hur fan tänkte jag?

Jag fick för mig att jag skulle baka bullar. Degen jäser just nu och jag tog och slängde ihop en Spotifylista i glädjeyran över att ha hittat både Juana Molina och Bajofondo Tangoclub på Spotify tidigare idag.

Jag kan tänka mig att det är musik som Ola har lite svårt för, men han kanske gillar Bob Hund? Även om jag är benägen att hålla med Kal Ström om att den nya skivan var en liten besvikelse. Det kan bero på dålig tajming, eller att jag inte lyssnat tillräckligt, men jag kände mig inte sugen att lyssna mer efter första genomlyssningen…
Besviken är jag också på Depeche Modes nya singel.

Johanna Sjödin har skrivit en mycket bra postning om att man i offentliga sammanhang ofta omnämner kvinnor med förnamn men män med efternamn. (Johanna refererar till denna postningen i sitt inlägg)
Faktum är att detta är något jag ofta tänker på själv. Att använda förnamn i officiella sammanhang kan i de fall andra omnämnda personer får efternamn vara ganska förminskande och nedsättande. När jag skriver om Mona eller Wanja med förnamn brukar jag vara noga med att också skriva Fredrik om minister Reinfeldt. Eller om personerna nämns upprepade gånger i samma postning, variera mig mellan för-och efternamn eller båda.
När jag skrev om Annika Östberg vs Dawit Isaak använde jag till exempel endast deras förnamn i större delen av texten.
Det behöver alltså inte vara något fel att använda personers förnamn, förutom när det sker som i ovan nämnda postningar – att det är könsstyrt.

Apropå ovanstående börjar jag misströsta när det gäller mitt eget namn. På torsdag ska jag tala i Kuturhuset, jag ska stå på samma scen som bland andra Horace Engdal, Alex Schulman, Eva Beckman, Marcus Birro och Marika Lagercrantz, och tala för Dawit Isaak.
Medan alla andra talare omnämns i programmet med sina för och efternamn, står jag som ”Sofia Mymlan Mirjamsdotter”. Det är inte ens några citationstecken kring Mymlan. Hjälp! Hur i helvete tänkte jag den där gången för snart femton år sedan när jag valde att använda just mymlan som alias på nätet? Hur kan det ha fastnat så till den grad att jag när jag hamnar på en talarlista ihop med Sveriges kulturelit även där får heta Mymlan?

Vad ska jag göra åt detta?
Köra hårt och bygga en officiell seriös sajt på mymlan.se, eller ska jag försöka tvätta bort det helt?
För er som inte förstår min ångest kring detta kan jag berätta att valet av alias var helt ogenomtänkt, jag visste knappt vem mymlan var, men andra har tagit reda på det åt mig

About these ads

11 reaktioner på “hur fan tänkte jag?

  1. @farmorgun: Tack, det var fint sagt. Själv känns det som om det är lite svårt att bli tagen på allvar med det smeknamnet.
    (och lite ovärt att ha ett så fint efternamn som jag ändå har, om det är som mymlan jag är känd…)

  2. Du kan ju faktiskt använda båda. Regga mymlan.se OCH mirjamsdotter.se, och använd båda parallellt. Eller, be om att få bli omnämnd som ”Sofia Mirjamsdotter från mymlan.se” eller nåt i den stilen. Bara du kan bestämma vilket du är mest bekväm som.

  3. Vad skönt att du verkar må lite bättre nu! : )
    Jag har också bakat bullar idag. Det händer inte ofta, men du prickade in precis samma dag!

    Mymlan är ju Mymlan. Du är bäst för att du är du helt enkelt.

  4. Namnpepp:
    1. Horace låter lite som ”Whore ass” på engelska.
    2. Schulman är skitpinsam, hade jag hetat det hade jag bytt namn för att slippa alla förknippanden.
    3. Beck är sånt som nyfödd bebisar skiter ut.
    4. Marcus är en av evangelisterna och så mycket ont som kommit ur kristendomen genom korståg och heliga krig vill jag bara inte tänka på.
    5. Alla namn som slutar med ”z” låter bara dansbandz.

    Mymlan är mysigt och originellt och du rockar fett!

  5. Hmmm… jag känner lite som dig. Inte alls nöjd med Tonårsmorsa längre, samtidigt som jag inser att det är djupt rotat i bloggvärlden och i folkmun i dagsläget. När jag började min blogg i Juni 2005 så testade jag typ 3-4 namn varav alla var upptagna, så utan att tänka efter drog jag till med ”Tonårsmorsa” eftersom det var väldigt mycket runt mina tonåringar just då. Läser man mina blogginlägg från början, så kan man mycket riktigt upptäcka att det mesta handlar om just mina tonåringar och livet med dem.

    Men om man tittar på min blogg idag, så är det få inlägg som handlar om just tonåringarna, dessutom har faktiskt den äldsta hunnit fylla 20 och är alltså inte ens någon tonåring längre…

    Men varje gång jag tog upp det med Alter Ego så tvärbromsade hon och sa att jag absolut inte kunde ändra nu… Så nu står jag här, visserligen som en morsa till två tonåringar, men med en blogg som har bra mycket vidare innehåll än så… ”Fatou” är ju ganska originellt i Sverige, så det skulle kännas bättre med bara det. Nåja, vi får se hur det går, Mymlan eller Sofia, för mig är det vilket som, men det är ju lite mer originellt (läs: lättare att personifiera dig med) än Sofia.

  6. @sjumilakliv: Domänerna äger jag redan. Min fråga rörde mer om jag ska satsa fullt ut på att profilera mig som mymlan, eller om jag ( trots att jag motarbetas ) ska försöka fortsätta att kalla mig för det jag heter i professionella sammanhang.

    @Ludmilla: Dom som känner mig från livet utanför nätet tycker att mymlan låter skitfjantigt. ;)

    @Jonk: hahahahaha!

    @Tonårsmorsa: Jag har ju varit mymlan sen 1996, har själv försökt byta massor av gånger men det har inte funkat. Och nu kan jag ju inte byta namn på den här bloggen till exempel, men det är ju skillnad på denna blogg och SSBD till exempel. Jag hade verkligen inte tänkt använda mymlan i något professionellt sammanhang… Det bara blev så. Och det känns svårt att bli tagen på allvar när man presenterar sig som mymlan.

  7. Du är Mymlan med hela nätvärlden. Men utanför är du Sofia. Här inne har vi oxå börjat känna dig som Sofia.

    Vore jag du så skulle jag nog försöka lämna Mymlan och satsa på Sofia. För jag antar att du kommer att växa. Ditt namn kommer att växa. Och om 10 år från nu. Så kommer du att ångra att du inte valde bort Mymlan. När du fortfarande ser Sofia Mymlan Mirijamsdotter på programmet.

    Lycka till hur du än väljer att göra..:)

  8. Du kan väl börjar med att ändra ”Mymlan” i dina inlägg här på bloggen till ”Sofia Mirjamsdotter” . Likaså med ”about” sidan. Namnet Mymlan kan du ju har kvar som namn på bloggen ändå.

    Men dom inlägg här på bloggen och i andra forum som du gör så skriver du Sofia Mirjamsdotter. Det är ju ändå du som person som skriver/tycker något, och bloggen och säkerligen du själv har utvecklats sedan du någon gång för länge sedan skapade bloggen.

    Tror att dina gamla läsare har förståelse för detta och nyare läsare kommer inte att märka förändringen. Men behåll Mymlan på bloogen då vet vi ju alla vart vi hamnat. :)

  9. Jag har funderat över detta inlägg medan jag dammsög…

    Jag kan förstå hur man kan känna sig instängd i en skapad identitet, men jag tror att det betyder mer för dig än för oss hur du förpackar ditt koncept. Du skriver så ärligt och öppet att man känner dig, Sofia eller Mymlan eller vad du nu kallar dig. Det är DU. Inte namnet.

    Jag tycker att föregående kommentar var klok. Om du vill kunna vara Sofia och inte Mymlan – skriv under med Sofia men behåll namnet på bloggen, alternativt modifiera det till något som fortfarande associerar till Mymlan eftersom det är så man hittar dig.

    Mymlan tycker jag är ett bra namn förövrigt.
    Jag kom ihåg hur jag förundrades över det mjuka namnet på bloggen och de skarpa inläggen. Det gör DIG mer spännande eftersom det vittnar om att det finns både mjuka mer jordnära sidor samtidigt som ditt skarpa intellekt och raka budkap slår igenom.

    Jag gillar Mymlan. OCH Sofia. : )

  10. @Mymlan: Du har rätt, jag har lite svårt för den sortens musik. Och bob Hund är inte heller någon favorit. Däremot gillar jag det här: spotify:album:44vQAo7OE1taBVSy2IfyFQ. Grymt.

Kommentarer inaktiverade.