Etiketter
Air, Anita Hegerland, Bach, barndom, Beethoven, carola, Dunderklumpen, Elton John, Lasse Berghagen, mormor, musik, nostalgi, spotify, Stravinsky, Teddybjörnen Fredriksson
Jag har roat mig med att göra en lista med min barndoms musik.
Den musiken som spelades hemma hos mig, som jag hade på skiva, som pappa och mamma gillade och som jag ibland hörde hos kompisar.
Några förklaringar:
Teddybjörnen Fredriksson: Jag hette Fredriksson i efternamn. Need I say more?
Mitt sommarlov: En av få singlar som fanns hos min mormor och som vi spelade på hennes gamla grammofon om somrarna.
Titta titta och Loppan: Min pappa gillade Owe Thörnqvist. Dessa två låtar spelade han ofta för mig.
Peter och vargen: Åhh. Jag älskade den. Hade den på kassett och brukade lyssna när jag skulle sova. Hela sagan alltså.
Han är min sång och min glädje: Jag letade efter ”där som rosor aldrig dör” med Mia Marianne och Per Filip, och Han är min sång och min glädje med Pelle Karlsson. Det fick bli en kompromiss. Jo jag är ju uppvuxen i ett frireligiöst hem. Förklarar ett par till av låtarna på listan.
Candle in the wind: Elton John var av någon outgrundlig anledning en av de få ”profana” artister som ansågs rumsrena i mitt hem.
Elvislåtarna: Min kusin som jag tillbringade somrarna med hos mormor var en stor Elvisfan. Elvis och Cadillacs. Han bodde för övrigt i Jämtland och var den som introducerade mig för Dunderklumpen också.
Adagio av Albinoni: Den här brukade pappa spela för sina elever (han var musiklärare) och så fick dom rita. Ibland fick jag följa med och av nån anledning ritade jag alltid ett akvarium fullt med färgglada fiskar när jag hörde den.
Beethoven, Bach, Stravinsky, Verdi: Mina musikgudar när jag var liten. Mamma spelade piano och kyrkorgel. Så som Air på orgel och så en del Beethoven och Chopin på piano hemma.
Jag älskade Beethoven och fast jag inte egentligen kan spela piano tvingade jag mig själv att lära mig Månskenssonaten. Bara för att den var så vacker.
Piluttavisan: En av min och syrrans favoritlekar var Madicken och Lisabeth har picknick på hustaket och Madicken hoppar med ett paraply. Syrran fick alltid vara Madicken och hoppa från våningssängen.
Främling: Första gången jag såg Melodifestivalen på teve vann Carola…
Vilken är din barndoms musik?
Som du gillade eller ogillade, men som öppnar minnenas dörr?
Candle in the wind: Elton John gillade jag oxå när jag var ung… Det fanns de som tyckte att jag såg ut som Elton John ett tag då jag hade stora runda glasögon och halvlångt hår.
Jag gillade oxå Nazareth och Slades i en lite annan genre
MatsRG
Gilla och gilla… Det här är musik som jag lyssnade på mer eller mindre frivilligt tills jag var typ tolv. ;)
DUNDERKLUMPEN. Just den videon tittar jag på då och då.
Mmm. Björk älskar den, det var hon som fick mig att upptäcka alla klipp på Youtube.
Mamma älskade Gunnar Wiklund och Lill Lindfors så jag har både ”Vi ska gå hand i hand” och ”Du är den ende” i ryggsäcken och har svårt att tycka illa om dom.
Pappa kunde ett enda stycke på pianot. Han kallade den för ”Donauwellen” och jag kan fortfarande höra den i huvet.
L
Funderar på vad mina barn ska säga om sin barndoms musik när dom blir stora. äldste sonen brukar haja till jämt när jag spelar The Cure, eller Blue for Two. ”Mamma det här brukade du lyssna på när jag var liten va?”
Min dotter (18) kan alla Dunderklumpiga sånger utantill eftersom vi har musiken till filmen på en gammal LP-skiva. Så filmen är inte bortglömd riktigt.
L
@Lars at Ejgde: Mina barn har filmen, och femtonåringen brukar vilja titta på den titt som tätt. :)
Fantastiskt att just Dunderklumpen väcker sådana känslor. Till skillnad från till exempel en massa Astrid Lindgrensånger…
Beror det på att man tröttnat på dem? Att man ändå inte matas med Dunderklumpen så ofta till vardags? Eller beror det på att Beppe var ett geni?
Mina tidigaste musikminne som gjort avtryck och satt sig kvar börjar i 12-13årsåldern. Innan dess – bara mörker och inga bestående musikbilder förutom allt från skolan, Gullan Bornemark och så…
Av en händelse la jag upp en spellista på min blogg för några dagar sen, som även hamnade här: http://letthemusicspeak.wordpress.com/2009/05/10/peter-jungerfelts-ungdom/
Men! Hur kunde jag glömma Gullan? Lade genast in ett par låtar. Jag älskade henne… Och efter att ha träffat henne i vuxen ålder är jag inte ett mindre fan. Vinylerna med henne är faktiskt några av de få jag sparat…
En salig blandning, är min barndomsmusik.
Detta berodde på morföräldrarna : klassiskt och opera, kanske någongång operett.
Moderskapet : Elvis, Beatles, massor av annan femtio och sextiotal både utländskt och svenskt, gammal soul, musikaler och musikfilmer.
Ingift släkting : jazz jazz och återigen jazz, traditionell och storbands, han lyssnade aldrig på annat och for glädjestrålande runt bland alla släktingar och spelade upp det senaste nyförvärvet.
Lyckliga du. Jazz förekom överhuvudtaget hos mig, den mesta populärmusiken var bannlyst och tja, vad som blev kvar var enligt min lista. Religiöst, sånt som var verkligen för barn och så klassisk musik. Fast jag älskade verkligen klassisk musik.
Mymlan.
Ja, jag vet att jag hade en enorm tur i barndomen som fick så mycket fantastisk musik med mig ”i bagaget” och följden har ju också blivit att jag hoppar vilt och lyckligt mellan allt detta än idag.
Åh, vad du gav mig flashbacks nu… Härligt!
Jag är uppvuxen med Anita Lindbloms Sånt är livet och sjöng som liten den med orden ”vivet” istället.
Pappa spelade Louis Armstrongs What a wonderful world.
Vi sjöng Mamma är lik sin mamma. Jag kunde alla sånger i Pippi-filmerna.
Jag gillade Abba innan de blev Abba!
Upptäckte både Elton John och Magnus Uggla under tidig tonårstid och dessa två artister har fått följa med mig genom livet.
Ja, oj vad mycket glada minnen musiken har gett. Tack för att du fick mig att fräscha upp minnet!
Herregud så många minnens som väcktes när jag började botanisera i Spotify och Youtube. Från Blåsippan ute i backarna står, via Demis Roussos till Jailhouse rock. Och så finns det ju de där skämsiga låtarna man aldrig vill tillstå att man lyssnat på. Och gillat…
http://karibien.typepad.com/en_bokmal_anfaller/2009/05/barndomens-musik.html
Jag försökte kommentera hos dig men det ville sig inte…
Det jag skrev var i varje fall att din lista var så fin och genomarbetad, och mycket igenkänning.
Som att det lyssnades på Viktor Klimenko också i mitt hem…
Tack för kommentaren Mymlan
Jag testade att själv lämna en kommentar, med annan e-postadress som id, och det funkade utan problem. Märkligt.
Det roliga med att lyssna fram barndomsmusiken var att så snart jag lyssnat på en låt/artist så trillade det fram fler musikminnen.
Jag har ju till exempel helt utelämnat den musik som skvalde från radion, det är klart att 34:an gick in i himlen och flickorna hade det bra där bak i bilen, och mamma var nog rätt lik sin mamma även i vårt hus. Fast den musiken fanns aldrig i hemmets skivsamling, så den kändes inte som ”vår”. I och för sig, ska man ta med radioutbudet i barndomsutbudet så tar nog listan aldrig slut…
Hej Mymlan!
Det var länge sedan, hade liksom tappat bort dig.
Min barndomsmusik är jazz. Min far hade en anställd som var inneboende hos oss. Han satt och rattade på kortvåg på kvällarna och tog in Voice of America och AFN och där var det bara jazz. Jag satt ofta inne hos honom på kvällarna och lyssnade och den musiken har sedan följt mig genom åren. Jobbar för närvarande som musiker och det blir mycket jazz även om jag med åren blivit musikalisk allätare.
Det skiljer några år – och några nationer. Det märks.
Dock finns det några likhetspunkter: Prokofiev och de andra klassikerna (jag har klassisk musikutbildning och tävlade med min farsa i Kontrapunkt [jag vann...]).
Annars när det gäller 70-tal var det Procol Harum, 10CC, Queen, Supertramp – och tidvis Beatles – som gick efter skoltid.
På 60-talet var det Ønskekonserten och Radio Luxemburg, men den dörren öppnar vi inte idag. :-)
Pingback: en samling pappatexter « mymlan. the real.