Etiketter
35+, bisonblog, Björk Mirjamsdotter, Björn Falkevik, dator, David Hall, Fredrik Strömberg, fredrik wass, internet, Invito, IRL, lunch, Moonhouse, nätet, niotillfem, passagen, på riktigt, Söder, Stockholm, sundsvall, Suzanne, tåg, ted valentin, träffas
Det finns ett uttryck som heter IRL, som turligt nog används allt mer sällan men ändå fortfarande existerar i många människors tänk.
(för er som händelsevis inte vet betyder det ”in real life” och skulle alltså vara något slags motsatsförhållande till internet, som då inte är på riktigt)
Dom som använder det uttrycket är inte sällan samma människor som brukar kunna kläcka ur sig kommentarer i stil med ”Men sitt inte framför datorn hela tiden, gå ut och umgås med folk på riktigt istället”.
Okej. Jag sitter en hel jävla massa framför min dator. Större delen av min vakna tid, faktiskt. Har så gjort sedan mitten av nittiotalet, både på jobbet och hemma när jag är ledig. Och jag umgås. På riktigt. I allra högsta grad. Jag pratar med människor, diskuterar, delar musik, tittar på teve tillsammans med och en lång rad andra saker som jag inte ens orkar räkna upp. Det är på riktigt. Men det var inte det jag tänkte säga nu. Det jag tänkte säga var att jag också när jag inte sitter vid min dator umgås med och träffar en hel massa människor. Och faktiskt – dom allra flesta skulle jag inte känna eller veta vilka de var om det inte vore för internet. Så utan all datortid skulle jag antagligen vara betydligt mindre social och mer ensam. På riktigt.
Jag minns min första ”internetträff”. Det var en tjejträff, för tjejer som hängde på Passagens 35+. Det var hösten 1997 och det var riktigt nervöst. Detta var på den tiden så man inte använde sina riktiga namn på nätet. Bilder lades absolut inte ut och de privata kontakterna via msn och mail var förhållandevis få. Träffen började med att vi alla skulle gissa vem som var vem. Somliga såg ut som förväntat, andra överraskade totalt. Som till exempel Kristina. Jag bilade från Stockholm till Norrköping med Mia, om jag inte minns helt fel.
Det var ett undantag. Något särskilt. Internetträff. Lite läskigt. En del avrådde från dylika sammankomster. Det ”kunde ju vara vem som helst där bakom skärmen”.
Med minnen från 1997 är det fascinerande att sammanfatta den senaste veckan, och de människor jag träffat. Det är ingen extrem vecka på annat sätt än att det är sommar och jag är lite ledig, men i princip skulle det kunna vara vilken vecka som helst det gångna året.
Förra onsdagen åkte jag till Stockholm. Efter att ha checkat in i min syrras lägenhet på Söder mötte jag Suzanne. Vi har setts en gång förut, på hotell Anglais där ett gäng WordPressnördar möttes. Jag är inte en WordPressnörd men råkade vara där ändå och bli utskrattad, och efter en uppföljande öl och snack kom det sig att vi sågs på tu man hand för en lång fika på söder i onsdags. Trevligt, inspirerande och definitivt verkligt.
Efter det kollade jag Twitter och såg att Mattias på Piratförlaget undrade om jag ville komma förbi en sväng. Så det gjorde jag. Vi känner inte alls varandra sedan tidigare, däremot så kommenterade han en av mina bloggposter förra veckan och på den vägen var det. Han bjöd på kaffe och böcker och vi hade en mycket intressant diskussion utifrån detta.
Runt hörnet på väg därifrån träffade jag Paula Marttila. Henne hade jag ingen aning om vem hon var innan jag började hänga på Jaiku, och sedan dess har jag varit en återkommande gäst i hennes sköna säng och blivit bjuden på oräkneliga frukostar som intas med varsin laptop uppslagen vid bordet. Alltid. Tillsammans traskade vi till ett ställe nånstans där Jerry Silfwer och Ulrika Ingemarsdotter hade arrangerat en After Work. Trots att jag och Jerry är uppvuxna på samma ö hade jag ingen aning om vem han är förrän vi ramlade över varandra på internet.
Det blev en helkväll och bland de andra närvarande fanns Björn Falkevik, som dagen innan hört av sig på Skype och bett att få låna några skivor som jag hade med mig, så vi ägnade oss åt lite fildelning old style, Mattias Östmar, Ted Valentin som bjöd på champagne för att fira sin seger mot Google, David Hall, Tyskungen, Gitta Wilén och flera till. Det är ganska troligt att jag inte skulle ha känt någon av dem om det inte vore för internet. Och ändå var det i allra högsta grad på riktigt, det kändes i huvudet dagen efter om inte annat…
På torsdagen mötte jag min dotter och vi traskade runt på Söder. Hon hade en lista med tips på affärer, caféer och restauranger som hon hämtat bland annat hos Sandra. Att det var på riktigt kändes i fötterna när kvällen kom.
Fredagen innehöll förutom fler affärer och middag med tidigare nämnda Paula en mycket trevlig lunch Med Fredrik aka Bison aka Kajen. Att det var på riktigt bevisas kanske av den här bilden.
På lördagen åkte vi hem. Sedan har jag ägnat en del tid åt att läsa bloggar, twittra, sola och bada och äta mat, och jobba en del. Inget av det jag jobbar med skulle jag göra eller jobba med om inte internet fanns. Att det är på riktigt märker jag om inte annat när jag ska betala mina räkningar.
Jag har dessutom ägnat en del tid åt att tramsa runt på Facebook, och häromdagen poppade min mamma upp i chatten där. Ungefär samtidigt fick jag en vänförfrågan från min ungdoms stora kärlek, och har för första gången på många år alldeles på riktigt skrattat högt åt hans genialiska humor. På Facebook, av alla ställen.
Idag åt jag förresten lunch i Sundsvall med en annan Fredrik, samt Mikael och Mattias. Fyra personer som har en sak gemensamt. Jag säger det igen; Twitter. Men inte nog med det. Bäst som vi sitter där på Invitos uteservering dyker David Hall upp. Stockholm-Linköpingspendlaren hade tagit en dagstur med tåget till Sundsvall, sett på Twitter att vi lunchade och så traskade han helt enkelt runt i stan och spanade in uteserveringar tills han hittade oss. Efter lunchen tog vi en glass på torget och en promenad, sen åkte han hem igen. Det var absolut på riktigt, och det vet jag för att jag kom hem strax före fyra fast jag bara skulle äta lunch på stan.
Nu sitter jag här framför datorn igen, och bloggar. Jag antar att jag borde göra något vettigare. Fan vet vad. Förslag?
Kanske göra något IRL?
Mäh. :)
Det var som vanligt trevligt att träffa dig IRL!
;-)
/Klaus
Jaha, har ”Mamman” kläckt ur sig något dumt nu igen?
Har inte tittat in dit på länge eftersom det är påtaglig
risk för blodstörtning nästan varje gång jag besöker stället.
Varför finns inget klockslag för inläggsinförande här längre?
@seine: Klockslagsangivelsen hänger ihop med vilket tema man använder och det ingår inte per automatik i det jag kör nu… Men detta inlägg postades för mindre än en timme sen, och nu är klockan 23.07.
Vad Mamman kläcker ur sig har jag ingen vidare koll på, men liknande kommentarer återkommer väl hos henne i tid och otid…
Jag bokar ett nytt inspirationsmöte i slutet av aug! ;) Kram
Låter bra. Och så ses vi ju på Tjärö…
Men det skulle vara bra om du kunde kolla om det går att
införa klockslaget igen!
Och jag vet vad klockan är just nu, tro mig! ;)
@Seine: Ok. Varför är det så viktigt för dig vilket klockslag inläggen är postade?
Pingback: IRL som tillflyktsort | Psykbryt.com
Så sant!
Ja det är jag van vid på (nästan) alla ställen jag besöker så jag
blir helt vilsen om det inte finns här.
Förändra inte mina rutiner..hur ska jag komma att överleva då? ;)
AFK heter det numera. Livet på nätet är ju paw rihktigt det med.
@Blogge: Jo jag vet att ”det” heter så. Det visste inte åklagaren i TPB-rättegången däremot. ;)
Sen är ju frågan vad som egentligen menas med AFK. Jag har ju typ alltid min mobil med mig och kan kolla Twitter, Facebook, Bloggar, Nyheter. Ja typ allt.
IRL kan ju visa på det enkla självklara faktumet att man gjorde nåt verkligt tillsammans eller om man satt och knattrade på varsin sida en skärm. Mycket på weben handlar om kontakter och umgänge _från_ eller i direkt anknytning till RL, för min egen del en övervägande merpart, men en hel del är åxå inte på riktigt och i vissa fall saknar det helt verklighetsankytning [Spel typ "Kill the Hooker 2.5" från 15 år...]
Att ”ta bort IRL” vore som att inte ha en skillnad på att prata med nån i telefon eller sitta och prata på ett fik. Det finns en skillnad… Inget fel på IRL som definition.
En större fara/ett större problem än att man har kvar definitionen IRL, kan nog vara att en del kids INTE har det. IRL står inte The Hooker där igen och man kan prova med att stoppa upp en AK4 i röven på henne ännu en gång – bara man rebootat…
AFK är AFK.
Sitter man inte och skriver eller tittar konkret är man AFK. Har man sin iphone i fickan är man i praktiken AFK…
I den yngre generationen slipper vi åtminstone försvara att man sitter mycket vid datorn. Det är ingen som höjer på ögonbrynen åt det, och facebook, twitter osv. kan man ju egentligen vara inne på med en mobil eller netbook varifrån som helst egentligen.
Pingback: Månhus » Länksprutning – 30 July 2009
Jag är en av dem som använder IRL för att beteckna att jag t ex träffar någon av mina mycket ”verkliga” bloggvänner öga mot öga så att säga. I sommar har jag träffat tre av dem och det var fantastiskt. Inga stora överraskningar men ytterligare en dimension så att säga. Och sen är jag ju en av dem som s t ä n d i g t måste försvara mitt bloggande och sittande framför datorn. Hemma, Mannen har kanske börjat förstå … men många av mina vänner är verkligen kritiska, en del ser på mig med … ja … nästan avsky att jag kan hålla på med ”sånt där” men så är jag ju en ”äldre” kvinna också och många av mina vänner kan ju inte ens maila.
Din blogg här och din Aftonbladsblogg läser jag med verklig förtjusning och intresse, låter mig uppröras, kommenterar och lägger mig i. Det har blivit min livsluft att blogga och leva livet levande och utåtriktat. Tack! Kramar!
@skatanstankar: Jo jag vet, jag har också en hel del i min omgivning som inte förstår, och som tycker att det är suspekt att träffa människor jag lärt känna via internet och inte ”på riktigt”. Och som inte ens nu fast jag faktiskt försörjer mig tack vare den koll jag har på nätet och bloggar förstår att det är ett jobb jag gör när jag ”sitter vid datorn”….
Men jösses så bra skrivet!! Har ständigt den där diskussionen med folk, och får göra vad man kan för att avvärja fördomar. Men en del sitter låååångt inne i folks medvetande.
Klockrent inlägg!! :)
@Mia: Tackar! Man tycker att det inte borde behöva påpekas men det gör ju faktiskt det. Fast dom som behöver höra läser väl kanske inte den här bloggen…
Jag tänker nog som @skatanstankar när det gäller det uttrycket. Det beskriver helt enkelt när jag träffar nån nätbekantskap/kompis öga mot öga. Ingenting annat egentligen.
Jo men nu var det egentligen inte uttrycket utan betydelsen eller snarare motsatsbetydelsen som vissa lägger in i det, som jag vände mig emot.
Pingback: Inget krav på nakenbilder « MonaWallin
Pingback: Surftips
Jag använder IRL-uttrycket rätt friskt, men utan värdering. ”Igår shoppade jag böcker, både online och IRL.” Slarvig svenska, men det betyder inte att böckerna jag beställde via nätet är mindre riktiga än de jag köpte över disk. (Och jag vet att det inte var så du menade!)
Jag tror att IRL kanske en gång stod för något som upplevdes mer ”riktigt” än online. Internet var nytt och lite ”konstigt” och folk visste inte riktigt hur de skulle förhålla sig. Som du skrev – man lämnade inte ut sitt namn, visade inte bilder osv. Man byggde sin identitet kring det man sa och gjorde – vilket ju på sätt och vis är MER äkta än ytliga etiketter som är så vanliga ”IRL”.
Men det där förändras ju. Webben är inte så himla ny längre, de flesta börjar ”våga sig in” på Facebook till exempel, även om de inte är roade av att skriva långblogg som du och jag (och några till!). Det finns något för alla.
Visst, nu hör ju jag till dem som bygger och underhåller mitt nätverk till stor del via nätet, så jag kanske är insnöad i min lilla värld.
Traditionellt har sociala kontakter i stor utsträckning handlat om vilka människor man råkat omge sig med. Arbetsplatser, grannskap, gemensamma bekanta. Utifrån sammanhanget bygger man en social grund – vare sig man har något gemensamt eller inte. Online hittar man människor som delar ens intressen och kan utgå från det. DET är häftigt, och det tror jag att de flesta kan relatera till – även de som ännu inte helt överbryggat online/IRL-klyftan.
Du är tidigt ute, glöm inte det. Jag var väl också tidigt ute antar jag, men fattade först inte hur stor den sociala onlineboomen är, och vad den för med sig. Jag hajar ändå till varje gång jag inser hur abstrakt sociala webben är för den stora majoriteten – särskilt bland folk som arbetar med kommunikation. Men det är så. Det som är stort och revolutionerande för de/oss som hängt med ett tag och börjar blicka framåt och se ännu större saker hända i framtiden – är en abstrakt axelryckning för många, kanske de flesta. Vadå Twitter?
(Min första internet-träff skedde för övrigt i Amsterdam. Jag reste ensam, sambon var skitnervös och tyckte jag var komplett galen, men jag hade en fantastisk helg tillsammans med tre tjejer jag vid det laget hade umgåtts med online i flera år ! :o) )
Vad betyder AFK?
Svar önskas från en som aldrig frågat förr! :)
Psssst: Testa att googla, det gjorde jag. Away from keybord lät troligast i sammanhanget…! ;)
Äsch, ni behöver inte svara på frågan, såg själv svaret på google.
Så mobiltelefonknapparna anses numera som ”keeboard” då?
Tack Jenny, vi postade nog i samma minut..eller hur mymlan?
Ja du vet ju vilket klockslag de olika inläggen infaller!
Pingback: Noterat | Den digitala parkbänken
Som vanligt blir ord och begrepp föråldrade. Det är våra ungdomar som står för förnyelsen, helt naturligt. (Jag förstår också att ungdomar i allt mindre grad använder mail, de kommunicerar istället via msn, skype och diverse sajter typ Facebook och till skillnad från oss vuxna har ALLA deras kompisar t ex ett FB-konto. Jag har IRL-vänner som är misstänksamma mot den typen av sajter och har valt att avstå).
Men varför förkasta ett uttryck för att det kommer ett annat? Oavsett hur man använder internet är det en form av virtuell värld medan möten öga mot öga är IRL. Fast visst är det fantastiskt att plötsligt finna att en sedan länge bortglömd klasskamrat plötsligt finns med på kontaktlistan på StayFriends eller FB. Och vem vet, förr eller senare kanske det leder till en träff IRL/AFK.
Jag tillhör dock dem som föredrar att ha merparten av mina onlinekontakter kvar i den virtuella världen, det passar mig bättre än att till varje pris göra varenda onlinekontakt till en RL-kontakt. Hur skulle jag hinna med att vårda dem? Med tanke på ditt inlägg tycks du har möjlighet att ägna hela dagar åt att IRL/AFK susa runt bland dina onlinekontakter. Det kan inte jag, mina dagar fjättrar mig rätt hårt till datorn som är mitt arbetsredskap. Många gånger är arbetsdagarna långa och då är det skönt att ibland kunna pausa med lite onlineinteraktivitet.
Mina IRL-vänner är inte särskilt aktiva på nätet och jag pratar sällan eller aldrig med dom om mitt umgänge på FB eller om mina bloggar. Jag lever i två världar och inbillar mig att jag plockar det bästa från båda. I alla fall enligt mitt sätt att se på tillvaron…
PS. Vad är TPB? Gissar jag rätt om PB står för Pirate Bay?
@Marie: Jag har precis som du många vänner och släktingar som inte alls har någon nätnärvaro, även om jag önskar det för att det gör det så mycket lättare att hålla kontakt…
Jag håller inte helt med om att kidsen utan undantag finns på Facebook, mina barn lever inte alls sina liv på nätet i samma utsträckning som jag, Facebook är nåt nödvändigt ont men inte en särskilt viktig kanal för dem.
Sen var det inte uttrycket som så jag dissade, utan den betydelse som somliga lägger in i den.
Jag har ingen ambition att göra mitt onlineumgänge till ”IR-kontakter till varje pris”. Det jag vill illustrera är mer hur världarna flyter ihop och att det inte finns några tydliga gränser mellan nätet och ”verkligheten”. Internet är lika på riktigt.
Jag har absolut inte tid att flänga runt och träffa alla mina vänner dagarna i ända, jag beskriver en sommarvecka då jag varit ledig och rest till Stockholm just i syfte att träffa och umgås med folk.
Och ja – TPB står för The Pirate Bay.
Hej Mymlan
Jag respekterar ditt ställningstagande som utgår från din syn på saken. Och håller med om att IRL är både på nätet och när man träffas fysiskt. Då man möts med möjlighet att uppfatta kroppsspråk, känna dofter. Det är olika IRL. Jag för min del ser stora skillnader på dessa två verkliga världar och föredrar numera inte nätverkligheten (har troligen aldrig gjort det). Det är något helt annat att sitta bakom en ratt och känna den i sina händer, se landskapet rusa förbi, höra motorljudet och känna känslan av total frihet, köra genom Sverige än att berätta om det. Ju äldre jag blir desto mer föredrar jag att leva så. Även om det finns en tjusning i att berätta om det också. Men då har man varit i den närvaro man talar om. Det är något helt annat att sitta i ett rum och tala med någon som är närvarande än att sitta ensam i ett rum och tala med någon på nätet. Men lika verkligt är det ju. I den ena verkligheten är man två i rummet och i den andra är man ensam i rummet. Och rummets karaktär förändras. Fast jag föredrar tvåsamhet i det fysiska rummet tycker jag det är skönt ibland att vara bara få vara en röst, utan kön (om man så vill), utan att vara en person av kött och blod. Skönt att bara vara ett nick som andra förhåller sig till och känna att det inte handlar om mig, utan om dem själva och deras föreställningar, när de möter mina tankar.
Och EN bland många vinster med nätet är ju att kunna tala med flera som man aldrig kommer träffa, men som man ändå kan utbyta tankar med.
Men, nu när jag inte bloggat sen i slutet av förra året, undrar jag vad det egentligen tillförde mitt liv. Har det förändrat mitt liv på något sätt. Är det en period jag tänker tillbaka på med glädje, tillfredsställelse mm. En period som jag återgår i minnet. Nej, det har gått månader då jag inte skänkt den en enda tanke. Det hade betydelse just då, men lämnade inte kvar något bestående. Jag har försökt börja igen, men jag finner ingen mening i det.
Lycka till i fortsättningen
Glad att du fortfarande trivs med bloggen och håller igång den!
Den tjänar verkligen sitt syfte och ger många besökare ett bestående värde.
@Monika: Hej, och kul att se dig igen! Har undrat lite var du tagit vägen…
I övrigt har jag ingen vidare kommentar till det du skriver, det känns som om jag förklarat det jag vill ha sagt i min postning.
Självklart respekterar jag din hållning till fullo, jag har inte som mål att tvinga hela världen att se på den ur mitt perspektiv. :)
I stort håller jag med dig … :-)
Är bara förvånad över att något som jag lagt ner så mycket tid på under flera år inte har gett mig något av bestående värde. Så förvånad att jag ville ge uttryck för det i din blogg.
Nu skriver jag ingen mer kommentar!
Ha det bra :-)
Pingback: Shared Items - August 26, 2009 | You. Me. We.
Pingback: Delade grejer & kommentarer / 2009-08-27 | You. Me. We.