mymlan enligt eels

Etiketter

agony, Blinking lights, climbing to the moon, dust of ages, eels, Get ur freak on, her, I need some sleep, lone wolf, my beloved monster, Newyn, Old shit/New shit, Rock hard times, Saw a U.F.O, sjumilakliv, somebody loves you, that's not really funny, To lick your boots, world of shit, Your lucky day in hell

Trött och utan riktig inspiration men ändå med lust att skriva nåt i den här halvt bortglömda bloggen snor jag en lista som jag hittat hos Sjumilakliv som i sin tur hittat den hos Newyn.

Uppgiften är att besvara dessa frågor enbart med låttitlarna från en och samma artist.
Undvik att upprepa en låttitel.

Då kör vi:

Är du kvinna eller man? – Her
Beskriv dig själv – Lone Wolf
Vad tycker du om dig själv? – That’s not really funny
Beskriv var du bor för tillfället – World of Shit

Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka? – Climbing to the moon
Favoritfärdmedel – Saw a U.F.O
Din bästa vän är – My beloved monster
Din favoritfärg är – Blinking lights

Hur är vädret? – Old shit/New shit
Favorittid på dagen – Rock hard times
Om ditt liv var en tv-serie vad skulle den då heta? – Your lucky day in hell
Vad är livet för dig? – Agony

Det bästa rådet du kan ge? – Get ur freak on
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då? – Marie floating over the backyard
Favoritmat – To lick your boots
Dagens tanke – I need some sleep

Hur skulle du vilja dö? – In my dreams
Din själs nuvarande tillstånd – Dust of ages
Felen du kan leva med – Selective memory
Ditt motto – Somebody loves you

Så. Hur ser dina svar ut?

reklampaus

Etiketter

nyheter, papper, papperstidning, reklam, The Sun

a permanent marker

Etiketter

A Permanent Marker, spotify, the confusions

Nu på Spotify.

Den är mycket bra. Punkt.

intervju med mymlan

Finnes här.

Riktigt bra är den. Faktiskt.

jag kommer inte undan

Etiketter

björk, Mirjamsdotter, mymlan, wikipedia

Jag har under en längre tid försökt bli av med mitt alias mymlan. Åtminstone har jag försökt få folk att sluta använda det i officiella sammanhang.
Men det är rätt så kört, och jag har börjat gilla läget. Och så hittade jag det här på Wikipedia:

Och så, om man klickar på mitt namn, så finner man en alldeles riktig Wikipediaartikel.
Jag tycker att det känns lite coolt faktiskt.
Men ännu lite coolare – också Björk har fått en artikel om sig på Wikipedia. Hon är däremot ganska irriterad över att behöva kopplas ihop med mig även där, och jag förstår henne.
Hon står bra för sig själv.

tea

Etiketter

tea

Jag kände inte Tea mer än ganska ytligt.
Men hon var en del av min vardag.
Varje dag.
I mitt Twitterflöde. I mitt Facebookflöde.
Jag läste hennes blogg.
Vi småpratade ibland.
Nu finns hon inte mer.

Tea var lika gammal som mig. Hon var mamma.
Jag tycker att det är orättvist. Jag tycker att det är orättvist att en mamma dör. Jag tycker det är orättvist att hennes dotter dog. Och orättvist att hennes son blev lämnad kvar. Orättvist att han är svårt skadad.

Jag blir så smärtsamt medveten om livets förgänglighet. Om det sköra. Om den begränsade tid vi har.

Men. Den gemenskapen som finns på nätet, där människor som inte känner varandra sörjer ihop och delar med sig av sina minnen av en person de alla kände på olika sätt, den är värdefull för mig. Det hjälper mig att förstå. Jag tror att det hjälper oss alla, vilken relation vi än hade till Tea.

Kondoleanserna haglar ikväll. Ljusen tänds, låtarna spelas, människor sörjer tillsammans. På Twitter, på Facebook, och i Teas blogg, som hon tog farväl av i fredags. Som om hon visste. Fast hon såklart inte visste.
Men jag tror att hon var lycklig när hon dog. Som om det skulle vara en tröst…

Jag hoppas att Teas bok blir utgiven.
Och jag ber en stilla bön för hennes son.

kinga sanden for the win

Etiketter

Iran, Kinga Sandén, matblogg, newsmill, Niklas Orrenius, stora journalistpriset, Sydsvenskan, twitter

Jag har skrivit på Newsmill om Stora Journalistpriset och nomineringen till Kinga Sanden på Sydsvenskan.

Och häromdagen hittade jag – såklart via Twitter och Niklas Orrenius – den matblogg där hon skriver alldeles underbart frestande om mat. Och texterna är lika välsmakande som maten hon skriver om verkar vara.
Tilläggas ska att det inte är hon ensam som bloggar utan också Linda och Maggie. Lika bra alla tre, faktiskt.

mymlan försöker förstå #5

Etiketter

mymlan försöker förstå

Och jag tänker, att det här måste fan vara värre, än om det varit ens eget barn som dött.
Samtidigt tänker jag att det är svårt för inte säga omöjligt att jämföra lidande.

Men ändå. En förälder som förlorar ett barn, får ofta omgivningens stöd. Omtanke, empati, stöd och hjälp. Tröst.
En förälder till en mördare – vad får hon?
Jag vet inte, men jag gissar att hon förutom den stora sorgen och smärtan också möts av omgivningens kyla. Misstänksamhet, dömande, avståndstagande, kritik.
Som om det inte vore nog med den egna ångesten. Och frågorna. Frågorna som jag är säker på att de finns där. Vad gjorde jag fel, kunde jag förhindrat detta?

Och. Vilken tragedi man än tvingas gå igenom, måste det väl var lite lättare om man har omgivningens stöd, än dess förakt?

mymlan försöker förstå #4

Etiketter

död, det värsta som kan hända, mymlan försöker förstå

När jag ställde frågan om vad som är det värsta som kan hända var det många som svarade något som hade med döden att göra. Att ens nära och kära dör. Att förlora sina barn.

Jag tror inte att döden behöver vara det värsta. Framförallt är det ju oundvikligen så att vi alla ska dö. Vi kommer att förlora nära och kära. Det är det enda vi vet.
Om man inte blir den som faller ifrån först vill säga.

Jag tycker att ett liv i misär verkar så oändligt mycket mer fruktansvärt än döden.
Som skärselden, eller helvetet.
Ett liv i smärta, ångest och plågor.
Ett liv i oro och rädsla, ett liv utan hopp eller liv utan glädje.

Döden är definitiv. Självklart är det vidrigt att förlora någon man älskar. Men är döden det värsta sättet att förlora någon på?
Jag tror att det finns värre sätt.

Och faktiskt – döden kan vara en befrielse. För den som plågas svårt. Och för en omgivning som lider med någon annan, en omgivning som står maktlös.
Döden är dessutom definitiv och lämnar inget hopp kvar. Inget hopp som skapar besvikelser, inget kastande mellan hopp och förtvivlan.

Det brukar sägas att ovisshet är det värsta. Att inte veta. När någon dör, då vet man. Aldrig mer.

Frktjatlund har skrivit en tänkvärd text i ämnet.
Läs den.

krönika about smajlisar

Etiketter

Aftonbladet, krönika, smileys, språk

Dagens krönika i Aftonbladet kan läsas här.

Några länkar till andra saker jag skrivit om smileys och språket finns i Bloggvärldsbloggen.