män håller varandra om ryggen

Det är så sorgligt, att man fortfarande år 2009 i Sverige, nästan dagligen får bekräftat att det faktiskt är så.
Att män håller varandra om ryggen i vått och torrt. Försvarar de märkligaste beteenden och supportar varandra, och är beredda att slicka hur mycket röv som helst och till och och med trampa på en och annan kvinna för att inte tappa sina hierarkiska ställningar.
Det gäller allt från det mest privata till det allra mest professionella, och det äcklar mig.

Det är frustrerande och det värsta är att man som kvinna inte kan göra så jävla mycket åt det.
Som kvinna kan man inte göra annat än ta skit, borsta av sig och jobba dubbelt så hårt och vara dubbelt så duktig och förstående och förlåtande in absurdum, annars kan man ju – ve och fasa – anklagas för att vara bitter.

About these ads

24 reaktioner på “män håller varandra om ryggen

  1. Du har säkert rätt i att kompisar håller varandra om ryggen, precis som kvinnor gör, men har du några exempel på att det skulle sitta i könet?

    Personligen håller jag hellre en kvinna om ryggen :-)

    • Nej det sitter nog inte i könet, utan i gamla strukturer som är jävligt svåra för ensam man eller kvinna att göra något åt.

  2. Att det finns löneskillnader är alla överens om. Likaså att det finns skillnader i hur domstolar dömer i vårdnadstvister. Men beror det på att man håller kön om ryggen eller att man tror (korrekt eller ej) att män satsar mer på jobb och kvinnor mer på barn?

    Jag har inte hört att det skulle vara lägre löneskillnader eller högre kvinnolöner för att det är kvinnliga chefer, men det skulle vara kul att se statistik på det.

  3. Jag tror inte heller att det har någon betydelse om chefen är man eller kvinna för löneskillnaderna och därmed faller det som argument för att män håller varanda om ryggen. Snarare är löneskillnaderna uttryck för upplevda (korrekta och felaktiga, men definitivt generella) skillnader mellan könen.

    Du har rätt i att vänner håller varandra om ryggen, men finns det något som styrker att män håller varandra mer om ryggen än kvinnor, eller att två manliga vänner skyddar varandra mer än två lika goda vänner av olika kön?

    Jag tror en del av problemet består i att det är svårt för män och kvinnor att bli riktigt goda vänner på grund av svartsjuka, misstankar om mer än vänskap, lust på mer än vänskap osv men också på grund av att män och kvinnor många gånger inte har samma intressen. Därför har män generellt fler manliga vänner och kvinnor fler kvinnliga vänner.

  4. Ok. Du definerar det som att män och kvinnor håller män om ryggen. Jag definierar det som att kompisar håller varandra om ryggen, även om kamratskapet sitter i plånboken. Du kallar det ungefär ”patriarkala strukturer” om jag får försöka sammanfatta. Jag kallar det korruption.

    Så länge männen har övertaget i yrkeslivet och kvinnan i familjelivet kommer det här att bestå. På samma sätt som det kommer att bestå att domstolarna nästan undantagslöst dömer till kvinnans fördel i vårdnadstvister. Det är två sidor av myntet.

    Personligen skulle jag gärna ta en genomsnittlig kvinnolön om jag samtidigt fick genomsnittlig ”kvinnotid” med min dotter. Men i debatten låter det som om kvinnorna är förlorare och männen vinnare. Varför är det så många som värderar pengarna mer än barnen? Detta i ett rikt land där vi inte någon riktig fattigdom. Jag förstår om man prioriterar bort kontakten med barnen för att kunna ge dem mat. Men politiker och journalister tjatar ändå om den fattigdom som inte finns i Sverige för att barnen inte har tillräckligt med märkeskläder eller kan åka utomlands. Jag tycker det är en större fattigdom att föräldrarna ägnar mer tid åt att ta hand som sin karriär än sina barn – även när det inte behövs av ekonomiska skäl.

    • Du har såklart rätt på många punkter.
      Jag håller inte alls med dig om att det inte finns fattigdom i Sverige, även om vissa exempel (som det om märkeskläderna) snarare ger ett löjets skimmer över påståendet än verkligen skildrar hur det är att vara fattig. Även om det kan vara nog så jobbigt att vara i den åldern och inte vara rätt klädd.

    • Och sen menar jag precis så, att män OCH kvinnor håller MÄN om ryggen, för att det är det som lönar sig uppenbarligen. Och återigen – det har inte nåt att göra med biologi eller kön, utan om strukturer. Korruption är i min värld något annat än osynliga band eller lojaliteter som många knappt själva är medvetna om att de bär på.

  5. Efter två år i Honduras så har jag sett fattigdom som inte går att jämföra med den ”lyxfattigdom” som finns i Sverige. Därmed inte sagt att inte människor lider i Sverige av brist på pengar och urusla system. Till exempel är det vansinne att en privatperson som är några veckor sen med några räkningar kan få sin privatekonomi förstörd i 3-4 år av kronkalles register. Samtidigt så kan statens andra hand Försäkringskassan eller andra system ha händläggningstider på flera månader. Men det är en helt annan fråga så vi släpper den.

    Rygghållande som beror på vänskap är en sak (oavsett kön) men rygghållande som beror på förväntade fördelar är något annat. Det är korruption. I den mån kvinnor ”håller ryggar” på män för att männen är chefer, beslutsfattare, vänner till chefer etc är det korruption på samma sätt som när män håller ryggar för att de förväntar sig fördelar. Den typen av rygghållande visar dock oftast att handen bakom ryggen håller en kniv den dagen man inser att ryggens ägare inte kan/vill ge fler förmåner.

    Men titta på alla S-politiker som håller Mona Sahlins om ryggen. Det är inte för att hon är en så duktig partiledare. Det kan bero på att hon är kvinna, men jag tror den viktigaste faktorn är att hon är makthavare. Hon tillsätter ministerposter efter nästa val. Alltså håller sig ledande politiker väl med henne för att få sin egen portfölj. Men även i övrigt är hon mäktig och alla (utom öppna politiska motståndare) måste hålla sig väl med henne.

    Samma fenomen finns inom alla partier. Man smilar för partiledaren för att själv komma nära makten. Samma sak sker inom företagen. Men den dag man ser att makten kan falla eller inser att man inte kommer att få sitta med vid köttgrytorna, då kommer kniven. Det har mer med makt än med kön att göra. Så länge flest män har makten i organisationer och företag så kommer de flesta att hålla deras ryggar, inte för könet utan för makten.

    • Fattigdom må ställas i relation till det samhälle man lever i. Om man bor i ett land som Sverige där det är norm att kunna resa utomlands då och då, ha bil och äta kött var och varannan dag är det fattigdom att inte kunna delta i aktiviteter som ”alla andra” är med i, eller att inte kunna ha exempelvis en dator eller bredband hemma.

  6. ….håller med om att det oftast är på detta sätt, men ibland är det inte könet som bestämmer vem som ”slickas” utan helt enkelt vem som har den starkaste positionen…(ofta en man, onekligen) Det är helt enkelt enklast och förmodligen, på kort sikt, mest lönsamt att ställa in sig hos den starke… Är säker på att det går att påverka, dock….med fakta som sprids överallt där det går…droppen urholkar stenen…Vi är några, som om några dagar bildar lokalförening till MFJ (Män för jämställdhet) i Örebro…hoppas kunna bidra med ett rejält gäng ”droppar” i debatten…

  7. …har ofta i mitt jobb på radion, när jag pratat i ämnet, blivit ”beskylld” för att var en ”sådan där feminist”…och påfallande ofta av kvinnor !! … låt det vara som det är säger dom… dessutom finns det exempel på att kvinnliga domare tenderar att vara ”strängare” mot offer (kvinnor) i våldtäktsrättegångar, än manliga domare… en tänkbar anledning kan ju vara rädsla att verka ”kvinnligt vek”… Märkligt att det skall vara så svårt att ställning för den som är svag, i det verkliga livet…när vi så gärna gör det på idrottsarena eller på film….

  8. Det är oomtvistligen bevisat att vi i västvärlden lever i en patriarkal struktur där kvinnan missgynnas på arbetsmarknaden. För den skull är mannen inte missgynnad i andra domäner utan är bevisligen också drabbad av den strukturella diskriminering-om man vill använda sådana ord-som den förhärskande könsmaktsordningen ställer till med.

    Ett exempel som efterlyses ovan kan finnas i bland annat den lönestatistik som mymlan nämner. Ett annat bra exempel är de otaliga taltidsmätningar som gjorts i styrelser och politiska sammanhang. Där ser man inte bara att män tar för sig mer, talar längre och använder sig av härskartekniker i större utsträckning utan även att de använder främjartekniker till fördel för andra män. Män lyfter och berömmer varandra oftare än vad de gör med kvinnor och oftare än kvinnor gör, vilket förstås gör att män får strukturella fördelar. Det säger jag med bakgrund av att ha deltagit i taltidsmätningar.

    Som språkvetare vill jag också tillägga att män bevisligen har starkare sociala band och umgås i större men färre grupper. De så kallade homosociala relationerna män skapar gör att lojalitet är en stark social faktor för män men inte lika stark för kvinnor, som har fler sociala relationer och som rör sig i fler sociala sammanhang. Detta bevisas av att män talar mer dialekt än kvinnor gör.

    Språket är viktigt för både män och kvinnor men på diametralt åtskilda sätt: män tjänar på att språkligt (med dialekt, sociolekt, jargong eller andra koder) visa sin grupptillhörighet medan kvinnor tjänar på att ha ett så neutralt språk som möjligt. Dessa starka sociala grupperingar gör förstås att män åtnjuter fördelar i sina grupper men straffas i andra på ett sätt som kvinnor systematiskt inte har varken tillgång till eller drabbas av på samma sätt.

    Män har bevisligen mer ekonomisk makt och gynnar genom sociala funktioner de sina på ett sätt som vår sociala struktur har inbyggt i sig och som vidarebefordras från generation till generation genom att vi uppfostrar våra barn att vara på ett visst sätt-beroende på vilket kön de tillhör.

    Bevisningen för denna struktur är välutvecklad och intrikat. Den behöver inte ifrågasättas längre, och om och om igen, av män som förolämpat tar kritiken personligt. Däremot så kan man fråga sig varför lagstiftningen diskrimnerar män kring vårdnad om barnen eller varför det inte är självklart att män är hemma med sina barn lika länge som mödrarna till barnen. För visst vill även vi ha starka band till våra barn? Till vår avkomma, för att använda evolutionsbiologiska termer.

    Det är svårt för män att göra hemmadomänen till sin utan att bli förolämpad som inkapabel att laga mat eller sköta ett hushåll, byta blöjor eller städa. Nog för att män strukturellt inte fått lära sig av sina föräldrar att hålla rent hus eftersom de ska vara ute och klättra i träd eller visa hur mycket pojkar de är genom att bli ursäktade när de slår på varandra; det är klart att en person som aldrig blivit belönad socialt för att den ”hjälper mamma” inte kommer att tänka på att göra hussysslor om den inte måste. Men det betyder inte att män inte kan ta det ansvaret, eller få det. Det betyder inte att kvinnor kan avsäga sig ansvaret för att tillsammans med män göra livet mer rättvist för alla.

    • @Johan: Ja amen. Detta var alltså inte personligen riktat mot någon man eller ens ”alla män”. Det var mer en jävla frustration över sakernas tillstånd, som jag inte tror att en ensam människa kan bryta.

      Däremot tror jag att var och en kan dra sitt strå till stacken, och de här frågorna måste kunna diskuteras nyanserat. Vi har fakta, ok. Vad gör vi åt det hela? Jag försöker göra mitt, jag försöker att i de fall där jag är medveten om strukturella orättvisor och egna fördomar att tänka efter och bryta mönster, i det lilla men också i det stora.

  9. I alla fall i det hörn av musikindustrin där jag befinner mig… så spelar kön ingen som helst roll. Man eller kvinna, och nationalitet åxå för den delen – lön, behandling och alla former av hierarkiska/solidariska/whatever – är inte baserat på nåt annat än kompetens eller kamratskap inom gruppen…

    Det _finns_ andra hörn i samma industri, men inte sällan har dom som blir… ”trampade på”, självmant valt att ge sig in i någonting där det i bästa fall finns [borde ha funnits] en liten gnutta självinsikt som säger ”egentligen ska jag inte vara här”, inte sällan är det dessutom dom som är dryga mot folk som kommer vara kvar långt långt efter att dom själva börjat i kassan på Pressbyrån igen… Inte sällan får dom inga pengar heller, eftersom dom inte hade nån del i den kreativa processen… eller ägde några rättigheter…

    Men för ”er andra” – det var väl nån som hade nån ”skattesubvention” eller vaffan det var, för ”kvinnor i styrelse” eller nåt sånt, och fick på skallen för att det var ”kränkande”… Läge å välja ben kanske? Eller varför inte ställa sig stadigt och bredbent? :]

  10. Precis så. (inlägget alltså)

    Sen finns det massor av klokt att säga i frågan, men jag orkar inte ge mig in i diskussionen just nu, utan nöjer mig med att hålla med Mymlan och instämma i gnället – och frustrationen av att det inte går att göra särskilt mycket åt frågan på det personliga planet (ffa yrkesmässigt) utan att just stämplas som en gnällkärring.

  11. Pingback: att våga bryta mönster « mymlan. the real.

Kommentarer inaktiverade.