Etiketter
Det är ett fenomen jag aldrig förstått.
Varför tar vuxna människor tempen när de har feber?
Jag har inte ägt en febertermometer sen barnen var små, och jag använde den knappt då heller.
Har man feber så känner man ju det, eller hur?
Måste man få det skriftligt liksom?
Kan ju vara bra och veta hur illa det är. Över en viss temperatur ska man ju söka hjälp.
Om man som jag nästan alltid får temperaturer mellan 39,5 – 40 °C, så finns det en viss poäng,då man bör åka till sjukhus om man inte får ner tempen från 40 (Sen så brukar jag inte orka ta den i alla fall, men jag borde)
Jag vet att det finns känsliga människor, som har andra sjukdomar och så, som bör ha koll.
Men vuxna friska människor?
Och om det kommer över en viss temperatur så märker man väl det också?
Är det bara jag som känner skillnad på “lite feber” och “jättemycket feber”?
Nej jag märker ingen skillnad. Jag står och går helt normalt vid mina höga temperaturer (som det flesta andra hade varit helt däckade på). Det är nog individuellt det där.
Jag tänker att kroppen talar om för en när den behöver vila/söka hjälp etc…
Sen är det väl i och för sig så att vi i väst manipulerar våra kroppar med diverse kemikalier, hormoner och inte minst märkliga dieter, så att vi slutar kunna läsa av kroppens egna budskap.
Kanske det, men jag har alltid varit sådan ända sedan jag var liten. Jag vet att jag har feber, men jag blir inte tvär-dålig för det. Känner min kropp ganska bra och är duktig på att lyssna på vad den vill ha för mat etc.
Sedan så tror jag att vi har olika start-temperaturer. Min är ganska höt från börja, till skillnad mot mitt syskon som har låg normal-temperatur. Syskonet är som en slagen medvetslös fura vid 38§C.
Men så är det. Att vi har olika grundtemperatur. Jag har en dotter smo typ alltid har “feber” enligt hur somliga räknar.
Tyvärr så delar din dotter min nackdel med mig, då alla oavsett start-temp, får dåliga konsekvenser vid temperaturer över 41. Så hon som jag borde nog ha en termometer, men använda den oftare än jag pallar göra.
Trygghetsnarkonami. Det är ett slags sockerpiller för att lugna den inbillade sjuke att allt är under kontroll, ungefär som stasi-apotekets DDR-inspirerade vita rockar.
Apropos feber har man inte feber om man har en kroppstemperatur om 38 grader. Det är en normal förhöjning av kroppstemperaturen under dagen och vid ansträngning. 37 grader är i vilotillstånd.
Har man mer än 39 grader inträder symtom som gör att man nog självmant söker hjälp, man blir helt enkelt utmattad och väldigt illamående.
Typ ja.
(jag har också alltid trott att feber inträffar nånstans när man har närmare 39, men så har jag på slutet hört folk snacka om feber när dom har 37, nånting…
Är lite dum… för jag kan känna i min kropp – som om jag hade typ 40 – men så tar jag tempen och har 36,8 = skärp dig Nemo.
Har hänt flera gånger att min kropp har fulfebrat – då måste jag bevisa att den gör fel. Sedan slår jag mig själv lite – och går till jobbet..
Alltså, jag är som Nemo – jag känner mig jättesjuk och febrig och så tar jag tempen, och så har jag 36,7. Jag tror det är fel som Blogge säger att man inte har feber om det inte är över 39. Vad som är feber för en är normalt för en annan. I mitt fall tar jag febern mest för att få veta vad jag har, jag tänker att jag ska ta den när jag är frisk för att få koll på min normaltemp, men det glömmer jag jämt.
Jag är också som Nemo och Kristina.
Jag känner inte skillnad, så för mig spelar det roll. Överhuvudtaget har jag skitsvårt att veta var gränsen går mellan “lite ont i halsen” och “svårt att andas”, eller mellan “lindrig hosta” och “svår hosta” och sånt. Att ta tempen är däremot något som ger ett konkret resultat som går att mäta, och det är lugnande, för det är väldigt sällan jag kommer över 38,5. När jag var barn var det den magiska gränsen för om man fick stanna hemma från skolan eller inte, så det är så jag definierar “sjuk”. Har jag under det är det bara att köra på, om jag inte har särskilda skäl. Jag var tex. tvungen att ställa in en föreläsning för att jag inte hade någon röst, men annars är tempen mitt sätt att hålla självömkan/hypokondri i schack.
Det handlar helt enkelt om att jag inte vill gå till jobbet/skolan och hoppas för allt i världen att jag termometern ska visa feber fast jag inte känner den…
TACK! Jag tänker likadant! Man känner väl om man har feber och är sjuk? Jag blir riktigt risig av låg feber, men får jag riktigt hög feber kan jag bli pigg igen. Jag går på hur jag känner mig, inte några siffror på en termometer.
(sen kan man ha låg grundtemperatur, varför 38,nånting kan vara feber för vissa)
Precis. Känner jag mig helt slut i hela kroppen och orkeslös så spelr det väl ingen roll om jag har feber eller ej? Precis som att om jag känner att jag orkar göra nåt trots feber så orkar jag ju…
Det enda riktiga abret jag har är när det gäller träning. Det tycker jag man ska undvika om man tror sig ha minsta lilla feber.
Jag kände mig döende och hade 38 grader. Sen kände jag mig rätt pigg och på bättringsvägen – då hade jag över 40 grader. Helt sjukt. :-D
Jag är en av de där som inte alltid kan lita på min kropp och får kolla efter. När vi väl köpte vår första termometer blev jag helt hooked på att kolla.
Över 38 är klassat som feber oavsett vilken grundtemperatur man har. Däremot om man har lägre grundtemperatur känner man ju ofta av en temperaturhöjning även om tempen bara visar 37,2. En konstant temperaturhöjning även om det inte tekniskt är feber kan ju trots allt bero på sjukdom.
Precis. Har man en lite lägre kroppstemperatur som jag (mellan 36,4 och 36,6 verkar vara min normala temperatur) så kan man ju känna sig febrig även om man inte kommit upp i 38 grader. Minns att det kunde vara lite irriterande när man var mindre och kände sig sjuk och någon tog tempen på en. De utgick från att en normal kroppstemperatur var runt 37,5. “Men du har ju bara 37,9. Det är ju inte feber. Ut och spring och lek i snön med dig”.
..och ett skäl till att ta tempen är ju att kolla om det är aktuellt med febernedsättande eller om det kanske bara räcker med lite dricka och en promenad.
Och så var det det där med febernedsättande… Det har jag aldrig tagit. Eller gett till mina barn… Har inte förstått varför, om man nu inte har livshotande temperaturer.
Särskilt inte när det gäller barn, som ju ofta får högre feber än vuxna utan att det är någon fara.
Feber är ett sätt för immunförsvaret att bli kvitt en infektion, och man tror att de som inte tar febernedsättande blir friska snabbare. Många patogener vantrivs nämligen i den förhöjda kroppstemperaturen samtidigt som vita blodkroppar kan dela på sig snabbare.
Men med det sagt så måste jag erkänna att jag alltid tar panodil om jag har feber, eftersom man (jag?) oftast inte känner sig lika sjuk då. Febern kanske håller på någon dag längre, men jag kan fortfarande fungera som människa under mina feberdagar. Nu tänker någon säkert “men låt dig vara sjuk människa, bädda ner dig på soffan och drick en kopp honungste;” och jag är övertygad om att det är en jättebra strategi för vissa, men jag väljer Panodilen.
Mymlan detta inlägg gillar jag verkligen min fru och jag har ständiga små vardagsgräl om detta för jag har precis din inställning medan hustrun gärna tar febern. Som så ofta diggar jag verkligen dina inlägg
Jag har 36,5 i normala fall och tog ofta tempen innan jag fick influensa 99 för första gången. Då hade jag 39,5 i sju dagar och svår lungkomplikation. Sen dess har jag inte tagit den. Det verkar som om jag då insåg hur det verkligen känns. Men en extra koll ibland när man känner sig orkeslös kan ju vara bra. Men orkeslös är en sak och febersjuk en annan.
Det är ju bra för dem som idrottar att veta om de har feber, även om den är låg, eftersom man kan råka väldigt illa ut annars.
Men visst, är det lite som Bloggelito säger (hej förresten, synd att din blogg är borta) att det är ett trygghetsbehov. Ungefär som att man kollar nyheterna varje dag för att förvissa sig om att inget har hänt.
Är det “fult” att ta hjälp av en febertermometer för att tex få en kontroll över hurvida en feber accelererar eller ej?
Även om du inte gör det – så förstår jag inte frågeställningen och den något nedlåtande tonen mot andra som gör annorlunda?
Vi är alla olika – även vid feber. Vissa vill ha koll, andra är nöjda med att konstatera att de känner sig sjuka.
Vissa stannar hemma från jobbet när de känner sig sjuka – andra vill ha mer konkreta bevis innan de sjukskriver sig.
Det finns inget fel eller rätt – bara olika beteendemönster.
Vissa är hypersensitiva för en temperaturstegring och känner av den omedelbart. Andra behöver “hjälpmedel” för att få ett bevis för att det de misstänker även stämmer.
Jag tycker inte att det är det minsta konstigt att man tar tempen vid misstänkt feber. Varken på barn eller vuxna. Jag tycker inte heller att det är konstigt att ta febernedsättande om man är febrig. Det finns ingen medicinsk orsak att låta kroppen gå på högvarv för att bekämpa en feber… Infektionen bekämpas ändå. Fast med mindre slitage på olika inre organ som tex hjärta och njurar och lymfsystem.
Själv är jag har jag väldigt dålig koll på om jag har feber eller ej. Jag tror det beror på att jag så sällan ö h t lyssnar inåt och känner efter hur jag mår. Jag har fokus på annat istället. Det gör att jag behöver få det “skriftligt” för att acceptera att det är dags att ta det lugnt och vila.
Jag äger ingen termometer, åtminstone kan jag inte minnas att jag skulle ha köpt någon eller att jag har sett någon i mitt hem de senaste fem åren. Istället går jag på kroppens signaler. Det är ändå inte direkt relevant vad termometern visar när hela kroppen ömmar, man fryser som tusan och ändå känner direkt på huden att man håller på att koka över. Då är det bara att bädda ner sig och sova bort så mycket det går. Finns ändå ingen chans att man kan hantera något annat i det läget med ett bra resultat.
Kanske är dumt, vad vet jag.
Det är svårt att känna att man har feber, faktiskt, men däremot kan man känna om man mår dåligt och det är rimligtvis det man egentligen bör följa.
Ska man söka sjukvård kan det vara bra att veta om man har feber, det kan vara en ledtråd till såväl sjukdom som allvarlighetsgrad. Sedan har ju alla olika “känslighet” för när feber påverkar en, själv hör jag till dem som inte mår speciellt dåligt ens av hög feber (39-40 grader) men då ser jag ändå en poäng i att ta det lugnare.
Hej! jag har en febertermometer som visar 38,0 och en febertermometer som visar 36,5 vilken är trovärdigast av dom 2 att jag har feber eller inte??