Ord som faktiskt, egentligen och ”för övrigt”.
Visst har ni också sådana ord och uttryck som ni använder alldeles för ofta utan att egentligen veta varför, som borde kunna bytas ut mot annat eller helt uteslutas?
Jag stör mig allt oftare på att jag själv knappt kan skriva en mening utan att använda ordet faktiskt, eller en bloggpost utan att lägga till ”för övrigt” någonstans. (dessutom stavar jag nästan alltid övrgit, och måste rätta mig, ibland innan jag postar, ibland i efterhand)
Ordet egentligen (fast stavat egetnligen) och ordet kanske är också sådana jag använder alldeles för ofta och utan att tänka på det. Stoppar in där de egetnligen (vad var det jag sa?) inte hör hemma…
Och när jag tänker på dem kommer jag sällan på bra synonymer.
Förmodligen har jag också flera sådana ord och uttryck som jag inte ens är medveten om själv.
Störigt, eftersom jag kan störa mig otroligt mycket på andra som skriver onödiga ord liksom i förbifarten utan att fundera över varför eller vad de faktiskt (där gjorde jag det igen!) betyder.
För övrigt är det mest irriterande ordet i det svenska språket faktiskt ”Kontext”, och alla andra halv-svengelska ord som folk använder helt i onödan.
Medhåll. Och ”ju” är också ett sådant ord. Vi får välj sätta upp ett paypal-konto som vi donerar till varje gång vi missbrukar, och sedan köper vi loss en realtids-redaktör med fet rödpenna.
@Jardenberg: Vad gäller ordet ”ju” brukar jag rensa mina texter innan jag publicerar dem, tenderar att skriva in det i tid och otid men just ju är ett ord man inte ens behöver byta ut, det kan bara plockas bort rakt av…
Men det där att böta kanske är en bra idé. ;)
Du får väl börja skriva bloggposterna i Word eller liknande ordbehandlingsprogram och använda synonymordboken vid varje ”egentligen, ”kanske” och ”för övrigt”. Sedan är det bara att ”koppa och pejsta” :-)
Angående att använda synonymordboken i Word, så tänker jag alltid på ett Vänneravsnitt när Joey ska skriva ett rekommendationsbrev. Väldigt roligt – om man sett det vill säga…
Jag försöker också rensa, om jag orkar. Har tre småord jag gärna missbrukar,klassiska ju, så och men. De bara slinker in ju.
Definitivt, absolut och lysande är väl mina stora synder då… Bra med den här typen av blogginlägg så vi görs uppmärksamma på våra egna fel och brister :-)
”hytter” är min black om foten. Allt för mycket hyttande är inte bra för hjärtat har jag hört :)
Ett mer sansat bruk av dessa ädla satsadverbial vore helt klart att föredra. Jag skriver själv ”dock” alldeles för ofta.
Känner att det är dags att komma ut som faktiskt-missbrukare. Svårartad sådan. Med en pinsam dragning åt ordet ju dessutom. Fast jag är periodare, kollar jag saker bakåt i tiden är det olika ord som dyker upp plågsamt ofta under olika perioder.
Åh, jag missbrukar massor!
Men orkar verkligen inte irritera mig på det, eller på någon annans missbruk
så länge det inte går till överdrift vill säga,
som när prinsessan Viktoria fyllde femton år och på en liten teveintervju hann säga ”liksom” hela 37 gånger!
Det är väl sånt som hör till det egna personligheten,
alla har sin grej.
Jag är skitdålig på att nyansera mitt språk i bloggen och återanvänder både ord och fraser hela tiden. De bara finns i mitt huvud och jag tror att jag inte använt dem tidigare, fast jag har det.
Jag vet ett ord du använder i kommentarerna ofta: Well.
Tycker inte man behöver ändra på nåt som fungerar, och om nån annan stör sig är det ju pluspoäng av bara farten… :)
@Kurry: Well. Det ordet är jag inte ensam om att missbruka. Men det känns som om det är mindre ofta nu för tiden…?
@lalanda: Men det handlar inte bara om personlighet, det går ju i perioder, som Anna skriver. Vissa ord som jag använde massor för några år sedan finns knappt i mitt vokabulär idag, det känns mest bara slarvigt. FAKTISKT.
@merkaptan: Som om jag någonsin av någon som helst anledning skulle ens tänka tanken att använda Word… :)
Ludmillas bästa råd på en onsdag:
-Acceptera: ”Good enogh”
Kram!
@Mymlan
Ok men kanske en blandning av personlighet, ålder och hur man mår?
Med personlighet menar jag mest att man har sina uttryck,
även om dessa förändras över tiden
så är de egna.
Även när man inte är ensam om att missbruka ett eller fler likadana ord!
Jag är absolut ”multimissbrukare”, om jag inte korrläser, kan jag upprepa mig hur mycket som helst och ibland slipper för mycket igenom, trots korrläsning.
Det är de gångerna det står still i skallen och synonymerna har gett sig i väg på lätta fötter.
Titta bara – suck – två ”korrläsning” i ett och samma stycke?!
I rest my case (against myself) multimissbrukare!
Jag är verkligen ingen förespråkare för Alex Schulmans bloggar, men jag glömmer aldrig den här posten som fick mig att skratta länge:
http://blogg.aftonbladet.se/14002/perma/436406
Pingback: YOU HAS BAD TRANLASHUN? « The Jennie - text och tankar, webb och kommunikation.
Ett ord som jag retar mig på (om jag över huvud taget retar mig) att jag använder alltför ofta… är tre ord… ”i alla fall”. Ständigt och jämt får jag gå tillbaka i mina texter och utesluta några i-alla-fall-ställen. Men retar mig på dom… nej det är för starkt. I alla fall så retar jag mig inte särskilt ofta… på något. :-)