Nej, det handlar inte om skönhetsideal. Jag vet några riktigt tjocka människor som jag utan vidare skulle kategorisera som vackra.
Det handlar om hälsa.
Men.
Det handlar också om individens rätt att göra sina egna val. Att kanske tillåta sig att leva i väntan på den ofrånkomliga döden.
Intressant också att se parallellerna mellan rökare och överviktiga. Det ska ju enligt uppgift vara lika farligt att vara fet som att röka. Ändå är det i det närmaste tabu idag att ifrågasätta “diskriminering” av rökare, eftersom ju “alla vet” att det är direkt livsfarligt att röka och endast idioter utsätter sig för sådant.
Det är lika farligt att vara överviktig, men det talas inte lika mycket om det. Istället kommer diskussionen om fetma alldeles för ofta att handla om skönhetsideal, och rätten att se ut hur man vill.
Jag tycker att individer ska respekteras. Individers val ska respekteras.
Men att tala om fetma som ett hälsoproblem är inte att kränka de individer som råkar vara överviktiga, lika lite som det är en kränkning mot en rökare att påstå att det faktiskt orsakar för tidig död.
Däremot är det läskigt att det smala idealet just nu verkar ha så stor framgång. Det är nämligen lika farligt att vara underviktig som överviktig.
Men det är farligt att leva.
Alla ska vi en gång dö, och om jag dör i hjärtinfarkt eller lungcancer kanske är mindre intressant än hur jag lever mitt liv och trivs i det medan jag har det?
Och det bör väl ändå vara upp till mig vad jag trivs med? Ska jag måsta göra våld på mig själv, min kropp och mina lustar för att inte irritera andra människor och störa deras bild av den perfekta människan i den perfekta världen?
Vad jag tycker är intressant är, att folk sätter lika tecken mellan smal eller normalviktig och god hälsa. En överviktig kan vara mer hälsosam än en normal/underviktig. Jag vet flera smala och underviktiga som äter alladeles åt helvete onyttigt, bara godis och annar onyttigt hela dagarna, och överviktiga som äter relativt sunt och rätt, där skillnaden hänger på ämnesomsättning.
Men jag håller med dig, vi har rätt att göra våra egna val utan att ifrågasättas, och tar konsekvenser och vinningar utifrån det.
Sen kan det ju diskuteras i det oändliga vad som är “hälsosamt och rätt” att äta… ;)
Själv har jag aldrig förutom under några väldigt korta perioder i mitt liv motstått en frestelse bestående av mat/godis/dryck men har aldrig varit ens i närheten av överviktig. Själv tror jag att det beror på just det. Att jag lyssnar på kroppen och ger den det den vill ha, och det råkar väldigt ofta vara mycket fett och mer sällan socker…
Ja de tvista de lärde om, finns ju en massa åsikter om det, vad som är rätt att äta eller inte. Själv är jag mer rädd för socker än fett, för egen del har jag märkt att socker ställer till med mer skada, mer än bara övervikt än fett. Har själv heller inte haft vidare problem med övervikt, även om det är skillnad nu sen när jag äter SSRI och då är det sockret som ställer till det.
Men i det stora hela tror jag som du, lyssna på kroppen, måtta och ingen överdift åt nåt håll så blir det bra … :)
Hahahaha, måttfullhet har nog aldrig varit min grej. :)
Mina vänner skriker rakt ut när de ser mig laga mat, dels för att jag använder sådana kopiösa mängder fett (smör&grädde) dels för mängderna jag lagar och sedan också äter…
Jag lider ju av att aldrig känna att jag kan äta mig mätt när jag är bjuden på middag, eftersom folk lagar lika lite mat åt tio pers som jag lagar åt mig och mina barn, och som då äts upp och tar slut… Likafullt är ingen av oss överviktig eller ens i närheten…
Ni har haft tur med era gener, eller kanske inte, matkostnaden blir väl rätt dyr?
Kollar klockan, fan vad den går, nu sova. Natti natti … :)
Förstår vad du vill säga, men ett fel har du. Det är bevisat att folk som är direkt underviktiga, lever längre, Men då ska man leva på gränsen till svält hela tiden.
Tycker också att kvalitén på livet uppväger kvantitet, dvs gör det som du mår bra av. Däremot så påverkas alltid även jag om du röker, och jag mår inte bra av det. Fast jag gillar inte avgaser heller så….
Pingback: hänsyn för vem? « mymlan. the real.