Etiketter
Annika Östberg, carl bildt, Dawit Isaak, demokrati, diktatur, fängelse, Kulturhuset, Sverige, tyst diplomati, UD, yttrandefrihet
Ingen har väl kunnat undgå nyheten att Annika Östberg, som suttit inlåst i USA sedan 1981, först häkte och sedan i fängelse, kom hem till Sverige inatt.
Enträgna ansträngningar från UD för att få hem henne har slutligen gett resultat, och redan diskuteras frågan om nåd och frisläppande.
Annika dömdes för mord, som hon visserligen inte utförde med egna händer, men väl bistod.
Jag hör till dem som tycker att människor ska kunna ges en andra chans, att ett avtjänat straff är ett avtjänat straff och jag var inte där och då när det hände, men kan tänka mig att Annika skulle tveka att göra om det hon gjorde då. Att hålla henne inlåst för att skydda omgivningen från eventuella återfall i brott känns alltså inte aktuellt.
Att sitta i ett amerikanskt fängelse är inget jag unnar någon. Inte för att jag sett så mycket annat av amerikanska fängelser än det man får se på teve, men jag kan tänka mig att den bilden inte är alldeles verklighetsfrämmande.
Därför säger jag – välkommen hem Annika! Oavsett vad som händer, om hon får sitta på Hinseberg till döddagar eller om hon är en fri kvinna redan i morgon, så var det på tiden att hon flyttades till Sverige.
Och det är på tiden att också Dawit Isaak får komma hem.
Den stora skillnaden mellan Dawit och Annika är att Dawit inte gjort något kriminellt. Dawit har inte orsakat någon annan människa skada. Dawit har endast uttryckt sina åsikter och riskerat sitt liv för demokratins och yttrandefrihetens skull. Därför är det helt absurt att han fortfarande, efter 2754 dagar i eritreanskt fängelse fortfarande sitter där, och detta utan att ha någon kontakt med omvärlden. Detta utan att hans familj och släktingar får veta hur han har det eller mår, mer än väldigt lösa uppgifter som gör gällande att han är svårt sjuk.
Carl Bildt skriver att den tysta diplomatin fick ut Annika, och att det är så man ska få ut Dawit också.
Det är bara det att Dawit Isaak har inte tid att vänta så länge. Det är bara det att om tyst diplomati hade fungerat skulle väl Annika ha fått komma till Sverige för många år sedan?
Dawit, till skillnad från Annika, har inte fått någon rättegång.
Dawit, till skillnad från Annika, har ingen möjlighet att framföra några önskemål till någon.
Dawit, till skillnad från Annika, har inte gjort något brott. Varje dag han sitter inne är en dag för mycket.
Jag har inga problem med det system som gör att fängslade och dömda människor världen över utlämnas och överförs till sina hemländer för att där verkställa eller sitta av straffet. Också kriminella människor är människor och bör behandlas som sådana.
Men varför Dawit inte får glömmas, varför vi måste göra allt, och hålla honom vid liv med hjälp av våra protester är för att hans enda brott var att vilja demokrati.
Det handlar inte om en brottsling som vill avtjäna sitt straff i hemlandet.
Det handlar om ett system och en regim som begår brott mot folkrätten, om en man som vågade ifrågasätta systemet, och för Sveriges del handlar det om att stå upp för och kämpa för demokratin.
Helen Törnqvist skriver att Annika Östberg-fallet ger henne hopp om Dawit. Själv är jag tveksam till om det egentligen gör någon skillnad. Det är knappast så att regimen i Eritrea bryr sig om vad Reinfeldt och Schwarzenegger kommer överens om under hemliga sittningar.
Det är knappast heller så att förhandlingarna med Eritrea går till på ett sätt som ens liknar det med USA. I så fall skulle Dawit aldrig blivit inlåst i första taget, eftersom han inte begått något brott.
Det är knappast heller hoppfullt mot bakgrund av att Annika Östberg trots att hon suttit fängslad i ett land som säger sig vara en demokrati ändå suttit så galet länge i fängelse där borta, för ett brott som i Sverige skulle gett henne ett betydligt lindrigare straff.
Om inte Sveriges regering under så många års tyst diplomati lyckats förhandla hem henne, hur är det då tänkt att vi ska få hem Dawit?
Johan Ingerö lägger ut texten om Annika Östberg och kan inte alls förstå jämförelsen med Dawit.
Kjellberg ser inte att detta handlar om tyst diplomati utan om staternas ekonomi.
Således – det är fint och bra att Annika Östberg fått komma hem, men jag har väldigt svårt att se att det på något sätt ökar chanserna för Dawit Isaak. Det enda Dawit och Annika har gemensamt är att de är svenska medborgare som fängslats i främmande länder. Där slutar likheterna.
Jag hoppas innerligt att UD fortsätter utöva de påtryckningar som är möjliga för att få Dawit Isaak fri. Och jag hoppas också innerligt att andra inte slutar skrika, för tyst är inte bättre. Det är våra skrik som håller Dawit Isaak vid liv, säger dom som vet.
Den 16 april hade jag tänkt skrika i Kulturhuset, en minut eller så. Ett skrik som knappast hörs till Eritrea, men som markerar att det inte går att bryta mot de mänskliga fri och rättigheterna i tysthet, utan att någon reagerar. Demokrati är inte en självklarhet. Inget man någonsin får gratis. Yttrandefrihet är något vi måste slå vakt om, och så högljutt det bara går protestera när den kränks.
Till Rum 237 vill jag säga följande: Jodå. Om du hade frågat en svensk journalist vilken som helst om Dawit Isaak för ett år sedan eller fem så hade den absolut vetat vem Dawit är. Det enda som förvånar mig är att journalistkåren varit så otroligt dålig på att använda sina egna kanaler för att uppmärksamma fallet – något som faktiskt motbevisar alla konspirationsteorier om att journalister sätter egna agendor och bara lyfter fram sådant de själva tycker är viktigt.
Få saker är faktiskt viktigare än demokratifrågor, och vem ska slåss för yttrandefriheten om inte journalister kan göra det för att de då anses gå sina egna ärenden?
Svenska journalister har btw skrivit kilometervis om Annika Östberg, långt mer än någonsin om Dawit Isaak.
Läs även andra bloggares åsikter om Dawit Isaak, Annika Östberg
Visst har journalister skrivit om AÖ, men de senaste åren har det varit minst sagt tunt. Det går öht inte att jämföra med deras engagemang i samma fråga som när hon var nyfängslad. Som jag skrev så är det förstås svårt att upprätthålla engagemang under så lång tid som 28 år. Dock har media också haft just 28 år på sig att skriva om AÖ, något som kan förklara att spaltmetrarna idag löper längre för henne än för DI. Om man jämför de senaste 12 månaderna mot hur mkt man skrivit om respektive så tror jag nog DI vunnit med hästlängder.
Dawit Isaak är förövrigt Eritrean och inte Sveriges sak. På sin höjd kan man kalla honom Eritrean-Svensk, men då han är född i Eritrea, haft medborgarskap där i hela sitt liv, inte valde att ge upp det, åkt tillbaka dit time and time again, arbetat och bott där efter att han motsägelsefullt nog flytt därifrån, så anser jag honom inte vara särdeles svensk. Beklagligt att han blivit fångad av en diktatur och beundransvärt att han kämpade emot den, absolut. Men att påpassligt nu etikettera honom som svensk, när han själv bevisligen aldrig såg sig som en sådan … Mja. Dock får det väl ses som tur att han var just journalist, annars hade media skitit kapitalt i honom.
@rum237: Dawit må vara eritrean, om än med svenskt medborgarskap.
Han må ha bhållit sitt eritreanska medborgarskap, kanske också i syfte att kunna finnas där och kämpa för yttrandefriheten och demokratin?
Han har en familj i Sverige, och han är oavsett nationalitet en icke-kriminell person som sitter i fängelse, vem ska kämpa för honom om inte vi i Sverige?
PS: Läste nu att du var journalist/reporter vilket jag hela tiden fick en känsla av när jag läste din text. Du kanske skulle kunna förklara för mig vad detta engagemang för DI bottnar i, EGENTLIGEN? Är det ren journalistisk lojalitet som föranlett det, handen på hjärtat? Hur är det med kritiken mot regimen Eritrea, samt de brott som dagligen sker av Eritreaner mot svenskar? Och då har jag ändå inte nämnt att landet gav oss Feven! =)
Nej, skämt åsido, det finns mycket att ifrågasätta när det gäller Eritrea och dess befolkning. Nu gissar jag att du i egenskap av journalist har ett visst mått PK-ism och så-ska-man-tycka-åsikter, men finns det inom din yrkeskår några frågeställningar som påminner om mina ovan? Eller förekommer de inte öht för att ni aldrig tänker dem?
Mymlan: Jag tror det finns 1000 personer som ni borde prioritera före honom. Ja, vem ska inte kämpa för honom om inte Sverige? Eritreanerna själva kanske? Varför ska Sverige agera världens samvete hela tiden? Sverige har en viss trygghet, än så länge, men det är inget vi fått gratis, även om vi 2009 gärna vill tro det. Vår ekonomi klarar helt enkelt inte av att vi belastar systemet med för många utomstående kostnader. Ser man på Dawits historik så har han varit just detta; en kostnad. Han har dumpat av sin fru och tre barn här, som alla kostat stora summor pengar. Trots att hans sympatier uppenbarligen legat i Eritrea hela tiden. Vilka summor har vi som land inte pumpat in i familjen Isaaks plånbok genom åren? Fru, tre barn, förutom alla administrativa kostnader som uppstått i samband med överföringen? Det blir kolossalt stora summor i slutändan. Får vi alltförmånga Dawit Isaak så kommer vår ekonomi att kollapsa.
Det handlar inte om att agera världssamvete, det handlar om att stå upp för demokrati och yttrandefrihet, och om jag tycker att det ä viktiga frågor för att jag är journalist, eller om jag är journalist för att jag tycker att det är viktiga frågor må väl vara hänt.
Däremot är jag icke PK på det sätt du antyder, vilket stundvis gör mig mindre populär hos kollegor. Jag har skrivit flera gånger om den störiga politiska korrektheten a la vit medelklass som dominerar den svenska journalistkåren.
Sedan är det väl inte så konstigt att det finns en viss lojalitet inom yrkeskåren, det gäller väl inte endast journalister, och tar sig såvitt jag kan se i mycket värre uttryck inom andra yrkesgrupper så som exempelvis poliskåren.
Okej att du som individ tycker att det är viktigt, jag vill inte peka finger för att du gör vad du känner är rätt. Däremot har ju hela engagemanget kring honom nått stora volymer, jag vill nästan kalla dem oprortinerliga, varför någon slags förklaring från journalisthåll hade varit önskvärt. Det finns som sagt 1000 andra snubbar man hade kunnat engagera sig i framför just honom, varför är det då så att DI blivit föremål för eran affektion?
Jag kan hårddra det och säga att ni slösar med era resurser och är partiska. Till förmån för DI-kampen så slösas massvis med tid, tid som alla ni tusentals engagerande journalister egentligen skulle lagt på annat. Man kan fråga sig vilka personer och händelser som inte uppmärksammas för att ni fokuserar på DI. Jag menar att ni använder jobbet för era egna privata intressen. Det är som om poliskåren skulle kasta dart istället för att patrullera gatorna.
Dock beundransvärt att du vågar vara icke-PK (nej, jag är inte ironisk).
Det talas här och var om att CA ska banta sina fängelser med 40% av alla fängslade av ekonomiska skäl.
Att då en person med utländsk bakgrund som suttit i fängelset i 28 år blie en av de som släpps känns ju ganska självklart.
Om det är detta snarare än en lyckad diplomatisk insats som gjort att Annika Östberg fått komma till Sverige så saknas ALL relevans i jämförelsen med Dawit.
Eritrea anser att Dawit gjort sig skyldig till landsförräderi.
Detta tror jag inte världens tystaste diplomater kan ändra på.
@ rum237 – Här har du lite fakta som motsäger påståendet: ”haft medborgarskap där i hela sitt liv, inte valde att ge upp det,”
1. Eritrea blev självständig nation 1991
2. Det fanns sålunda inget eritreanskt medborgarskap innan 1991
3. Alla eritreaner var m.a.o etiopiska medborgare, eftersom landet var annekterat av Etiopien.
4. Enbart eritreanska medborgare fick rösta i folkomröstningen 1993
5. Ingen eritrean född i Eritrea kan ge upp sitt medborgarskap enligt landets lagar
6. Eritreanskt medborgarskap krävs för att som eritrean resa in i landet
7. En eritrean född i Eritrea kan mao inte resa in med något annat medborgarskap.
tror du mig inte – googla eller ring/maila eritreanska ambassaden.
så när du nu vet detta… hur ska då exileritreaner som vill åka tillbaka till sitt hemland för att demokratisera landet i syfte att återvända göra menar du? Eller vill du att alla ska stanna kvar i Sverige och hoppas att någon annan ska lösa problemen? På något sätt känns det som att du inte vill ha det så…
Försök tänka utanför boxen. Om Dawit Isaak mfl hade fått igenom sina önskemål om demokratisering – tror du inte att många eritreaner valt att åka hem? Om inte eritrearnerna ska kämpa för sitt land och få stöd för det när det krisar…tror du då inte att fler flyr landet och…ve och fasa hamnar här?
Sen det där snacket om kostnader
*suckar*
…kanske Dr. Albans skattemiljoner in till Sverige uppväger det familjen Isaaks enligt dig kostat Sverige? Fram till 2005 hade hans bolag sålt över 14 miljoner album – you do the skatteinkomst-till-sverige-math…(och då har jag inte ens orkat ta reda på hur många miljoner kronor som rasat in och fortsätter rasa in till Sverige i form av STIM pengar)
Sist men inte minst – vad får dig att tro att barnen Isaak inte kommer att dra in miljoner till skatteverket?
Vänligen/Stefan
Nej, jag förstår inte heller riktigt hur Östbergs överflyttande hit, skulle kunna spela någon roll när det gäller Dawits frisläppande?!
Det är fantastiskt att hon – äntligen – har fått komma hit, jag önskar henne lycka till och hoppas att hon, så snart det bara går blir en fri människa, men de två sakerna har ju inte ett skvatt med varandra att göra?!
Jag är glad för att du är en av dem som är så engeagerad i att få Dawit frisläppt, det är skandal att han överhuvudtaget blev fängslad!
Tack för din länkning, Mymlan. Jag tänker att detta ”omöjliga fall” skulle kunna ingjuta hopp och självförtroende i den svenska diplomatin och regeringen. Att ”skam den som ger sig”. Att inget – och ingen är omöjlig. Inte ens amerikanska rättsväsendet. Inte ens Tengil och Kattla i Bröderna Lejonhjärta. Att eritreanska diktatoter också är människor. Att det är ett rimligt mål för den borgerliga regeringen att få hem Isaak till sin familj och ett av sina två hemländer under 2009. Mvh/Helen
Jag håller med dig, det finns den del att fundera på.
Eftersom du länkar till mig: Rubriken på mitt inlägg är ”Tyst är ibland bättre”. Jag skulle inte drista mig till att uttrycka mig generellt i frågan eftersom det nog handlar om vilken regim man har att göra med. Det är en stor skillnad att diskutera med en demokrati och rättsstat där Sverige har internationellt bindande avtal om utlämning och en skurkregim som struntar i omvärlden.
Jag tror att Reinfeldt gjorde rätt som tog ett informellt samtal med Schwarzenegger. Jag tror att Bildt har en poäng i att indraget bistånd till Eritrea bara skulle skada fel människor. Men jag har svårt att uttala mig om rätt taktik om Dawit Isaak. Men det vore korkat att förneka att bombastiska utspel och symbolhandlingar kan skada möjligheten att få hem honom.
@Andreas Krohn: Jag har försökt ta reda på fakta. Jag vill inte att mitt engagemang ska vara kontraproduktivt. De som säger sig ha koll, och kunna mer än någon annan om Dawit och hans situation, säger att den tysta diplomatin är en väg och att de är nöjda med UD:s insatser, men att det upprop som görs i media och det engagemang som finns bland folket inte alls skadar möjligheterna att få hem honom, däremot att de håller honom vid liv, för så länge som Dawit har folk som bryr sig och har koll på vad som görs vågar de inte annat än att hålla honom vid liv. Vore det tyst är de inte osannolikt att Dawit skulle varit död vid det här laget.
@Stefan: Tack så hemskt mycket för ditt faktaspäckade bidrag till diskussionen!
1. De blev självständiga 1991? Om mitt barn har så grav Tourettes så att denne blev tvungen att vårdas på ett behandlingshem, så skulle inte jag kalla honom/henne självständig oavsett vilken pappersbit som hävdade detta. Eritreas självständighet har alltid varit och är således bara något på pappret. Eftersom de sedan 1991 varit tvugna att ta emot bistånd, konstant tvingat sin befolkning på flykt, och bevisligen ändå inte lyckats styra upp landet internt då det varit ett paradis för våld och brott mot de mänskliga rättigheterna, så tänker jag inte någon av dessa dagar förära dem med att förklara dem självständiga, för det är de inte. Regimen i dessa afrikanska länder tillkommer sällan heller av att det råkar finnas ETT dåligt frö någonstans. Afrika är genomsyrat av maktmissbruk, girighet och våld. Och det håller inte längre att skylla på den onda vita mannen. Sydafrika är ett klockrent exempel på att stabila länder inte är något vi kommer kunna se i Afrika under vår livstid.
2. Du hänger upp dig på en teknikalitet hos mig. Jag tar dig förstås på ditt ord när du säger att det inte fanns Eritreanskt medborgarskap innan 1991. Men dels får DI betraktas som Eritreansk medborgare även innan 1991, då han väl levt och verkat i Eritrea (även om det nu var under Etiopiskt styre)? Eller ska vi kalla honom Malawisk medborgare? Jordmedborgare? Nej, givetvis var han Eritreansk medborgare, om än inte – återigen – på det där berömda pappret. Att han ända sedan bildandet av kvalitetslandet skaffat just Eritreanskt medborgarskap ger en liten fingervisning om vart man lägger sin lojalitet. Det är varken Sverige eller Etiopien i detta fallet. Således är det väldigt bisarrt att se Sverige engagera sig så för att vilja ta hit honom. Han vill ju uppenbarligen vara i Eritrea då han gång på gång åkt dit. Hans pengar, och våra, har okritiskt gått ner i regimens ficka. Nu, 2009, så torde vi rimligtvis ha alla fakta på handen för att inse att Eritrea är ett lost cause. Ändå går vi ut medplakat och megafon precis som om landet gick att rädda.
4. Men 1993 var han väl i Sverige? Var han inte svensk medborgare då? Varför engagera sig i ett val i ett land som han precis flytt ifrån? Om han nu hade haft turen att fly stenåldersregimen, varför då fara tillbaka dit, såväl fysiskt som psykiskt? Frågor värda att ställas, men DI-fanclub, alla journalister till trots, har ändå undvikit att ställa dem. Hade önskat lite kritiskt tänkande, istället för att alla journalister bara lallat med.
5. Dum regel, förstås. Men då kan man ju fråga sig hur Sverige kan tillåta dubbla medborgarskap. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Att vilja sitta på två stolar genom dubbla medborgarskap var väl något trovärdighetsmaffian sossarna införde? Fint i Astrid Lindgren-land, men verkligheten är en annan.
6. Och varför vill en flykting nu resa tillbaka in i Eritrea igen …? Om denne nu gör det och fångas, får man inte skylla sig själv lite grann då? Ungefär som att jag skulle få sympatier om jag smorde in mig med honung och gick fram till en bikupa och petade på den. Vemsomhelst hade kunnat förutse vad som skulle hända. Ändå ska Sverige sin vana trogen okritiskt applådera dumhet.
7. Se första meningen på punkt 6 ovan.
Din första fråga har inget enkelt svar. Jag tycker för det första det är oetiskt att tas emot av Sverige och sen lägga alla sina pengar – och våra – på en rutten regim som Eritrea. Det är VÅRA skattepengar som gått ner i regimens ficka genom åren. Dels i form av ”bistånd”, dels i form av att föda Dawit Isaak, hans familj och en drös andra Eritreaner. Pengar som kunde använts på löner inom sjukvården, på att effektivisera polisen, ge våra äldre en värdigare vård, ta bort hemlösheten. Eritreaner har förövrigt en stor del som av någon märklig anledning inte vill följa lagen i Sverige. Dessa eritreaner (observera att jag inte pratar om alla eritreaner) är en plåga för rättsväsendet. Alla brott finns representerade inom den kriminella grenen Eritreaner. Nu varken säger jag eller tror att Dawit eller någon ur hans familj hänfallit till detta svineri, men det är anmärkningsvärt hur någon som på pappret (återigen så är det skillnad på papper och verklighet) som ska ha räddats av Sverige ur en bests käftar, har mage att i efterhand så mycket som att snatta en kola. Än mindre mörda och våldta någon. Om NÅGON kommer hit och begår ett brott, så har vederbörande antingen aldrig haft det särskilt svårt, då tacksamheten mot Sverige rimligtvis torde förhindra att denne, rånade, våldtog eller mördade. Eller så har personen så låg IQ/dålig uppfsotran att han/hon inte kan känna tacksamhet. Inget av alternativen är särskilt roliga. Återigen så säger jag inte att brott behöver kopplas samman med DI alls, men det är onekligen intressant att kika närmare på varför så många av hans landsmän är så benägna att begå brott. Ändå har journalister kategoriskt undvikit att nosa på detta genom åren. Alla är väl skitskraja för vad som hända kan om man bryter PK-normen. ”Vi behöver folk som fattat sin mission” som Björn Afzelius sjöng då han i en textrad sammanfattade journalistkårens maktmissbruk ganska bra.
”Försök tänka utanför boxen. Om Dawit Isaak mfl hade fått igenom sina önskemål om demokratisering – tror du inte att många eritreaner valt att åka hem?”
Nej, jag tror få afrikaner och andra invandrare vill åka hem. Sverige är som den där mormodern som skämmer bort barnen med godis, kravlöshet och allmänt uppassande. Sverige ses som ett drömland utomlands, tack vare vår bidragspolitik och följsamma hållningssätt till de som lyckats ta sig in. Sverige liknas vid ett paradis rent ekonomiskt för invandrare. De hamnar liksom inte här av en slump. Vi kommer aldrig kunna hjälpa Afrika på det sättet vi gör nu. Vi måste omvärdera våra strategier och uppdatera dem till 2009. Vi måste förhålla oss till Afrika på ett annat sätt om man ska lyckas rädda kontinenten. Men det kommer aldrig att hända …
”…kanske Dr. Albans skattemiljoner in till Sverige uppväger det familjen Isaaks enligt dig kostat Sverige? ”
Dr Alban? Är du säker på att du vill ta han som exempel när du ska försöka måla upp afrikaner i positiva dager? Var det den kreddigaste artisten du kunde komma upp med? När hörde man nåt från honom, 1993? Och då var väl frågan precis som hos DI ”Hello Africa, tell me how you doing?”, inte ”Hej Sverige, hur mås det?”. Okej, rent ekonomiskt så har Dr Alban säkert bidragit en hel del till Sveriges finanser. Även om det nu var många år sen någon betalade för en Alban-låt … Likväl tycker jag inte att denna avdankade artist rättfärdigar den mängd brottslingar som Sverige tagit in från Eritrea och övriga Afrika. Varken ekonomiskt eller ifråga om trygghet. Alla de som mördats, våldtagits och rånats av Eritreaner på svenska gator skulle nog ta det som ett hån när du eller någon annan säger Dr Alban, EN person, som argument för att ta in ännu mer. Det håller inte. På något plan.
”Sist men inte minst – vad får dig att tro att barnen Isaak inte kommer att dra in miljoner till skatteverket?”
No comment.
Det var av ren snålhet som hon släpptes – efter 28 år! Det kan man kalla straff – i jämförelse med vad t ex den mannen fick som mördade sin psykolog fullständigt brutalt med ett stort antal knivhugg utanför hennes arbetsplats. Han fick 10 år.
Och så finns det massa som börjar prata om att Östberg ska få ännu hårdare straff. Hade man varit feminist så hade man kunnat göra relevant koppling.
Det finns ju nämligen en myt om att kvinnort får så oändligt myckret mildare straff. Jag tror nog nästan att det är tvärtom.
För några år sedan gjorde man en undersökning angående kvinnor som mördat sin man – och det undersöktes då att dessa ofta fått lagens strängaste straff. Och de hade t ex i flera fall blivit utsatta för upp emot 20 års kvinnomisshandel av mannen i fråga och till slut tagit lagen i egna händer. Detta blev då inte ens betraktat som en förmildrande omständighet utan tvärtom bedömts så att det ”stärkte motivbilden – för då hade ju kvinnan all anledning att hämnas så hade de patriarkaliskt sinnade domarna resonerat.
Pingback: Het Eritrea-debatt « Rum 237
Anonym: Öh, nu är det snarare så att kvinnor, åtminstone i Sverige, enligt undersökning efter undersökning döms tills MILDARE straff än män, rakt igenom. Så du har fetfel. Förövrigt var det andra faktorer som spelade in i AÖs straff, som att hennes fall rörde en polisman. Att mörda eller bidra till att mörda en polis i USA är som att någon skulle mörda påven. Därför fick AÖ ta extremt oprortinerligt straff, INTE för att hon var kvinna. Get real.
Pingback: En mördare har kommit till Örebro län… « Kent Persson (m) blogg
@rum237: Om du inte ser någon som helst poäng i att Dawit Isaak valde att fortsätta kämpa för demokrati i sitt hemland även sedan han flytt därifrån känns hela den här diskussionen meningslös på nåt sätt…
Att sedan säga att den som ifrågasätter ditt påstående om Dawits medborgarskap hänger upp sig på en teknikalitet är ju att dräpa ditt eget argument att han är ”eritreansk medborgare”, eftersom medborgarskap bara är en teknikalitet och inget att ta hänsyn till eller?
För övrigt så handlar fallet Dawit om så mycket mer än en person som sitter inne, det handlar som sagt om att slåss för det fria ordet, yttrandefrihet, demokrati.
@rum237 – Jag trodde att diskussionen handlade om det är ok eller inte ok om en svensk medborgare fängslas utomlands utan rättegång.
Tydligen inte.
Svar på 1:
Faktafel numero uno. Om Eritreas självständighet bara är något på papper följer att alla länder som erkänns som självständiga enligt FN som något bara på papper. Allt annat under punkt 1 är bara okvalificerat trams och gissningar.
Svar på 2:
Faktafel igen. Alla eritreaner innan 1991 var etiopiska medborgare. Alla ukrainare innan 1989 var sovjetiska medborgare. Vad är det som är så svårt att fatta? Sen kan du tycka vad du vill men fakta kvarstår.
Svar på 4:
Spännande logisk kullerbytta. Nu är Dawit Isaak plötlsigt svensk medborgare? Bestäm dig. På dina frågor i övrigt vet du nog svaren om du sätter dig ned och funderar lite till. Annars kanske svar på punkt 6 nedan hjälper dig i rätt riktning.
Svarpå 5:
Sverige tillåter dubbla medborgarskap sen 2001. Det främsta skälet är för att undvika statslöshet för individens räkning. Dessutom krävs det svenskt medborgarskap för att få rösta, arbeta som polis, göra värnplikt etc. En del länder erkänner inte andra länders medborgarskap (som i tex exil-eritreaners fall).
Svar på 6:
Definitionen på ”flykting” borde ge dig svaret. De flesta människor flyr inte från sina hemländer för att man tycker att det är en karriärmove – man flyr undan någonting (förföljelse, krig, svält etc) för att kunna återvända (när läget förbättrats). I Dawit Isaaks fall återvände han för att hjälpa till att förbättra läget. Annars flyttar man. Och är det något du borde applådera så är det väl flyktingar som väljer att återvända till sina hemländer?
Kommentar till resten av texten:
Åh jösses!
Maken till emotivt skitsnack blandat med värderingar som inte har substans i någonting någonstans var det länge sedan jag läste. Flummigt, osakligt och skrattretande svepande. Lägg till detta generaliseringar och antaganden baserade på hörsägen och statistiska utsagor utan att ha fakta för handen så blir skogen av bullshit omöjlig att ta sig förbi.
Vi gör så här: Jag har inte tid eller ork att peta i varenda faktafel du levererar (dessutom är jag övertygad om att det inte spelar någon roll – eftersom du inte ens ids svara på min sista fråga). Du tycker det du tycker och det har du full rätt till. Jag tycker det jag tycker och har full rätt till det. Bra så.
Sen är det stor humor att du har mage att kasta in en av ÖIS största fan Björn Afzelius som någon form av referens för något objektivt. Jag har full respekt för herr Afzelius musikaliska gärningar men är en smula tveksam till den okritiska hållning han hade för Castro och diktaturstaterna i Sydamerka…
Dr. Alban exemplet var inte ett argument för att ta in fler människor till Sverige. Jag tillskriver dig mer intelligens än så. Seså tänk utanför boxen. Det är rätt så givande och tränar hjärnan…
vänligen/Stefan
Det är beundransvärt att Mymlan och andra öht gör sig besväret att diskutera med den person som döljer sig bakom sign rum237. Allt bludder och krumbuktande han levererar i sina kommentarer skulle han lika gärna kunna ersätta med en enda mening: ”Jag tycker inte att vi ska ha svarta medborgare i Sverige”. Det hade varit mer rakryggat – och dessutom helt i linje med vad som framförs i den trivsamma bloggen ”Rakryggad” som han länkar till.
För övrigt går det inte att jämföra fallet Östberg med fallet Isaak. Östberg har begått ett brott för vilket hon suttit 28 år i fängelse. Att hon nu får komma hem och troligen får sitt straff tidsbestämt är rimligt. Troligtvis har den ”tysta diplomatin” i detta fall varit framgångsrik. Isaak har inte gjort något annat än att utnyttja en demokratisk grundrättighet – yttrandefriheten. För att få honom fri hjälper tyst diplomati föga. Här gäller det att skrika högt och framför allt se till att inte en spänn utbetalas i bistånd till Eritrea.
Jan E: Jag är rätt van vid personangrepp och osakliga påhopp när man ventilerar sina åsikter i Jante-land. Att reducera mig och alla andra som inte har PK-patenterade åsikter till rasister är så jävla 90-tal, och det är precis detta onyanserande skuldbeläggande som gjort att vi idag har problemstinna förorter som Rosengård osv. Sedan när din sort en dag vaknar upp nära en förort, då är det plötsligt inte så jävla roligt längre. Politiskt korrekthet är bara kul så länge man inte bor i eller nära eländet. Tror du det är en slump att samtliga i regeringen INTE bor i förorter? Nej förresten, svara inte på frågan, jag orkar bara med ett personangreppsspyende troll i taget.
Stefan: När jag skummade igenom ditt svar här så upptäckte jag en drös personangrepp och härskartekniker. Trist att sådana som dig har så stora problem med att föra en saklig debatt utan att kasta skit. Kanske kan du vid ett nytt svar lämna skiten på hyllan?
1: Trams? Knappast. Om ett land drivs som i Flugornas Herre och det behöver miljoner i bistånd och ändå inte lyckas upprätta annat än att hålla regimkritiker bakom lås och bom, så ÄR det inte självständigt. Du kan stirra dig blind på pappret som säger att det är självständigt, men du gör bara dig själv en otjänst genom detta naiva synsätt.
2: Faktafel ey? Då kontrar jag med att du gjort ett LÄSfel, då jag under denna punkt skrev ”Jag tar dig förstås på ditt ord när du säger att det inte fanns Eritreanskt medborgarskap innan 1991.”. Eritrea har en lång historia som sträcker sig långt innan både du och jag levde. Landet var väl bara i Etiopiens ägo, det var väl inte en DEL av Etiopien innan 1991?
4: Han är ju svensk enligt dig. Vad mig anbelangar så har han aldrig varit svensk.
5: Jag vet att Sverige tillåter dubbla medlemskap. Det gör det inte mer rätt för det. Hade han varit svensk så hade vi kunnat få hit honom. Nu är han Eritrean i Eritreas ögon, och därmed blir han deras sak, hur fel det än uppenbarligen blir.
6: Här har du riktigt fel. mellan 1-5% av de som kommer till Sverige har humanistiska skäl, dvs att de flyr. Varför tror du det är så stor kriminalitet kring gruppen invandrare, om vi nu ska ha räddat dem undan krig och förtryck? De har aldrig flytt från elände från första början förstås. Inte fan våldtar man någon i landet som räddat en? (Återigen så pratar jag om kriminella invandrare, inte alla i gruppen invandrare).
Svar på resten.
Hm, hittade inga argument där från dig, det var bara 20 rader personangrepp. Bemöts icke.
Mymlan: Stabilt att du bemötte typ 1% av hela mitt inlägg. Snacka om att dräpa sina egna argument.
Det där om teknikalitet är ju något du plockat ur sitt sammanhang helt och hållet! Arbetsskadad? Förstod du inte skillnaden alltså?
Om diskussionen känns meningslös och du vill avsluta den så är det ditt beslut. Betänk bara att det är just dessa handduksinkastningar som bidragit till det klimat vi har idag. Oliktänkande som faller utanför PK-normen bemöts inte, och i den mån vi faktiskt bemöts, så blir det pajkastning á la Jan E och Stefan här ovan. Tror du problemen med eritreaner och mångkultur försvinner bara för att ni vägrar diskutera dem? Det har ju besvisligen inte funkat de senaste 20 åren.
Att du som journalist sen snackar om yttrandefrihet och antyder att vi skulle ha det i Sverige är bara så jävla tragiskt. Det är ju bara folk med rätt åsikter som får komma till tals i tidningarna, det borde du mycket väl veta om du nu jobbar som journalist.
I och med att både du, Jan E och Stefan kastat in handduken så måste jag nog hålla med om att vidare debatt blir meningslös. Kommer dock länka till debatten från min blogg för att demonstrera hur PK-iter fallerar att diskutera när åsikterna avviker för mycket från deras egna.
@ rum237
”Vad mig anbelangar så har han aldrig varit svensk.”…och alltså är det helt meningslöst att diskutera Dawit Isaaks fall.
Om du väljer att se det som att jag kastar in handduken, fine. Jag har inga problem med det. Mitt skäl till att lägga ned är för att jag inte ser att det leder någonstans.
Sen är det inte min avsikt att ”kasta skit” eller använda mig av ”härskartekniker”. Faktum är att jag inte skulle känna igen en härskarteknik om den så kom och bet mig i vaden. Jag försöker vara saklig och peka på fakta – men om du tolkar det på annat vis så finns det inte mycket jag kan göra.
Till sist: Självständighet innebär att en stat är fullständigt oberoende gentemot andra och räknas som ett eget subjekt med handlingsförmåga i det internationella samfundet.
Källa Wikipedia
Vänligen/Stefan
Det är väl ganska uppenbart att det hysteriska fjantandet runt ERITREANEN Dawit Isaak har bevekelsegrunder som dels ligger i den tidigare nämnda och helt okritiska ”kåranda” som man tyvärr träffar på allt för ofta hos många, för att inte säga flertalet, journalister. Dels har det naturligtvis att göra med den unket stinkande och våta filt som ligger över debatten i Sverige och som bäst kan sammanfattas med dom i och för sig uttjatade orden ”politisk korrekthet”.
Dawit Isaak är flykting (tror jag) enligt Genevekonventionens definition. Det innebär att han av anledningar som kan hota hans eller hans familj flytt från Eritrea. Vackert så, han erbjuds en fristad i Sverige. Men inträffar det som idag verkar vara mer eller mindre comme il fault bland dagens definition av ”flyktingar” (ekonomiska migranter), man börjar resa i mer eller mindre skytteltrafik till landet man med fara för liv och lem påstår sig ha ”flytt” från så måste det ju någonstans uppstå tvivelsmål om dessa människors önskan att få leva sitt liv i ett land där hotet mot deras liv inte existerar. Ingen som kan uppbåda ens det allra minsta lilla tvivelsmål om dessa människors flyktingstatus?
Om man som Isaak vill fortsätta att strida för en demokratisering av sitt land, jättepättebra, men gör det då från Sverige , inte i landet han flytt från. Hur svårt skall det vara att förstå riskerna för honom att återvända? Och UD skall återigen, likt så många gånger förut, rycka ut och agera resebyrå (och påtryckare i detta fall) för att få hem den i Eritrea icke existerande svenske medborgaren Isaak…För i Eritrea är han inte svensk, där är han eritrean, och därmed en intern eritreansk angelägenhet som klåfingriga och politiskt korrekta babbelskallar till journalister skall ge fan i. För det är att blanda sig i en ”suverän” (eller kanske inte?) nations inre angelägenheter.
Liksom många andra länder (Thailand, Turkiet mfl mfl) godkänner inte Eritrea dubbla medborgarskap. Sedan lagändringen i Sverige om detta år 2001 har det ständigt och jämnt dykt upp problem när bekvämlighets-”svenskar” helt plötsligt upptäcker att man visst fortfarande var medborgare i sitt födelseland, och att man kanske skulle ha avstått att agitera politiskt när man nu var hemma på ”semester”.
Dawit Isaak som alltså utan rättegång sitter fängslad i Eritrea sedan 2001 är det kanske mest kända exemplet på riskerna med att låta personer ha två pass. De eritreanska myndigheterna betraktar honom som eritreansk medborgare eftersom han de facto också är det. Att han dessutom har ett svenskt pass är för dem ovidkommande, eftersom landet inte godkänner konstruktionen med dubbelt medborgarskap.
Men Dawiit Isaak är långt ifrån ensam. Utrikesdepartementet (UD) bedömde 2007 att det sitter ett 40-tal personer fängslade runt om i världen med svenskt medborgarskap samt något annat medborgarskap. I den här typen av situationer kan svenska ambassader och myndigheter i princip inte göra någonting. Den fängslade personen är bevisligen också medborgare i ett annat land (oftast i det land där han eller hon hålls fängslad) och följaktligen omöjlig att bistå. Men detta hejdar inte vårt politiskt-mediala etablissemang. Kan man tjäna en väljarröst eller sälja några fler lösnummer så är Dawit Isaak-spektaklet ett billigt pris att betala.
Den moderate f.d. riksdagsmannen Gustaf von Essen var en av dom som 2001 framförde kritik mot den svenska lagstiftningen om dubbla medborgarskap. Enligt honom fanns det inga som helst garantier för att dubbla medborgarskap skulle göra det lättare att uppnå dom minst sagt optimistiska synergieffekter man hoppades uppnå med hjälp av lagen. Det var allt från att invandrare på ett smidigt sätt skulle kunna hålla fast vid sin gamla identitet, samtidigt som de också blev fullvärdiga svenska medborgare (oj, vad bra DET gick!), integrationen skulle avsevärt förenklas (DET gick ju också bra, n´est ce-pas?) osv osv.
Har något av detta uppfyllts? Ett rungande NEJ är svaret på den frågan. Tvärtom har problemet ökat i omfattning i takt med att allt fler människor i Sverige har dubbla medborgarskap. År 2007 räknade UD med att ca 400.000 människor i Sverige hade dubbla pass, och då räknade man i underkant. Ovan nämnde Gustaf von Essen (numera kristdemokratiskt kommunalråd i Uppsala) tycker att historien har givit honom rätt, och det finns väl knappast någon anledning att hysa motsatt åsikt. Han säger:
”Jag menar fortfarande att det här med medborgarskap är något stort och ställer mig frågande till att man har en lång rad medborgare som kan glida mellan länderna och bedriva ett slags medborgarshopping efter vad som passar bäst för stunden.”
Så sant, så sant. Inte minst exemplet Isaak visar väl det……
Pingback: Sagor från livbåten » Bloggarkiv » Första Piratmötet
Till rum237
Jag tror nog inte det är fetfel alls – Christina Katilahidou har gjort en granskning av alla kvinnor som dödat sin partner och där framgår det också till viss del vilka straff de dömts till. I förvånande många av de fallen – då de i samtliga fanns kraftigt förmildrande omständigheter som bestod i att mannen misshandlat kvinnan dessförinnan i många år och mycket grovt samt att hon i det aktuella fallet försvarat sig i en nödsituation som t ex kunde bestå av att mannen under pistolhot – t ex vapen mot huvudet – hotade döda henne.
Och jag tycker ändå att psykologmordet gav ett extremt lågt straff för den överlagda gärningen. Han stod ändå och väntade utanför hennes arbetsplats där mordet sedan skedde.
Har du granskat domar noggrant? Och gäller de fallen som du påstår grova våldsbrott?
SCB har ju nyligen kommit med en rapport som gäller just de och den heter
Och gärningsmannen är en MAN
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0001_2009K01_TI_02_A05TI0901.pdf
Kul att du instämmer i Annika Daesy Östbergs frigivande från ett ekonomiskt nergånget USA.Detsamma gäller inte denna Eritrean som har lika lite att göra med Sverige som en persika i sin burk i affären nyss hemtagen från ett solblekt Carlifornien.Det är illa ställt nog som det är bland ett folk i detta land som kryper fram just nu i en sken Demokrati utan att vi måste fortsätta med att ta hand om HELA DJÄVLA VÄRLDEN. Anar jag en underton i försvaret av journalister i och med någons media tidnings debut , BIG SMILE.
Ha det gott The Real Mymlan
NetRunner
@NetRunner: Du måste nog vara tydligare än så faktiskt, för att jag ska förstå vad du menar med det där sista? Vems tidningsdebut snackar du om?
Jag kommer alltid att försvara och stå upp för yttrandefriheten, det här handlar som jag redan sagt mindre om Dawit, mer om vilken slags värld vi vill leva i.
Jag tror att din drömvärld ser annorlunda ut än min.
Anonym: Jo, du har fetfel. Det är sedan länge konstaterat att kvinnor i Sverige döms till mildare straff än män. Gå och läs på.
Det är jättebra att det finns engagemang för att få ”hem” Svenska medborgare.
Dessa båda vi diskuterar här har båda i vuxen ålder gjort sina val.
De visste båda vad det kunde få för konsekvenser.
Det finns också människor i Sverige som lever helt omvänt.
De har inget val…
”Lollo” är en sådan människa.
Kommer ni ihåg henne ?
Det var väl i Januari det senast skrevs om henne ?
Jag har idag skrivit ett öppet brev till alla tidningar som stött Dawit, med en fråga om varför det är viktigare att få hem vuxna som själv satt sig i sin situation än att behålla ett barn som möter ett säkert ”helvete”.
Stöd detta genom en kommentar på min blogg !
https://mrmhalland01.wordpress.com/
Normalt gör jag inte reklam för min blogg, men,
jag gör ogenerat reklam här, för detta är viktigt !
rum 237: Jag tycker du kan ta och läsa på – t ex de källor jag angav till en början.
Sen finns det en intressant tv-dokumentär som sändes om kvinnor som satt dömda i England. Den sändes nyligen och var mycket bra tycker jag.
Det är också en källa man kan hänvisa till.
Anonym:
Det var då själva fan vad enveten du var.
Här, första bästa jag hittade på området:
http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=567806
Ha nu en bra kväll anonym. Önskar jag bodde där du bor. Verkar så fint, så enkelt, så oskuldsfullt. Verkligheten är överskattad, trust me ;)
Till rum 237:
Om du vill att jag ska läsa dina länkar, så kanske du först borde kolla mina då man annars bara pratar förbi varandra. Det blir liksom ingen kommunikation då. Enligt mina länkar dominerar det manliga våldet på ett överväldigande sätt och i de fallen som beskrivs i den här studien t ex http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:197594, så har kvinnorna dömts till livstid när det varit överlagt mord (och det kan faktiskt jämföras t ex med tio år för psykologmordet, som kan anses ha varit överlagt). Särskilt som de kvinnor som finns beskrivna i den studien jag här länkade till i flera fall agerade i nödvärn. Mellan åren 1995-2001 dömdes 24 kvinnor för dödligt våld mot sin manliga partner, vilket framgår av länken. Siffran för mäns dödliga partnervåld mot kvinnor är under lika många år cirka 176 dödade kvinnor – ungefär 16 kvinnor PER ÅR.
I samtliga fall som beskrivs i den här studien initierar kvinnan inget fysiskt våld mot mannen. Påfallande ofta har kvinnan istället tvingats försvara sig pga allvarliga hot som t ex vapenhot, som i ett exempel att mannen hållit en pistol nära huvudet på kvinnan och avlossat ett skott i luften och sagt till henne: Nu ska du lyssna på mig. – och kvinnan har i dessa fall ändå dömts till fängelse och i de fall där mordet var planerat har det gett livstids fängelse för kvinnan.
Nu pratade vi inte om vad som initerar någonting, utan bara om själva straffet, så blanda inte bort korten nu.
Denna debatten spårade ur tidigt och jag kom egentligen inte hit för att diskutera straff för kvinnor, ej heller med någon som inte har hyfs att skriva varken namn eller nick. Adios.
Sällan har jag sett så mycket skitsnack – jo, förresten, på den här bloggen:
http://alazerius.wordpress.com/2009/03/31/varstingen-intervju-med-sionistkritikern-lasse-wilhelmsson/#comments
Det är läge att skrika inne i Kulturhuset den 16 april!
Carina, hehehe, det där är ju Lars Ohlys hus-antisemt Jinges lilla bosom buddy, kul att islamisten Omar intervjuar honom. Där måste det väl ha funnits åtskilliga gemensamma beröringspunkter :-)
@Carna Rydbrg: Ja vi ses där, i Kulturhuset!
Väldigt bra inlägg, Mymlan!! Verkligen! Om både Dawit och Annika. Men jag måste säga att en del av kommentarerna och framför allt de länkar de leder till gör mig fan mörkrädd!! Vad skönt att de är få personer på vår jord, men det känns som om ”alla” hittat till detta inlägg!
Keep it up, Mymlan! You got it going!
Stefan: Din första kommentar i detta inlägg är klockren! ♥
Jadu, tonarsmorsa, jag får väl lov att replikera då jag antar att jag är en av dom som gör dig ”mörkrädd” eftersom jag, olikt en del andra kommentatorer i detta inlägg, inte köper vare sig dravlet om Deasy eller Isaak. I mitt fall är det faktiskt sådana som hyser åsikter likt dom du sannolikt har som kan göra mig mörkrädd.
Dom som inte förmår att analysera fakta och dra en korrekt slutsats av det, utan istället hänger sig åt bedömningar grundade på känslomässiga skäl är riktigt farliga människor, men som tur är finns det knappast många av den typen som är i den samhällspositionen att dom kan ha någon större påverkan.
Folk som inte förmår att rationellt bearbeta fakta utan att blanda in någon form av ”tycka synd om”-tänkande är irrationella och kan utgöra en potentiell risk för att hela debatten kantrar över i någon sorts känslomässig gråtvals som inte leder fram till något konstruktivt.
I fallet Isaak är det uppenbart att han befinner sig i en situation som han själv har största andelen skuld till. Det är inte speciellt svårt att hävda faktumet att han faktiskt får skylla sig själv. Det är något som helt fallit bort när media spekulerar i snyftartiklar för att sälja fler lösnummer.
I fallet Östberg-Desay är många både smartare och bättre debattörer än jag helt inne på samma linje. Svensk media har ljugit och undanhållit fakta för det svenska folket. Om dessa fakta hade fått en bred exponering i t ex tidningar och TV skulle det ha medfört en helt annan attityd än vad som för dagen verkar gälla hos vissa. Läs gärna den ytterst fylliga och intressanta skildringen av Östberg-Desaycaset på länkarna http://www.samtiden.com/node/255 (del 1) och http://www.samtiden.com/node/256 (del 2). Ställ dig också frågan vad dryga 648.000 skattekronor hade kunnat göra för nytta i svenska samhället istället för att hetala en inhyrd privatjet som fraktade Desay till Sverige, ett land hon inte har haft det ringaste intresse av på 49 år. Ja, förutom när det gällde att få en fribiljett ut ur fängelset förstås….
Och du, vi är nog ganska så många, säkert många många fler än du tror, som tycker ärlighet, rättvisa och fakta är fan så mycket bättre grundstenar att bygga ett samhälle på än känslomässigt lallande.
Gustaf Janson: Jag har under flera år följt både fallet Annika och Dawit. Jag kan inte förstå hur man kan påstå att man undanhållit sanningen i Annikas fall, för mig har det varit solklart att hon gjort sig skyldig till flera grova brott. När det gäller Dawit så tycker jag det är en självklarhet att journalistkåren stöttar ett frisläppande, med tanke på att hela saken gäller yttrandefrihet.
Vad du anser vara ärlighet, rättvisa och fakta tycks dock vara något helt annat för dig än vad det är för mig. Dessutom är det tydligt att du ser helhetsbilden ur ett helt annat perspektiv än vad jag gör. Du ser den uppenbarligen ur en trängre synvinkel och det tycker jag är hämmande i debatten.
@tonårsmorsa: +1
Hej Gustaf,
apropå Jinge: Det ser ut som om han har dragit öronen åt sig med anledning av den obehagliga och mycket antisemitiska diskussion som jag gav dig länken till.
Och det var väl inte en dag för tidigt.
@tonarsmorsa: Njae, även om du följt Isaaks och Desays ärenden under många år så är väl inte det en garant för att du drar korrekta slutsatser av fakta i målen? Det beror ju på ur vilken synvinkel man väljer att tolka den förhandenvarande information som finns. Att sanningen till viss del har undanhållits den genomsnittlige svenska mediakonsumenten i Desays fall torde väl även för den mest enögde stå ganska så klart. Leif GW Persson, Roland Poirier Martinsson, Oisin Cantwell, Dick Erixon och många många fler debattörer och mediapersoner har samtliga haft mer eller mindre omfattande kritik att framföra mot detta. Oisin Cantwell på Aftonbladet skriver bl a:
”Annika Östberg framställs som oskyldig i tidningar, radio och tv. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Rapporteringen om kvinnan som dömts för två mord och ett dråp är inget av de snyggare kapitlen i svensk journalistisk historia.”
Men du vet väl bättre då? För du har ”under flera år följt både fallet Annika och Dawit”.
I Isaaks fall finns det heller inget som motsäger min åsikt att han befinner sig där han är på grund av egen förskyllan, och att någon hjälpinsats för hans del endast har kommit till stånd pga två fakta:
1. Han är journalist, och i den kåren förekommer det en osund kåranda som går ut på att i alla väder hålla varandra om ryggen. Det vet vi ju sedan tidigare. Detta hade aldrig fått den uppmärksamheten det fått annars.
2. Jag har aldrig ifrågasatt det rakryggade i faktumet att Isaak kämpar för att förbättra förhållandena i sitt hemland, men det förringar heller inte faktumet att han tog en chans men missbedömde styrkan i att han hade ett svenskt pass. Som jag sa, i Sverige funkar hans svenska pass (att det inte gör honom till svensk är en annan sak) men i hans hemland är han och kommer alltid vara medborgare där, tills han avsäger sig sitt medborgarskap (om det går). Sammafattningsvis, igen, han sitter i eritreanskt fängelse för att han vid tillfället visade prov på ett otroligt dåligt omdöme. Det innebär att han gott kan sitta kvar där, enligt mitt sätt att se på saken. Hört talas om uttrycket ”personligt ansvar”? Nä, trodde väl inte det heller……
Isaaks fall är alltså en intern eritreansk angelägenhet som pengakåta murvlar gjort till sin för att kunna prångla ut mer dynga via lösnummerförsäljning av sina tidningar.
Vad jag anser vara ärlighet, rättvisa och fakta ligger nog ganska nära den gängse definitionen av dom egenskaperna. Uppenbart är att du inte erkänner dom definitionerna. Vackert så, alla kan inte se livet på samma sätt, det vore förfärligt tråkigt.
Jag kollade in din blogg. Det framgår med all önskvärd tydlighet vilken typ av människa du är och vilka preferenser du anser vara viktiga i ditt sätt att förhålla dig till samhället. Jag står väl ungefär så långt ifrån dig i det fallet som möjligt är. Att kalla det för att se på omvärlden med ”en trängre synvinkel” må vara ditt sätt att beskriva något man finner helt främmande för dom egna tankegångarna, men att det skulle göra mig till mer trångsynt än vad du uppenbarligen tycker du är känns väl ungefär sådär adekvat. Det vill säga, inte alls. Glad påsk på dig förresten, jag bor inte i Sverige så här firar man inte den högtiden.
Carina Rydberg skrev: ”Det ser ut som om han har dragit öronen åt sig med anledning av den obehagliga och mycket antisemitiska diskussion som jag gav dig länken till.
Och det var väl inte en dag för tidigt.”
Den åsikten ställer jag mig till 110% bakom!
Gustaf Janson: Jag vet inte hur du eller de du nämner i din kommentar har läst på fakta om Annika eller Dawit. Men jag tycker det är lite underligt att jag har haft full koll på att Annika är dömd för väldigt grova brott och inte varit någon ”dununge” när ni missat det helt? Kanske vi har läst fakta på olika ställen? När det gäller Annika så tror jag inte det finns några korrekt fakta att dra sina slutsatser av, som du skriver. Det handlar väl snarare om olika åsikter. Jag anser att det är dags för Annika att komma till Sverige efter 28 år för sitt Svenska medborgarskap och för att hon har sin mamma här, trots att hon är dömd för flera grova brott, medan du inte tycker det. Sedan anser du att media dolt Annikas skuld medan jag anser att den framgått, även om vissa artiklar naturligtvis har varit vinklade på olika vis. Så tolkar jag det i alla fall och då handlar det ju mest om att vi har olika åsikter, vilket du även lyfter fram i din kommentar efter att ha kollat in min blogg.
Vad gäller Dawit så anser du att Dawit har ett eget ansvar, vilket naturligtvis alla människor har. Däremot gissar jag att Dawit gjorde ett val att åka till Eritrea för att kämpa för (genom att skriva) yttrandefriheten. Min uppfattning är att han gjorde det trots att han visste att det innebar risker, även om han kanske inte kunde föreställa sig att riskerna skulle bli så stora. Vad jag vet så har aldrig Dawit Isaak bett om någon hjälp, däremot tycker jag att det är självklart att länder som har yttrandefrihet hjälper till och gör påtryckningar i länder som inte har det. Jag tycker också det är självklart och ligger nära till hands att just journalistkåren är med här, det vore ju snarare underligt om de inte gjorde det. Men jag gissar att det är här Mymlan menar att det inte handlar bara om Dawit, utan att frågan är mycket större än så. Frågan handlar om att stödja yttrandefrihet och demokrati och därför blir frågan så mycket större än så. När det gäller Dawit Isaak personligen så anser jag att han har sitt liv, sitt medborgarskap och sin familj här och därför bör Sverige vara angelägna om att försöka få Dawit tillbaka till Sverige.
Jag tycker att det ligger i hela världens intresse att alla länder uppnår självständighet och yttrandefrihet och demokrati. Att det innebär att vissa länder får kämpa för andra länder för att uppnå detta, tycker jag det är bra att de gör det. Jag ser inte världen som en indelning i små enheter, utan jag ser världen som en större enhet, där jag tycker det är självklart att vissa länder behöver hjälp på traven, precis som vissa enskilda individer behöver det. Men framför allt tycker jag att det är viktigt att vi visar ett motstånd i de frågor som vi anser handskas med felaktigt.
Men, som sagt var, vi är uppenbart av väldigt olika åsikter i dessa frågor.
Hej igen tonarsmorsa, jag väljer att i mitt svar denna gång dela upp din kommentar för att om möjligt göra det jag skriver mer läsbart.
tonarsmorsa skrev: ”Gustaf Janson: Jag vet inte hur du eller de du nämner i din kommentar har läst på fakta om Annika eller Dawit. Men jag tycker det är lite underligt att jag har haft full koll på att Annika är dömd för väldigt grova brott och inte varit någon ”dununge” när ni missat det helt? Kanske vi har läst fakta på olika ställen? När det gäller Annika så tror jag inte det finns några korrekt fakta att dra sina slutsatser av, som du skriver. Det handlar väl snarare om olika åsikter. Jag anser att det är dags för Annika att komma till Sverige efter 28 år för sitt Svenska medborgarskap och för att hon har sin mamma här, trots att hon är dömd för flera grova brott, medan du inte tycker det. Sedan anser du att media dolt Annikas skuld medan jag anser att den framgått, även om vissa artiklar naturligtvis har varit vinklade på olika vis. Så tolkar jag det i alla fall och då handlar det ju mest om att vi har olika åsikter, vilket du även lyfter fram i din kommentar
efter att ha kollat in min blogg.”
Bra sammanfattning, mycket av det du skriver stämmer nog ganska bra med hur verkligheten egentligen ser ut i ärendet. Märk väl att jag inte ifrågasätter din kunskap i fallet Desay, inte på något sätt och om det så kan uppfattas så beror det bara på min bristfälliga förmåga att formulera mig. Däremot ifrågasätter jag, som kanske framgick av min första kommentar här, hur man väljer att tolka objektiva fakta. Dom länkarna jag postade tidigare får väl anses presentera ganska så objektiva fakta, men det skall uppenbarligen till en oberoende bloggare för att detta skall nå den allmänhet som egentligen undrar hur det ligger till med Östberg-Desaycaset.
”Vad gäller Dawit så anser du att Dawit har ett eget ansvar, vilket naturligtvis alla människor har. Däremot gissar jag att Dawit gjorde ett val att åka till Eritrea för att kämpa för (genom att skriva) yttrandefriheten. Min uppfattning är att han gjorde det trots att han visste att det innebar risker, även om han kanske inte kunde föreställa sig att riskerna skulle bli så stora. Vad jag vet så har aldrig Dawit Isaak bett om någon hjälp, däremot tycker jag att det är självklart att länder som har yttrandefrihet hjälper till och gör påtryckningar i länder som inte har det.”
Egentligen kan jag inte anmäla så värst mycket avvikande mening mot vad du skriver, men jag hävdar fortfarande att Isaak, som lämnade sin familj mer eller mindre vind för våg i Sverige, tog en kalkylerad risk och så gick det åt helvete för honom. Där måste man, som rationellt tänkande människa, faktiskt hävda att han får skylla sig själv, och därmed också får stå sitt kast. Alldeles oavsett om han bett om hjälp eller ej så pågår det nu, och har pågått i förfluten tid, kampanjer som syltar in varenda konsument av dagstidningar i något som inte borde engagera den som vågar ställa dom obekväma frågorna som aldrig har ställts i den politiskt korrekta och intill förväxling likriktade pressen. Varför skulle Isaak dit när han visste riskerna? Varför ansåg han att det var viktigare än att stanna i Sverige och ta hand om sin familj? Hur trodde han att hans familj skulle klara sig i Sverige utan honom? Jag hävdar att hans beteende var djupt själviskt och hans hänsynstagande mot sin familj helt obefintligt. Trots att han misstänkte att han skulle kunna kastas i fängelse så ignorerar han detta….
”Jag tycker också det är självklart och ligger nära till hands att just journalistkåren är med här, det vore ju snarare underligt om de inte gjorde det. Men jag gissar att det är här Mymlan menar att det inte handlar bara om Dawit, utan att frågan är mycket större än så. Frågan handlar om att stödja yttrandefrihet och demokrati och därför blir frågan så mycket större än så. När det gäller Dawit Isaak personligen så anser jag att han har sitt liv, sitt medborgarskap och sin familj här och därför bör Sverige vara angelägna om att försöka få Dawit tillbaka till Sverige.”
Sveriges journalistkår ger jag, med några få undantag, inte ett ruttet öre för. Man har gått från att vara förmedlare av samhällsinformation och nyheter till att bli statsmakternas förlängda arm i arbetet med att åsiktsindoktrinera svenskarna till att rätta in sig i dom politiskt korrekta fållorna, och det är ett fruktansvärt svek mot svenska konsumenter av massmedia. Sven Sörmark, den gamle stridshästen, skrev i sin bok ”Aftonbladet – ett reportage inifrån” följande: ”En ny generation av reportrar och redigerare med vänstersocialistiska sympatier hade tågat in (…) grupper av reportrar som såg som sin uppgift att ”agitera, inte informera”. Okunnighet, överdrifter, grova misstag, missuppfattade eller avsiktligt överförstådda intervjuer blev allt vanligare.” Sveriges nuvarande journalistkår i ett nötskal, skulle jag vilja säga.
Om Mymlan, du och jag anser att stödjandet av yttrandefrihet och demokrati är viktiga saker (för det tycker vi väl?) kanske det vore på sin plats att börja i Sverige, för maken till demokratiskt underskott detta land lider av får man leta länge efter. Men det är en annan diskussion som vi får ta den gången Mymlan väljer att skriva en artikel i ämnet :-)
”Jag tycker att det ligger i hela världens intresse att alla länder uppnår självständighet och yttrandefrihet och demokrati. Att det innebär att vissa länder får kämpa för andra länder för att uppnå detta, tycker jag det är bra att de gör det. Jag ser inte världen som en indelning i små enheter, utan jag ser världen som en större enhet, där jag tycker det är självklart att vissa länder behöver hjälp på traven, precis som vissa enskilda individer behöver det. Men framför allt tycker jag att det är viktigt att vi visar ett motstånd i de frågor som vi anser handskas med felaktigt.”
Ditt tänkande genomsyras uppenbarligen av någon form av ”globalism-ivrande” till varje pris? Bort med nationalstater, öppna alla gräser, byt ut befolkningen, min skattkista är din skattkiska osv osv? Jag är ledsen, men sådana illusioner släppte jag som en glödhet potats redan i grundskolan ( jag är 55 år). Om nu detta är vad du förespråkar så är jag ledsen att göra dig besviken, men det kommer aldrig att fungera, och har genom historien heller aldrig fungerat.
”Men, som sagt var, vi är uppenbart av väldigt olika åsikter i dessa frågor.”
Tack gode Gud för det, annars hade jag aldrig fått tillfälle till detta urtrevliga meningsutbyte med dig. Tack skall du ha!
”Egentligen kan jag inte anmäla så värst mycket avvikande mening mot vad du skriver, men jag hävdar fortfarande att Isaak, som lämnade sin familj mer eller mindre vind för våg i Sverige, tog en kalkylerad risk och så gick det åt helvete för honom. Där måste man, som rationellt tänkande människa, faktiskt hävda att han får skylla sig själv, och därmed också får stå sitt kast.”
Detta uttalande innebär i min värld, att alla som kämpar för frihet och rättvisa, och hamnar i fängelse, får stå sitt kast. Ingen ursäkt för sådant beteende.
Om alla levde enligt denna regel, så skulle världen inte ha några frihetskämpar över huvud taget.
Vi skulle alla vara fångar i feghetens fälla.
@Gustav Jansson: Fortfarande handlar det inte om Dawit endast.
Men om det nu gjorde det – har du hört talas om något som kallas medmänsklighet?
@Carina….Hela vår historia är fylld av martyrer som medvetet tagit steget att med fara för sitt eget liv hamna i fängelse på grund av sitt engagemang. Tror du att dom inte gort det medvetet?
Tror inte du att Isaak visste vad som skulle kunna hända honom? Snackar vi om en kalkylerad risk? Sluta upp med dom där naiva och känslomässiga utbrotten!
@Mymlan…Ja, jag har hört talas om något som heter medmänsklighet, faktum är att jag arbetat med det i 40 år, men det hindrar inte mig från att vara så klarsynt så jag kan genomskåda skit när skit proppas ner i min hals…..
Pingback: Tonårsmorsa » Jag vet inte vilken sten de krälat fram under
Jag är sverigedemokrat sedan många år och jag måste säga att jag inte håller med rum237 i att det skulle vara något fel i att DI åker hem och kämpar för demokratin. Tvärtom är det hedervärt och att han fängslas visar väl på att han troligen var en riktig flykting (flyktingar bör dock tas emot i närområdet).
Många är de ”flyktingar” som åker hem på semester inte långt efter beviljat upphållstillstånd. Journalisters tystnad om detta är ett stort svek. Men DI verkar inte tillhöra denna kategori.
Sedan håller jag med rum237 att demokrati i Eritrea inte skulle förmå eritreaner i Sverige att lämna en arbetsfri tillvaro vid det dignande bordet i första taget.
Jag har också svårt att se att Dr Alban gjort något produktivt för Sverige. Om han inte funnits hade väl folk köpt andra skivor istället och varit lika glada ändå? Samma summa tillbaka till staten. Såvida han inte var väldigt populär i utlandet och på så vis bättrade på bytesbalansen. Och även i det fallet blir det inte många kronor om man slår ut det per afrikan i Sverige.