobloggen Jaiku och utan dem hade jag aldrig fått nedanstående fantastiskt värdefulla information om vänner, kompisar och bekanta i min omgivning:
Tobbe D kollar på På spåret i kväll, Maria ska käka pizza, Anders dricker vin – igen, Ellen kollar på Lotta på bårkmarakgatan som omväxling till Pippi Långstrump, Sandra lyssnar på Medierna i P1 från i december med bland andra Isabella Löwengrip och PO (pressombudsmannen) Yrsa Stenius, Mymlan sitter på tåget från Stockholm efter en dag av intensivt socialiserande, Linnéa dricker också vin, eller sippar i alla fall, Anna-Maria har en lugn hemmakväll, Christin ska på bio, Linus har barnen hos sig, Sören lagar mat, och äter sedan upp den. Med mera med flera.

För den som vill läsa mer om specifikt Twitter rekommenderar jag bloggen Twitter på svenska. Men jag tror man får ut mer av den om man har ett konto, så man förstår vad det egentligen är de skriver om.

Frågor på det?

Uppdaterat: Och i ungefär samma stund som jag postade detta inlägg lanserade Twingly sin nya mikrobloggsökmotor, en tjänst där man kan söka i en lång rad olika mikrobloggar. Jag har testat några olika sökningar, allt från mymlan till bajs, och den verkar fungera alldeles strålande.

Uppdatering II: DN har skrivit en bra pedagogisk artikel om mikrobloggar.

Uppdatering III: TDH har skrivit en mycket pedagogisk introduktion till mikrobloggen och ger också en kurs i hur man mikrobloggar, inte bara varför.

Läs även andra bloggares åsikter om mikroblogg för dummies, twitter, jaiku, bloggy

debatt ikväll

Ikväll är det debatt hos publicistklubben om drevet mot Liza Marklund.
Den kan ses online här.
Där finns också möjlighet att chatta och ställa frågor till panelen.
Här kan du läsa mer om kvällens event.

Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, Gömda, Monica Antonsson, PKdebatt

men nu har sigge tappat stinget

Etiketter

linda skugge, mikroblogga, sigge eklund, twitter

På den tiden när Sigge Eklund bloggade så var jag nästan lite kär i honom.
Dessutom skrev han Aftonbladets bloggvärldsblogg och det var enda perioden den var verkligt läsvärd och intressant.

Han grundade för fasen Bloggportalen, och hade bra koll, men vad har hänt?
Hittar honom på Twitter. Han har 41 followers men bara en egen kompis, nämligen Kjell Häglund.

Och så undrar han vad vitsen är?
Har han lärt sig månne av kollegan Linda Skugge, som gärna Twittrar men inte har några vänner hon själv följer? För om det är så folk i allmänhet tänker att man ska använda mikrobloggen, då förstår jag att folk inte förstår vad det ska vara bra till…

Men det är klart. Man måste testa. Det gjorde Björn Wiman på Expressen igår, och det tog inte så lång tid att övertyga honom.

Jag finns på Twitter. Är inte så väldigt aktiv där eftersom jag föredrar Jaiku, men jag försöker ha koll och svara på direkt tilltal.

Sist nåt fantastiskt kul: http://twitter.se För jo. Bloggy funkar bättre, än så länge. Även om inte vare sig Lance Armstrong eller Nick Cave huserar där än så länge.

Uppdatering: Sigge har skaffat en kompis till på Twitter!

Och så har han uppdaterat med en länk till hit:

Läs även andra bloggares åsikter om Twitter, Sigge Eklund, Linda Skugge

en livscoach på nätet

Etiketter

365saker, coach, leka, lopp, navid modiri, sanning eller kånka, sticka, testamente, utmana

Jag gillar verkligen 365saker du kan göra, en blogg som uppdateras en gång om dygnet med riktigt konkreta tips och förslag på vad man faktiskt kan göra. Somligt är stort och livsförändrande, annat är mindre men inte desto mindre bra saker att faktiskt göra.

En sida för den som kanske tappat mening och struktur, eller bara känner sig uttråkad och vill ha lite inspiration.

Idékläckare och redaktör är Navid Modiri och här har han kommit på något genialt faktiskt. Nästan så jag är lite irriterad över att inte jag kom på det först…

Det bästa med sajten är att den inte på något vis är en passiv sida, ungefär som en bok med tips och sätt att förändra livet, utan just en blogg fylld av rörelse och interaktivitet.. En gång i veckan görs det teve där man får veta lite om vad som hänt, och vad redaktionen själva gör utifrån de tips de delar ut. Det kommenteras friskt och jag tror litegrann på den kollektiva peppen som uppstår när många samlas kring samma aktivitet och diskuterar med varann.

Ett av de tips som jag gillar och mer eller mindre gör fastän i en något annan fysisk form är det här om att göra en ansvarstavla.
Man får också veta hur man gör när man skriver testamente och det borde nog fler göra för att slippa eventuellt tjafs mellan anhöriga när man inte längre finns kvar och kan göra sin röst hörd. Relaterat är detta om att ge bort sina kroppsdelar.

Vissa saker skulle jag aldrig få för mig att haka på, som att anmäla mig till ett lopp eller gerillasticka.
Å andra sidan skulle man knappast riktigt hinna med alla 365 sakerna heller.

Jag tycker att det är intressant som socialt experiment också, vad gör folk verkligen, hur inspirerade blir dom, och varför? Vilka tar till sig och vilka tips ratas helt? Det är ju litegrann som sanning eller kånka där man tänker sig att traditionella bloggutmaningar är sanning medan detta blir kånka. Gör något på riktigt liksom, och berätta gärna sedan hur det gick, eller rapportera under resans gång.

Läs även andra bloggares åsikter om 365saker, navid modiri,

vad är problemet?

Etiketter

drev, gömda, Liza Marklund, mobbning, monica antonsson, motsägelsfullt, problem

Jag läser den här artikeln där Liza Marklund citeras och kan inte låta bli att fundera över vad som egentligen är grejen?

Monica Antonsson har skrivit en bok där hon hävdar att historien i boken Gömda är fabricerad.

Liza Marklund hävdar idag (oavsett vad som skrevs i bokens förord) att boken är påhittad:

I SVT trädde exmannen Osama Awad nyligen fram och menade att uppgifterna om honom var felaktiga. Han anklagar Liza Marklund för att ha förstört hans liv.
Liza Marklund medger nu att exmannen i boken är fabricerad. Och eftersom karaktären är påhittad borde inte Osama Awad känna sig påhoppad, resonerar hon.

Sedan avfärdar hon Monicas bok som ”en rörig och motsägelsefull partsinlaga”.

Men. Om boken inte är sann, vilket är Monicas hela tes – vad spelar det då för roll?
Om Monica skriver en bok vars syfte är att berätta ”den sanna historien” och Liza har skrivit en roman baserad på verkliga händelser men fabricerat – vad är problemet?

Och om Liza Marklund anser att Osama Awad inte behöver känna sig påhoppad, eftersom hon bara hittade på, varför känner hon sig nu påhoppad då hon de fakto ger Monica rätt i hennes huvudbudskap som är att Gömda är en påhittad historia?

Vem är egentligen motsägelsefull här?

Jag tycker att drevet mot Liza är stundvis ganska smaklöst.
Det har fått orimliga proportioner. Vad jag inte riktigt förstår är hur Liza Marklund som jag ser som en otroligt smart och driven kvinna, (att hon skriver som en kratta är ju egentligen inte relevant eftersom hon tjänat betydligt mer pengar på sitt skrivande än jag själv… ) inte har tagit kritiken mot sig på allvar tidigare, och förklarat sig.

Och så det jag inte kan låta bli att fundera över, nämligen det att om boken ändå inte är sann, varför tar hon så illa vid sig när folk hävdar att den inte är det?

Andra som kommenterat Liza idag: Trilog, Kjellberg, As good as it gets, Mary.

Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, Monica Antonsson, Gömda,

expertuttalanden

Enligt P1 är jag visst expert på sociala medier. Igår uttalade jag mig i varje fall i programmet Medierna om hur gammelmedia måste tänka för att inte halka efter i det nya landskapet. Intervjun tog nästan en timme, jag tror jag pratar i kanske två minuter nånstans i mitten. :) En annan som säger bra saker i programmet är Bo Hedin från SvD.

Idag har jag också ett par repliker i den här artikeln i svenskan om Liza Marklund-bävningen.
Också Pontus Schultz från Veckans affärer säger en del bra grejer.

Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, Gömdaskandalen, Bloggbävning

blondinbella for the world

Etiketter

bantning, BLoggbråk, blondinbella, Katrin Zytomierksa, utseende, yta

Jag brukar inte läsa Blondinbella. Helt enkelt för att hennes liv inte intresserar mig nämnvärt. Jag har inga särskilda åsikter om henne, mer än att hon verkar driven och framåt. Såg henne i första avsnittet av Let’s Dance och blev glad och lite imponerad över hennes självkänsla och go.

Jag brukar heller inte lägga mig i bloggbråken mellan tjejbloggarna. De intresserar mig inte heller.

Men nu måste jag faktiskt få ge en stor hög med credd till Blondinbella och en fet spark i röven åt Katrin Zytomierska.

Katrin skriver här något så otroligt elakt och dumt, så det finns inte. Ta bort henne! Något har gått snett, väldigt snett;

Dels för att ALLA vill vara smala. Så enkelt är det. Sen hur man går till väga för att bli smal är upp till var och en och de av dina vänner som har anorexi är rubbade i huvudet och det är inte inget som är normalt. Men det är väl en åldersgrej. Att sträva efter att vara smal är inget fel. Tvärt om. Det är snyggt.
Den andra anledningen till att du ska hålla käften är att du är den människa i Sverige som förändrat sitt utseende mest av alla på kortast möjliga tid. Man känner ju för fan knappt igen dig längre. Från en halvmullig Miss Piggy till en spinkigare version av samma gjisdocka. Jag vet inte vad du gjort och det skulle du förmodligen inte erkänna heller, men din näsa är mindre, dina tänder är för fan blåa, din hy ser numera ut som en jävla infinity pool, du väger säkert tio kilo mindre nu är för bara några månader sen, dina naglar liknar pomperipossa. Dessutom är det enda du tjabblar om hur fula folk är, hur äckligt det är att folk luktar illa på bussen, dina kläder och dina jävla gaddar.

I det stora hela tycker jag att du verkar ha en hjärna i ditt bubbelgumshuvud och som sagt, jag tycker att det är kul att du finns. Du kryddar Sverige som annars är ganska smaklöst. Men du ska fan passa dig innan du ger dig in i en match med en 31 årig bitch. Du ligger 13 år efter…

Så Katrin tycker å ena sidan att Blondinbella kryddar Sverige och det är bra att hon finns, samtidigt som hon uppmanas hålla käften?
Jag är helt med på att Blondinbella upplevs ytlig och utseendefixerad på ett sätt som jag inte riktigt känner mig hemma med. Men i matchen Katrin-Isabella tar hon ändå hem bra många poäng i sitt svar till Katrin:

Att jag blir påhoppad av dessa kvinnor spelar mig ingen roll men jag har svårt att förstå varför dom väljer att driva en debatt där dom framstås som att vara positiva till en dödlig sjukdom. Gynning och Zytomierska försöker romantisera sitt bantande och självsvält som om det skulle vara ett intresse, när det troligen vilar ett extremt självdestruktivt beteende och ångest bakom. Båda kvinnorna säger att ”de aldrig har träffat en person som inte vill vara smal och inte får ångest över vad dom äter”. Och jag tycker att dom har otroligt fel, alla strävar inte efter att vara smala och alla får inte ångest. Jag strävar efter att leva ett hälsosamt liv och där räknas inte ett matintag på minusnivå varje dag, eller ha dåligt samvete för att äta mig mätt. Det är inte okej!

Carolina Gynning och Katrin Zytomierska får leva sina liv hur dom vill, det som gör mig oerhört ledsen och arg är när dom låter unga människor som lätt påverkas, få ta del av deras hjärnspöken. Jag är trött på att dom hävdar att dom inte är några förebilder, för hur man än vänder och vrider på det kommer folk se upp till dom. Och att dom går på så hårt mot mig chockar mig. Men det är klart, är man så självdestruktiv mot sig själv är självkänslan låg och då tar man åt sig vad alla säger om en. Att min kropp har ändrats är inte så konstigt eftersom jag är 18 år gammal.

Jag förstår inte riktigt vad Katrin har för problem med Blondinbella när hon måste gå till så hårt angrepp, och jag tycker det är jävligt lågt av nån som framhäver sin ålder och klokskap att gå till den sortens angrepp mot en artonårig tjej.
Som tur är verkar det som om Blondinbella hade lite mer tur än Katrin när Gud delade ut hjärnor.

Go girl, go!

Läs även andra bloggares åsikter om Katrin Zytomierska, Blondinbella,

tiden räcker inte till

Etiketter

attgöralista, brand, Malmö, nyhetsrapportering, ssbd, tid

Hade en maffig attgöralista idag.
Precis när jag tänkte göra rycket fastnade jag framför skärmen och branden i Malmö.

Inte för att branden i sig är särskilt spännande för mig som bor långt från Malmö, utan för att jag fascineras av hur nyhetsrapporteringen fungerar på nätet.

Har skrivit en utförligare sammanfattning om det på samesamebutdifferent.

Läs även andra bloggares åsikter om Storbrand i Malmö, Bambuser, Nyhetsrapportering på nätet

sossebloggaren mymlan

Etiketter

centerpartiet, deepedition, moderat, sosse, sossebloggare, ssbd, vänstervriden

Jag är så in i döden trött.
Har haft två väldigt intensiva dagar och nätter i Stockholm.
Kom hem sent och har försökt varva ner.
Har roat mig lite med att kolla bloggparti.se. En rar liten sida där man kolla enligt vilken partitillhörighet man skriver. Den avslöjar alltså inte vad man röstar på eller så, bara om man skriver mest som en sosse eller moderat typ.
Men jag vete fan hur den räknar.
När jag kollade den här bloggen fick jag det här resultatet:

Jag skriver alltså lite vänstervridet. Liksom deepedition:

Men om man kollar SSBD, som jag och han skriver ihop, då blir vi plötsligt väldigt moderata, med en dragning åt Centerpartiet:

Noteras kan också att både jag och Niclas tydligen har en miljöpartistisk dragning av vilken inte syns på SSBD, trots att självaste Maria Wetterstrand gästbloggat där.
Som sagt. Kul test men inte sådär väldigt användbar utifrån det märkliga resultatet. Eller också är det så att både jag och Niclas använder en helt annan sorts språk när vi skriver på SSBD. Eller så är Maria Wetterstrand moderat innerst inne. :)

Uppdaterat: Nog för att det känns lustigt att bli sosse i det här testet. Men det är inget mot hur lustigt resultatet blev när emma opassande kollade upp The pirate bays blogg…

Läs även andra bloggares åsikter om bloggparti.se