Etiketter
Jag håller fortfarande inte med. Antalet barn, i vilken ålder jag fött dem eller hur tätt de kommer har inget att göra med om jag är en bra person eller inte. Inte heller betyder det att jag är en bättre eller sämre mamma. Faktiskt. Och att jag är ensamstående är inget annat än ett kopiöst misslyckande.
Där sätter jag punkt, känns som om jag sagt vad jag har att säga i det här ”kriget”.
Uppdaterat: Jag vet. Jag satte punkt. Men den här gången är det inte jag som talar, utan någon annan, som kommenterat mitt förra inlägg. Och jag blir nyfiken på vad Linda har att säga om följande:
Nu har jag inte läst alla inläggen.
Och känner inte till alla turer.
Men rent spontant undrar jag ju var vi hamnar.
Vi som inte kan få några barn.
Är vi dömda till att hålla käften då, och aldrig klaga, eftersom vi aldrig kan bli så bra. Som de som har barn?
Det finns ju något som heter ofrivillig barnlöshet.
Det var bara en spontan reaktion från någon som bara läst just det här inlägget.
Läs även andra bloggares åsikter om Bloggkrig, Skugge vs von Sydow
sedär, det är till att röra sig i fina kretsar ;)
Å andra sidan skriver Linda vad många uttalar hela tiden.
Jag anser att det finns ett behov av att tala om att de som inte har ett barn står på en lägre nivå än de som har barn. Oavsett om det man pratar om har med barn att göra eller inte.
Jag tror inte att jag någonsin tillbringar några timmar med andra kvinnor utan att få veta att jag inte kan fatta något för att jag inte har barn. Jag kan inte vara emot dödsstraff – ”för hade jag haft barn skulle jag inse att brott mot barn ibland ska straffas med döden”. Berättar jag att jag sett två filmer en lördagkväll ”ja, det kan ju du göra som inte har barn, hade du haft barn hade du fattat att du inte kan göra sådant, du är rätt lat”, berättar jag att jag varit ute och ätit en kväll ”märks att du inte har barn som kan gå på en så dyr restaurang och sitta där i flera timmar”.
De här kommentarerna fälldes sista helgen i januari. En rätt kul grej är att både filmerna och restaurangbesöket var tillsammans med några som har barn.
Oj det här debatten har jag missat, ska läsa mig ner bland inläggen för att hänga med.
Kramis!
Dear God… djävla skugge är ju aldrig nånsin på banan… Trodde inte nån läste den skiten, eller att hon ens skrev numera…
Hur kan nån utan barn vara sämre? Som om det skulle vara dåligt att sitta på restaurang? Sånt luktar ju bara avundsjuka över att andra har tid och pengar för sig själva…
Vi är en hel del som inte har barn – medvetet val för att prioritera annat. För egen del, där jag står idag, känner jag rätt ofta ”dear god – detta skulle jag få total djävla spunk på – ett djävla liv, skrikiga ungar, ingen tid för sig själv” när/om dom få tillfällen jag hamnar i ”barnsituationer”…
Det här gäller främst upp till 8-10 år nånstans, och är naturligtvis inte ”generellt”. Jag har ju tex träffat mymlans barn som är extremt väldresserade och trivsamma, men 9 gånger av 10 tycker jag folk har ungar som gapar, snorar och bara konsumerar tid… Ungar som jag skulle få komplett djävla psykbryt på om dom kladdade/stökade i mitt hem, i min bil eller på annat sätt… Faan – nyrekondad bil och genast tumavtryck på rutan?! Jag fixar inte sånt…
@Åsa: Jo jag vet. Jag försöker verkligen att inte slänga mig med sådana påståenden. Sen är det såklart så att den som inte har barn inte helt kan sätta sig in i hur det är.
Men jag kan å andra sidan inte sätta mig i hur det är att vara 35 och få beskedet att jag aldrig kommer att kunna få några barn.
Som sagt – detta ”tävlande” i lidande är kontraproduktivt. Det finns alltid nån som har det värre. Och det finns alltid dom som har det bättre också…
Jag missade att du hade skrivit ytterligare om detta. Så rätt du har: detta ”tävlande” i lidande är kontraproduktivt.
Hoppas det är OK att jag lägger dig bland mina ”bloggar jag gillar”?
Tack för kloka ord.
@TinTin: Välkommen hit, och självklart får du lägga till mig som blogg du gillar.
Ha haha,
vad hon är sur den där Skugge!
Lite sårad liksom, lite rolig också faktiskt.
Lite dum, lite smart.
Det är väl därför hon är så populär kanske.
Ha hahahha!
Hon kan inte ha såååå himla mycket att göra
;)
Om man nu skall diskutera i termerna ”bättre och sämre” så måste jag undra om man inte kan vara en ”bättre” kvinna om man väljer att inte skaffa barn om man redan anser att livet är stressigt. Man kanske har ”bättre” förstånd då …
Men främst undrar jag varför varför kvinnor med barn hela tiden måste understryka vilken stress de lever med när de skaffar barn. De väljer att genomlida barnen istället för att njuta av dem. Jag hoppas verkligen inte att jag blir den mamman!!!
Hela den här grejen med vad som är värst för vem är ju bara så löjlig…börjar likna den där Monthy Python-sketchen nu…ni vet den där om vem som hade värst barndom? ;) Skugge kan väl inte mena allvar med det hon svarat dig med mymlan??
Mitt i prick, Lärarinnan!
Pingback: Men både mammor och unga tjejer ligger ju bara på divaner och äter praliner! « Julia Skott - pangbrud och skjutjärnsjournalist.
Skugge har bara ett läge, typ självgod kvasiliberal gnällkärring på full boost som Vet-Hur-Allting-Fungerar.
Big deal, couldn’t care less.