Ni verkar vara ganska eniga om att det bästa sättet att få ungarna att städa upp efter sig i köket är att titta strängt på dem och be dem tömma soporna.
Jag började med dottern. Inte för att jag tittade särskilt strängt, men jag hann knappt påbörja meningen om hur jävligt det såg ut i köket förrän hon kom med ett långt försvarstal som pekade mot att det var lillebror som var skyldig till sopberget.
Så tittade jag lite strängare på lillebror som genast smet, utan att ens hålla något försvarstal.
Så kom storebror hem och jag var inte sträng alls, bara trött och lite sur och förklarade hur less jag blir när de inte kan ta undan efter sig.
Han svarade: ”Varför ber du mig inte bara ta undan, nu tappar jag ju lusten helt att göra det.”
Så här såg diskbänken ut då:
Och diskhon:
Problemet är ju att det är väldigt svårt att röja en grisig diskbänk när soppåsen är så överfull att man inte kan slänga mer.
(ni skulle se ansamlingen av diverse matrester och annat skräp i slasken…)
Men jag gjorde det. Jag bet ihop. Packade en diskmaskin och gjorde så fint så fint.
Ska bli otroligt spännande att se deras reaktion i morgon när de öppnar sopskåpet. För jag vägrar.
Om så hela skåpet ska fyllas av sopor innan någon gör något, jag tänker inte tömma den där jäkla soppåsen.
Läs även andra bloggares åsikter om Kökshelvete, Sopberg, barnuppfostran
Management by fear! Jag hade blivit galnare än vanligt! =P
You go girl!
Jag har aldrig fattat varför ungar tror att man kan vänta med att göra en uppgift tills man får lust?!
Isf skulle det aldrig bli diskat i vårt hus. Jag hatar att diska. Ungarna avskyr det. Disken har alltid varit ett trätoämne mellan pappa och oss. Och nu finns han inte längre. En dag för nån vecka sen fick jag tvärnog. Bestämde mig för att nu jävlar fick det vara nog med bråk och tårar över disken.
Jag köpte papperstallrikar och plastglas. Den som inte tänker diska inom en kvart efter maten tar plast/papper istf porslin.
Management by creativity!
hmmm tycker mig se en dator mitt i eländet :)
Annars känner jag igen …bilden. Hos mig är dock inte barn det stora problemet utan ren outplockat disk som förblir outplockat som i sin tur genererar..stök :)
p
Titta strängt? Nää… Jag blir galen av ilska om köket ser ut så där när jag kommer hem. Och det hörs.
@Susanne: Jag brukar bli ilsk också. Och det brukar höras. Det funkar uppenbarligen inte, och det kändes trist att börja leva rövare när klockan var läggdags för barnen. Därför testar jag en annan metod nu.
(Björk tog ut soporna för en stund sen, fyllde två extra kassar med allt som inte fick plats i ursprungspåsen)
Sicken tur att du har en (oskyldig till eländet men ack så vänlig) dotter som utan någon färsk tillsägelse faktiskt (som du visserligen kommenterat redan – men ändå) tömt soppåsen + slasken + en till soppåse + krupit runt bland mina kära bröders avfall och samlat rester för att slänga.
Vill bara ge en rättvis bild! Det var inte jag som pizzakalasade och åt glasstårta och sura bilar… så det så. Jag är ofta ganska medskyldig till att det blir stökigt i köket men ännu mer medskyldig till att det sedan är fint! Sådärja, tack för försvarstalet.
/Din änglalika dotter.
Jag har ingen aning om hur jag skulle reagera om jag hade haft barn och det såg ut så. Jag vet hur jag reagerade när min hund lyckats med liknande saker. Han kände sig lite smått övergiven när han inte fick någon uppmärksamhet. Efter ett par gånger förstod han att han gjort fel.
Tålamod är nog rätta takter.
karibien: Diskmaskin, management by simplicity?
Björk: sätt dina brorsor på plats och se till att de städar upp efter sig själva.
Ullah: oh, om det var så lätt! Den yngre blåvägrar och den äldre flyr hemmet.
Enda sättet att få det gjort är att göra det själv. Buhu.
Jag fylls av en enorm lycka och frid över att bo själv.
(Katterna puttar på sin höjd omkull någon blomkruka i halvåret.)
Du får fråga Lotten om hur hon gör, lyckades tydligen komma hem till ett städat kök.
Jag förstår verkligen inte upprördheten hos någon här..så där ser väl diskbänkar alltid ut???
Ser ut som vårat kök brukar se ut!
@björk – hoppas att du inte plockar bara för att du är tjej och det mer ”ligger-i-din-natur! Stå på dig!
Men, datorn fick ju plats ialla fall ;-) Så farligt var det inte, eller? *ler*
@Lärarinnan: Alltså. Näe…
@Åssita: Jag tror att Björks plock handlar mer om person än om kön.
Gud vad jag känner igen det. Jag kan ärligt säga att det är jäkligt skönt när de flyttar hemifrån. Och att man också saknar dem sjukt mycket och att det blir tomt och tråkigt utan dem. Har 1 av 3 kvar hemma, så henne daltar jag förstås gränslöst med.
aku: nyflyttat. polygripen som behövs för att dra fast avloppsslangen till diskmaskinen ligger i en flyttkartong nånstans… får låna hem en från jobbet för jag hittar den fan inte
förresten – tålamod? hur menar du? typ låta diskbänken gro igen och vänta tills nån reagerar?
Jag har prövat det, och det funkar sådär. Brukar mest drabba mig själv. När köttfärssåskladdig gryta, paprikaröd skärbräda, juicegul bringare osv fyller diskbänk och diskho finns det inte mycket plats att laga mat. Dotter & sväryngel drar till caféet och käkar kycklingmacka. Och jag sitter hemma med oskuren, ostekt köttbit och svär.
Hm. Ser ut som i mitt kök, minus läskburkarna. Men jag har bara mig själv att skylla. Singel.
@NeuroticKitten: Hmm. Vore jag singel skulle det inte finnas en pryl framme i onödan… jag blir verkligen sjuk av stök. Inte för att jag är pedant men för att jag inte kan tänka klart när det är rörigt omkring mig.
Och du som har så litet kök också!
@lalanda: Exakt. Det behövs inte mycket för att hela köket ska gro igen…
Äsch… jag förstår verkligen inte problemet :) Men det är ju just det som ÄR problemt.
Inför fasta köksdagar enligt schema. Då spelar det ingen roll vem som gjort vad, utan den som har köket röjer. Skiter man i sin dag, så åker man på att röja från två dagar istället.
Jag skulle aldrig tillåta att en dotter fick röja efter sina bröder. Vad är det för genustänkande?
@Elina: Hur menar du ”tillåta att en dotter får röja efter sina bröder?” Hennes bröder röjer ju efter henne när det är dom som åker på köksjobbet.
Det skulle kännas absurt på något vis att förbjuda henne att plocka undan.
Glass… risifrutti… coca cola…
och så laptopen förstås! ; )
Tack för att vi fick kika in i ditt kök.
Jag skulle behöva hjälp att efterlysa läsarnas berättelser om erfarenheter inom psykiatrin. Jag har en frilandsjournalist som vill gräva i detta.
@Ludmilla: Något specifikt ämne? Äh, antar att det står på din blogg…