Etiketter
amning, andreas ekström, Axess, centerpartiet, cykla, fotboll, kjell häglund, Linna Johansson, Mats Olsson, twitter
Jag har föreläst i Härnösand idag igen. Åkt buss och cyklat i blåsten och tänkt att jag ska blogga om amning och kejsarsnitt och sånt. Apropå detta.
Att skriva och tycka saker om sådant som har med föräldraskap att göra är svårt. Folk känner sig anklagade direkt. Blandar man dessutom in feminism och jämställdhet blir det ännu svårare. Jag har inte riktigt fått till det än. Bara en sån sak som att jag igår twittrade att ”amning är bra för barnet” och någon genast tolkade det som att jag sa: ”den som inte ammar är en dålig förälder”. Vilket inte alls var vad jag sa.
Det kommer. Men inte nu. För just nu är jag nästan euforisk över nåt helt annat. Nämligen Kjell Häglunds fantastiska text i Axess. Jag har inget att tillägga, inget att dra ifrån. Men jag skulle fan knäböja för Häglund om han vore här nu. (tur att han inte är det)
En annan dag bloggar jag om amning. Och kanske att jag också får till det där inlägget jag så länge funderat på att skriva, om Andreas Ekström som sinnebilden för en politiskt korrekt medelklassjournalist anno 2009. Kanske. Den som lever får se.
Så länge kan ni ju skratta eller gråta åt detta. (och jo hon finns på riktigt. Och jo tydligen kan man bli riksdagsman i Sverige fast man särskriver och inte alls kan använda skiljetecken…)
Och titta på Eritreadokumentären på TV4 fakta.
Dawit Isaak sitter fortfarande inlåst. Det är inte okej. Inte alls.
Och jag känner mig så förbannat jävla maktlös.
Pingback: Piratpartiet och våldtäktsmän « I Cattas lilla värld
Jag brukar försöka undvika (m)amma-diskussioner så långt det går. Kanske för att jag är lite kluven till det hela. Jag tror att innan man blir förälder så är det lätt att propagera för nappflaska å jämställdhetens vägar. Barnets anknytning till fadern blir bättre, mamman får egen tid etc.
Men, när man väl sitter där med en knodd på armen skulle man lätt slita ut sitt hjärta och använda som skallra om det var vad barnet ville. Man ger ju verkligen sin kropp.
Därför har jag svårt att förstå Linnas resonemang om att många verkar anse att ma(mma)n ska ge upp sin personlighet för barnets skull: min kropp är inte min personlighet. Hur jag tillbringar min tid är inte min personlighet.
Jag gör samma för mitt barn som jag förväntar sig att min man gör. Jag skulle göra samma saker för min man som för mitt barn. Det är för mig vad det handlar om i en familj – att bli en enhet. Alla resurser delas lika.
Nu har jag visserligen inte kunnat amma helt. En barnmorska sa att om jag verkligen ville, så skulle det gå, vilket var som en örfil. Det är ju dock hennes jobb. Enligt föreskrifter får barnmorskor (iallafall inte de på BB) propagera för flaskmatning utan ska gör allt för att se att barnet ammas till det är halvåret. Man fick ju smuggla in mjölkersättning…
@lisa: Hmm. Jag tycker det märkliga i hela diskussionen är att använda argumentet jämställdhet för att göra våld på naturen…
Därför fattar jag inte just att Linna bestämmer sin INNAN. Jag har ammat tre barn med mycket varierad framgång, och dömer ingen som inte kan eller vill, men jag förstår som sagt inte vad jämställdhet har med det hela att göra.
Föräldrar förväntas samtidigt göra det bästa för sina barn, men bara till en viss gräns eller?
Jo, föräldraskap river upp mycket känslor. Amningen är en sak, nästa steg är barns sömn och sedan kommer uppfostran.
När det gäller just amningen så blir jag också lite tveksam till en sådan inställning eftersom amning är så mycket mer än bara amning. Närheten, hud mot hud som är så viktigt för spädbarn, anknytningen och allt annat som alla redan vet.
Jag vill inte heller döma, men även jag anser att det är omöjligt att ta ett sådant beslut innan barnet är fött och motivera det med att man har egna behov. Det är väl just det sista som varje förälder måste vara beredd att försaka under framför allt barnets första år i livet. Det betyder ju inte att man ger upp sin personlighet utan bara att man är beredd att göra en insats för sitt barn.
Dessutom: hon kommer att vara bunden vid barnet vare sig hon ammar eller inte under den första tiden.
Samtidigt är det kanske också så att om mamman verkligen inte vill amma så kanske det är bättre att avstå, barnet kommer ju ändå känna av oviljan.
Ha det!
Pingback: Fredrik Fischer · Hycklarna vid klyftans kant
Linna Johansson skriver: ”Jag är, kort sagt, inte så intresserad. Amning är för mej bara en fråga om mej och mitt, om min rätt till mitt liv så som jag vill ha det, med obrutna tidssjok med mej själv, min dator, mina saker, mina nycker.”
Jag, mej, mej, mitt, min, mitt, jag, mej, min, mina, mina. Allt detta i TVÅ meningar…
Man behöver inte vara psykolog för att konstatera att L verkar vara i en period då hon är ganska upptagen av sig själv. Egot verkar vara det stora i världen just nu. Inte en idealisk tid att skaffa barn under kanske, men jag tror och hoppas att det kommer förändras när hon faktiskt blir förälder.
”som jag vill ha det, med obrutna tidssjok med mej själv”
*Stort asgarv!!* :D. Lycka till med det önskar en nybliven pappa!
@Christoffer: Linna är redan förälder. Hon väntar sitt andra barn.
Aj då…