Så många är det som i skrivande stund skrivit under uppropet för Dawit Isaaks frigivande.
Den gemensamma kampanjen mellan de fyra stora tidningarna ger resultat.
I söndags hade jag förmånen att få närvara när Dawit Isaak fick priset ”Pen2Pen – Örebro freedom of expression award”.
Hans bror Esayas var där som representant för sin bror som ju inte kunde närvara då han suttit inlåst i fängelse i Eritrea i 2748 dagar.
Närvarande var också Leif Öbrink, ordförande i stödföreningen Free Dawit Isaak. Han sa något som kändes mycket viktigt att få höra, inte minst mot bakgrund av de uppgifter som gjort gällande att kampanjen skulle skada Dawits sak.
Han sa att det är uppmärksamheten kring hans fall som håller honom vid liv. Det är hans enda livförsäkring.
Flera av de andra som fängslades samtidigt som Dawit av samma orsak har dött i fängelset. Dawit lever. Och det kan mycket väl ha att göra med att han är uppmärksammad, att Eritrea har ögonen på sig, att de inte bara kan röja honom ur vägen i tysthet.
Så även om den tysta diplomati som utövats från myndighetshåll är den enda användbara metoden så är det uppmärksamheten från den allmänna opinionen i omvärlden som håller Dawit vid liv medan den tysta diplomatin har sin gång.
Idag hade chefredaktörerna för Aftonbladet, DN, SvD och Expressen ett möte med utrikesminister Carl Bildt gällande Dawit Isaak.
Redaktörerna kunde berätta om läsarnas engagemang och Bildt ska ha informerat om hur UD jobbar. Mer än så får vi egentligen inte veta om vad som sades på mötet, men inget konkret besked kom från Bildt om några vidare åtgärder för att få ut Dawit. Men han säger att det var ett bra möte.
Jag har följt kampen för Dawit från början. Därför är det fantastiskt att nu se det nyfödda engagemanget hos alla de som inte tidigare känt till Dawit Isaaks öde, men också den nytändning som anas hos dem som kämpat för Dawit sedan han först fängslades.
Jag känner mig också otroligt hedrad över att få vara en av de fyrtio talare som den 16 april ska tala i en minut var till förmån för Dawit i Kulturhuset i Stockholm.
Har du möjlighet så kom dit, visa ditt stöd för Dawit Isaak, för yttrandefriheten, för demokratin.
Sist vill jag tacka alla som på ett eller annat sätt uppmärksammar kampen för Dawit Isaak.
Här är några av alla som bloggat den senaste veckan:
Pär Gustafsson
Gulan Avci
Bengt
Alex Schulman
Ledarredaktionen SvD
Miriam Wredén Klefbeck
Jari & Battis
Felicia
Matilda
Dexion
Mikael Jisander
Soledad Henriquez
Moa Ahlsén
Strutz Reflexioner
jj.n
Etiop
Johan Pettersson
Sophie Racz
Micke
Nattportieren
WoBWorld
Hund-Dolores
Queen of Light
Monira
Henrik Sundström
Röda Malmö
Thomas Bodström
Jeanette Johnsson
Lisa
Karatzian
Dr Cais
Börje Hovberg
Marie
Helen Törnqvist
Jenny
Extremister
Camilla Grepe
thesecondfirst
apg29
Annarkia
Papa
Liberala ungdomsförbundet i Lund
Magnus Ahlkvist
Nu håller vi i det här, eller hur?
Vi ger inte upp, vi kommer att fortsätta att blogga, samla namn, utöva påtryckningar mot både svenska och eritreanska myndigheter, ända tills Dawit Isaak får komma hem till sin familj.
Har du inte skrivit på? Gör det här.
Så. Jag jag skrivit på den jäkla listan. Inte för att jag tror att listor hjälper, du vet min åsikt där. Men min underskrift kanske kan fungera som lite, lite bränsle åt engagerade människor som faktiskt verkar göra detta till mer än en kortvarig ljusmanifestation. Cred för det.
Pingback: En minut för Dawit Isaak på Kulturhuset < Sandra Gustafsson blogg
Först och främst blir jag fruktansvärt förbluffad av aftobladet och sveriges ledande politikers okunninghet kring fallet Dawit Isaac.
Dawit Isaac en man född i Eritrea, kom till sverige återvände till Eritrea och startade en tidning, Setit.
Isayas Afewerki, eritreas såkallade, hemska ”diktator”, lät privat personer starta fristående tidningar på vilkoret att de inte fick ta emot bidrag utomlands.
Det står stadgat i eritreansk lag att tidningar och media inte får sponsras eller ta bidrag från andra länder än eritrea. Anledningen till detta är enkelt, om ett land bistår med pengar får det landet inflytande över mottagar landet, vilket Eritrea från dag ett inte accepterar. Dawit Isaac tog bidrag utifrån och där med blev dennes tidning olaglig och han greps. Det gjorde även en rad andra journalister vilka också självklart fängslades.
Dawit Isaac och de andra fängslade personerna har inte fått en rättegång, men eritrea ligger i krig. Eller rättare sagt det finns en otrolig spänning kring gränsen, som Etiopien för övrigt inte har erkänt, och militär står redo vid gränserna. I ett land där det inte råder fred, ett land med krigssituation behöver landet inte ge enskilda individer rättegångar förrens landets situation förbättras.
Det är tråkigt att Dawit Isaac inte fått se sina barn på flera år men han är faktiskt en brottsling, han bröt mot eritreansk lag och där med är hans fängslande berättigat. Vill Sverige få hem Dawit Isaac , sätt pressen på Etiopien, tvinga fram att det ska skriva på gränsöverenskommelsen. Får eritrea fred kan den ”demokratiska” utveckligen få fart. Dawit Isaac och de andra fängslade personerna kan få sina rättegångar och domar utfärdade.
En sak till, Isayas Afewerki och hans regering är otroligt bra. De satsar på landet, om utveckligen hade fortgått som den gjorde efter freden 1991-1998 skulle eritrea blomstra nu. Ingen svälter i eritrea på samma sätt som i andra afrikanska länder. I eritrea ransoneras mat ut. Alla får lika mkt. I eritrea finns ingen fri marknad utan det är planekonomi som råder, precis som det ska vara i ett nystartat land.Framförallt i ett U-land. korruptionen och brottsnivå är otroligt låg. Isayas Afewerki och regeringen har byggt sjukhus, skolor ute på landsbyggden för de förstår att huvudstaden inte är allt. De måste satsa på en hel befolkning inte bara den befolkningen som syns.
Eritrea är ett bra exempel på ett land som inte ger vika för Väst ”normativa” idér kring hur ett land ska skötas. Demokrati, eller vad vi här i väst kalla demokrati kommer med tiden. Man kan inte påtvinga ett land som varit under förtryck och kolonisering att utvecklas lika snabbt och hoppa på västvärldens normkarusell utan dessa måste utvecklas i sin egen takt precis som det har gjort i Europa Australien och i USA. Stöd ett afrikansk lands vilja att vara självständiga, försök inte utnyttja och ta deras rikedom.
Isayas må vara envåldshärskare men han är ingen grym diktator han är en landsfader och en hjälte. Nog med smuts kastning av eritrea.
AWET N’HAFASH
Rebecka.
Pingback: Sagor från livbåten » Bloggarkiv » Hur mycket är lite?